Sitter och tittar på första programmet utav BIGGEST LOOSER 2012 och tårarna bara forsar nerför mina kinder...smärtsamma tårar...smärtsamma minnen dyker upp...

Hör deras berättelser om mobbing och annat som gjort att de människorna som är med där blivit så stora...ÅH vad jag gråter!!!

Minns min egen väg upp till de 169 kilo som jag vägde som allra mest...

Mobbing som började redan på dagis och som sedan fortsatta genom hela skolperioden. Saker som man utsattes för... En stökig tonårsperiod och olyckliga kärlekar...för ingen ville ju ha en tjockis!

En av deltagarna i programmet sa precis "jag har gett upp kärleken för vem vill ha en sån som mig."...så tänkte och kände jag också.

Mitt första riktiga förhållande var faktiskt med barnens pappa (saknar !!!) och han är det första som fick mig att känna mig älskad fastän jag var så tjock. Dock hade mobbingen satt för djupa sår inom mig så mitt självförtroende och självkänsla har varit nästintill obefintlig och de är fortfarande väldigt mycket upp och ner på den biten fortfarande.

Att vara överviktig är faan inte kul...och att jag kunde låta det gå så långt till 169 kilo...det fattar jag inte.

Då jag träffade barnens pappa vägde jag 105 kilo så under de nästan 11 år vi hade tillsammans gick jag upp 64 kilo!!!

HUR I HELVETE GICK DET TILL...hur kunde jag låta det bära i väg så långt?!?! Vad tänkte jag, hur tänkte jag??

Innan julen visade vågen på 72 kilo, en viktminskning på 97 kilo, men julen och nyåret har ökat på min vikt med 5 kilo så i måndags visade vågen på 77 kilo men jag ska nedåt igen också måste jag försöka börja med någon form av träning så att musklerna får arbetas upp...för det är ju även en hel del muskelmassa som försvunnit i samband med alla tappade kilon.

Men jag hänger inte upp mig på dessa 5 kilon som jag gått upp...det är helt okej...för vad är 77 kilo att bära om man jämnför med 169?

Jag är rätt stolt över allt jag tappat...en del kanske tycker att jag fuskat då jag valde att göra min magsäcksoperation MEN då kan jag säga så här. Operationen var bara en hjälp till självhjälp...jag måste jobba för att bibehålla resultatet livet ut...jag måste tänka på hur jag äter för det finns en risk att  man kan töja ut magsäcken så man blir tjock igen...och det tänker jag aldrig tillåta! Det finns de som opererat sig men som väger mer nu än vad de gjorde då de opererade sig...HUR går det till? Jag fattar inte för det gör ju så jäkla ont i magen om man äter minsta lilla för mycket eller fel....

Operationen var som sagt inte lösningen på mina viktproblem utan den hjälpte mig bara en bit på traven...jag lever i dag men jag kanske inte hade gjort om jag hade fortsatt lev på som jag gjorde.

I dag orkar jag leka med mina barn, det orkade jag nästan inte tidigare utan då tyckte jag mest att allt var jobbigt.

Lyssnar vidare på biggest looser deltagarnas berättelser och fortsätter att gråta dessa smärtsamma tårar....

Vaknade vid halv 8 i morse med huvudvärk...klev upp men hade en konstig känsla i kroppen.

Stökade på lite här hemma med ditten och datten...En timme senare släppte huvudvärken något men då började bihålorna kännas av och det börja tok klia i halsen...vad faan tänkte jag...inte bli sjuk nu för faan!

Däckade på soffan en stund efter det att jag burit in ved vaknade efter ungefär 1 timme av att jag tokfrös...frös fast jag hade 26 grader inne. Hmmmm...feber tänkte jag, plockade fram febertermomentern och mycket riktigt 38.6 visade den på.

Så jävla typiskt...

Fick i mig lite fil och flingor och tog 2 alvedon och ett stort...eller TVÅ stora glas med vatten...en bok också ryggläge på soffan...läste och slökollade på teven (ja jag kunde göra 2 saker samtidigt) också somnade jag till en sväng.

Varken alvedonen eller vilan gjorde febern mindre...tvärtom, 39 visade den då jag kollade efteråt.

Upp och plockade ur tvätten och laddade maskin nummer 2. Letade fram lampor till vardagsrummet och bytte gardiner där...MEN fixade bara ett av fönstren, sen var jag helt slut...igen...fler alvedon, vatten och en stunds ryggläge...ryggläge = zzzzzzzzz.

Sov i 1½ timme och nu då jag vaknade till var tempen 38.6 och halsen känns jävligt sträv och jag har som halsbränna. Har ju mina halsmandlar bortopererade sedan flertalet år tillbaka och varje gång då jag håller på få halsont eller ska bli förkyld får jag en konstig hals & näsbränna där det bränner längs bak i halsen där luftvägarna från näsan möts....så jag antar att jag antingen kommer vara tokförkyld eller ha ont i halsen rejält i morgon...

Nu blir det teve resten av kvällen...och lite wordfeud innan jag lägger mig.

Ska ringa äldsta guldkornet sedan och säga god natt...denna feber och halskrångel innebär ju att de får vara hos sin pappa för att undvika att de också ska bli sjuka...men HERREJÖSSES vad jag saknar dom varje sekund dom inte är här.

Får väl se nu då hur det blir med febern och halsen och när de kan komma till mig igen...måtte jag bli frisk SNABBT!!!!!

SAKNAR er mina gudkorn <3