Och plötsligt så har det gått 8 dagar sedan jag skrev något här...

Har ju haft mina guldkorn hos mig under veckan som varit och då prioriterar jag inte tiden vid datorn om kvällarna utan då är det kvällsmys med barnen som gäller och försök att komma i säng tidigare än de veckor jag är ensam.

Yngsta guldkornet började dessutom i SKOLAN (förskoleklass) i tisdags så nu har jag inget dagisbarn längre utan 2 underbara skoltjejer och i fredagskväll hade de disco...och den yngsta var så full av förväntan :-)

Det äldsta guldet har börjat med hemkunskap nu i veckan (tisdags) som var och då får de åka buss/tåg till en by ca 1 mil härifrån...på deras första hemkunskapslektion fick de göra hallonkräm och på kvällen då så kokade hon hallonkräm till sig och lillasyster då jag åkte i väg på övning med gospelkören. Samma sak på onsdagmorgon, då kokade hon kräm till frukost åt oss...go gumman!

I onsdags var det första föräldrarmötet för denna termin. Först var det gemensam information till alla i skolans matsal och sedan så delades föräldrar upp klassvis och fick ytterligare information. Barnens pappa var där och jag hade ju trott att han då kunde gå på klassinformation antingen till 5an där äldsta barnet går eller så till förskoleklass där det yngsta nu börjat...men tror ni?! Nää...då går han på info för hans nya sambos dotter så nu fick jag bara information från en utav våra barns klasser! Ska villigt erkänna att jag blev rätt sur på honom...det är väl inte för intet det heter FÖRÄLDRAR möte?! Och har man 2 barn och är 2 föräldrar är det självklart man tar ett barn var?! Men inte han inte....var inte bara jag som höjde på ögonbrynet då kan jag ju säga!

I lördags var det dags för årets mysigaste marknad i munbysjön, en marknad utan krafs...en marknad med hantverk, hembakat, handgjort, sylt, bär, marmelader, saft, stickade strumpor, vantar, fiskegrejer, köksartiklar etc etc...också kolbullar, ärtsoppa och segkakor med skinka och ost! I år var vädrets makter inte med utan det var gråkallt och regnade men det var mycket folk ändå. Sedan på lördag eftermiddag så var jag och barnen och åt mongolsik buffé på byns restaurang, något hon brukar ha 1 gång i månaden i snitt och jag och barnen var dit första veckan i maj sist så i lördags unnade vi oss det.

Efter buffén så hämtades barnen utav sin pappa och jag själv gjorde mig i ordning och åkte i väg på fest i Ånge och därefter disco! Dansade och hade så kul så jag hade jätteont i fötterna och kinderna (skrattade mkt) på söndag morgon då jag slog upp mina blå...många komplimanger fick jag under kvällen och jag måste nog bli bättre på att ta åt mig utav dessa och tro på att det är så som de säger. Komplimangerna gladde mig...

I går var jag hem till en vän och hjälpte henne + hennes bror att bära lite saker och efteråt ville hennes bror tacka för hjälpen och bjöd oss alla på thai restaurang...och jag åt så magen stod i 137 hörn tror jag...och deras pekingsoppa var GUDOMLIGT GOD!!!

I går kväll då jag kom hem så slogs jag ner totalt av världens jävla ångestattack som bara kom pang bom och våldtog mig och mitt inre...fy faan vad less jag blir på det! Man törs ju inte må bra nästan för man vet att såna bakslag kommer, och oftast då man mist anar...i går kom det då jag skulle lägga mig och det tog rejält!

Halva dagen i dag har varit förstörd men nu fram på eftermiddagen har det börjat släppa något...

Tog mig en liten promenad i skogen förut och insöp den friska höstluften och naturens vackra färgpalett...vågade dock inte gå så djupt in i skogen som jag brukat kunna göra eftersom att årets älgjakt drog i gång i skogarna runtom här i dag. Vem vet, en skjutgalen jägare kanske hade misstagit mig för en skadeskjuten albinoälg med tanke på mitt vita hår och röda lugg!

Nu i veckan hoppas jag kunna få till en date med min nyfunne vän som jag berättade om tidigare, vi har pratat på telefon och via datorn men det har inte blivit någon tid över till att ses ännu. Han jobbar otroligt mycket och det blir oftast sena kvällar för honom men nu i veckan skulle han försöka få en kväll helt ledig och då ska vi ses och prata.
Alltså jag tycker om denna människa så otroligt mycket och han vet om hur jag känner...han vet också att jag verkligen försöker motarbeta sånt jag känner eftersom jag är rädd för att falla hårt för honom, hårt och för mycket...han har redan påverkat mig väldigt känslomässigt denne person och skulle han bara visa minsta lilla, ja då föll jag nog som en fura är jag rädd...utan tvekan!

Men, jag motarbetar det jag känner och ser honom som en nyfunnen nära och god vän...en som är så fruktansvärt lik mig i mångt och mycket, blir rörd bara jag skriver om honom!!!

Hoppas verkligen få till en kväll avsatt för umgänge och prat...och jag har ju fortfarande inte fått höra honom sjunga den låt han skrivit till mig så det är något jag ser fram emot.