herregud vad dagarna går, och det i en rasande fart...torsdagkväll nu!

Och vad har då inträffat denna dag efter dagens första kopp kaffe?

Jo dagen har varit fylld utav musik, mera kaffe, fotografier och skrivande...och därtill mer tårar.

Har suttit och kollat igenom alla gamla foton som barnens pappa sparade ner på ett USB minne åt mig och gav till mig då jag blev utskriven från sjukhuset...det har tagit mig 2½ år innan jag nu i dag kunde sätta mig ner och kolla igenom detta USB helt och hållet, på alla bilder.
Har gjort det vid något tillfälle förut också men det har då slutat i att jag blivit helt förstörd och inte klarat av att kolla genom alla bilder...men i dag har jag gjort det...men så har jag gråtit också...massor...och det har gjort ont...väldigt ont!

Har även kollat igenom de fotoalbum som jag har och det gjorde ju också att gråten kom över mig och det gjorde så ont att titta på vissa kort...tänk så glad och lycklig jag var på många bilder fastän jag var den där stora feta och äckligt fula A-M...jag var glad och lycklig över att jag hade min familj...en hel familj...

Sen har jag börjat skriva min historia om tiden från den kväll livet rasade och fram tills nu...men det var smärtsamt och jag kom bara till andra dygnet efter det att livet försvann...kunde inte skriva mer...gick bara inte...

Här på kvällssidan kom min vän T in och då kunde jag lägga det hela åt sidan för ett par timmar och det är jaghonom så tacksam för..han har en tendens att komma precis då när jag behöver det kanske som allra allra bäst.
TACK MIN VÄN!!!

Musikörat öppnades som vanligt upp och jag har fått nya förmågor att lyssna på...igen :)

Ville så gärna be honom stanna kvar och hålla mig sällskap men kunde inte förmå mig att be honom om det. Han hade säkert gjort det om jag bett honom men det är liksom inget som man ber om tycker jag...men nu då jag sitter här så ångrar jag ju så klart mig. Vi har ju faktiskt sovit tillsammans förut och vi har varit nära varandra utan att det hänt något...hade bara behövt få ha någon nära mig nu i natt känns det som. Någon beröring hade inte varit närhet eftersom det inte är det som jag saknar just här och nu utan närheten till en annan människa bara...att ha någon nära.

Men jag sa inget, jag frågade inte...bara kramade honom och sa hejdå och såg hur han for hem till sig...och här sitter jag...och känner mig ensam!

Jag har förvisso kunnat få både sällskap och närhet utav en annan person nu i kväll men jag vet inte riktigt vad jag står någonstans där i relationen mellan han och mig så jag håller mig lite på avstånd och backar där just nu...tyvärr kanske man får säga. Men det är något jag måste känna av nu innan saker kanske blir helt fel...stanna upp i stället för att  bara köra på...

Orkar inte tänka mer nu...kryper ner och....dör av...god natt <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

tiden rusar iväg alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med...vad skrev jag sist nu då? Jo, växthusbygge....det står klart nu och vi har börjat fylla det. I nuläget har vi 1 paprikaplanta, en gurkplanta, dill och 11 sorters olika tomater (ja...

Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar... I lö...

I dag är det 1 vecka sedan ditt liv tog slut och saknaden river än i mitt bröst...mitt fyrfotabarn, min prins.Tårarna som fallit senaste veckan har varit många och än är de inte slut. Tittar ut genom fönstret till altanen och väntar på att du ska s...

I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss... Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag ...

så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!!   #provsvar #lättad #tacksam ...