Ja dagen blev ju som den blev då kroppen totalvägrade lyda mig under en stund...alltså det är så otäckt att vara oförmögen.att göra det man tänker. Det kopplar liksom inte...antingen tror jag det beror på ett dåligt mående, stress eller andra saker som påverkar och så blir det att kroppen säger i från för mig på det viset att jag blir ett ingenting för att tag? Ja jag vet inte...ska ta upp det med min läkare vid nästa samtal.

Innan jag skulle hämta guldkornen så tog jag mig dock i väg och kaffade hemma hos en kompis föräldrar och väl där var även hennes sons fru med sina 2 småknattar...2 soltroll som ler brett och stort....det får ju en annan att le likväl.

Dagens middag för mig och barnen blev jasminris, chevapcicci och grönpepparsås + grönsallad och majskorn...gottigt!!

Nu i kväll åkte vi i väg och hälsade på ett par vänner och kaffade och surrade utav en stund...hon skulle få göra en operation nu på onsdag som hon väntat på men så ringde hennes läkare nu i kväll och sa att hb låg för lågt och måste upp innan operation kunde ske....kan känna den frustration och hur ledsen jag skulle blivit om jag varit hon. Jag skulle ha gråtit floder och fått ångest som stod mig uppe i halsen.
VISST, det finns ökad blödningsrisk vid denna operation eftersom det är en så pass stor sådan men vad snopet ändå.....men vännen, om du läser detta...NÄR DEN DAGEN KOMMER (ny op tid) SÅ KOMMER DET GÅ OCH BLI SÅ BRA !!!

Guldkornen liggger nu och snusar och fiser i rummet intill...tror mamman i huset ska försöka med det samma för nu är jag trött och har skit ont i huvudet :-(

Vaknade med huvudvärk from hell vid kvart över 5 så jag klev upp och tog mig en alvedon, tillbaka till snarklådan en stund innan det var dags att väcka guldkronen strax före 7 och skjutsa dom till skola och förskola. Inte roligt att väcka dom när de sover men det är aldrig några problem...

Huvudvärken jag har ofta på morgnarna tror jag komemr utav mitt bett fel + att jag biter i hop mina käkar så hårt i bland om nätterna så jag antar att det kanske måste bli ett tandläkarbesök så småningom och kolla upp det. Fick tipset utav en kompis på facebook att det fanns en bettskena att köpa på apoteket så jag ska kanske ta och prova en sådan när det inkommer pengar på kontot nästa gång, för nu är det slut på det som kom...och det är 26 dagar kvar till nästa utbetalning...fy faan vad roligt alltså!!

Fattar liksom inte hur i hela friden detta ska gå i hop...ska till min läkare på affektiva den 9e + på annat samtal...och hur i helvete ska jag ta mig dit? Jag ska besikta bilen innan den 9e...hur i helvete ska jag kunna göra det? Nä fy faan....om man ändå kunde vara 2 som åtminstonde kunde dela på matkostanden men man är ju inte ens det...

Blir så jävla less på allting snart...och ärligt talat så tror jag inte att det kommer ske någon förändring heller. Jag HOPPAS ju dock så klart men...blir bara så förtvivlad...

Faaan, jag vill ju bara komma upp på fötter igen efter allt som varit. Det är ingen rolig situation detta och det finns folk som anser att jag får skylla mig själv i mångt och mycket....men då säger jag så här, vet ni överhuvudtaget hur min sjukdomsbild såg ut? Vad den innebar? Vad den INNEBÄR?

Jag var jävligt, jävligt sjuk och jag är inte fullt frisk ännu för jag kommer att få bearbeta saker och ting länge än och jag komemr att få leva med vissa saker hela livet. Det är inte bara att rycka upp sig...det är inte så enkelt...och ni vet bara bråkdelen utav allt som varit...ni vet inte att varje dag är ett arbete att inte ramla ner igen...för det kan man göra då saker runtomkring drar ner en...och jag är ju kanske en extra känslig människa och kanske är jag extra sårbar...men döm mig inte för det utan SE den jag är!

Fanns så många som svek mig då jag behövde de som allra allra mest och det tror jag berodde på att de inte ville fatta hur sjuk jag egentligen var...de såg inte min sjukdom och den sjukdomsbild jag hade utan de ville bara se den jag varit innan. Men den människan försvann in i det där skalet och ner i det där svarta djupa hålet....MEN, innanför skalet fanns jag hela jävla tiden...ni ser mig ju som sjuk fortfarande...men visst, det är ert problem...i nuläget vet jag det jag önskat jag visste då...

Ja nu fick jag spy ur mig lite galla igen...fy faan vad skönt!!

La mig på sängen sn stund här förut och då jag skulle kliva upp vägrade kroppen lyda mig. Hur mycket jag än ville kliva upp så kom jag ingenstans....detta har hänt en gång tidigare...innan jag blev som sjukast, då bit för bit av mig började lägga av....är jag på väg åt samma håll igen? Är det kroppens sätt att säga i från, att det är för mycket just nu?

Otäckt är det i alla fall...kan tänka mig det är samma känsla då man får en stroke och tappar kroppen....uffs...

Nu ska jag i väg och kaffa lite innan det är dags att hämta guldkornen...i eftermiddag och kväll tror jag det bara ska bli en massa myspys med dom. Mamman är lite ringrostig i kroppen och knoppen i dag nämnligen...