Alla inlägg under juni 2012

Av AME - 30 juni 2012 18:25

...som kallade mig för stark för det är det minsta jag känner mig som just i går och i dag.


Hände nämnligen en incident i går som drog ner mig och jag föll handlöst ännu en gång...pladask rätt ner med ansiktet före känns det som.


Eller jaa...jag kanske är stark...för om man gång på gång ramlar och man gång efter gång tar sig upp...ja då torde man nog kanske ha den där styrkan ändå som han pratar om...så han kanske inte är så dum min läkare ändå?!

Av AME - 30 juni 2012 17:53

Av AME - 29 juni 2012 22:51

Faller...

 

Av AME - 28 juni 2012 15:49

Vaknade med känslan utav ensamhet i morse, en sån där känsla som gör en lite sorgsen...så dagen började med gråtande och känslan utav ångest.


Barnen åkte ju till sin pappa i går kväll eftersom de åkte ner till Stockholm och sin farmor och farfar nu i morse så det är ju denna tystnad och tomhet jag känner utav...även drömmar har påverkat mig sista dagarna då jag drömt så mycket otrevligheter och annat men alla som kan detta med drömmar säger ju att ju hemskare och otrevligare det är det man drömmer desto mer positivt är dem...men hur det kan komma något positivt ur det jag drömde för 2 nätter sedan har jag svårt att tro då den drömmen verkligen fick mig att bli illa berörd och illamående och det bara gjorde så ont...främst i mammahjärtat då drömmen handlade om mina allt.


Var ner till "lillsyrran" och surrade utav någon timme här på dagen, blev inbjudna till hennes granne på kaffe och fika så det blev ett par timmar då jag fick annat att tänka på...men nu så är jag hemma igen och...jaaa...och...

Skulle så gärna vilja göra någonting men vet inte vad och det får inte vara något som kostar då denna förbannade jävla försäkringskassa inte har betalat ut min sjukersättning denna månad....kul detta då jag ska på semester med barnen till veckan! Inte undra på att man sänks ner mellan varven...

Av AME - 27 juni 2012 08:30

Ja det fick jag klart och tydligt sagt till mig i går vid gårdagens besök på affektiva, blev lite smått överraskad utav att jag även fick träffa min terapeut och de kontaktpersoner jag hade haft under den tid jag vårdades inneliggande på avdelningen...för det var ju bara min läkare jag skulle träffat denna gång var det tänkt så jag blev GLATT överraskad!


Berättade som alltid om mina tankar och känslor och funderingar samt allt som hänt och skett sedan sist jag var där och vet ni vad...det min läkare sa allra först efter det att han hört allt jag berättade var

""Du är stark, för du lever...med alla försök du gjort till att avsluta ditt liv så sitter du ju här framför mig och berättar detta för mig. Tänk tillbaka till den 26e februari 2010 då ditt hjärtat stannade och du var död...men du återvände. Anna-Maria, du är stark!"

 

Bara detta att JAG lämnade ett förhållande som jag kände fick mig att må dåligt av var en stor framgång och styrka...till saken hör att denne läkare vet typ ALLT om hur mitt liv varit tidigare, uppväxten, tonåren, vuxenålder etc ända fram tills nu...så där visade jag styrka enligt honom och de övriga höll med.

 

Konstigt att man anses vara stark då det är det minsta man känner sig.
Bröt i hop en gång under samtalet också och det var då jag berättade om detta med skolavslutningen och alla känslor och tankar därikring...det sammanbrottet påvisade också styrka!? Hur kan det vara styrka då man bryter samman, gråter och skakar?!

 

Hmmm...nåja...

 

Det kändes iaf JÄVLIGT SKÖNT att höra att jag är normal eftersom så många påpekar hur sjuk jag är!

 

Vi ögnade också igenom lite inlägg etc här på bloggen som min läkare ville reflektera lite över...vilket är något vi brukar göra och som sagt...de har tillgång till min blogg och har läst en del så reflektion över det blev det och då var jag ju så klart tvungen att fråga om jag var en sjuk djävul...men då skrattade läkaren och intygade att jag var fullt frisk. Att ha känslor, tänka tankar etc är normalt gott folk...att jag har mina dippar etc är också helt ok och en del i min bearbetning och väg tillbaka fullt ut.

 

Efter affektiva så träffade jag en av mina fd vänner som kontakten bröts med då jag var som sjukast...vi har inte träffat varandra eller pratat på en väldigt lång tid...2 år nästan...vi träffades och tog en fika inne på ett café. Pratade lite om tiden då jag var sjuk men inte så ingående..man behöver inte ta upp sådant som varit men hon förstod mig och jag förstår henne...och jag fick veta att jag har ingeting att be om ursäkt för, för man behöver inte be om ursäkt för att man blir sjuk...då skulle alla behöva be om ursäkt för minsta förkylning.


Efter det att vi fikat så åkte jag i väg på en däckfirma och bytte mina 2 usla framdäck eftersom de jag hade inte skulle visa sig vara godkända i fall polisen skulle stoppa mig...så nu sitter det 2 bättre begagnade fram ist.

Ska ju på semester med guldkornen till veckan och med så dyrbar last vill man ju inte riskera någonting....deras pappa sa att det var ett under om jag hade hållt mig kvar på vägen då det regnat...UJDÅ, jag som har kört så mycket i regn med de däcken...kanske ska vara glad att jag sitter här?!

Av AME - 25 juni 2012 22:07

Jamen visst, efter ungefär 1 vecka där det varit rätt så okej så sa det KABANG och man befinner sig nere i skiten igen...barnen hann väl inte mer än att åka till sin pappa föränn jag bröt i hop.
TUR jag ska till affektiva i morgon säger jag bara....fy faaan !!!

 

Av AME - 25 juni 2012 11:21

OJ vad dagarna fullkomligt springer i väg...

Midsommarhelgen är till ända för denna gång.


Midsommaraftonen firades först på medeltidsmarknaden i kälen, en jättemysig marknad med jyckel, lekar, medeltidsbröllop, marknadsstånd med enbart hemmagjorda saker så som tenntrådsbroderier, garner, ostar, kanderade äpplen, brända mandlar, smide (en smed fanns på plats och smidde div saker under dagen), kolbullar (SÅKLART!), ett minizoo fanns på plats och givetvis så även min kusin med 2 av hennes alpackor + att de visade upp det de har till försäljning i form utav garner etc....hon hade även med sig sin spinnrock och satt och spann utav egen ull under dagen.
Ja det är en mycket mysig marknad måste jag säga...en som ALLA borde besöka...speciell på något vis!


På eftermiddag/kväll så var jag och guldkornen bjudna till "syrran" med familj på samkväm...totalt var  vi ett 20 tal personer som grillade, åt, en del drack, vi hade femkamp och bara hade det allmänt trevligt...barnen och jag var kvar till klockan var närmare halv 1, då drog vi oss hemöver.


Midsommardagen sovs det ut för barnens del...de vaknade inte föränn vid halv 12.

Vid 16 tiden kom deras pappa och hämtade dom för själv var jag ut med ett par kompisar då på kvällen. Varje midsommardag anordnas det disco på en gammal folkpark en bit härifrån och det är ett ypperligt tillfälle att dansa och träffa på gamla kompisar eftersom det är många utflyttade som är hemma just över midsommarhelgen. 
Kan säga en sak om denna kväll....kan nästan lova att inte blanda vin, cider och öl igen...för huvudet var VÄLDIGT tungt i går!!! Kanske inte så smart utav mig som närmalt inte brukar dricka just utan det händer vid enstaka tillfällen....fick nog utav festande innan jag träffade barnens pappa då jag var ute typ 4 dagar i veckan under en längre period :-( inte bra, inte bra....så då jag träffade barnens pappa och under de år vi hade tillsammans så var jag ut på fest vid 4 tillfällen tror jag.


Ja i dag är det då måndag och vad skall hittas på i dag då tro...barnens pappa fixar ett par saker på min bil i dag så vi står utan bil så jag antar vi kommer bara vara hemma och poa på. Barnen ska sova hos sin pappa i natt också på grund utav att jag ska till affektiva i morgon och kommer att behöva åka redan klockan 8 och det är ganska så onödigt att behöva väcka upp mina guldkorn då så i stället får de sova hos sin pappa och sova ut...det är ju sommarlov och då är det tillåtet att sova ut på morgon.


Affektiva ja...ja där har jag ju en hel del saker jag måste ta upp med min läkare i morgon...för som sagt, det här går inte så mycket längre. Jag behöver hjälp att få ordning på allt och få till detta med sömnen. Nu har jag förvisso lyckats sova rätt ok i 3 nätter men jag vet att det snart kommer bli samma visa igen...men nätter där jag inte sover och all denna oro och annat.


Så jag kommer be om hjälp....och det var det länge sedan jag gjorde...jag har låtsas som allt varit bra...för länge nu.

Av AME - 21 juni 2012 23:53

När guldkornen är hos mig så blir det inte lika flitigt skrivet i bloggen, kanske beror det en hel del på att vi aktiverar oss med annat än det jag gör då jag är själv + att jag då inte får lika mycket tid till att känna efter allt det tankarna ger....


Vi har väl mestadels hållt på fixa vidare med deras sovrum uppe så nu har dom varsitt rum äntligen...fortfarande är det ju inte helt klart då det är saker som ska gås igenom och sorteras men sängarna och möblerna är på plats i deras båda rum...resten är liksom bara plock.


I går kväll skulle vi vara ute och plocka i hop lite på gården då det skedde en olycka som gjorde att jag fick åka med äldsta guldkornet till akuten...hon lyckades nämnligen kliva rakt på en planka där det satt 2 stycken långa spikar. Hon gallskrek givetvis och jag blev livrädd men som förälder måste man ju behålla lugnet. Som tur var hade jag mobilen på mig och kunde ringa efter barnens pappa som fick komma och såga utav brädan så nära foten han kunde + hjälpa mig in med guldkornet i bilen. Anledningen till att jag ringde honom i första hand var ju så klart lillasyster eftersom hon ju blev yvungen att få åka till pappa då jag blåste ner med storasyster till sjukhuset.
I bilen ringde jag sjukvårdsrådgivningen som meddelade akuten att  vi var på väg in så det gick rätt snabbt allting då vi kom dit...akutmottagningarna vill ju gärna bli meddelade i förväg om man kommer in med egen bil och inte ambulans så.


Äldsta guldkornet var så oerhört stark måste jag säga, hade det varit jag hade jag nog gallskrikit hela vägen ochgråtit och ojat mig men hon var så stark...nästan lite för stark kan jag tycka.


Efter att ha klippt sönder foppatoffeln hon hade på sig kunde de konstatera att det var bara 1 utav spikarna som gått genom foten och den andra hade gått precis mellan lilltån och ringtån....men 1 spik i foten gör nog så ont, speciellt då det sitter en plankbit kvar som tynger hela tiden. Gumman fick smärtstillande och sedan fick vi åka till operation för en snabbsövning då de skulle rycka ut spiken/brädan och tvätta. Det hela var klart på 5 minuter efter det att hon blivit sövd...stelkrampsspruta gavs också ska hon äta herracillin i 10 dagar a 3 tabletter nu + att  vi ska hålla koll på "hålet" och se så det inte blev fult runtom etc.


Detta var hennes första besök på sjukhuset och någonstans så tyckte hon nog det var rätt spännande för då hon höll på vakna upp ur narkosen och var lite så där halvgroggy så sa hon "det här vill jag göra igen mamma"....hahaha, då var jag tvungen att fnissa.


Vi blev kvar på barnkliniken över natten då läkaren ville kolla på "hålet" innan han gick hem nu i morse och sedan skulle det skrivas recept och annat så vi var inte hemma här föränn vid 4 tiden nu i eftermiddags...


Direkt då vi kom hemringde jag barnens pappa så då kom han med lillasyster också, som hade väntat och varit orolig över storasyster och hennes spik i foten. ÄLSKAR mina barn för de är så omtänksamma mot varandra.


Så kontantan av det hela är att det gick bra trots allt...hon haltar och är lite svullen och öm men det är inte så konstigt, det gör nog alla som fått en spik genom foten.


Nu ska här försöka sovas för i morgon är det midsommarfirande....natti!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Sponsorer

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5
6
7
8
9
10
11 12 13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29 30
<<< Juni 2012 >>>

Arkiv

Gästbok


Skapa flashcards