Direktlänk till inlägg 13 augusti 2013
Tårarna rinner...
Har släkt ner i huset och tänt en massa ljus och sitter nu här med tårarna rinnandes ner för mina kinder...men lugn, det är ingen fara för det är glada och lyckliga tårar och dessa är underbara när de faller.
Tårarna faller för att jag precis blev så känslomässigt överväldigad utav allt det som jag känner för han som jag älskar, för det jag känner för mina barn och det jag känner för livet just här och nu....den värme, det lugn, den frid och lycka som sprider sig inuti.
I bland känns det som om det nästan är för bra för att vara sant allting och jag bara väntar på att det ska komma någon och nypa mig i armen och hånskratta och säga "trodde du verkligen att...." men jag VET att detta är sant, jag känner att detta är så rätt. Han ÄR den jag vill åldras med, den jag vill gå längs efter livets stig tillsammans med...
Jag vet inte om jag har skrivit detta i min blogg förut men vi skulle egentligen aldrig träffats överhuvudtaget...som Lisa Ekdahl sjunger "Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts, eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts"...och jaaa, det kan man ju undra för om jag nu inte hade gått på den pubaftonen som var här på byn i slutet av juli förra året så hade jag aldrig blivit vän med min fina vän T och då hade jag ej heller blivit hembjuden till honom den fredagen i augusti då jag träffade Hans-Erik första gången.
Kommer i håg min första tanke då han kom och klev ur bilen i klädd urblekta lite halvtrasiga jeansshorts, en vit t-shirt och var brunbränd...OJ! var tanken men sen blev det inget mer.
Efter den kvällen hade vi ingen kontakt alls men hade lagt till varandra som vänner på facebook...skrev väl något hej emellanåt men inte just mer än så. I oktober skrev jag en kommentar till ett foto åt en gemensam vän och som respons från Hans-Erik fick jag något halvsnuskigt meddelande och då tänkte jag bara "men vilken knäppgök".
Men så blev det december och 2 dagar innan julafton skulle vår vän T och han spela i grannbyn och då flög det något i mig...något som definitivt INTE är likt mig. Jag skickade ett meddelande till honom där jag skrev något i stil med "bara så du vet det så ska du sova hos mig då"...något han nappade på. Både behövde vi närhet och biten med sex och vi var båda överrens om att det skulle vara helt kravlöst utan känslor...
Men så hände det sig att han började känna och jag blev väldigt vilsen och backade, jag hade i det läget rätt starka känslor för en annan person (nu i efterhand vet jag att det bara var något jag trodde jag hade...)...något som han nog tog rätt illa vid sig utav...men efter det att jag varit hem till honom första gången den 16e mars så föll allt på plats och DÄR kom mina känslor, känslor som bara växt och växt <3 det var nästan lite som att hitta hem, eller vad man ska säga?!
Jag ÄR lycklig och det är därför som tårarna rinner....
tiden rusar iväg alldeles för fort och jag hinner inte riktigt med...vad skrev jag sist nu då? Jo, växthusbygge....det står klart nu och vi har börjat fylla det. I nuläget har vi 1 paprikaplanta, en gurkplanta, dill och 11 sorters olika tomater (ja...
Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar... I lö...
I dag är det 1 vecka sedan ditt liv tog slut och saknaden river än i mitt bröst...mitt fyrfotabarn, min prins.Tårarna som fallit senaste veckan har varit många och än är de inte slut.
Tittar ut genom fönstret till altanen och väntar på att du ska s...
I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss...
Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag ...
så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!! #provsvar #lättad #tacksam ...
