Pappa sov gott natten igenom och jag lyckades få några timmars sömn jag med faktiskt... Känner mig utvilad!

Varit iväg ett par timmar över dagen och handlat lite saker till pappa... Köpt 3 t-shirts, mjukbyxor, keps, 2 skjortor och en stickad tröja. Rakhyvlar, rakskum, dusch creme, rakvatten, tandkräm, tandborstar och en kam.

Nu har nog Pappa det han behöver tror jag.

Hade tänkt åkt hem ikväll och varit hemma till på söndagskväll eller måndag eftermiddag men jag stannar hos pappa tills i morgon också åker jag direkt härifrån och hämtar barnen då de slutat skolan... Spar på så vis in en resa... Det kommer ju bli mycket åkande ändå framöver och bensin kostar ju tyvärr en hel del och i nuläget behövs det sparas in på det som går.
Får väl längta efter min älskling ett dygn till men sen ska jag kramas både med han och med barnen hela helgen.

Pappa sover nu och jag har gått och satt mig i det dom kallar för biblioteket här på hospice. Ett rum med bokhyllor fulla med böcker, 2 fåtöljer, 2 soffor och en öppen eldstad som man får tända om man vill. Finns även möjlighet att lyssna på musik här och det finns en hylla full med bara cd skivor och kassetter.
Utanför biblioteket finns en inomhus fontän och massor av gröna växter.

Rogivande och underbart...
Är så glad att pappa fått komma hit!

Pratade med en sköterska och läkaren här att pappa nog kanske måste påminnas om hurdan hans situation är. I morse trodde han återigen att han skulle kunna komma hem. Jag försökte förklara för honom att han inte kommer hem igen men han blev bara arg... Förstår honom för det tar tid att ta till sig att man har obotlig cancer.
Läkaren tyckte att det var bättre att han och personalen tog "smällarna"än att jag skulle göra det så nu har jag lämnat över den biten till dom också får jag svara honom på ett annat sätt ifall han fortsätter tro att han ska hem.

Svårt detta... Lilla lilla pappa <3

Så har det blivit kväll, den första på hospice för pappa...
Tror faktiskt att han funnit sig rätt bra till rätta ändå här.

Han pratar glatt med personalen (är dock lite avig mot mig emellanåt men det gör mig ingenting), han har fått i sig både smörgåsar, soppa och lite kräm och mjölk....inte mycket kan tyckas men betydligt mer om man ser till att han sista tiden knappt ens ätit det...pappas magsäck lär nog vara väldigt liten och med tanke på att Hans cancer sitter i magen (bukspottkörteln) så ör det inte konstigt om han bara får plats med litegrann...å lite är bättre än ingenting.

Han har sovit rätt mycket sedan vi kom hit i förmiddags och jag hoppas han kommer kunna få sova i natt också. Jag sover över här hos pappa på den bäddsoffa som han har i sin lilla "lägenhet", kommer eventuellt göra det även i morhon men sedan åker jag som sagt hem över helgen och är med hjärtat och mina barn...OM nu inte det på något vis skulle försämras med pappa för då blir jag kvar här.

Ja så har då pappa fått komma till hospice.
Det känns ända in i hjärtat att detta är rätt ställe för honom att komma till.
All personal som jobbar här är specialutbildade i palliativ vård, den vård som pappa nu behöver...

Blev väldigt överraskad och förvånad över hur "klar" pappa var idag då han kom hit. En sköterska kom ju in till pappas "lägenhet" för å "skriva in" honom och pappa svarade hur klart som helst på alla frågor...om personnummer, hemma, om mamma, om vad han arbetat med, om han hade några syskon etc etc...och allt var hur klart som helst bortsett från antalet syskon och hur det hade varit då han kom till sjukhuset, varför han hade åkt in.

Blev lite irriterad på mig då jag flikade in de saker som han inte riktigt kom ihåg...men så har ju pappa alltid varit, lättirriterad gentemot mig, så jag får försöka "blunda med öronen" och bita mig i läppen och tänka "pappa är ju sjuk nu". Hade det vart förr då pappa var frisk och pigg hade vi nog kivats och det hade slutat med att jag rest mig upp och bara åkt härifrån men nu när han är sjuk så ska jag finnas här oavsett.

Känns bra att pappa fått komma hit, känner att jag kan slappna av lite mer nu och i helgen så tänker jag faktiskt vara hemma tillsammans med min älskade också ska barnen komma. Det är ju 2 veckor nu sedan jag träffade dom och jag längtar efter dom....pappa har ju personal som tittar till honom och de ringer ju om något händer.

Ska höra med barnen ifall de vill att vi åker och hälsar på morfar på söndag innan jag skjutsar hem dom isåfall också måste jag höra med mamma om hon vill åka till honom också.
Kommer att bli ett väldigt åkande nu framöver men det får det väl bli...allt för pappa nu.

Antar det är trötthet som kommer efter att han var vaken i över 29 timmar från söndag-måndag...
Pappa sover nämnligen igen efter att han ätit en smörgås, druckit lite soppa och blivit tvättad och klädd.
De hade tänkt låtit honom komma upp och sitta i rullstol en stund men han ville inte utan ligger och sover nu...

Måste ju ha varit jättejobbigt för min lilla pappa också det dygn som var då han var yrslig och störig. Är ju som om allt i nuet har försvunnit och det var som om hela, eller iaf delar, av hans liv passerade revy liksom.

Ja pappa somnade ju strax före 23.30 igår och sov fram till Klockan var 20 över 7 nu på morgon då de var in och kollade temp etc...
Vetkar kunna bli en lika yr, rörig och störig dag i dag också för det var bara "tok" som kom direkt då han börja prata...jobbigt :(

I eftermiddag så åker jag hemåt och sover hemma...ska villigt erkänna att jag inte orkar vara här en natt till nu. Det är liksom jättejobbigt...

Drygt 29 timmar var pappa vaken och yrade på och hade sig...han fick en smärtstillande spruta vid 23 och nu sover han äntligen!
Hoppas han får sova skönt genom natten nu också.
Ska krypa ner jag också men lär bara halvslumra eftersom jag vill ha lite koll på Pappa också nu...

Ja än har pappa inte sovit något...inne på timme 25 som vaken nu!??!
Undra hurdan natten kommer bli och om han. ommer att sova någonting överhuvudtaget.
Jag är trött så ögonen håller på gå i kors på mig men jag lär ju få hålla mig vaken så länge pappa är det så jag kan hålla koll så han inte slänger benen över kanten och ska försöka ta sig ur sängen...

Vill hem...vill hem och krama om hjärtat, klappa katterna och sova!
Vill träffa barnen...vet ju inte ens om de kan komma till helgen heller. Vet ju liksom ingenting....kan bara ta en dag i taget å inte planera någonting.

Klockan är nu 5 över 2 och pappa är fortarande vaken och har så varit i 19.5 timme snart...så länge är det många många år sedan han var vaken, kan förresten inte ens minnas att han varit vaken så länge nån gång så långt tillbaka jag kan minnas.

Pappa fick en smärtstillande spruta förut vid 11 tiden, läkaren trodde kanske att pappa kunde slappna av och komma sig till ro om han fick en sådan men så verkar det inte bli. Han har tydligen inga som helst planer på att blunda ens...

Han ligger och tittar sig omkring, pratar lite för sg själv. Försöker slänga benen övöer sänggrindarna ochcta sig upp och blir arg då jag lägger ner honom igen. Han skakar grindarna och höjer rösten och blir jättearg.

Tror inte han är medveten om hur allt är och vart han är...är inte säker på om han vet vem jag är ens.

I lördags eftermiddag var han som sagt fullt medveten om allt...han visste att han var på sjukhuset, att han hade cancer, vem jag var och likaså barnbarnen och Hans-Erik.
Det sista han sa då innan jag for var att hälsa hem och komma ihåg att betala hans räkningar...då var han med, nu verkar han vara lite i sin egen lilla värld.

Börjar bli hungrig, måste försöka ta mig ner på kiosken eller restaurangen här på sjukhuset och köpa mig något att äta. Har bara ätit en burk blåbärskvarg, en banan, 2 koppar kaffe och en kexchoklad sen igår kväll...nu kurrar det i magen.