Alla inlägg under mars 2017
och dagarna sedan dess har väl rullat på kan man säga.
Är inne i en väldigt låg period nu så min sinnesstämmning har väl inte varit den allra bästa och det har ju TYVÄRR gått ut över den människan jag bor med och som jag älskar av hela mitt hjärta...flera gånger sista veckan har det brustit och det rejält...jag har INTE varit snäll men det blir så när det blir kollission mellan tankar och känslor och jag blir så jäkla trött på att det blir så, är så jäkla trött på att falla ner i detta.
Det är liksom höga berg i bland men dalarna är djuuuuuupa!
Kommer försöka få en tid på hälsocentralen i alla fall inom snar tid för att diskutera min medicinering, uppenbart är att det behövs antingen ändras eller justeras för som det är nu funkar de inte...jag blir inte hjälpt utav dom, tvärtom. Äter lyrica och mirtazapin....och sen skulel jag tro att de rår lite på att jag ökat så mkt i vikt också för det började jag göra då jag börjat med dessa.
I skrivande stund är jag dessutom inne på dag 3 med feber och det är irriterat i ögonen och vänster öra värker....svider dessutom då jag kissar så det skulle inte förvåna mig om jag har urinvägsinfektion också i hop med allt annat, så jag antar jag bör kolla upp det också men som det är nu på hälsocentralerna så lär man väl boka ett besök för varje "problem" man har....blir flera besök isåfall.
De sista dagarna har jag inte gjort så värst mycket och det har inte blivit något jobb heller för min del...går ju inte att jobba med gamla infektionskänsliga människor då man har feber och så. Tog mig i alla fall hem till mamma en snabbis i dag för att hjälpa henne å betala räkningarna och skjutsa henne på affären så hon fick handla, passade på att ta med mig hennes tvätt också så den snurrar runt i tvättmaskinen nu.
Jag hoppas jag kurerar mig tills på lördag i alla fall för då ska bonustösen ha "tårtbjudning" hemma hos oss och vi ska fira hennes 20 års dag som är nästa onsdag. Hon bor ju hemma hos sin mamma och de bor ju inte så stort så med släkt och vänner har det blivit väldigt trångt där så därför ska vi hålla till hemma hos oss och det ska bli kul! Så jag HOPPAS jag känner mig bättre till dess, annars blir det nog inte så jättekul...
Håller på fundera kring en present till henne för fullt nu men vet inte riktigt vad jag ska hitta på...vi kommer ju så klart ge henne något gemensamt också men jag skulle vilja ge henne något bara från mig också. Får se vad och OM jag hittar på något...
På fredag är det sista dagen att lägga in om sommarsemestern också och jag har faktiskt inte gjort det än...vet inte hur många dagar jag ska ta ut. Jag har första semesterperioden i år i alla fall så jag kan ta semester från midsommarveckan och 4 v framåt om jag vill...dock tänker jag inte ta alla semesterdagarna utan ska spara ett par till hösten/julen också men några dagar blir det i alla fall. Sedan har jag bett om att få vara på nattpatrullen och jobba i sommar så det blir bra....man får ju dagarna lediga ändå på nåt vis då.
Jag hoppas på en sommar med massor av sol i år...behöver det!
I dag har jag gjort min andra inbetalning till koronofogden på min skuldsanering också, känns skönt!
Sommaren kan nog bli rätt bra ändå ty i juni får jag behålla alla mina pengar då jag har en betalningsfri månad då (samt i december) och sen fick jag veta att jag dessutom kommer få tillbaka en del pengar på skatten också och dom kommer ju också i juni....så KANSKE kan vi komma iväg på nån liten semestertripp i sommar också.
#deprimerad #psykiskohälsa #låg #antideppressivt #lyrica #mirtazapin #viktuppgång #inrekaos #humör #elak #känslor #tankar #uska #undersköterska #feber #ontiörat #irriteradeögon #uvi #urinvägsinfektion #skuldsanering #skattepengar #semester #sommar #födelsedag #tårta #bonusbarn #mamma #orkeslös
I eftermiddags fick jag en förfrågan från bemanningen om att sitta vak hos en av våra gamla och jag tackade ja på den förfrågan...så nu sitter jag här fram till klockan 07 i morgonbitti.
Skrev precis en liten dikt om nuet när jag sitter här och vakar...ord som bara kom.
Jag sitter och håller din gammla och knotiga hand
Jag smeker din mjuka och skrynklig kind
I väntan på din resa till ett annat land
I väntan på livets sista ljumma vind
När tiden är kommen och din tid på jorden är förbi
Då öppnar jag ditt fönster och släpper din ande fri
Och under tiden nynnar jag på en sång...
För det är ju så det är...jag sitter alltid och håller den gamle/sjukes hand och jag smeker dem ofta på kinden eller deras panna. Och sjunger gör jag för jag tror det är lugnande...när jag suttit vak hos människor som varit helt okontaktbara och haft relativt ytlig andning har jag märkt att sången gjort att de andats aningen djupare.
Men mig även denna natt har jag avdelningens lilla kattunge som ligger ihopkurad vid fotändan hos den som jag sitter vak hos...känner nog på sig att han behövs mest här tror jag eftersom han har många andra ställen att kunna ligga på.
#vaka #sittavak #undersköterska #uska #iväntanpådöden #terapikatt #kattunge #djurivården #nattarbete #dikt
I gårkväll då jag och min sambo satt och kollade på teven så kände jag tydligt en doft som jag så väl kände igen och i samma sekund som doften kändes så började tårarna att rinna på mig...
Finns ingen naturlig förklaring till att jag skulle kunnat känt denna doft utan jag är helt säker på att jag fick en hälsning från andra sidan, en påhälsning...utav min pappa, ty det var hans doft som jag kände.
Min sambo kände ingenting utan det var bara jag som kände detta.
Blev väldigt blandade känslor som dök upp hos mig, först blev jag jätteledsen och det gjorde ont men sedan kände jag bara ett lugn då jag förstod att det var pappa som kom och hälsade på mig.
Har vid 1 tillfälle tidigare känt av pappa också och förra gången var samma dag som pappa somnade in. När jag kom hem då så valde jag att gå ut i skogen ett tag och släppa loss alla känslor...när jag sitter där på en sten så kikar solens strålar in mellan trädkronorna dit där jag sitter och jag känner doften utav cigarr...just den cigarr som pappa brukade få utav mamma och mig på julaftnarna då jag var barn. Och sitter man ute i skogen så finns det ju ej heller någon naturlig förklaring på att man känner av cigarrdoft...så jag tror pappa fanns med mig där och då, liksom han fanns här hos mig igårkväll.
Det har ju nu gått 1 år och 8 månader sedan pappa somnade in på min arm morgonen på hospice i Sundsvall den 13 juli 2015 men ännu känns saknaden vid och än gör det väldigt ont när jag tänker på de 2 månaderna som vi bara väntade på det som skulle ske...förstår fortfarande inte hur jag orkade med allt som var då.
Jag hoppas det är papa som är här och hälsar på mig, att han fortfarande tittar till mig...saknar dig pappa 
#enhälsningfrånandrasidan #skyddsängel #närvaro #tårar #saknad #pappa #tröstande #dofter
Inser ju att mitt förra inlägg inte var ett så värt roligt inlägg men jag vet ju med mig att det är många många människor som går och mår dåligt i tystnad av olika anledningar och jag anser att det inte är något man ska behöva vara tyst om....jag är inte ute efter medlidande eller "tyck synd om mig" eftersom jag själv inte tycker synd om mig själv...att det är ledsamt att det är så här ibland är en sak men det är inte synd om mig.
Varför väljer då människor att inte prata om hur de har det, varför håller man tyst om hur man mår?
Jag gjorde nog det tidigare men det fick mig ju bara att må ännu sämre många gånger, allt höll jag inom mig och till sist så brast det ju så klart.
För några år sedan (slutet av 2009) så ramlade jag ner i en jättedjup deppression pga skiljsmässa från mina barns pappa. Jag blev först jätteledsen så klart och sedan eskalerade det bara ...rakt ner i det mörkaste av mörker.
Jag blev jättesjuk, så sjuk att jag blev inlagd på en psykiatrisk avdelning i nästan 6 månader (februari 2010-augusti 2010) eftersom jag hamnade i karusellen med att inte vilja leva och ville bara skada mig själv.
Jag blev vad många kallade mig för, knäpp (det var vad alla sa)...och det rejält.
Jag tappade bort mig själv rejält och förstörde för så många, förstörde för mig själv...
Ett 6 månaders långt helvete var det...tappade kontrollen helt och jag vet inte hur många gånger jag försökte skada mig själv eller hur många försök att avsluta livet jag gjorde. Jag ville verkligen inte leva men samtidigt vet jag att jag var livrädd för att dö...kanske var mina försök ett rop på hjälp?
Gick så långt flera gånger att jag blev lagd i respirator och en utav gångerna så låg jag i den i 3 dagar innan jag ens vaknade...just där och då önskade jag att jag inte hade vaknat. Fick i efterhand veta att mitt hjärta hade stannat i ambulansen på vägen ner...så det var nog inte inte dags för mig ändå, jag hade nog en skyddsängel sittande på min axel.
Nu i efterhand gör det fortfarande ont att tänka på allt som hände och det är lite svårt att förstå hur det kan bli så...hur man kan bli så förändrad, så sjuk...för då var jag verkligen sjuk.
Det som fick allt att vända var att en vän till mig tog sitt liv i juni månad 2010 och jag fick permission att åka och sjunga på hennes begravning tillsammans med gospelkören...och när jag stod där bredvid hennes kista och såg på hennes barn och hennes familj och vänner...där och då vände allt! Jag insåg ju att det lika gärna hade kunnat varit jag som låg där i kistan, det hade kunnat varit mina barn som suttit där och varit helt förstörda, det hade kunnat varit mina föräldrar som fått ta avsked utav mig och det hade kunnat varit mina vänner...den dagen började min väg tillbaka men det tog ändå 2 månader innan jag kände att jag var redo att lämna avdelningen och försöka skaffa mig ett hem och leva igen.
Tyvärr valde jag väl inte rätt väg direkt då jag inledde ett förhållande med en gammal vän, ett förhållande som jag nog bara gick in i för att slippa vara ensam...men det visade sig att jag var ensam i alla fall då han valde annat framför mig så jag bröt det förhållandet efter 1½ år...sen stod jag själv i nästan 1 år och det behövdes.
När jag sedan mötte den man jag nu lever med så föll så mycket på plats och jag hittade mig själv och kunde sluta fred med allt som varit.
Ibland skulle jag så gärna vilja göra något bra utav allt det som varit, skriva en bok eller på något vis dela med mig av allt...kanske skulle det kunna vara tillhjälp för någon tänker jag. Jag VET ju att det finns de som mått eller mår likadant som jag gjort...jag vet att det finns människor som känner hopplöshet och att många ropar på hjälp på olika sätt. Och sen finns de ju som håller inne med allt...skulle vilja göra något som sagt. Kanske till och med föreläsa....jag som är livrädd å prata inför stora folkmassor skulle till och med kunna tänka mig det!
Jag mår ju bra idag men ibland har jag dåliga dagar, ibland är jag ledsen, ibland känns det som jag rasar och ibland känns det hopplöst....men dit jag var en gång, dit kommer jag aldrig komma igen. Jag tillåter mig själv ha dåliga dagar, jag tillåter mig vara ledsen och jag tillåter mina känslor...visst, dessa stunder är jobbiga (som idag) men jag vet ju att jag reser mig, att det vänder... och jag vet att jag är stark, även då jag känner mig svag!
#psykiskohälska #skörisjälen #ärrad #depression #självskadebeteende #självmordsförsök #ondcirkel #psykiatriskvård #döden #skyddsängel #livetkanvaratufft #skämsintefördetsomvarit #tillåtermigmå #trasigsjäl #trasigmänniska #helandet #vägentillbaka #livetkanvaratufft #mårbraidag #förloradvän #tappabortsigsjälv #livet #attvågavarasvagärenstyrka
Idag är en "ingen bra dag"...känner mig ledsen och lusten till allt är som bortblåst och jag vill bara ligga kvar här under täcket tills allt vänder, vill inte ens kliva upp men jag lär väl måsta kliva upp och gå på toaletten i alla fall.
De sista veckorna har jag känt hur min sinnesstämmning sjunkit men jag har väl varken sagt något om det eller visat det. Har istället bitit ihop och kört på som vanligt. Förra veckan gjorde jag över 50 timmar på mitt jobb och i helgen blev det bara 7.5 timmes sömn från fredagmorgon till söndagkväll och det kändes rejält i kroppen så när jag skulle skjutsa upp mina barn till sin pappa igår kväll så fick min sambo så lov att köra eftersom jag var så trött och ville inte köra själv.
På vägen hem igen blev det diskussioner i bilen och det gjorde att jag ligger här jag ligger idag, lägre än låg i sinnet och tårarna vill inte sluta rinna...skrev följande på facebook nyss....
************************
Ett ämne som många inte vill prata om och som många är rädda för.
Anledningen till att det fick bli detta inläggs rubrik och ämne är den att jag denna natt sitter vak hos en av alla de brukare som jag träffar i mitt arbete...en brukare som så sakteliga är på väg till den andra sidan.
Under mina 28 år inom vården har jag kommit i kontakt med döendet och döden många gånger. Har hållit mångas händer när de tagit sitt sista andetag, nynnat många psalmer och öppnat många fönster för å släppa deras ande och själ fria.
Visst kan döendet vara hemskt och jobbigt ibland men när det sista andetaget är taget och hjärtat slagit sitt sista slag så är det väldigt vackert...och människan är fylld av ro.
En del har sådan dödsångest och man lider med dem i deras våndor...de gånger sånt händer ser jag det som en befrielse när de väl kommit till ro. Andra gånger sker allt lugnt och stilla och de bara somnar in.
När någon nära är döende eller dör är det på ett helt annat sätt för mig än när jag möter döden i mitt yrke. När pappa tex blev sjuk och gick bort så trodde jag att jag skulle gå sönder och samman. De två månaderna som pappa "låg och väntade" var banne mig de tuffaste månaderna i mitt liv. Jag visste ju att det bara fanns en väg och jag visste ju vad som komma skulle men när väl dagen kom så kom så var jag ändå inte förberedd...där tappade jag min yrkesroll och blev dottern och när pappa somnat trodde jag att jag själv skulle dö. Jag togs med storm av en sån ångest och jag trodde jag skulle gå sönder.
De dödsfall jag varit med om sedan pappa gick bort har vart och ett påmint mig om pappa och allt som var och nu i natt då jag sitter och vakar så har många tankar farit genom huvudet och känslor känts vid.
Undrar hur det blir denna gång? Kommer personen få det jobbigt? När kommer det ske? Kommer jag sitta här i morgonnatt också eller är personen fri då? Vet personen själv vad som kommer ske och vet personen varför jag sitter här?
Jag stryker en gammal skrynklig hand, handen är varm.
Jag smeker en mjuk kind,
kinden är varm.
Jag nynnar på en psalm,
den skänker värme.
#undersköterska #uska #nattjobb #sittavak #döendet #döden #tankar #känslor #släppasjälenfri #livetscirkel
Djur är något som ofta tillför de sjuka och gamla mycket gott.
På den avdelning på säbot som jag jobbar nu i natt har det precis kommit en liten kattunge vid namn Hjalmar som ger de gamla så mycket. Här finns många händer som mer än gärna klappar honom och många knän att ligga i och många sängar att kunna kura i hop sig i om nätterna...Hjalmar är en terapikatt och sådana som han borde det finnas på alla boenden där inga allergier finns.
Säg HEJ till Hjalmar
Under alla mina 28 år i vården så har jag vid flertalet tillfällen fått höra att jag är som en ängel och det utav både de jag hjälpt och de jag arbetat med.
När jag flyttade i från Dalarna så fick jag till och med en avskedspresent i form utav ett silverhalsband med en ängel som hänge utav mina arbetskamrater där samt ett kort där de skrev att de tyckte jag hade varit lite som en ängel på avdelningen under den tid jag jobbat där.
I natt fick jag åter höra att jag var en ängel utav en av de gamla som jag hjälpte och jag måste säga att höra sådana saker gör mig så glad och jag känner mig uppskattad. Är ju ibland så less mitt arbete med gamla men när man får höra sådana ord så blir det liksom ett bevis på att man hör hemma i det yrke man har.
Att vara undersköterska är banne mig ingen dans på rosor alla gånger men det är även ett yrke som kan ge en så otroligt mycket tillbaka. Vi arbetar ofta under stress och känner inte alltid att man räcker till i den mån man så gärna skulle vilja. Vi arbetar iband under tuffa förhållanden och det händer att vi utsätts för både hot och våld. Våra arbetsställningar är inte alltid de bästa. Ibland ska vi vara brukarens händer, ibland deras fötter. Vi springer på larm och vet inte alltid varför brukaren larmar så varje arbetspass kan se olika ut.
Vi finns för våra brukare dygnet runt, årets alla dagar och ofta finns vi vid deras sida när de tar sitt sista andetag och vi släpper deras själ fri...antingen bara vi eller tillsammans med anhöriga för det är inte bara brukaren vi finns till för utan även för dennes anhöriga och många ggr får vi även agera både kurator och psykolog när det är tufft för brukaren eller dennes anhöriga. Vi får ibland också ta emot enormt mycket skit från anhöriga som inte tycker vi sköter vårt och dessa får vi blunda med öronen för eftersom det ofta ligger något bakom deras bitterhet och elakhet...
Sen har vi ju detta med våra löner...vi sliter ut oss för löner som ligger långt under motför vad vi är värda. Lönerna är nästan som ett hån om man tänker på vad vårt yrke innebär men dessa lär väl aldrig komma upp i vad de borde. Vid senaste löneförhanlingen som kommunal gjorde så lät det som ett jättebra avtal där det utlovades i snitt 1090 för varje undersköterska men när det väl kom till skott så visade det sig inte vara sant...jag tex fick 200 kronor i löneförhöjning, före skatt! Jag, och många med mig, blev grymt besvikna....avtalet lät så bra men visade sig bli till stor besvikelse.
Jag tror att om man ska få folk till vården i framtiden så behöver våra löner ökas på rejält ty som det är nu så minskar ansökningarna till de vårdutbildningar som finns och det bådar ju inte gott för framtiden.....kanske blir ättestupa igen den dag en annan blir gammal!
#undersköterska #ängelpåjorden #underbetald #uska #finnstilldygnetrunt #äldrevård #nattarbete #uslalöner #kommunalanställd #besviken #ättestupa #oattraktivtarbete
