bjuder lite motvilligt på 4 bilder på mig själv...2 före min gastric by pass operation och 2 efter min gastric by pass operation...ni ser nog vilka som är vad hoppas jag.

97 kilos viktnedgång är det mellan bild 1 och 3...

Nu i kväll har jag suttit och skrivit + skickat in en ansökan till ett teveprogram och jag kan säga så här att OM jag kommer med där kommer mitt liv bli till det bättre...inte på studs men jag kan se en betydligt ljusare framtid och ett hopp om att jag kan "komma tillbaka".

Jag håller allt vad som hållas kan så jag ber er...håll era tummar och tår och allt annat ni kan hålla.

Och jag BER till högre makter att jag kan få ha lite tur i mitt liv nu och få chansen till detta....please, please, please!!!

Vilket program det handlar om tänker jag inte berätta om än men många av er kanske kan gissa vad det rör sig om...jag kommer tala om det här längre fram oavsett om jag blir kontaktad eller ej...

Jag ber, jag ber, jag ber.....ÅH vad jag BER !!!!

Jag kan ju berätta om en utav mina drömmar...har nog kanske nämnt den förr men gör det igen för det är verkligen en av de större drömmarna som jag har, en dröm som inte torde vara omöjlig att förverkliga...men jag vet bara inte HUR jag ska börja, HUR jag ska gå tillväga etc...

Det har med musik att göra och det har med alla mina dikter och texter att göra...jag skulle så gärna vilja tonsätta dessa och göra en cd. Men HUR ska det gå till då jag inte kan spela något insturment, hur ska man få till tonsättningen då?
Jag vet i och för sig på ett ungefär hur jag vill att en del av mina texter skall gå men långt från alla...

Om någon utav er som läser detta har tips att komma med, så skriv gärna det som en kommentar...tacksam för ALL hjälp jag kan få!!!

Som alla människor är jag också en människa med drömmar...

Men om man har drömmar som man vet aldrig kommer att gå i uppfyllelse...ska man sluta drömma då ?

Ska man ge upp den/dom drömmen/drömmarna då ?

I nuläget vet jag att det finns en dröm som nog aldrig kommer gå i uppfyllelse och det gör ont...så ska jag sluta drömma, eller ska jag göra allt som står i min makt för att få den gå i uppfyllelse ? Det är ju ingen omöjlig dröm...

Suck...

Blir lite fundersam över en utav mina gamla vänner...hon har ringt flertalet gånger sedan jag skrevs ut i augusti 2010 men jag har varje gång påpekat över hur sårad jag känt mig och att det var av den anledningen att jag ej ville ha henne i mitt liv eftersom jag var tvungen att försöka komma framåt och ta mig så sakteliga ur min depression och allt vad den inneburit för mig.

Jag VET hur sjuk jag varit men jag vet inte om mina dåvarande vänner riktigt förstod hur sjuk jag egentligen var...och att det jag gjorde och mitt sätt berodde på mitt tillstånd? De ville bara att jag skulle rycka upp mig och sluta ljuga och låtsas...men för mig var det MIN verklighet jag befann mig i. Saker gjorde så ont...ord gjorde så ont...händelser gjorde så ont...att vara sjuk gjorde så ont!!!

Jag var SJUK !!!

Nåväl...för ett bra tag sedan skickade jag ett sms till de vänner som stod och hade stått mig allra närmast alla tidigare år. Ett sms där jag berättade att jag saknade dom i mitt liv men jag skrev också att jag inte tänkte be dom om ursäkt för att jag blev sjuk...jag skickade detta till 6 stycken men 3 stycken har jag inte hört någonting i från...föränn för någon dag sedan då jag fick en vänförfrågan på facebookfrån en utav dom...en vänförfrågan som jag godkände men nu helt plötsligt kom det ännu en vänförfrågan från samma person...tänkte godkänna den igen men så helt plötsligt var den borta...hon tog väl tillbaka den antar jag...ångrade sig väl och vill inte att vi ska reparera det som varit.

De som svarade på mitt sms har jag dock pratat med om det som varit (eller nja, inte riktigt med en utav dom men det kommer vi göra) och de har berättat hur de kände under tiden jag var sjuk, jag har berättat hur jag kände och tänkte DÅ...de förstår hur sjuk jag egentligen var och det kan se skillnaden mellan mitt sjuka jag och mitt friska jag...de SER att Anna-Maria är tillbaka och de FÖRSTÅR...

Jag har förlåtit dem och de har förlåtit mig...fast egentligen kan jag ju inte  be om ursäkt för att jag blev sjuk men jag har förlåtit på det vis att de nu förstår mig...

Jag saknar de 3 fd vännerna som inte hört av sig...men det är liksom upp till dem...jag har erkänt att jag saknar dem men uppenbarligen var jag ingen vän till dom...för i nöden prövas vännen och...jaa...