La mig ju på soffan en stund förut i dag och lyckades faktiskt somna till under ungefär 1 timme...under den tiden drömdes det något otroligt och en rätt vacker film spelades upp för mig, en sån där som gjorde att man vaknade smått leende.

Men...det var ju bara en dröm...men vem vet... :-)

Fick ett telefonsamtal här nu i kväll från en gammal vän som jag inte har pratat med på evigheter och som jag ej heller har träffat på en än längre evighet...i nästan 2 timmar pratade vi om typ ALLT som hänt sedan sist vi pratades vid och med tanke på att det är nästan 17 år sedan så fanns det ju mycket att prata om. Sådana här samtal värmer...

Meddelade barnens pappa nu i kväll att barnen får vara hos honom även i morgon och eventuellt också på tisdag...mina barn betyder allt för mig men som sagt, i bland kanske man måste tänka på sig själv lite extra också och jag känner att jag inte är i bra balans för att låta dem komma i morgon. Är det fel utav mig? Nej, det är det banne mig inte....!

Känner mig dock som en usel mamma men jag hoppas deras pappa förstår mig då jag förklarat lite...har dock inte fått något svar utav honom men jag tror nog faktiskt att han förstår. Han är ju en fin människa mina barns pappa...Han skulle kunna hata mig för allt som varit men det vet jag att han inte gör...och jag hatar inte honom heller men är väldigt ledsen att allt blev som det blev <3 han var ju, och är ju ff, mitt livs största kärlek.

2 timmar kvar utav denna vecka och det känns som om det kan komma att bli nattinatt strax...hoppas att min insomningsmedicin kan ge mig någon eller några timmars sömn denna natt...

Söndag eftermiddag, bara några timmar kvar innan denna vecka dör och en ny vecka föds...

I dag mås det lite "så där"...lämnade hemmet i går kväll/natt och kom hem nu på förmiddagen först.

Var jag varit, vad jag gjort och vad som hänt förtäljes inte här...inte nu i alla fall, kanske kan komma nämnas vid ett senare tillfälle men just nu...

Hösten bjuder i dag på sig själv från en utav de bättre sidorna. Hade det inte varit älgjakt i skogen här runtom så hade jag gärna begett mig ut i skogen på jakt efter lingon, men eftersom jakt råder så blir det inget utav med den saken. Jägarna brukar ogilla att man rör sig i skogarna vid älgjakten så lingonen får vara tills någon dag här framöver...barnen ska ju komma hit till veckan så då kanske vi beger oss ut och plockar lite.

Barnen ja...de skulle ju ha kommit i fredags var det tänkt men då måendet varit som det varit så har de fått vara hos sin pappa. Var sedan tänkt att det skulle komma hit nu i kväll men som det känns (och ser ut) nu så blir det inte så...vet inte om morgondagen är så bra heller. Ska känna efter och se nu i eftermiddag också får jag ringa deras pappa under kvällen också får vi se vad som bestäms.

Känner mig som en usel mamma då det blir så här men saker kan faktiskt inte hjälpas...bättre jag får landa i allt innan mitt allt kommer hit...det är nog det bästa både för mig och för dom. Vill ju vara en 110% närvarande mamma då de är här och som det är nu är jag inte det, tyvärr!

Många tänker nog "Mer herregud människa, skärp dig!"...men fortsätt tänk så ni som gör det för ni vet inte hur det känns eller hur det är...ni kan bara ana och utifrån det dömmer ni mig.

Många ser mig kanske som en person som tycker synd om mig själv?

Men det kan jag säga att det inte är ett dugg synd om mig! Bara situationen/situationerna i sig...men INTE om mig!!!

Många tror nog inte att jag försöker ta mig ur allt detta...men jag kan säga att det är något jag försöker med dagligen men hittills har jag inte hittat rätt väg ur allt detta. Vissa dagar är så bra men så kommer de dåliga dagarna där jag faller...med tiden och då jag hittar den rätta vägen så hoppas jag de bra dagarna ska bli fler och fler och de dåliga färre och färre.

Väntar ju på att få en ny tid hos min läkare på affektiva här i september och då jag väl får den så ska jag ta upp detta med min medicinering...tror nämmnligen den behöver ses över. Dels så funkar ju inte mina insomningstabletter som de gjort...tar den men sover ändå jättedåligt. Sedan så kanske jag tror att det antidepressiva behövas ökas på till den dos jag hade tidigare.

Vi får se vad min läkare tycker, tänker och tror men jag ska i alla fall föra det på tal då också får vi se hur eller vad som görs/skall justeras.

Har tänkt en hel del på min "nyfunne vän" i dag. Känner mig lite lite oroad över en sak men jag antar att det bara är inbillning eller vad man ska säga...tänker OFTA på honom. Min fina...vän <3

Klockan är strax efter 14 nu och jag ska ta och göra något som jag kanske helst inte skal göra...ska lägga mig på soffan och blunda en stund. Brukar inte vilja göra det eftersom det kan störa nattsömnen men eftersom jag knappt sovit de sista nätterna (jo sov rätt okej i förrgårnatt men inte tillräckligt) och nu känner jag mig näst intill kräkfärdig, så trött är jag...

Har ju varit frånvarande hemmet som sagt i går kväll/natt och det blev uselt med sömn även där och då :-/ så nu tippar jag omkull mig en stund. Tänker dock ställa mobilen på ringning om 1½ timme för längre än så kan jag inte ge mig till att sova, om jag skulle somna....