Skjutsade i väg guldkornen till skola och förskola nu i morse och redan där var dagen förstörd...lyckas väl se exxets jävla sl**a precis då vi kom, fy faan säger jag bara!!!

Hem och gråtångest till nivå hundratusen i nästan 1 ½ timmes tid....smärts, sorg, besvikelse, hat...allt på en och samma gång i en enda stor KABANG!!!

Fick ingenting gjort alls här hemma, jag som hade tänkt byta gardiner och lampor men nej, jag ramlade ner i ett stort svart hål med total handlingsförlamning. Bara satt i soffan och stirrade, kom mig inte ens för att slå på teven...utan bara satt...

Hur faan ska man komma över saker och ting? Hur länge ska det kännas som en kniv som bryter ens hjärta itu? Hur länge ska dessa tårar gråtas? Hur länge skall denna förtvivlan gro? Hur länge ska ångesten ta sitt grepp om mig? Hur länge skall man känna saknad? Hur länge ska man gå med denna sorg? Hur länge ska man hata? Hur länge ska dessa tankar finnas? Hur länge ska dessa känslor finnas? Hur länge ska man känna sig olycklig? Hur länge tar det tills man blir hel?

Nåväl, halv 1 hämtade jag i alla fall guldkornen på skolan och förskolan. Åkte hem och spelade lite wii....

Redan vid halv 3 började yngsta guldkornet säga att hon var hungrig så det fick bli en tidig middag i dag...klockan 3 satt vi och åt dagens middag som blev gräddstuvad pytt med stekt ägg.

Sedan wiiade vi lite till och jag kan säga som så, att den här mamman i huset är inte speciellt haj på detta med teve spel...men det är kul!!

Fick ett sms utav exxet på eftermiddagen där han frågade om det var helt uteslutet att träffa hans mamma.

Hans mamma var som en bästa vän för mig under alla år och kontakten där bröts ganska tidigt innan jag ens blev riktigt sjuk. Hon tyckte jag var en så dålig mamma, hon förstod varför jag blev lämnad...hon gick på mig med en massa olika saker...detta knappa månaden efter det att exxet hade sänkt ner mig i det svarta hål som sedemera blev så enormt. Dessutom så var jag extra känslig just då eftersom jag precis hade gjort min magsäcksoperation.

Jag kommer ALDRIG glömma den där spydiga uppsynen hon gav mig då jag satt ute i vedboden med världens gråtångest attack, när hon sa "du är en sån usel mamma och jag förstår varför du blir lämnad"...just vid det tillfället sa jag en sak till henne. Jag sa "bara så du vet det "Å" så kommer jag att........" ja mer kan jag inte skriva men jag sa en sak till henne, en sak som har kunnat ske vid flertalet tillfällen. När jag sagt det så bara skrattade hon åt mig.....sedan dess har jag inte velat prata med henne....och även det har varit en sorg i allt detta. Jag förlorade ju inte enbart mitt livs stora kärlek...jag förlorade ju hela hans familj också!

En del av mig vill träffa henne igen för att få prata igenom allting och kanske skapa en form utav kontakt men en annan del av mig vill aldrig mer se henne igen....just nu känns det som jag inte ens skulle fixa det eftersom det gör så ont. Hon har ju fattats mig lika mycket som mitt ex har gjort....det är så svårt....för det gör så ont!!!

Visst, det kanske skulle vara bra för barnens skull att se att vi kan prata med varrandra men jag kan inte enbart tänka på barnen i detta...jag vet att om jag går emot det jag känner och allt blir fel ännu en gång....ja det törs jag liksom inte ens tänka på vad det skulle kunna bli av det hela...för jag är ju inte i direkt balans just nu kan jag säga....långt i från....minsta lilla får mig ju att snudd på bryta i hop och få ångest och jag gråter flera gånger om dagen nu oftast till skillnad mot 1 gång varje dag som det varit nu ända sedan 30 september 2009 på kvällen då jag läste det mail där mitt livs kärlek raserade hela mitt liv...VARJE DAG har jag gråtit sedan dess!!! Varje dag...

Nu i kväll kände jag att jag var tvungen att göra något för att skingra mina tankar lite så jag och barnen tog och åkte och hälsade på ett par vänner en stund. Blev bjudna på mat där...potatisgratäng och fläskfilé...så jäkla gott!!!

Pratade, kaffade och fikade och vid 22 tog vi och styrde kosan hemåt....

Barnen sover nu och jag ska väl snart ta och försöka göra det samma...men det är inte lätt att somna med denna kaos inombords och en stor klump utav ångest i ens bröst. Andningen blir så ytlig en sån här gång och man är livrädd att det ska slå över till panikångest....ska väl ändå försöka lägga mig...sen får man väl se om det blir någon sömn eller inte...det är faan inte roligt detta... SNÄLLA, kan någon spola tillbaka tiden så jag kan få må bra i själen igen !!!

tröttast är jag i dag. Sitter här i soffan ch blinkar i hopp om att få bort "sömngruset" ur ögonen men hittills har det inte gått så värst bra,,,,känns som ögonen snart ska åka igen och fatsna så för all evig framtid.

Önskar mest av allt att jag kunde lägga om kull mig en stund på soffan och ta en så kallad powernap men det går ju inte för om cirka 40 minuter ska jag hämta gudlkornen på skola och förskola...så jag får fortsätta gnugga ögonen.

Ja nu är så mina underbara guldkorn hos mig igen efter att ha fått vara hos sin pappa i 9 dygn på grund utav att jag haft feber och annat...men nu så är de här så nu känner man sig någorlunda hel igen för en stund. Fattas gör ju familjens fjärde person...så riktigt hel känner jag mig inte.

Sen går jag ju sönder och samman lite nu och då...till exempel då barnen åker till sin pappa, när den fjärde personen åker härifrån och inte är här också går jag sönder totalt då alla tankar och känslor kommer upp inom mig. Nu till morgon brast allting också. Skjutsade guldkornen till skola och förskola och sen åkte jag hem igen men någonting hände och jag åkte ner till en plats långt under skosulorna pang boom bara utan vidare....ONT är ordet!!!

Fu faan vad ont det kan göra...trodde liksom att smärtan, sorgen, förtvivlan och allt annat sånt skulle försvinna eller åtminstonde minska...men det hela eskalerar ju bara och gör än ondare för varje gång känns det som och snart går jag väl sönder helt och fullt...

Så det har varit en ren skitdag hittills kan jag tala om. Längtar nu tills klockan ska bli halv 1 så jag får hämta mina guldkorn och vi kan pys mysa på. I kväll ska vi ha lite fotvård och imsmörjning också blir det lite wii med allra största säkerhet också teve till på det...en "bara vara" kväll jag och mina döttrar