och sedan en tid tillbaka har det rått sådana mellan mitt hjärta och min hjärna när det gäller en sak...

Tror att jag vid något tillfälle skrivit här i bloggen om ett beslut som jag tagit och det är kring det beslutet som kollission råder mellan dessa två.

I hjärtat vill jag egentligen inte göra det som beslutet gäller men nu har hjärnan fått vara den som avgjort det hela. Har funderat fram och tillbaka, vridit och vänt, jämfört det positiva mot det negativa och försökt vara realistisk och se på det hela i stort och inte vara minsta lilla egoistisk i och kring detta.

Jag VET att beslutet är rätt men i hjärtat känns en sorts sorg eller vad man ska säga och där i hjärtat kommer det kanske alltid finnas en saknad.

Jag skulle så gärna vilja få vara med om att få skapa liv igen, att få bära och föda ännu ett utav livets mirakel...i hjärtat vill och önskar jag det...men i hjärnan vet jag att så aldrig kommer att ske och därför har jag tagit beslutet att låta sterilisera mig här framöver då det ändå snart är dags att plocka ut det skydd som jag nu använder mig utav.

Men varför skulle du inte kunna få vara med om det igen? tänker säkert någon nu...jo för att mitt hjärta inte vill ha några fler barn än de han har (och det förstår jag) och jag ser ju en gemensam framtid tillsammans med honom och eftersom jag ogärna vill ta p-piller eller använda mig utav något annat preventivmedel med hormoner så kom jag till slut fram till att det får bli på detta sätt.

Han har förvisso sagt att han kan vara den som utför ett liknande ingrepp eftersom det är enklare att utföra ett sådant på en man...men för mig spelar det liksom ingen roll om det är jag eller han som gör det för längtan och saknaden och sorgen kommer ju ändå att finnas kvar i mitt hjärta.

Jamen tänk om det inte håller mellan er två och du möter någon annan som kanske vill ha barn tänker kanske någon?
Nu är det ju som så att jag tenderar åldras med den jag nu älskar och jag blir ju ej heller yngre och skulle jag vilja bli gravid skulle det ju i så fall ske snart eftersom jag ju inte blir yngre för var dag som går.

Så beslutet känns ändå rätt när jag tänker efter med hjärnan och inte känner med hjärtat...för hjärnan ser det ju på detta vis: Jag har inget jobb och jag har skulder upp över öronen och ett boende som inte är något vidare. Så vad har jag egentligen att erbjuda ett nytt litet liv...mer än min kärlek och omtanke?

Har varit i väg en omgång till mödravården och pratat kring detta och ska dit igen om 2 veckor för samtal nummer 2. Detta är ju inget man får genomgå föränn de vet att man är helt säker kring sitt beslut så det kommer väl bli något samtal till innan ev remiss skrivs till sjukhuset...

Jag är säker kring detta i nuläget men vet ju att jag kan ändra mig fram tills den dag det är dags...och jag kommer ta upp detta med hjärtat många gånger längs efter vägen dit för detta är ju inget man bara gör precis.

Och sedan har jag ju 2 underbara döttrar som älskas utav mitt mammahjärta mer än något annat och genom min älskade har jag ju 2 bonusar också eller vad man ska säga?! Eller jaa...vad säger man?!

Hjärtat ser jag ju som en i vår lilla familj och i den finns ju så klart även hans barn med...familjemedlammarna har utökats från 3 till 6 :) ... men än har jag dock inte träffat min älskades son men hans dotter har jag träffat vid flera tillfällen och det är en underbart varm och omtänksam tjej!

Den kollission som råder och har rått en tid kommer ge med sig...den är bara väldigt kännbar nu emellanåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

tiden rusar iväg alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med...vad skrev jag sist nu då? Jo, växthusbygge....det står klart nu och vi har börjat fylla det. I nuläget har vi 1 paprikaplanta, en gurkplanta, dill och 11 sorters olika tomater (ja...

Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar... I lö...

I dag är det 1 vecka sedan ditt liv tog slut och saknaden river än i mitt bröst...mitt fyrfotabarn, min prins.Tårarna som fallit senaste veckan har varit många och än är de inte slut. Tittar ut genom fönstret till altanen och väntar på att du ska s...

I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss... Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag ...

så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!!   #provsvar #lättad #tacksam ...