Alla inlägg under maj 2017
Då var det dags för ännu en vecka då...veckan som varit sprang iväg i ett rasande tempo och helgen som var likaså.
I helgen var det bara yngsta dottern som kom till oss eftersom den äldsta skulle hitta på något tillsammans med några kompisar...
I lördags tog jag med mig yngsta dottern och åkte i väg och fiskade under ett par timmar medans min sambo var på sitt jobb där de hade en arbetslivsmässa. Det var så härligt att komma iväg och fiska, sånt får mig att känna frid...och det blev ju inte direkt sämre utav att vi hade god fiskelycka också. Yngsta tösen hann bara kasat i så fick hon napp det första hon gjorde...åkte hem med fina regnbågar som nu ligger i frysen och väntar på att tillagas nu till helgen.
Blir en långhelg för barnen eftersom torsdagen är röd dag och fredagen bli klämdag...blir bara yngsta tösen som kommer även denna helg då den äldsta ska till Stockholm och bo på hotell tillsammans med sin pojkvän.
Vi hoppas på fint väder så vi antingen kan åka ut med båten å fiska här på sjön eller åk till tjärnen och fiska där.
I morgon börjar jag jobba igen efter att ha varit sjukskriven ett par veckor...ska bli skönt å komma in i jobb igen och bara hoppas jag bli inbokad på en massa också nu bara så jag inte hamnar allt för mycket minus. Hoppas också att kroppen vill som jag vill nu och att jag inte åker på att bli sjukskriven igen för det funkar inte ekonomiskt. Tur det bara är några veckor med jobb nu för från midsommarhelgen har jag semester i 3 veckor...och då hoppas jag värmen kommit på riktigt så man kan åka och bada. Älskar sommaren, då den är solig och varm...
Ikväll ska vi ha gemensam övning med alla 3 pastoratskörerna inför en mässa vi tänkt sätta upp i höst...kan bli skoj å göra något utöver alla gudstjänster och annat. Har också fått veta vilken som är gästartist vid vinterns koncert ÄNGLALJUS och det blir Sonja Aldén i år...en av mina favoriter så det känns extra skoj! Tredje året nu som jag är med på detta och det är något som är återkommande varje år.
Min sambo och jag har börjat bygga på ett växthus här hemma och det ska vi också försöka få klart under denna vecka så att vi ska kunna fylla det med tomater, gurka och annat...längtar tills vi kan plocka solvarma tomater och äta, så GOTT!!!
Tomheten efter vår Emil känns fortfarande av stundvis och tårarna faller emellanåt...det är så tomt utan honom i familjen och både vi och de 2 katter som är kvar saknar honom...han fattas oss alla. Min prins och fyrfotabarn 
#fiske #regnbåge #mysighelg #körsång #änglaljus #saknad #fyrfotabarn #växthus #jobb #långhelg
I dag är det 1 vecka sedan ditt liv tog slut och saknaden river än i mitt bröst...mitt fyrfotabarn, min prins.
Tårarna som fallit senaste veckan har varit många och än är de inte slut.
Tittar ut genom fönstret till altanen och väntar på att du ska sitta där, tycker mig höra ditt jamande och ser dig i ögonvrån.
Det gör så ONT att du inte finns med oss längre.
Minns dagen då jag åkte till Umeå för att hämta dig, en resa på 75 mil och jag har nog kunnat kört dt tredubbla om det hade varit så...
När jag klev in hos din uppfödare så var du den förste jag såg och mitt hjärta smälte, från den stunden var du min prins...och det är du fortfarande...i mitt hjärta.
Saknar dig min älskade prins Emil 
I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...
Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss...
Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag kände på mig att det hänt någonting. Min sambo kommer in och ber mig komma...jag var uppe ur fåtöljen på en halv sekund och frågade "vem är det av dom?"...min sambo behövde inte svara för jag var redan ute och låg på marken och höll om min prins och grät...
En bil hade kört på honom men den förare som gjort det hade inte stannat, en annan bilist däremot hade stannat och lyft in honom på sidan av vägen och sedan åkt upp till våra grannar för att höra om det var deras katt. Vår granne som känner igen våra katter lovade att ta med honom hem till oss och det var han som kom och talade om detta för oss.
Är så ARG på den människa som körde på honom, är så ARG att han/hon inte stannade utan bara körde vidare...
Emil var mitt fyrfotabarn!!!
Köpte honom då jag mådde oerhört dåligt till följd utav en depression och han blev min tröst i allt och en hjälp i vägen tillbaka till livet och nu finns han inte längre...det gör så jävla ont! Har gråtit så oerhört mycket dessa dagar och det känns stundvis som om hjärtat ska sprängas i bröstet på mig. Varför släppte jag ut honom...
Sov ingenting i princip då på natten utan grät, grät och grät...
På morgonen kommer yngsta tösen upp och jag sitter i ena soffan tillsammans med våra 2 andra katter...hon frågar om Emil var ute och jag berättar vad som hänt. Dottern kryper upp i min famn och vi gråter tillsammans. Varje morgon då yngsta tösen klivit upp så har hon tagit med sig Emil och lagt sig i soffan och morgonmyst...mellan gråten säger hon "vem ska jag nu vara med" och just där och då trodde jag hjärtat skulle brista.
Emil var en mycket speciell katt som satt spår i hjärtat hos oss alla...han var med oss ute på bryggan om sommaren och ute på isen om vintern. Han drogs i pulkan, åkte spark och fanns alltid nära.
Nu är han borta och han fattas mig...han fattas oss.
Lördagen gick åt till att ordna en fin viloplats åt honom och barnen var delaktiga. Yngsta tösen ville inte titta på honom eller vara med då vi lade ner honom i sin grav men hon var med och målade stenen och locket över hans viloplats.
Mitt fyrfotabarn, min prins...du fattas mig!!! 
Emil 100502-170512
#sorg #saknad #tårar #smärta #fyrfotabarn #minprins #heligbirma #birma
så ringde min läkare och talade om att det fanns inga avvikelser i mitt blod så då kan en sak uteslutas i alla fall....TACK GODE GUD!!!
och sist jag skrev så skrev jag om att vi skulle iväg på 50+50 års fest med 80 tals tema i påskhelgen och jag kan ju berätta att det blev en mycket lyckad fest och vi vart supersnygga...ALLA var så snygga så på den festen! Det var nåt speciellt med 80 talet...
Skrev också om att jag hade blivit sjukskriven och i går så var jag tillbaka till läkaren. Sist jag var dit så gjordes det ju 3 ändringar gällande min antideppressiva/ångest medicinering. 2 tabletter trappades ner och en tredje sattes in...kan säga att första veckorna var hemska med diverse biverkningar så som huvudvärk ALL vaken tid, mer ångest, humörsvängningar och en trötthet utan dess like. Nu sista dagarna har jag börjat kunna känna en lättnad dock...
I går var jag tillbaka till hälsocentralen på återbesök för läkaren ville kolla av hur det funkade med den nya medicineringen samt att det skulle tas prover. Kommer fortsätta äta så som jag gjort hittills men öka på den ena sorten med en halv tablett till kvällen för att kanske få bukt med sömnen, har svårt att somna om kvällarna.
Blodtrycket visade sig ligga lågt...101/63 så det kan ju förklara att jag känner mig yr och svimfärdig emellanåt. Hb var så pass lågt som 83, normalt ska det ligga nånstans mellan 120-150 för en kvinna...vid mens ca 10 lägre.
I och med att mitt var så lågt (hade 131 sist det kollades) så beslutade läkaren på plats att jag skulle åka och få blod så efter att hon samtalat med sjukhuset blev det till att bege mig dit och där gavs det 2 påsar med nytt blod.
Kom upp i något så närt godtagbart hb och ska äta extra järn etc nu ett tag för att det ska stabiliseras.
Läkaren vill göra en utredning på det låga blodvärdet för att kunna utesluta vissa tillstånd som kan ge ett lågt blodvärde. Har legat lågt en gång tidigare 0ch fick blod då också...den gången visade det inte på något "fel" så jag får hoppas det är samma nu. En del människor sjunker ju i blodvärde utan ngn speciell förklaring till det men det känns skönt att få det kollat. Tänker inte måla faan på väggen i alla fall utan det är säkert inget speciellt denna gång heller...så under dagen idag eller i morgon borde jag få svar på det prov som togs för å kolla om det kan röra sig om ngn blodsjukdom också ska jag få remiss för koll på mage och tarmar. Har ju problemet med uppblåst, öm och trög mage sen länge så det kan vara mkt som spökar å ställer till det.
Blev sjukskriven i 2 veckor till av läkaren men sen så tänker jag köra igång å jobba. Hon ville egentligen skriva 5 veckor fram till nästa återbesök men jag sa att jag inte ville ha mer än 2. Jobbar ju bara 3 veckor sedan innan jag har semester så det får lov att funka. Hamnar ju på minus annars och det kan bli jobbigt att ta igen...så den 23e jobbar jag nästa gång och det ska bli skönt.
Har varit lite jobbiga veckor sedan min medicinändring gjordes och det kan bli aktuellt med höjning av den nya medicinen vid nästa återbesök...hade en jäkla svängning i humöret förr förra veckan och sånt hoppas jag få bukt med så småningom. ALLT svämmar liksom över då och det blir inte bra...varken för mig eller min sambo.
När det gäller min sambo så önskar jag att jag kunde känna ett större stöd och lite mer förståelse från hans sida när det gäller både måendet och sjukskrivningen. Han har inte tyckt om att jag varit och är sjukskriven och förstår nog inte hur det är att vara nedstämd och ha de problem som det kan medföra. Spelar ingen roll att jag försöker förklara det heller...så jag har gett upp att försöka få honom att fatta.
Igår då jag var in på sjukhuset och fick blod så skrev han till mig att jag skulle gå in och handla 2 saker i en butik. Svarade att jag inte hade någon lust att gå in i nån affär och blev givetvis ifrågasatt som vanligt. Blev både arg och ledsen så så fort jag fått blod och jag pratat med läkaren på sjukhuset där jag informerades om vad jag skulle tänka på och vilka biverkningar som kunde komma efter en blodtranfusion så bad jag att "på eget ansvar" få åka hem och åkte till butiken och köpte det han skrev. Berättade det och skrev att jag skulle stanna och köpa nåt att äta (hade varit fastande sen midnatt, dvs nästan 16 timmar och var jättehungrig) samt in på apoteket för att köpa järntabletter och vitamintillskott....fick då slängt åt mig "jaha, men du hade inte tänkt handla på butiken jag bad om men apoteket och gå in och äta går"...blev så jävla ledsen. Noll medkänsla kändes det som och det spelade ingen roll att det var en jäkla skillnad....slutade med att jag varken hämtade den medicin jag skulle ha och inte åt jag nåt heller utan åkte hem med de saker han skulle ha.
Var nästintill svimfärdig då jag kom hem men kändes bättre då jag fick äta något...jag vet ju att min sambo bryr sig och är en omtänksam person som älskar mig men ibland känns det inte riktigt så. Det är alltså hur JAG känner när saker händer...min känsla.
Likadant är det ibland när min sambo säger saker. Jag har ju min historia jag bär på och ibland påminns jag om den när jag får höra saker eller om någon gör något. Jag ramlar tillbaka och ord kan äta sig in i huvudet på mig.
Detta är ett problem för mig, men blir ett problem för oss ibland...vill inte svartmåla min sambo på något vis för jag älskar honom men ibland är det inte så bra...men så kan det väl vara i alla förhållanden ibland?
Kan berätta att jag förra tisdagen började ta tag i min vikt också och har sen dess skrivit upp allt jag äter och all motion jag gör i en app som jag laddade hem...nu första veckan har jag tappat 2 kilo och jag hoppas det fortsätter så och att jag har styrkan att fortsätta kämpa på, även dagar då det känns pissigt. Små små steg mot ett lättare liv är ju bättre än inga steg alls...heja mig!!!
Nu dags för mellanmål...kaffe med kokosolja, 1 dl kvarg och en knäckemacka.
#80talsfest #sjukskriven #blodvärde #fåttblod #oro #prover #lågtblodtryck #höjdsänka #utredning #trasslandemage #räknakalorier #motettlättareliv #småsmåsteg #känslor
