I fredagsnatt gick det hål i mitt hjärta...
Min prins, min heliga birma Emil finns inte längre kvar hos oss...

Strax efter klockan 23 i fredagskväll så knackade det på dörren och min sambo gick och öppnade...tog ett bra tag innan han kom in och jag kände på mig att det hänt någonting. Min sambo kommer in och ber mig komma...jag var uppe ur fåtöljen på en halv sekund och frågade "vem är det av dom?"...min sambo behövde inte svara för jag var redan ute och låg på marken och höll om min prins och grät...

En bil hade kört på honom men den förare som gjort det hade inte stannat, en annan bilist däremot hade stannat och lyft in honom på sidan av vägen och sedan åkt upp till våra grannar för att höra om det var deras katt. Vår granne som känner igen våra katter lovade att ta med honom hem till oss och det var han som kom och talade om detta för oss.
Är så ARG på den människa som körde på honom, är så ARG att han/hon inte stannade utan bara körde vidare...

Emil var mitt fyrfotabarn!!!
Köpte honom då jag mådde oerhört dåligt till följd utav en depression och han blev min tröst i allt och en hjälp i vägen tillbaka till livet och nu finns han inte längre...det gör så jävla ont! Har gråtit så oerhört mycket dessa dagar och det känns stundvis som om hjärtat ska sprängas i bröstet på mig. Varför släppte jag ut honom...

Sov ingenting i princip då på natten utan grät, grät och grät...

På morgonen kommer yngsta tösen upp och jag sitter i ena soffan tillsammans med våra 2 andra katter...hon frågar om Emil var ute och jag berättar vad som hänt. Dottern kryper upp i min famn och vi gråter tillsammans. Varje morgon då yngsta tösen klivit upp så har hon tagit med sig Emil och lagt sig i soffan och morgonmyst...mellan gråten säger hon "vem ska jag nu vara med" och just där och då trodde jag hjärtat skulle brista.

Emil var en mycket speciell katt som satt spår i hjärtat hos oss alla...han var med oss ute på bryggan om sommaren och ute på isen om vintern. Han drogs i pulkan, åkte spark och fanns alltid nära.

Nu är han borta och han fattas mig...han fattas oss.

Lördagen gick åt till att ordna en fin viloplats åt honom och barnen var delaktiga. Yngsta tösen ville inte titta på honom eller vara med då vi lade ner honom i sin grav men hon var med och målade stenen och locket över hans viloplats.

Mitt fyrfotabarn, min prins...du fattas mig!!!   

Emil 100502-170512

#sorg #saknad #tårar #smärta #fyrfotabarn #minprins #heligbirma #birma