och jag måste börja med att säga ett STORT TACK till bästaste kusin m familj som lånade ut en av sina bilar till mig i dag så jag kunde ta mig till Sundsvall och göra det jag skulle....tack, tack, tack....älskar er!!

Sedan måste jag få fortsätta med att tala om att denna dag blev mycket bra...tror det är första gången på länge som jag känt den känsla jag känner nu efter i dag och det gör mig så GLAD!!!

Ni som läser min blogg...hur många gånger har jag skrivit att jag är glad? Inte så många gånger sista tiden va...men jaaa, jag måste erkänna att jag suttit och lett för mig själv sedan jag kom hem. Jag HOPPAS nu bara detta bara blir till det bättre...en gång gör kanske ingen skillnad direkt men med tiden så kommer det nog kanske kunna bli bättre och bättre...jag HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS verkligen det för jag vill verkligen detta...gå framåt i livet med...jaaa...

Att släppa det gamla är svårt och jag har ju skrivit tidigare hur jag känner och tänker kring allt som hänt...och det håller jag fast vid att det är så...men man kan faktiskt älska en människa långt inne i sitt hjärta fastän man även älskar en annan...man kan älska på olika sätt. Det som jag och mitt ex har haft kommer ingen någonsin kunna ta från mig eller ersätta och de känslor jag fortfarande känner är inget jag bara an släppa. Visst, jag skulle kunna rycka på axlarna och låtsas om som jag inte känner så....men vem och VILKA lurar jag då? Joo, mig själv och alla runtomkring...och det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Jag MÅSTE vara ärlig mot alla runtom och jag måste vara ärlig gentemot mig själv...så är det bara...jag älskar fortfarande mitt ex men jag älskar även ... Låter det konstigt ?!

Är jag knäpp?

Ja då får jag väl vara knäpp, urblåst eller vad det nu än må vara...det är så det är för MIG!!!

För att sammanfatta denna dag så kan jag göra det med orden...den blev bra!

Vaknade med huvudvärk till morgon...inte så ovanligt kanske eftersom jag OFTA har huvudvärk och migrän nu för tiden.

Dock vet jag vad denna huvudvärk jag har nu beror på...den kommer sig utav allt för mycket tankar, allt för mycket spänningar, allt för mycket gråt, allt för mycket oro och allt för mycket ångest.

Med allt detta i kroppen, som känns vid HELA tiden är det kanske inte så konstigt att man får huvudvärk...och just nu bär jag ju även på den här enorma klumpen i magen. Klumpen över att ev ta steget och träffa min fd svärmor. I går var det sådan klump i magen att jag fick gå på toaletten vid 2 tillfällen och "hulka"...och när man är tvungen att göra det...ja då är det en ångest klump som är enorm.

Att det sedan är så många olika saker som gör ont i kropp och själ gör ju inte heller det hela bättre.

NÄR i helvete ska jag få någon så när ro i själen? Jag vet att jag troligtvis aldrig kommer att läka i själen helt och fullt....jag vet att jag troligen aldrig kommer att bli hel i mitt hjärta och jag vet att jag definitivt aldrig kommer att glömma.

Läste detta ordspråk nyss...

Sluta aldrig önska

Sluta aldrig be

Sluta aldrig hoppas

Under kan ju ske

...och det är vad jag aldrig kommer att sluta göra heller utan jag kommer önska, hoppas och be att det där undret kommer ske en dag. Kan hända jag är otroligt dum MEN det är hur JAG känner...

I dag ska jag och.....till Sundsvall på samtal och jag hoppas det kan ge någonting och göra saker till det bättre och att det kan leda till den förändring jag så länge bett om. Om inte dessa samtal ger någonting...ja då vet jag ärligt inte vad jag gör. Troligtvis leder det till det som jag varit på väg att göra vid flertalet tillfällen men som jag pga min kärlek vill unvika så långt det går...för kärleken anser jag att man kämpar för, det är inget man bara lämnar utan att ha gjort ansträngningar (som mitt ex gjorde, han bara avslutade allt).

En del människor tror att en familjerådgivare är en person som ska leta fel hos båda parter...men så är det definitivt inte. Familjerådgivaren finns till för att ge råd och stötta i realationer där det finns problem så som tex kommunikationssvårigheter, försöka få parterna att förstå och respektera varrandra, att hjälpa till så man kommer ur de gamla hjulspåren och kan utvecklas i sitt förhållande....bland annat.

Jag TROR på detta men om det nu ger det jag hoppas på återstår ju som sagt att se...men då har man ju i alla fall gett det en chans och då vet man att man gjort vad  man kan för att rädda det man har. För jag vill framåt i livet med ... och jag hoppas nu bara han vill det samma, så som han säger att han vill göra.

Älskar ju dig hjärtat...

OJDÅ...nu skrev jag något som jag inte skulle skriva om men jag måste få ur mig detta...

Nu ta tag i lite saker innan det är dags att bege sig hem till kusin för att låna bilen utav henne...min bil skall ju fixas i dag som sagt.

Så var strax ännu en vecka till ända...

I dag har det inte gjorts så mycket här hemma...eller jo, det har det väl om jag tänker efter...det har bytts gardiner och lampor i sovrummen uppe och bytts mattor i vardagsrum också har det ju tvättat 2 maskiner och torkat dessa + att bilen har städats ur...skulle behövt dammsugit den också men det får bli en annan dag. Rensade ur allt "skräp" som lagts på hög i bagagetutrymmet och golvet i baksätet...jösses!!

I morgon ska mitt ex fixa det som jag fick anmärkningar på vid besiktningen i december. Skulle egentligen har besiktat bilen innan den 9 januari men han hann inte fixa med bilen innan dess så nu har jag ju körförbud på den sedan dess...men jag är ju glad att jag hinner med att besikta den innan det blir en ny kontrollbesiktning...har ju till den 9 februari att ombesikta...

I morgon ska jag/vi i väg till Sundsvall på samtal...ska vara där klockan 15 så i morgon får barnen sova hos sin pappa eftersom jag inte kommer hem föränn på eftermiddag/kvällen.

Barnens farmor kommer upp till dem i morgon och ska stanna tills på onsdag så barnen skulle nog ha sovit hos sin pappa i vilket fall som helst i morgon...

Har sån ångest över en sak...barnens farmor, min ex svärmor,vill komma hir och träffa mig någon utav dagarna som hon är här nu men jag vet inte. Saker och ting blev så konstigt då jag blev sjuk och jag har inte pratat med henne på över 2 år nu...under de år som jag och exet hade tillsammans så var hon inte bara min svärmor utan hon var mer som min bästa vän så när mitt ex lämnade mig för den nya han har...då när han tog allt av mig och såg mig bli allt sjukare och sjukare så förlorade jag ju inte bara mitt livs kärlek <3 utan även hela hans familj som varit en del i min familj under alla år.

Lika mycket som jag saknat och saknar mitt ex...lika mycket har jag saknat och saknar hans föräldrar och hans bror....jag har liksom ingen kontakt alls med dom och det på grund av att jag fick ta en hel del "skit" och elaka ord då ju sjukare jag blev och det är saker som gjort så ont och saker som jag inte kan glömma..

Men, nu vill hon komma hit och träffa och se mig...men jag vet inte....jag både vill och vill inte....det gör liksom bara så ont och jag har haft en stor klump i magen ända sedan mitt ex skickade det sms där han frågade om jag kunde tänka mig träffa hans mamma igen.....vi får se....på sätt och vis skulle det vara skönt för då kanske ännu en del utav allt onda kunde göra lite mindre ont...vi får se....just nu är jag väldigt kluven...

Väldigt kluven....

Ja i dag hade jag ju tänkt ha en städa och byta gardiner dag men det blev inget av med det.

Vaknade halv 7 med en sjuhelsikes huvudvärk...låg kvar i sängen och blundade + wordfeudade lite.

Vid halv 8 kom yngsta guldkornet intassandes till mig och kröp ner...tykte hon kunde somna om en stund till vilket hon faktiskt gjorde...ända fram till halv 10 faktiskt. Äldsta guldkornet sov till 10.

Upp och åt frukost, hämtade in lite ved, började städa ur bilen lite grann...vilket var välbehövligt!

Tog en promenad till konsum för att köpa mjölk, kattmat och margarin.

Hem och bakade lite muffins men ena sorten blev helt fel....men men det gick att äta dom ändå.

Fick besök utav min "lillasyster" och hennes dotter...min yngsta och hennes dotter är årsbarn och lika gamla.

"lillasyster" och jag kaffade, muffinsåt och surrade....barnen fikade dom också och sedan spelade de både wii och nintendo

Kollade igenom lite gamla kort och fick en del skratt...herrejösses hu det varit med fester och tokigheter...men roligt har det också varit.

Hennes dotter ville stanna kvar här då de skulle gå hem så det fick hon göra och jag passade på att bjuda hon hennes man och bonusdotter på middag...bidde fiskgratäng, sallad och hemgjord potatismos. I vanliga fall är vi mest 3 runt bordet (utom de ggr <3 är här) men i kväll var vi 7....tycker det är så kul då man har folk hemma på middag...måste ta och börja bjuda hem mer folk på sånt...det är ju så trevligt!

De stannade här i ett par timmar så barnen lekta och hade sig, spelade spel, målade och ritade.
"lillasysters" bonusdotter är 1 år äldre än min äldsta dotter och de roade sig med datorn en stund och sedan spelade de kort...så nu har äldsta dottern lärt sig ett kortspel som hon ska lära mig spela i morgon. Hon hade velat göra det i kväll men mamman var lite slut i luvan så jag tog ett spel på wii med båda barnen innan vi nu lagt oss...

IMORGON däremot skall det bli gardinbyten uppe på sovrummen också måste jag försöka leta fram några lampor till fönstren....det är ju liksom kaos bland alla saker sedan jag flyttade så jag vet ärligt talat inte vart jag har någonting i princip...men bara det blir vår och jag har varit och slängt en massa skräp ute i bodarna på återvinning så ska jag göra i ordning med hyllor och lådor ute i boden så vet man vart man har allting sedan. Ja allt kan man ju inte lägga ut där eftersom det är fuktigt men mycket kan man nog stuva undan dit....

Nu blir det natti natti här i hemmet...klumpen utav ångest och oro håller sig kvar i magen...ang det jag skrev i går...vet faan inte hur jag ska göra...

Skjutsade i väg guldkornen till skola och förskola nu i morse och redan där var dagen förstörd...lyckas väl se exxets jävla sl**a precis då vi kom, fy faan säger jag bara!!!

Hem och gråtångest till nivå hundratusen i nästan 1 ½ timmes tid....smärts, sorg, besvikelse, hat...allt på en och samma gång i en enda stor KABANG!!!

Fick ingenting gjort alls här hemma, jag som hade tänkt byta gardiner och lampor men nej, jag ramlade ner i ett stort svart hål med total handlingsförlamning. Bara satt i soffan och stirrade, kom mig inte ens för att slå på teven...utan bara satt...

Hur faan ska man komma över saker och ting? Hur länge ska det kännas som en kniv som bryter ens hjärta itu? Hur länge ska dessa tårar gråtas? Hur länge skall denna förtvivlan gro? Hur länge ska ångesten ta sitt grepp om mig? Hur länge skall man känna saknad? Hur länge ska man gå med denna sorg? Hur länge ska man hata? Hur länge ska dessa tankar finnas? Hur länge ska dessa känslor finnas? Hur länge ska man känna sig olycklig? Hur länge tar det tills man blir hel?

Nåväl, halv 1 hämtade jag i alla fall guldkornen på skolan och förskolan. Åkte hem och spelade lite wii....

Redan vid halv 3 började yngsta guldkornet säga att hon var hungrig så det fick bli en tidig middag i dag...klockan 3 satt vi och åt dagens middag som blev gräddstuvad pytt med stekt ägg.

Sedan wiiade vi lite till och jag kan säga som så, att den här mamman i huset är inte speciellt haj på detta med teve spel...men det är kul!!

Fick ett sms utav exxet på eftermiddagen där han frågade om det var helt uteslutet att träffa hans mamma.

Hans mamma var som en bästa vän för mig under alla år och kontakten där bröts ganska tidigt innan jag ens blev riktigt sjuk. Hon tyckte jag var en så dålig mamma, hon förstod varför jag blev lämnad...hon gick på mig med en massa olika saker...detta knappa månaden efter det att exxet hade sänkt ner mig i det svarta hål som sedemera blev så enormt. Dessutom så var jag extra känslig just då eftersom jag precis hade gjort min magsäcksoperation.

Jag kommer ALDRIG glömma den där spydiga uppsynen hon gav mig då jag satt ute i vedboden med världens gråtångest attack, när hon sa "du är en sån usel mamma och jag förstår varför du blir lämnad"...just vid det tillfället sa jag en sak till henne. Jag sa "bara så du vet det "Å" så kommer jag att........" ja mer kan jag inte skriva men jag sa en sak till henne, en sak som har kunnat ske vid flertalet tillfällen. När jag sagt det så bara skrattade hon åt mig.....sedan dess har jag inte velat prata med henne....och även det har varit en sorg i allt detta. Jag förlorade ju inte enbart mitt livs stora kärlek...jag förlorade ju hela hans familj också!

En del av mig vill träffa henne igen för att få prata igenom allting och kanske skapa en form utav kontakt men en annan del av mig vill aldrig mer se henne igen....just nu känns det som jag inte ens skulle fixa det eftersom det gör så ont. Hon har ju fattats mig lika mycket som mitt ex har gjort....det är så svårt....för det gör så ont!!!

Visst, det kanske skulle vara bra för barnens skull att se att vi kan prata med varrandra men jag kan inte enbart tänka på barnen i detta...jag vet att om jag går emot det jag känner och allt blir fel ännu en gång....ja det törs jag liksom inte ens tänka på vad det skulle kunna bli av det hela...för jag är ju inte i direkt balans just nu kan jag säga....långt i från....minsta lilla får mig ju att snudd på bryta i hop och få ångest och jag gråter flera gånger om dagen nu oftast till skillnad mot 1 gång varje dag som det varit nu ända sedan 30 september 2009 på kvällen då jag läste det mail där mitt livs kärlek raserade hela mitt liv...VARJE DAG har jag gråtit sedan dess!!! Varje dag...

Nu i kväll kände jag att jag var tvungen att göra något för att skingra mina tankar lite så jag och barnen tog och åkte och hälsade på ett par vänner en stund. Blev bjudna på mat där...potatisgratäng och fläskfilé...så jäkla gott!!!

Pratade, kaffade och fikade och vid 22 tog vi och styrde kosan hemåt....

Barnen sover nu och jag ska väl snart ta och försöka göra det samma...men det är inte lätt att somna med denna kaos inombords och en stor klump utav ångest i ens bröst. Andningen blir så ytlig en sån här gång och man är livrädd att det ska slå över till panikångest....ska väl ändå försöka lägga mig...sen får man väl se om det blir någon sömn eller inte...det är faan inte roligt detta... SNÄLLA, kan någon spola tillbaka tiden så jag kan få må bra i själen igen !!!

tröttast är jag i dag. Sitter här i soffan ch blinkar i hopp om att få bort "sömngruset" ur ögonen men hittills har det inte gått så värst bra,,,,känns som ögonen snart ska åka igen och fatsna så för all evig framtid.

Önskar mest av allt att jag kunde lägga om kull mig en stund på soffan och ta en så kallad powernap men det går ju inte för om cirka 40 minuter ska jag hämta gudlkornen på skola och förskola...så jag får fortsätta gnugga ögonen.

Ja nu är så mina underbara guldkorn hos mig igen efter att ha fått vara hos sin pappa i 9 dygn på grund utav att jag haft feber och annat...men nu så är de här så nu känner man sig någorlunda hel igen för en stund. Fattas gör ju familjens fjärde person...så riktigt hel känner jag mig inte.

Sen går jag ju sönder och samman lite nu och då...till exempel då barnen åker till sin pappa, när den fjärde personen åker härifrån och inte är här också går jag sönder totalt då alla tankar och känslor kommer upp inom mig. Nu till morgon brast allting också. Skjutsade guldkornen till skola och förskola och sen åkte jag hem igen men någonting hände och jag åkte ner till en plats långt under skosulorna pang boom bara utan vidare....ONT är ordet!!!

Fu faan vad ont det kan göra...trodde liksom att smärtan, sorgen, förtvivlan och allt annat sånt skulle försvinna eller åtminstonde minska...men det hela eskalerar ju bara och gör än ondare för varje gång känns det som och snart går jag väl sönder helt och fullt...

Så det har varit en ren skitdag hittills kan jag tala om. Längtar nu tills klockan ska bli halv 1 så jag får hämta mina guldkorn och vi kan pys mysa på. I kväll ska vi ha lite fotvård och imsmörjning också blir det lite wii med allra största säkerhet också teve till på det...en "bara vara" kväll jag och mina döttrar   

I går, tisdag, åkte jag i väg till gospelkörens övning....har ju legat sjuk i feber, halsbränneont och ögoninflammation i 6 dagars tid men eftersom febern var borta och bara ena ögat var liiiiite rött så valde jag att åka till kören och det gjorde jag nog helt rätt i.

Som alltid känner man sig något gladare då man åker hem därifrån, sången frigör ju så mycket inom en och jag är glad att jag tagit upp den sysselsättningen igen...sen att det är så goa körkamrater gör ju det hela bara till det bättre   

Efter kören åkte jag inte hem utan begav mig 4 mil västerut för övernattning    ...antar att jag inte behöver skriva vart men det får jag ju inte skriva heller iofs...f-låt   

Nu i kväll då jag skulle åka hem så stannade jag till en stund hos en vän till mig på lite kaffe och surrande...också en som tillfälligt varit borta från mitt liv ett tag pga olika anledningar men som jag är SÅ glad finns i  mitt liv igen...hela hennes familj är bara så underbara och varma människor.

I kväll tog det den DUBBLA tiden att köra hem dessa 4 mil, anledningen snö, snö och blötsnö och därtill snörök och ännu mer snörök + en otroligt spårig vägbana. Snöade så mycket att jag körde högsta hastigheten på vindrutetorkarna men såg ändå ingenting...så jag valde faktiskt att stanna och stod still i en parkeringsficka i ungefär 10-12 minuter...fy tusan!

När jag kom hem så hade jag hela 14 grader inne så det blev ju till att elda upp lite värme i huset...det är väl nackdelen med att bo i hus...att man måste sköta värmen och annat. Kan ju förvisso vrida på elen men den är ju inte värst billig och eftersom det inte är flera minusgrader ute så får man väl vara uppe en stund och elda nu då innan man kan krypa ner mellan lakanen.

Blev väldigt sentimental här på eftermiddagen, kollade igenom 2 fotoalbum med barnen då de var små...kan inte förstå att allt ska göra så ont än. Åt viss kort kunde jag skratta men mestadels så rann tårarna för fullt....älskade guldkorn...älskade exxet...hur och VARFÖR blev allt så här?!?

I morgon kommer äntligen mina älskade guldkorn till mig, de har ju inte varit hos mig nu sedan tisdag förra veckan så nu längtar mamma hjärtat så fruktansvärt mycket...i morgon halv 3 får jag krama om dem igen...LÄNGTAR   

Så i morgon då jag vaknar blir det städning här i huset...har inte blivit så mycket av med det nu den vecka som varit eftersom jag varit sjuk....så städa blir det i morgon...hoppas nu bara att få sova riktigt gott i natt.

Jippi...äntligen är den förbannade febern borta     

Blev så glad då jag tog den i morse och den visade 36.9....vilket är normaltemp för mig i vanliga fall.

Ena ögat verkar helt okej nu, inte svullet och ej heller kladdigt....andra ögat är inte heller svullet men känns lite irriterat, kladdar dock inte...körde med salva ändå i morse "för säkerhetsskull".

Tagit mig utanför dörren också i dag...längre än vadboden och postlådan som varit det enda jag gått till tidigare dagar...var hem till bästaste kusin och hälsade på en lite stund och där var även hennes syster...så jag fick träffa kusin x 2 i dag   

Smög mig i väg med bilen till fränsta för att tanka också efteråt...kom ju på att jag hade en säck med pant stående och en massa småpengar liggande så det bidde bensin för 300:- så nu kan "Ådi" rulla...

I morgon kommer jag även få ett litet bidrag till att kunna handla det viktigaste i matväg eftersom jag själv inte få några pengar föränn nästa onsdag...men jag är SÅ tacksam att jag kan få den här hjälpen nu i morgon för då kan mina guldkorn komma till mig på torsdag, längtar ju så efter dom nu   

I kväll ska jag åka i väg på kören, huruvuda det går att sjunga vet jag inte men jag tänker i alla fall åka dit och vara där...sången ger ju ett sånt energipåslag och får en att le stort från öra till öra och det behöver jag nu.

Efter kören åker jag inte hem utan då åker jag hem till en annan person som jag längtar efter så fruktansvärt mycket, så nu håller jag på elda upp lite extra värme här i huset så det inte blir allt för utkylt åt kittekatterna....TUR är väl att det inte är kallt ute nu i alla fall...

Ringde ner till affektiva i dag också och efterlyste min kallelse till mitt läkarbesök som jag skulle få nu i mitten på januari...fick till svar att kallelse är på väg så nu får jag väl hoppas att det är så också...

Nej, ta och elda, elda lite.....sedan TJING!!