Det blev en natt med lite sömn och den sömn som blev vart väldigt sönderhackad...sov, vakna, låg vaken, sov, vakna, låg vaken...typ!

Har lämnat guldkornen på skola och förskola nu och ska faktiskt krypa ner under täcket 1 timme eller 2.

Det bara snurrar runt inombords och jag känner mig som i en glasbubbla....som om jag befann mig i ett vaccum.

De korta stunder jag lyckades få till sömnsmässigt så drömde jag bara om en massa ledsamheter och vid 2 tillfällen grät jag nu i natt.

När faan ska det ta slut?

Kommer det någonsin ta slut?

Kommer jag någonsin bli en hel människa igen eller kommer jag för alltid vara trasig?

Ska jag gå omkring här livet ut som en levandedöd?

Nej tamej faan, jag vill leva....men HUR?

HUR slutar man?

HUR glömmer man?

HUR?????!!!!!!?????

Folk få säga vad de tycker, folk får prata hur faan dom vill....jag VET att det jag känner är normalt, något det påpekats för mig gång på gång vid mina samtal i stan. Jag vet oockså att detta är något som jag kanske kommer få leva med resten av mitt liv...det kanske aldrig går över. Lätta kan det göra men det är inte säkert att det går över....det är inte säkert att mitt hjärta och min själ kommer att kunna läka utan jag kanske får bära med mig såren och ärren efter allt som hänt.

Är så trött på detta....önskar jag kunde få vakna upp en morgon, bli nypt i armen och se att allt varit en ond jävla mardröm. Att det liksom i dallas visar sig bara varit en dröm....att jag vaknar och ser den saknade intill mig då jag vaknar. Att jag har fått tillbaka mitt liv...och får börja leva, igen....

I snart 2 timmar har jag legat i sängen.

Mina 2 guldkorn var trötta i kväll och ville lägga sig redan vid halv 9 så då tänkte jag göra det samma...men tror ni det går att somna?

Så fort jag la mig till rätta under täcket så kom den....panikångesten...greppade sitt tag om mig och höll mig i ett fast  långvarit grepp. Jag har ju levt med detta i många år nu och jag vet att det inte är något farligt + att man tar sig igenom en levande....MEN det är lika otäckt varje gång! I bland lyckas jag avleda den så den blir lätt, i bland lyckas jag till och med avleda den helt....men så kommer dessa gånger då greppet håller ett hårt tag om mig och vägrar nästan släppa...gånger den släpper men tar ett nytt grepp så snart trycket släppt.

Det är så otroligt mycket negativt runtom mig just nu, många smärtsamma minne och tankar som dyker upp DAGLIGEN. I dag  behövde jag bara känna en doft här i huset som fick mig att falla ner ett snäpp...sen ytterligare en sak som gjorde att man trillade ner ännu ett pinnhål.

Det är så jävla jobbigt med dessa jävla berg & dalbanor...jag vill ställa mig och skrika ut STANNA, JAG VILL KLIVA AV...men den stannar ju faan aldrig! I över 2 år har denna berg & dalbana farit fram, trodde den skulle sakta ner men nu eskalerar den åter igen. jag vill inget mer, jag vill kliva av!!! Jag blir ju för faan sjuk....och jag vill inte bli sjuk igen!!!

Räddningen är väl just nu att jag har mina guldkorn hos mig...när dom är mig nära finns ingen tid till minnen/känslor/funderingar och annat...eller joo, det finns det ju...men inte på samma ångestfyllda sätt som de stunder då jag är själv....det är då det blir påtagbart och det är då det gör ont...då jag gråter och då jag får ångest.

Mina vänner och andra nära gör också så klart att det känns lättare för stunden men jag tror ingen vet hur det kan kännas...fortfarande...då jag är själv. Det vet säkert inte att det gör lika ont nu som det gjorde DÅ...för det gör det....ONT!!! Och ondare kommer det att göra...och det skrämmer mig för jag vet inte HUR....reaktioner, känslor, hur ont kommer det göra då när det gör så fruktansvärt ont nu?!? Och har så gjort i över 2 år.....

Jag har stått emot allt ont hittills men hur ont kan det göra....jag är bara så jävla rädd att falla ner i den där mörka avgrunden igen...

Jag blir så förbannad över allting...så ledsen över allting....

Jag VET att jag är jävligt STARK....men jag vet inte hur stark...stark nog att stå emot handlingar vet jag dock att jag är, men resten.....resten!!??!!

I morse då jag ställde mig på vågen visade den en vikt som nu är lika med en viktnedgång på 95 kilo !

95 KILO !!??!! Och ändå skulle jag kunna gå ner runt 8 - 10 kilo till...men jag är rätt nöjd som det är nu.

Alltså vilken jävla viktresa egentligen om man tänker efter...NITTIOFEM kilo !

Faan, det är ju hur mycket som helst !!!

Hur som haver så är det i alla fall underbart, livet är lättare om man säger så....haha!

MEN väger ner har inte varit en dans på rosor eller lättsam om nu någon tror det.

Vet att det finns de som anser att jag gjorde det lätt för mig då jag valde att få göra en magsäcksoperation..men vaddå lätt? Operationen var ju bara en hjälp till självhjälp...jag själv måste arbeta hela livet igenom om jag ska bibehålla resultatet jag nått. Jag måste livet igenom ta extra vitaminer, tänka på vad jag stoppar i mig, hur jag äter etc....så operationen var inte lösningen på mina viktproblem utan den var en hjälp.

Man kan faktiskt bli lika stor igen, man kan tänja ut magsäcken igen så man lägger på sig kilon efter kilon igen. Jag vet tillexempel dom som gjort en sådan här magsäcksoperation som väger mer nu än vad de gjorde då innan de opererade sig och jag tror att de måste ha sett själva operationen som den enda lösningen...men ack så fel, SÅ FEL!

Visst, själva vikten försvinner ju automatiskt MEN det är tänket och matvanorna man måste arbeta med livet igenom och de sitter inte i magen eller vikten utan de sitter i hjärnan....

Jag tänker ALDRIG tillåta mig bli så grotesk igen...det må så vara att denna viktnedgång gett mig lös hud både här och där som inte går att träna bort...men det skiter jag fullständigt i. I dag kan jag röra mig, jag kan busa på med mina barn utan att bli helt slut efter någon minut. Jag kan gå utan att varje steg hugger som knivar i mina fötter och ben. Jag orkar mer, jag är piggare och jag kan se det fina hos mig själv nu.

Då jag var stor såg jag bara ett stort, fult och äckligt jävla fettberg...jag blev äcklad av mig själv.

Självkänslan och självförtroendet har växt...visst finns det situationer då de ligger på nästan noll fortfarande men inte hela tiden som de gjorde förut. Jag vet att jag duger som jag är, att jag inte är ful eller äcklig...jag vet att jag är värdefull och jag kan se det som faktiskt är fint hos mig.

95 kilo....

Så har det gått några dagar sedan senaste blogginlägget, som jag skrev i torsdagskväll...

På fredagen satt jag i bilen mest hela dagen...åkte hemifrån vid kvart över 10 på förmiddagen och kom hem kvart över 12 på natten. Var så trött sista biten att jag var tvungen att stanna bilen och kliva ur och ta lite luft + "vakna till"...otäckt då det blir så!!! Men tror ni att man kunde somna då man väl var hemma i sängen? Näe....då låg man vaken i nästan 2 timmar...

På lördagmorgon vaknade jag utav telefonen som ringde strax före 9 då äldsta älskade dottern ringde och hon + lillasyster ville komma till mig. Deras pappa med bihang skulle uträtta ärenden i stan och mina töser ville vara hos mig...så de kom till mig när klockan var runt halv 11.

Var hem till mamma och pappa en sväng en stund efter det att barnen kommit...de har ju inte träffat dem så ofta under den tid jag var sjuk eller bodde på annan ort så de är också glada för att jag bor här igen så att de kan få träffa sina barnbarn mer...

Sedan myste vi på hela lördagen och åt en massa lördagsgotta på kvällen & mys i soffan framför teven.

Lite plockande i hemmet blev det också gjorde vi i ordning deras sängar och bäddade rent, la på deras nya överkast och piffade till litegrann...men det är mkt som skall göras på deras rum innan det är okej. Bland annat skall det målas och innan jag kan måla ska det rivas bort de tapeter som sitter där för det är stora luftbubblor bakom dessa.

Fick besök en snabbis utav min återvunna "lillasyster" med familj...så glad att vi rett ut gammalt groll!

Det var faktiskt mysigt att sitta här i detta hus tillsammans med mina barn igen...även fast det saknades någon :-(

På söndag hade vi en soft dag också där inte många knop blev gjorda.

Mamma & pappa var hit och fikade lite mitt på dagen och pappa hjälpte mig att såga isär lite vedpinnar som var för långa för min spispanna...sen var äldsta tösen bjuden på badkalas i fränsta mellan 16-18 och under den tiden så var jag och yngsta guldkornet hos "lillsyrran" med familj så hon och deras dotter lekte under den tiden.

I morse skjutsade jag guldkornen till skola & förskola till halv 8 och sedan åkte jag hem och skulle fixa och dona en massa hade jag tänkt MEN i bilen på väg hem igen spelades det en låt som fick allt att falla samman...en låt som jag förknippar så starkt med allt som varit och som får mig att falla gång efter gång....så det blev inte ett skit gjort hemma, blev totalt handlingsförlamad...grät en hel del, tänkte tillbaka, grät lite till...

Efter några timmars gråtande tog jag och åkte hem till en kompis och kaffade + surrade av en liten stund...behövde det för att bryta den nedåtgående spiralen som varit i dag...

Barnen sover hos sin pappa i natt men i morgon kommer dom till mig igen...de får styra lite själva hur de vill ha det nu under en tid så får vi se sedan om det  blir varannan vecka eller hur det blir. Men funkar det att de själva kan få styra lite så tycker jag bara det är bra...så jag hoppas det kan funka bra att ha det så.

Är så trött nu i kväll...klockan är bara strax efter 9 och jag funderar på om man ska ta och lägga sig snart faktiskt. Har ont i huvudet, det dunkar och pulserar. Känner av en lätt tendens till att få hjärtklappning...kan vara en panikattack i antågande kanske? Känns allmänt olustigt faktiskt...speciellt detta dunkande & pulserande i huvudet.

Kanske dags att uppsöka vårdcentral så småningom och kolla hur mina värden ser ut och ligger till....

Säger natti natt och hoppas vakna upp till en bättre morgondag...

Det känns att man varit i gång i flera dagar nu med flytt och annat för nu är fröken B helt slut kan jag be att få tala om! Ont har jag också...typ ÖVERALLT!

Men jag ska inte klaga, jag är bara så jäkla glad att det är klart med flytten, att alla mina saker är på plats...dock lär det ta någon vecka innan man har fått "klart" här i huset. Massor av kartonger som ska gås igenom, saker som ska flyttas om hit och dit, saker ska letas fram...för inte tror ni att jag har koll på i vilken av alla kartoner eller säckar till exempel jul och advents sakerna ligger? Näääää, det blir till att öppna var enda jäklakartong och säck och kolla!

Så man har väl det man gör om man säger så....ska i alla fall försöka få till allt med möblerna och få undan kartongerna något så närt tills nästa helg för då har jag tänkt barnen ska kunna börja sova över hos mig.

Nu får de självklart också komma hit och vara här men sova får de göra hemma hos sin pappa till dess jag fixat i ordning deras rum åtminstonde....mammas älskade guldkorn!!!

Det är det ÖVERVÄGANDE positiva med denna flytt tillbaka till min barndomsby....att barnen kan komma när dom vill!!!

Allt det som gör ont får jag ta då jag är ensam...för saker gör ont !!!

Är så trött nu så jag nästan är illamående, ska elda lite till och sedan går jag nog och lägger mig.

I morgon blir det bilåkande i över 30 mil...enkel resa, för att uträtta ett ärende...så det är väl bäst man försöker sova så man är pigg och orkar köra.

Jag är så trött och slut.

Kroppen värker...och jag är fortfarande inte klar med flytten av alla möbler och annat från det hus jag hyrt till det hus jag äger. Kommer bli en flyttdag även i morgon och jag önskar inget hellre än att bli klar i morgon...vill inte flytta en pinal till !!!

Jag har ONT !!!

Erikshjälpen skulle komma och hämta saker men inte hörde de av sig i dag så nu får jag faan hoppas att de kommer i morgon och hämtar sakerna jag vill få bort...de måste bort i morgon! Har sålt av mina byråer jag hade i sovrummet + barnens 2 sängbordsbyråer...dessa byråer var ju som sagt något jag och mitt ex skaffade och de är förknippade med oss...och jag vill inte ha dom längre så jag är glad att inte äga dom längre.

I morgon kommer vi få hjälp med att köra ytterligare ett släp och det kommer vara guld värt. Kanske kan vi få i väg allt ändå...har en tur till vi måste åka till återvinningen men det får vi nog ta på onsdag för det kommer vi inte hinna med i morgon.

Har fått tid för kastrering av birman i morgon också klockan 18 så vi har ju en tid att passa också då...

På torsdag skall jag leverera ytterligare en kattunge. Denna gång en liten kattfröken som skall få komma till ett nytt hem i Härnösandstrakten där hon både kommer att få ha hundkompis och kattkompis + få vara ute. Ska vaccinera henne på berguvens vetrinärmottagning då på torsdag vid 13 tiden och sedan ska vi mötas upp där för att lämna över den lilla prinsessan.

Ska försöka gå in på rusta eller liknande också en snabbis för att införskaffa färg så jag kan börja måla i huset så snart som möjligt. De har ju billigas färger och det lär nog duga...bara jag får måla över de fula tapeerna som sitter där...bort med allt ont i huset!!!

Ska försöka lägga mig nu, ta en alvedon och hoppas få vakna smärtfri i morgon...för då är det sista rycket med flytten tamejtusan! SKA bli så....

Tog helt sonika paus i helgen fån det sista flytt stöket.

I går, lördag, levererade jag en utav kattungarna till sin nya familj på Alnö och på vägen hem var jag in och hälsade på hos en vän och drack lite kaffe.

Hon har också en kattunge men pga problem kommer han inte stanna kvar hos henne utan nu söker jag ett nytt hem åt den lille busen igen...

I går kväll gick jag hem till en kompis vid 20 tiden. Satt och surrade, drack en liten öl och sedan gck vi på disco och skakade lite rumpa. ÄLSKAR disco och att studsa omkring och bara släppa loss...och jaaa, nu för tiden kan jag göra det utan att dricka en massa. 3 öl var allt jag drck på hela kvällen...och då var det små flaskor med öl!

Hjärtat hade klassträff (25 års reunion) tidigare på kvällen så han var också ute...och det var kul att vi kunde vara ute båda 2. Han brukar inte vilja gå ut i vanliga fall så det passade ju bra att de hade sin klassträff samtidigt som de hade disco på mittis.

Kom väl hem vid kvart i 3, jag låg vaken i minst 1 timme medans hjärtat somnade sm en stock. Tror han var lite tung i huvudet nu i dag han...hahahaha!!!

Hade tänkt städat i hop lite i huset och förbereda för morgonens släpvagnskörning men det blev inget av med det. Har så jävla ont i min nacke och axlar så det hade inte funkat att göra ett jota i dag. Gjorde ju ont bara av att ratta bilen då vi var dit...så i morgon har man ju en del att stå i då. Hoppas erikshjälpen ringer och kommer och hämtar möblerna i morgon...men helst hade jag sett att de kom på tisdag i stället...

Bestämd mig för att sälja mina byråer också. Hade ju tänkt haft dem med mig till mitt hus men eftersom de byråerna är något som jag och mitt ex köpte vill jag göra mig av med dom...det sitter ju smärta kvar i allt. Så min kusin ska köpa dom utav mig och för de pengarna ska jag införskaffa färg till att måla i köket har jag tänkt.

Annonser på de 3 kvarvarande kattungarna har blivit utlagda på blocket nu ikväll och det har varit 2 som hört av sig...varav en skall ta en hona nu i veckan. Det är svårt att skiljas från ulltussarna men det är väl så...

Nu ska jag kura i hop mig under täcket. HOPPAS det onda i nacke & axlar är borta då jag vaknar...för detta är inte bra, det gör ONT !!

Jao, ungefär så kan man kort sammanfatta hur det känns just nu då jag precis lagt mig.

Ont i kroppen, slut i knoppen...

Hjärtat och jag lyckades låna ytterligare ett släp i dag så vi körde 2 bilar ner med möbler i dag...trodde vi skulle fått med oss det mesta i dag men det är sådana här gånger man ser hur jävla mycket saker man har egentligen. Kvar att flytta nu är 2 stora byråer, 2 sängbord, äldsta flickans skrivbord, yngsta flickans skrivbord, vardagsrumsbordet, tvättmaskinen, torktumlaren + cyklar, poolstativ, ute paviljong och lite småkrafs....har måndag och tisdag på mig också så nog fasen ska detta hinnas nog. Nja...har ju kattställningen också och den tar plats på vagnen så vi kanske får köra 3 vändor med det som är kvar.

Fik lite bärhjälp i dag utav min "lillesyrras" man och det var guld värt! Tusen, tusen tack Mika !!!

Erikshjälpen ska komma dit och hämta de möbler som jag valt att inte ta med mig vilket är en gillestugesoffgrupp, en tjock teve, soffbord, delar av en bokhylla, porslin och lite annat smått och gott...städa behöver jag inte göra, och tänker inte heller för det var varken utstädat eller ens urplockat då jag flyttade in...utan jag lämnar det som det var då jag flyttade dit kan man säga och då får hon säga precis vad hon vill om det.

I mitt hus, dit jag nu skall flytta, råder det ett jädrans kaos utav allting. Har ju bara typ ställt in allting där så jag har ju det jag gör då jag ska börja möblera, leta fram gardinder och hushållsgeråd etc...ett redigt flyttkaos råder där...

men som sagt, jag har all tid i världen på att komma mig i ordning där MEN det ska vara klart SENAST 2 veckor innan jul och 4 veckor torde man väl kunna komma i ordning rätt bra på?

Vill dock även hinna med att måla om i köket och vardagsrummet innan julen men om det inte skulle hinnas med så är det inte hela världen...men jag skulle vilja.

I morgon ska vi inte köra någoting...eventuellt att jag åker dit själv en sväng med lite småkrafs men det blir ingen släpvagn med ner i så fall utan då lastar jag lite i bilen...har ju gott om utrymme i bilen så jag lär kunna få med mig bra mycket i så fall. Ska ju ändå förbi byn i morgon ändå eftersom jag ska leverera en kattunge till sin nya familj i morgon och då man ändå ska åka förbi byn så kan man ju slänga av lite saker på samma gång...

Nu är jag så trött så ögonen faller snart igen av sig själva...hoppas inte kroppen är lika öm i morgon då jag vaknar!