I snart 2 timmar har jag legat i sängen.

Mina 2 guldkorn var trötta i kväll och ville lägga sig redan vid halv 9 så då tänkte jag göra det samma...men tror ni det går att somna?

Så fort jag la mig till rätta under täcket så kom den....panikångesten...greppade sitt tag om mig och höll mig i ett fast  långvarit grepp. Jag har ju levt med detta i många år nu och jag vet att det inte är något farligt + att man tar sig igenom en levande....MEN det är lika otäckt varje gång! I bland lyckas jag avleda den så den blir lätt, i bland lyckas jag till och med avleda den helt....men så kommer dessa gånger då greppet håller ett hårt tag om mig och vägrar nästan släppa...gånger den släpper men tar ett nytt grepp så snart trycket släppt.

Det är så otroligt mycket negativt runtom mig just nu, många smärtsamma minne och tankar som dyker upp DAGLIGEN. I dag  behövde jag bara känna en doft här i huset som fick mig att falla ner ett snäpp...sen ytterligare en sak som gjorde att man trillade ner ännu ett pinnhål.

Det är så jävla jobbigt med dessa jävla berg & dalbanor...jag vill ställa mig och skrika ut STANNA, JAG VILL KLIVA AV...men den stannar ju faan aldrig! I över 2 år har denna berg & dalbana farit fram, trodde den skulle sakta ner men nu eskalerar den åter igen. jag vill inget mer, jag vill kliva av!!! Jag blir ju för faan sjuk....och jag vill inte bli sjuk igen!!!

Räddningen är väl just nu att jag har mina guldkorn hos mig...när dom är mig nära finns ingen tid till minnen/känslor/funderingar och annat...eller joo, det finns det ju...men inte på samma ångestfyllda sätt som de stunder då jag är själv....det är då det blir påtagbart och det är då det gör ont...då jag gråter och då jag får ångest.

Mina vänner och andra nära gör också så klart att det känns lättare för stunden men jag tror ingen vet hur det kan kännas...fortfarande...då jag är själv. Det vet säkert inte att det gör lika ont nu som det gjorde DÅ...för det gör det....ONT!!! Och ondare kommer det att göra...och det skrämmer mig för jag vet inte HUR....reaktioner, känslor, hur ont kommer det göra då när det gör så fruktansvärt ont nu?!? Och har så gjort i över 2 år.....

Jag har stått emot allt ont hittills men hur ont kan det göra....jag är bara så jävla rädd att falla ner i den där mörka avgrunden igen...

Jag blir så förbannad över allting...så ledsen över allting....

Jag VET att jag är jävligt STARK....men jag vet inte hur stark...stark nog att stå emot handlingar vet jag dock att jag är, men resten.....resten!!??!!