Nä i natt blev det ingen sömn att tala om...
Pappa yrade på hela natten och var allmänt rörig, skulle kliva ur sängen och slängde benen över grindarna vid flertalet tillfällen. Var dit och la tillbaka benen igen under täcket men då blev han nästan arg.
Yrat på om en massa saker....saker som inte hör till nuet.
Klockan är nu kvart över 9 på morgonen och pappa har varit vaken sen jag kom vid halv 7 igår kväll...han behöver sova!
Läkaren på ronden sa att man ska prova ge pappa en smärtstillande spruta för det kan ju vara så att han har ont men inte kan förmedla det och blir stökig och orolig pga det...det är svårt att säga varför pappa förändrats så här.
Av mina erfarenheter ser jag det som en avtackling...men vi får väl se.
Hoppas iallafall att pappa kan koma sig till ro sedan då han får sprutan för då ska jag lägga mig ner och blunda en stund jag med....trött nu!!!

Lämnade sjukhuset och pappa vid 16 tiden i går och åkte hem till hjärtat för å få "ladda batterierna" lite, hämta mer kraft och ork och få vara nära kärleken i mitt liv.
Var rätt "ok" med pappa då jag for, han var klar och redig och hade inget ont så det kändes okej för mig att åka hem, bad dem ringa mig ifall något hände med pappa.

När jag kom hem möttes jag av hjärtat och fick en kram som värmde nå enormt. Middag hade han ordnat med också och det serverades fetaostbiffar, kokt potatis och till det en himmelsk god kantarellsås.
Älskar mitt hjärta, älskar hans matlagning....

Att få lägga sig i egen säng med sin älskades armar runtom sig var så skönt och det tog nog inte lång tid föränn jag somnade och sov sen tills hjärtat väckte mig strax efter 10 och sa att frukosten var klar.

Efter frukosten bytte vi om till "jobbarkläder" och åkte till allmänningen och fixade lite med å klyva vad några timmar. Allmänningen är alltså det ställe vi ska flytta till i december någon gång när vi har byggt om och gjort klart allting...ett ställe där frid fylls i kroppen när man kommer dit.
Åkte hem igen vid halv 4 och packade väskan, duschade, åt, kramades och sedan åkte jag tillbaka till pappa på sjukhuset.

Pappa var vaken då jag kom vid halv 7 och är så fortfarande nu då klockan passerat 00.00
Men något måste ha hänt under det dygn jag var borta för pappa pratar bara en massa "goja"....han ser att dom harvar åkern utanför fönstret, att en stor fågel kom och tog cigaretterna av han, att det låg en hund i fotändan av sängen, att de skulle mötas vid vägen och sen ro över Ljungan, att man blir trött av skogsarbete etc etc....han pratar inte MED mig utan för sig själv och jag vet inte om han vet att jag är jag.
Det är sån skillnad bara sen igår...
Är det detta som kallas "att se livet passera som i revy" tänker ju jag nu....är slutet än närmare nu?

Ska kura ihop mig här på sängen nu strax och se om det går att få någon sömn, får se om pappa somnar eller om han blir liggande och tittar runt och pratar några timmar till...

Så var ännu en natt på sjukhuset gjord.
Pappa sover mest hela tiden nu och vill knappt ha någonting att dricka (tar bara flytande nu). Hittills idag en liten pipmugg med vatten, igår 2 muggar nyponsoppa och lite vatten på hela dagen.
Hör hur det knorrar i hans mage men säger han att han inget vill ha så går det inte att tvinga i honom något.

Pratat med en sköterska här på avdelningen och jag har bestämt mig för att åka hem och sova i natt, finna lite extra kraft och ork hos älskade hjärtat och sova riktigt. De tyckte att det kunde vara en mkt god idé också ringer de ju ifall det skulle bli nån förändring med pappa eller om något skulle hända...då är det bara till å slänga sig in i bilen och åka. Tar 50 minuter att åka hit och jag är väl medveten om att det kan hända mycket på den tiden om läget blir akut...men jag åker ändå hem i eftermiddag också återvänder jag i morgon igen för å vara hos pappa igen.

I morse då jag åt frukost så satt jag och bläddrade i tidningen...stannade till på sidan med dödsannonser och det slog mig då att pappas skulle stå med där om inte en allt för lång tid :(

Och en vecka sedan pappa åkte in på sjukhuset...

Läget är oförändrat hos/med honom men jag tycker mig se små små tecken hos honom som brukar dyka upp då slutet närmar sig...nu till morgon noterar jag tillexempel att han börjat svullna något om sina fingrar och händer vilket brukar kunna bli när hjärtat inte arbetar på som det ska.
Tror nog att pappas hjärta arbetar på rätt bra inuti honom nu med både cancer och gulsot i kroppen och en så avmagrad kropp som han har nu.

Fick veta idag att det är fullbelagt på hospice så pappa verkar bli kvar här på sjukhuset. Drt kan ju dröja med att det ska bli någon plats ledig där men det kan också gå snabbt. Alla människor som är där befinner sig ju i livets slut och ett slut kan ju komma hastigt....men ett slut kan även bli långdraget.

Pappa har sovit lugnt genom natten och nu på morhon har han varit vaken och somnat om vart annat. Vaknar till då han hör ljud ute ifrån korridoren eller om jag hostar till.
Pappa hade lite ont till morhon och fick en morfinspruta vid 06 tiden.

Nu när ibte mamma är här på sjukhuset så har jag haft tillhång till en säng och har faktiskt fått npgon timmes sömn nu i natt. Man sover väl i och för sig inte lika djupt här som man gör hemma iom att man vaknar till vid minsta ljud och då de kommit in för att titta till pappa...men lite sömn är bättre än ingen sömn.

Chefen ringde mig från jobbet idag, känns bra att veta att de bryr sig om och tänker på en.
Blir att jag får lön från jobbet i 10 dagar nu så jag ska inte ansöka om närståendepenning föränn från den 25e...blir ju iofs som så att jag får mindre lön denna månad med lite mer nästa beroende på hur långdraget detta blir.

Blir kvar här hos min pappa. Hjärtat ska komma upp i eftermiddag så hi ska iväg och äta och fördriva lite tid tillsammans. Han tycker ju att jag inte bara ska sitta här utan vill att jag ska få annat att tänka på...
Älskar den mannen så jävla mycket.....älskar från djupet av mitt hjärta.

Man måste ta hand om sig själv för att orka med att ta hand om andra...

Av den anledningen så lämnade jag sjukhuset i går.
Skjutsade hem Mamma till sig och åkte hem och sov nära tätt intill hjärtat i natt som var...

Åkte tillbaka hit till sjukhuset idag på förmiddagen för å träffa läkaren som ville informera lite kring och om pappa. Det var ju tänkt att de skulle operera in en slang på honom så de kunde lindra hans gulsot men de hade tagit beslut om att inte göra det eftersom det kunde bli en allt för stor påfrestning för pappa.
Kändes ganska skönt att de tog det beslutet för jag var ju lite oroad för detta med sövning och operation.
Operationen skulle ju bara lindra symtom, inte göra att pappa hade mindre ont eller så....klådan han får av gulsoten kan ju lindras med tabletter.

De har skickat remiss till hospice åt pappa men de hade inget hört idag om det, får se om de hör något under morgondagen.

Mamma är hemma i huset hon, tror nog hon har det bäst där hemma faktiskt. Låter kanske hemskt att säga men det är skönt att få vara själv här med/hos pappa. Mamma låg ju mest hela tiden då vi var här båda två så hon gjorde ju inte så mkt nytta gällande vak över pappa för det var ju jag som satt vaken i fåtöljen om nätterna.
Nu då jag är själv så kan jag tippa omkull mig på sängen och få lite sömn...för sömn behövs om man ska orka.

I morgon ska jag fråga läkaren om de på ett ungefär kan säga hur lång/kort tid det kan röra sig om som pappa har kvar. Vet att det egentligen är omöjligt att säga men....

Inom mig önskar jag bara att pappa finge somna in i evig sömn snart, lugnt och stilla...slippa allt ont och det som är plågsamt. Släppa taget och sluta kämpa....

Pappa hade en period med andningsuppehåll i natt som var men sov sedan lugnt under senare delen av natten ända till i morse.

Har varit ner på magnetröntgen i dag eftersom de ville se hur det såg ut och om det finns möjlighet att sätta in en slang vid bukspottkörteln och gallan för att öppna upp passagen så pappas gulsot och den klåda som det ger kan lindras.
Inte fått något svar eller hört ngt om hur de funderar utan det lär väl nämnas i morgon på ronden skulle jag tro.

Läkaren frågade mig idag om hur jag ville vården av pappa skulle se ut då när han ev ska flyttas från denna avdelning och valen står ju mellan sjukhemsplacering eller hospice så jag vill att pappa ska få bästa möjliga omvårdnad nu sista tiden så det blir i så fall till hospice.
Vill dock inte ta upp det med pappa själv eftersom det känns jobbigt så läkaren ska prata med pappa om det.

Känns bra eftersom att de på ett hospice enbart bedriver palliativ vård och man får som anhörig bo hos den sjuke under tiden den bor där...

Har berättat för mamma och frågat vad hon tycker och hon tycker liksom jag att sjukhem är inget alternativ.

Har börjat ta tag i att ordna saker och ting så bra som det bara går för mamma också efter det att pappa är borta. Har kollat upp om olika bidrag man kan söka för boendekostnad och beställt ansökningsblanketter för bostadskö. Just nu finns ingen passande lägenhet för mamma men det måste lösa sig innan vintern eftersom det är då mamma inte kommer klara av att bo hemma i huset.
Blir ingen lägenhet ledig där i Torpshammar där hon vill bo så har hon sagt ok till att jag försöker ordna med en lägenhet i Hassela där jag och hjärtat bor.
Så allt ska lösa sig och bli bra förhoppningsvis...

Haft 2 välbehövliga avbrott från avdelningen idag. Först kom en kusin till mig hit till sjukhuset så vi fikade och pratade lite sen kom älskade hjärtat hit med lite saker hemifrån och vi åkte iväg och åt middag tillsammans.

Nu i kväll har jag också tillåtit mig själv att sitta ute i dagrummet och kolla på teve istf att bara sitta inne med mamma och pappa...finns ju nära ändå om ngt händer.
Kan inte bara sitta där hela tiden...jag äts liksom upp på nåt vis av att bara sitta där och titta, lyssna och vänta.

Är trött, är fruktansvärt trött...men jag får ta igen sömn när pappa fått komma till evig vila och ro.

Pappa har varit vaken till och från sedan morgonsidan men sover nu lugnt och avslappnat.
Fick en smärtstillande spruta vid 6 i morse och sedan en till vid halv 9... Säkert därför han sover så gott nu...

Vid ronden berättade läkaren att de kommer göra en magnetröntgen på Pappa för att riktigt kunna se hur det ser ut och se om de kan sätta in en slang som frigör passagen till/från bukspottkörteln och på så vis lindra pappas gulsot och den klåda han har utav den.

Allt för att göra det bästa för pappa...i övrigt är det bara smärtlindring och god omvårdnad har de sagt.

Så väntan fortsätter... Och det är tufft.
Även om man förbereder sig för hans död så kommer den stunden bli tuff.

Undrar hur mamma kommer reagera och ta det? 45-46 år tillsammans som plötsligt tar slut...

Satt och tittade på Pappa i sin säng i natt och sedan bort till sängen där mamma låg och fick känslan att Mamma kanske inte lever så länge hon heller efter pappas bortgång... Hon har redan sista tiden tacklat av, magrat och är dålig på benen.
Fick känslan av att jag kanske kommer behöva ta farväl av båda mina föräldrar innan 2015 är slut :'(

Sitter fortfarande kvar på sjukhuset och är hos min pappa som ligger och väntar på den eviga vilan.

I lördags då jag kom hit var han i ett väldigt dåligt skick och han var nära att vandra över då på eftermiddagen...fick en morfin spruta då på kvällen och sov lugnt, djupt och avslappnat nästan hela natten sammanhängande...

Igår var pappa piggare, iaf om man jämför med hur han var på lördagen då jag kom hit. Igår var han vaken en stor del av dagen och pratade. Han fick också information riktigt av läkaren om vad det var det hade hittat i honom så nu vet Pappa att han har cancer... Han kanske inte förstår eller inser hur illa det är och att han nog aldrig kommer komma hem igen för han pratade om att han skulle försöka ordna med lägenhet då han kom hem för han orkade inte hålla på med Ved något mer... Jag svarade bara att det ordnar sig.

Hjärtat var hit och hälsade på Pappa också igår. Det var första gången han träffade Pappa och det kan ha varit den sista likväl.
Frågade mina guldkorn också om de ville träffa morfar men de ville inte göra det så de stannade nere i bilen under tiden hjärtat gick upp hit.

Lämnade sedan avdelningen och följde med hjärtat och barnen på Ikea och åt middag med dom innan de sedan skulle vidare upp till Torpshammar eftersom barnen skulle hem till sin pappa.

När jag kommer tillbaka till avdelningen så har pappa petat i sig lite nyponsoppa och grädde och sover. Pappa sov sedan långt och djupt mellan 19 och fram till 03 nu på morgonsoffan då sköterskan tittade in.

Nu är klockan 06.30 och pappa fick en smärtstillande spruta för ungefär 30 minuter sedan. Ligger i sängen och slumrar till och vaknar lite till och från.

Jag är trött, jag är jättetrött nu... Och det är väl inte så konstigt eftersom jag varit vaken sedan klockan 09 i lördags morse... Snart 2 dygn alltså.

De har ställt in en säng till här hos pappa men den ligger Mamma i för hon är också här. Hade faktiskt hoppats på att hon hade kunnat åkt med hjärtat hem till Torpshammar igår så jag kunnat fått sova natten som var och hämtat henne tillbaka igen i dag. Hon sa att hin hade saker hemma som hon var tvungen att göra men nu blev det inte som så... Så jag har inte sovit någonting och jag är jättetrött nu!!

Ingen kan säga hur länge Pappa kommer att kämpa på. Det kan gå fort men det kan också dröja.

Har ringt jobbet och sagt att jag blir hemma och sedan ska jag ringa försäkringskassan och be om ansökan om anhörigbidrag, ett bidrag man kan få om man är hos någon sjuk anhörig istf att bli sjukskriven och Fp karens och så.

Det är mycket att tänka på nu.
Har suttit och läst om sånt jag måste tänka på och ta hand om då pappa dör, har funderat om begravning och hur jag vill att pappa ska få det.

Är så trött och jag längtar efter hjärtat så det gör ont... Efter att få krypa in i hans trygga famn.

Väntar... Kommer det hända idag?