Ja nu är det väl snart dags att försöka sova...i natt som var så gick det ju inte så bra på den biten men jag HOPPAS kunna få något mer sömn nu i natt, för 1½ timme är inget man "klarar sig" på.

Har varit helt matt i kroppen hela dagen men det har ju kanske berott på annat också och inte enbart taskig sömn...

Kollade tempen förut i kväll och då visade den på 37.9 och det är ju inget att prata om precis...HOPPAS nu bara att den håller sig nere och inte stegrar sig nu igen!! Ögonen dock ska jag inte ens försöka tala om vad de ser ut som...men de är svullna och kletiga...GLÄHRK! Har haft ögonsalva i dom nu på morgon och nu i kväll och sköljt dom flertalet gånger under dagen och kvällen...men de ser lika jävliga fortfarande...salvan har bara gjort dom tillfälligt gula och suddiga.

Saknar en viss person (förutom mina barn förstås) så jävla mycket just nu men det är ju inget jag får skriva om så jag nöjer mig med att skriva att jag saknar oerhört mycket....  och saknar dig HJÄRTAT.

Jag har lovat att inte skriva om dig men jag måste ändå få uttrycka min kärlek här...mycket har snurrat runt hos mig sista tiden men det jag vill säga här och nu är att jag älskar dig och du är LIKA dyrbar för mig så som mina barn är...JAG ÄLSKAR DIG !!!!!!

Ja dagens första inlägg blir också utav det negativa slaget...

Blev inte mycket till sömn nu i natt...låg och vred och vände mig tills klockan var över halv 3, satte på radion och trodde att den kanske skulle kunna få mig att somna men inte då....vred och vände på mig tills klockan var strax efter 4...

Klev upp, tog en kopp the och kände hur den där känslan utav totalt hopplöshet kom över mig och jag satt väl och grät i nästan 1 timmes tid.

Halv sex la jag mig på soffan och där lyckades jag somna till en stund...men bara en liten stund för strax före 7 slog jag upp ögonen igen...eller slog och slog....hade TVÅ igenmurade ögon i dag.

Ögoninflammation i båda ögonen....jamen HURRA!

Vad ska det komma härefter nu då?

Öroninflammation...blindtarmsinflammation...en redig förkylning med snor hela skallen, eller ?!?

Antar man ska vara tacksam att man åtminstonde står på benen för man får ju alltid höra "det hade kunnat vara värre"....och visst faan hade det kunnat vara det MEN jag känner det som att just nu är ALLT rent ut sagt för djävligt.

Men det är inget jag kan skriva om...för det får jag inte...så med respekt så tänker jag inte göra det heller...men jag kan säga som så, jag går snart sönder!

Nu har nattsömnen börjat bli störd igen...undra hur många nätter det ska vara så här nu då? Jag skulle ju ha börjat med medicin men har inte gjort det än pga diverse olika anledningar...men jag antar att jag måste, bland annat för sömnens skull men även för vad som komma skall...de kommer nog få droga ner mig då, det gör ont nu så jag törs inte ens tänka på hur ont det kommer att göra då...

Helst vill jag fly...så långt bort det bara går, fly från det onda för jag är rädd för vad det kan göra mig...men vart ska jag fly? Jag har ingenstans att ta vägen....så VAD SKA JAG GÖRA?? Vill bara skrika "hjälp mig någon"...m vem faan kan hjälpa mig?

Jag är rädd...jag är så jävla rädd!!! För jag vet att det kan bli att jag faller...känner igen oron, ångesten, tankarna...jag är rädd!!!

Jag har under hela min viktnedgång (97 kilo) sagt att jag inte behöver fixa bort allt det som är så att säga överskott eller det som hänger...MEN nu vill jag det !

Hade jag möjlighet skulle jag ta bort allt sladder på stussen, ryggen, låren och överarmarna också skulle jag vilja fylla de tomma taxöronen som hänger på min framsida...men det kommer aldrig att ske för jag kommer aldrig kunna ha råd med det eftersom jaginte har något jobb och inte kan/får låna pengar....men kunde jag skulle jag boka konsultation redan i morgon.

Trodde ju att jag skulle kunna acceptera kroppen ändå eftersom jag numera är smal men inte...fram tills nu har jag gjort det men nu då jag tittar mig själv i spegeln så gråter jag i bland...för jag är inte vacker   ...känner mig nästan fulare än vad jag varit !!!

Faan också......

Är så jävla ledsen ...

Det är inte roligt att vara skild förälder då ens barn inte mår bra...önskar just nu att vi vore en HEL familj så jag kunde ha mina barn nära, att vi vart tillsammans alla en sån här gång.

Äldsta guldkornet talade om förut i dag att hon hade jätteont i höften och vid skulderbladen...nyss skrev hon och berättade att hon hade ännu ondare nu...åh vad jag önskar att jag vore frisk för då skulle de få komma till mig NU på studs!

Och som förälder önskar man ju alltid att man kunde ta sina barns sjukor och smärtor i stället för att dom har dom...och just nu skulle jag ta allt det onda från äldsta guldkornet...mammas dyrbara!!

Jag hoppas på att det inte blir värre och att hon får ännu ondare, då får jag knoster....sa åt henne att hon ska stanna hemma i morgon om hon har ont + att de kanske ska ringa vårdcentralen och rådgöra om någon ska titta/känna på henne.

FAAN att man ska vara sjuk en sån här gång...och jag vill inte att de är hos mig heller då jag mår så här för jag vill inte utsätta dom så de skulle bli smittade utav ögoninflammation, halsont eller få feber och bli förkylda...kan man hålla sina barn borta från olika smittor så långt som är möjligt så ska man ju det.

I alla fall tänker jag så som förälder...jag har ju kunnat vara lite egoistisk och låta dem vara här ändå men näe...jag ska bli frisk först nu!!!

Men sen ska här mysas ordentligt med barnen och rå om dom lite extra....älskade, älskade guldisar   

Ja i morse vaknade jag med ena ögat helt igenmurat, fick inte upp det föränn jag tagit mig till toan och fått tvätta bort allt kladd i ögonfransarna. När jag väl fick upp ögat så var dett ett mörtöga som såg på mig där i spegeln...ögoninflammation...jippi !!

Kollade tempen också, som jag gjort nu sedan i onsdags, och den visade på 38.7 så febern håller i sig...dag 5 nu.

Halsontet håller också i sig...som en näs och halsbränna längst bak i svalget där jag är röd och "slemmig"...skulle väl bara fattas att jag sväller upp också och får halsfluss, det vill jag inte !!!

Det sägs förstås att de som tagit bort sina halsmandlar inte kan få halsfluss men det är bullshit för jag tog bort mina halsmandlar för 16 år sedan och har haft halsfluss ett par gånger sedan dess...

Har nyst och gått an här nu på morgonkvisten och näsan rinner...väldigt irriterande...spelar inten roll hur mycket jag snyter mig så kommer det ändå inget men likt förbannat så rinner den.

Börjar fundera på om detta är en variant utav svininfluensan så går nu eftersom febern inte sjunker just fastän jag äter febernedsättande och har så gjort sedan 5 dagar tillbaks. Kanske ska strunta i att ta någon i dag och låta det vara bara...

Börjar bli jävligt trött på detta nu för jag vill ju att mina guldkorn ska komma till mig...de har varit hos sin pappa sedan i tisdags och jag har längtat efter dem sedan dess. Längtan börjar bli allt för påtagbar nu....mina älskade guldisar !!!

Men man kan väl inte påskynda tillfrisknandet utan bara låta det vara som det är. Prövar mig dock fram med massa olika "husmorstips" så som riven ingefära i hett vatten...svettas som en tok efter att ha druckit det men inte har det hjälpt.
Fick ett tips till i går kväll...varm mjölk med en klick smör och en massa vitlök...drack det i går innan jag lade mig men näää, ingenting...stinker bara av vitlök i armhålorna i dag + att det smakade åsneröv !!

Så jag kör på med en massa vatten, för vatten är alltid bra, dricker the och bara är...tids nog ska det väl gå över...väntar ut skiten!!!

är jag så jävla trött på denna känslomässiga och tankemässiga berg och dalbana...jag vill kliva av!!

Frågan är om man kan hoppa av i farten utan att göra illa sig?

Eller kan man få den att stanna på något jäkla sätt?

Uppåt i bland och det känns så bra...sen kommer det en nerförsbacke som bara fortsätter och fortsätter...sen en kort stund uppåt igen och så vidare...

Ja nu är det ju inte så att det alltid är nerförsbackar men de kommer väldigt ofta och jag är väl kanske extra sårbar nu med tanke på allt som varit tidigare och då kommer liksom allt det bra, glada och lyckliga helt i skymundan.
Jag försöker plocka fram dem då jag är ledsen etc men...de är liksom POFF, borta, just då...

Är jag helt knäpp? Är jag så knäpp/dum och idiotisk som en del säger att jag är?

Är det fel på mig bara för att jag känner och tänker som jag gör?

Nej...jag är inte knäpp...hade jag varit det så hade jag nog inte fått höra varje gång vid mina samtal att det är fullständigt normalt att känna så som jag gör och att det är fullständigt normalt att man kan må dåligt länge, länge efter det jag varit med om. En del bär med sig allt livet igenom, en del kan släppa allt bara utan vidare...

 
Jag är frisk men jag läker fortfarande...såren rivs upp och påbörjar sin läkning igen...och så kommer det fortsätta göra...men jag är FRISK...så alla ni som kallar mig för annat...dra åt helvete va!