Har ni hört?
Jag ska bli MER ödmjuk?!

Fråga alla dom som känner mig, be dom beskriva mig med några ord och jag är 110% säker på att svaret ÖDMJUK skulle  komma från de flesta utav dom...för vad annat är man då man ger allt man kan utav sig själv till de som står en nära?
Är man elak då?
Är man elak av sig då man vägrar ta en massa skit?
Är det JAG som är elak när det är ANDRA som snackar skit och sprider en massa lögner, OM MIG?
Ska jag bara vara en tyst grå mus som bara ska ta åt mig allting utan att säga i från?

Jag skulle ha kunnat suttit inlåst här hemma och varken visat mig ute eller sagt eller gjort någonting så skulle jag ändå fått ta all den skit jag fått ta sedan den dagen jag blev riktigt sjuk...för det var då det började och jag kan ju säga som så att en del hjälpte till att leda mig än längre ner i mörkret än vad jag hade behövt.
Var det jag som var elak då...som blev sjuk? Som fick den sjukdomsbild jag fick...som jag nu tydligen ska vara stämplad med hela jävla livet?

Nej, jag ÄR en ödmjuk människa och mitt hjärta är enormt stort och varmt och det enda jag vill är att komma på fötter och bli lycklig igen, få ett arbete, finna kärleken...ge & få kärlek...kanske föda ännu ett liv...se mina barn utvecklas, växa upp och bilda egna familjer...men tydligen duger jag bara till att leka med verkar det som...

och ingen är gladare än jag att den snart ligger bakom mig...eller egentligen är jag glad för varje dag jag kan lägga bakom mig eftersom det innebär att jag kan öppna upp min famn för nya dagar.

Dagen i dag har väl varit så där...vaknade redan vid 4 utav en dröm som gjorde att jag kände mig helt förstörd och fick mig att känna en sån stark förtvivlan att det gjorde ont i mig. Försökte somna om men då jag inte lyckades själv så tog jag en halv sömntablett och kunde då efter mycket om och men somna om tills klockan var strax efter 8...vaknade med samma känsla utav förtvivlan då som innan men försökte skaka av mig den så gott jag kunde i duschen.

Lyckades väl så där...

Mitt på dagen fick jag nog utav allt och satte mig i bilen och styrde kosan mot Stöde för att hälsa på min kusin Katarina en stund och kaffa av en stund. Åkte dit och var där ett tag...kom in på detta med nätdejting och kontaktannonser. Kom ju så klart in på detta med barnens pappa...för det var ju så han och jag träffades...han svarade på en kontaktannons som jag hade lagt ut på en kontaktsida som fanns då som hette "kontakt everyday".

Började ju så klart tänka på hans första brev till mig, våra samtal vi hade under de månader innan vi träffade varrandra och hur allt bara sa KLICK, hur vi var nära varandra, våra barns födelser också det tragiska slutet...min första riktiga kärlek, Stefan...ett stygn av smärta och saknad kom ju så klart över mig och då jag kom hem var jag bara tvungen att få släppa på alla känslor.

Kan inte hjälpa det :-(

Lyckades slå i huvudet i min byrå tidigare i dag så pass att jag fått en liten bula ovanför vänstra tinningen, ont som satan gör det, bultar och dunkar...tycker mig ana att det ska till att bli blått också så jag undrar hurdant det ser ut i morgon då jag slår upp mina blå. Hmmm...

I morgon ska jag på vårdcentralen för hälsokontroll (igen) klockan 10.00 och sedan var det väl tänkt att jag skulle få följa med en kompis som sällskap då han ska i väg med lastbilen till Vemdalen en sväng...men huruvida det blir med den saken vet jag inte riktigt ännu eftersom jag inte hört någonting utav honom ännu och med tanke på att klockan är halv 11 snart så antar jag att det inte blir något av med denna resa heller.

Hade faktiskt sett fram emot att få ut och åka lite med denne person eftersom det finns mycket att prata om han och jag emellan och jag mår rätt okej i hans närhet....så det hade inte varit helt fel med ett avbrott från vardagen tillsammans med han utefter vägen. Men vi får se...skickade nyss i väg ett meddelande till honom så jag får väl se om det kommer något svar eller inte.

Annars får jag väl ägna morgondagen åt att städa och tvätta i vanlig ordning....har ju så mycket tvätt som ligger, och har legat ända sedan jag flyttade hit, som jag skulle behöva gå igenom och beta av...fast egentligen, det jag inte använt mig utav sedan då i november då jag flyttade....dom sakerna skulle jag ju lika gärna kunna kasta i väg? Så det kanske är det jag borde göra med allt som fortfarande står ouppackat och tar plats....kasta!?!

Jaaa...kanske jag borde göra så...

Vidare i kväll så har tankar snurrat runt.
Känns som om jag springer i ett hamsterhjul med förtäckta sidor som accelererar i fart just nu....men denna hamster kan inte springa fortare än hon redan gör.
Känns som om jag är den där flickan i Wiehs låt...hon som springer för livet med en skadskjuten fågel i famn, som bönar och ber och hoppas och tror....att det inte ska vara för sent.

Tänkt, funderat och känt.....

Funderat över varför ingen verkar vilja vara MED mig, funderat över det kort som gjorde mig så glad i torsdags, funderat över det sms som gjorde mig så ledsen i fredagsmorse, funderat över allt som hände då jag var sjuk, varför blev jag så sjuk, funderat på människor jag forlorat ur mitt liv, funderat på dået och nuet....

och typ ALL luft har gått ur mig...känns som om jag bara kippar efter andan.
Ingen bra dag alls med andra ord...

Låg först vaken till klockan var närmare halv 2 innan "nattinattpillret" gav effekt...somnade och drömde gott men så väcktes jag strax för 5 utav ett sms från okänt nummer som löd " Går du omkring och tror att kortet kommer från någon som beundrar dig nu va? Din dumma jävel! Hahaha..."

ÖHHH, jag blev både paff, jätteledsen och sedan jävligt förbannad!

Kom smset från den person som varit hit och lämnat kortet, så det har bara varit någon som velat jävlas med mig?
Eller kom smset från någon utav mina kontakter på facebook som sett mitt inlägg och bilder om kortet? 
Ja oavsett vem som skickade smset så kan jag bara säga att du nog är bra nog mycket dummare än mig...
Har ingen plats för idioter i mitt liv så jag önskar jag visste vem du var så att jag kunde utesluta dig från mitt liv.

Fegt !!!

MEN jag har beslutat att inte ödsla någon tid alls på att grunna över vem varken kortet eller smset kom från...är liksom ingen idé att ens fundera...blir bara så....jaaaa, jag vet inte vad...

Nu ta tag i dagen i stället!!

ja sedan jag kom hem från Ånge så har jag bara gjort typ ingenting...fixade lite middag, tog reda på en tvätt och har sedan bara suttit och kollat på teven samt löst lite korsord och kollat runt bland lite bloggar och annat på datorn.

Och funderat över livet...

Hur livet sett ut och hur jag skulle vilja att framtiden såg ut...livet som varit går ju inte att ändra på eller ens önska hade varit annorlunda eftersom det ändå aldrig går att ändra på eller går att få annorlunda.

Det är ju från stunden JUST NU och till sin sista dag man kan styra över och ha önskningar om och kring...

och det har jag.

Jag vill få ordning i mitt liv...finna kärleken: bli älskad och få älska, få ett arbete igen och komma på fötter, kanske få bära och föda ännu ett liv, se mina barn växa upp, utvecklas och få egna barn, vill åldras tillsammans med min kärlek och till sist få avsluta livet på ett fint, lugnt och stilla vis...men jag vill leva LÄNGE, LÄNGE!

Tidvis kan jag känna mig så uppgiven över saker och ting, tidvis kan jag känna mig så fruktansvärt ensam och snudd på att jag ger upp hoppet om att någonsin bli älskad och få älska någon igen och när den känslan av att ge upp den biten dyker upp så börjar jag automatiskt nervärdera mig själv. Tycker att jag är både ful och äcklig och hittar alla möjliga fel hos mig själv, som en sorts förklaring till min ensamhet...en ursäkt till att jag inte har någon partner, som typ att ingen vill ha en sån som mig!

Stod faktiskt och tittade mig själv i spegeln efter det att jag duschat en dag och kunde bara konstatera att jag blivit ett förfall. Helt klart att en viktnedgång på 104 kilo gör sitt med kroppen och jag lovade ju mig själv att inte tänka på saker som "tomma" bröst och lös hud bara jag fick gå ner i vikt...men nu har jag börjat tänka på just dom sakerna.

Hade jag möjlighet så skulle jag åtgärda detta med hjälp av plastik men det kommer jag aldrig få möjlighet att göra (om jag inte får något arv eller vinner massa pengar förstås) så jag MÅSTE acceptera mitt utseende...men jag ska villigt erkänna att det är en känslig del, speciellt då jag ska visa mig naken inför någon ny man och/eller då någon man rör vid min kropp...men förhoppningsvis så kommer någon kunna älska mig så som jag är och så som jag ser ut. Sist någon rörde mig så kunde jag faktiskt njuta...efter en stund ;-)

Önskar bara någon ville mer än att röra och ha kul bara...att någon kanske kunde få känslor också...som jag :-(
För känslor har jag fått och känslor har jag...

Sömnen blev väl inte den allra bästa i natt som var, hade massa konstiga drömmar så jag vaknade flera gånger och bröstryggen ömmade hur jag än vände på mig....vaknade "riktigt" då klockan var halv 7 men låg kvar i sängen tills hon var strax efter 8.

I dag stod det en tripp upp till Ånge i agendan, hade tid för mammografi där uppe klockan 14 men åkte upp så jag var där redan vid 13 tiden. Satte mig på konsum och köpte en fika och fick då syn på han jag hade ett förhållande med tidigare. Vet inte om han såg mig direkt till en början så jag skickade ett sms till han och bad han komma och sätta sig och ta en fika med mig så vi kunde prata. Vi har ju inte pratat så mycket sedan jag lämnade honom i månadsskiftet april/maj...eller joo, han har ju ringt mig ett par gånger men då har han varit på fyllan och varit MYCKET otrevlig så jag har liksom inte velat. Men så i dag tänkte jag "men vad faan, vi må ju kunna vara vänner, prata och kunna fika"....så jag blev faktiskt GLAD då han kom och satte sig hos mig.

Han är en fin människa denne person men det känns ändock som jag tog rätt beslut då jag lämnade honom...får väl hoppas vi kan bygga upp vänskapen igen oss emellan nu bara och kanske kunna umgås på ett vänskapligt plan igen. Vi har ju faktiskt kännt varrandra sedan vi var i tonåren och som vän har han alltid varit fin...blev kanske fel då vi inledde ett förhållande då 2010 men vem vet....om framtiden vet man inget men mitt beslut som jag tog då om att avsluta vårt förhållande då känns som sagt rätt.

När jag sitter i bilen på vägen hem så spelas det en låt på radion som påminde mig om tiden då jag mådde som allra allra sämst och genast kände jag hur jag sjönk och började till och med gråta...i vanlig ordning...men så kommer jag hem och får se att det sitter ett kort inkilat vid ytterdörren...

...och det gjorde mig glad och värmde mig oerhört. Nu vet jag ju inte vem som lämnat det men det visar ju på att någon har tänkt på mig i alla fall...sedan om det är en ovän, en vän, en kompis, en beundrare, en okänd eller ett fä spelar mig ingen roll...det värmde och gjorde mig glad och fick mig att vända i måendet :-)

Så TACK till vem det nu än må vara !!!

Låg nog vaken till klockan var närmare 2 i natt, tog mitt "nattinattpiller" strax före 12 men det ville inte hjälpa mig falla in i sömn så då klockan var 20 i 2 så tog jag ett halvt till och då lyckades jag visst somna och sov till klockan var 10 i 6 i morse.

Vaknade då och gick upp på toan och kände att nacken, axlarna och bröstryggen var spända som fiolsträngar, knöliga och ömma som FAAN. Försökte trycka och massera på de ställen jag som åt men det ledde bara till att jag började må fruktansvärt illa och kände mig alldeles konstig så jag la mig på sängen ytterligare en stund och läste lite.

Då klockan var 8 klev jag i alla fall upp och började dagen med att slänga in en tvätt, har så mycket som ligger som skall tvättas men det har liksom inte blivit av att jag betat av den högen (högarna) utan jag har bara tvättat det vi använder dagligdags om man säger så. I dag tvättas det gardiner, handdukar som legat nerpackade och överkast.

Fick ett telefonsamtal för en liten stund sedan som fick mig att rasa och jag bara grät, grät, skrek och grät efteråt. 

Inget dåligt samtal eller så men det rörde upp någonting inom mig...och fick mig att känna mig så där usel :-(

Riktigt jävla USEL...

Och efter det samtalet så gick så luften ur mig totalt, att det sedan damp ner ett helveteskuvert i brevlådan gjorde ju inte det hela bättre precis...faan vad jag ställt till det för mig, eller jag....mitt DÅ sjuka jag!!! Gjorde så mycket dumt under tiden jag var sjuk...saker jag kommer få dras med livet ut säkerligen, om inget under inträffar vill säga.

FAAN vad jag hatar dessa fall.....jag vill ju för helvete bara få må bra!
Varför kan jag då inte få göra det...mer än någon dag?!
Så trött på att gråta och vara ledsen nu...hade varit miljo...näe, triljardär nu om dessa tårar varit guld så som de sjunger i den gamla slagdängan...OJ så rik jag hade varit!

Jag vet att ALLT arbete ligger hos mig själv men det hade onekligen varit skönt att ha en axel att kunna luta sig emot i bland. Någon nära att prata om vardagen med, någon att sitta och äta tillsammans med, någon att göra saker med tillsammans med barnen, någon att ligga sked med om kvällen innan man somnar, någon att älska, någon som älska mig....en fjärde meldlem i vår lilla familj, den som fattas mig....

Tisdag har blivit dagen för veckobyte för barnen nu eftersom jag har min gospelkör på tisdagkvällar och äldsta guldkornet tyckte det blir för sent att vara uppe och passa lillasyster till dess jag kommer hem så därför är det veckobyte på tisdagar nu.....så nu är huset mindre levande igen och så där tyst och tomt.

I går, måndag, hade jag en riktig skitdag. Efter att ha haft flera bra dagar så blev det ju som sagt extra påtagbart då det dåliga kommer över en...men det var tack och lov bara i går för i dag har dagen varit rätt så okej om man då bortser från att jag är utan barnen nu.

Har varit hem och hälsat på en gammal skolkompis förut i dag. En person som jag inte umgicks så mycket med i skolan eller har umgåtts med överhuvudtaget men som nu bor bara ca 1.2 mil härifrån och vi kom att börja prata via facebook också bestämde vi att  vi skulle ta en kaffe och surra lite någon dag så i dag styrde jag kosan dit.

Det är rätt märkligt det där att man kan placera människor i olika fack eller döma dem utifrån "dåtid"...denna människa såg jag som kaxig, stöddig, uppstudsig och bitchig då vi gick i skolan men en så varm människa och godhjärtad. En som plockar fram det positiva som ändå finns någonstans inom en....mer kaffesurrande lär det säkerligen kunna bli och kan nog bli att vi hittar på något kul också tillsammans med andra härliga människor.
Jag behöver sånt.....jag som nästan ALDRIG gör någonting.

Övning med gospelkören var det ju också i kväll och är det något jag gillar så är det ju detta med att få sjunga...och i kväll kändes det dessutom riktigt bra. Har varit ett par gånger där jag tyckt det låtit vedervärdigt men i dag tror jag det flöt på väldigt bra....vi håller ju på övar inför den koncert vi ska ha söndag den 14e oktober kl 18 på bethel i Stöde och jag HOPPAS kunna få se någon eller några utav mina vänner på plats den kvällen. Det skulle värma mitt hjärta och jag törs lova att de som kommer och kollar/lyssnar kommer få en bra och fin musikupplevelse.

Jag vet att jag själv kommer att få det och jag vet också att det kommer bli delvis väldigt känsligt då vissa sånger är av speciell betydelse för mig...