Men då klockan var över 12 kan jag ju säga att jag började tvivla starkt om han skulle komma överhuvudtaget...men vid 14 tiden så dök han ändå upp...skamsen och det tycker jag var bra att han var..

Jag kan ju erkänna att jag varit lite kylig och pussarna har det varit sparsamt med...fick ett löfte om ändring nu. Vet inte vilket i ordningen detta löfte är men jag HOPPAS att detta är ett av de få som kommer att hållas. För jag tror inte jag fixar att behöva påpeka och påminna hela tiden...

Frågade mig själv i dag vad som egentligen är bäst...ensam ensamhet eller ensam dåam är två och jag har insett att nog den ensamma ensamheten är den som gör minst ont..så vi får se hur det blir. Jag har ju 2 barn att tänka på som också blir svikna och tycket att vi bara är 3.

Så vi får väl se...förändring eller ej...ensam ensamhet?