i dag känner jag mig lite så där "halvynklig"...lätt febrig och ont!

Fick nästan 4 timmars sammanhängande sömn i natt och det är jag tacksam över, fick ytterligare nästan 1½ timme på morgonsidan.

Dock har jag lite lätt feber (38.1) och har så FRUKTANSVÄRT ont i  nacken och axlarna i dag så jag vet inte riktigt vart jag ska göra utav mig själv stundvis.

Är så spänd så axlarna sitter långt upp över öronen och jag försöker släppa ner dom men dom sitter liksom där.

Antar musklerna/senorna blivit för korta eftersom jag varit så här spänd under en väldigt lång tid?!

Att jag dessutom gått ner över 100 kilo gör ju också sitt till...mina muskler har ju förtvinat delvis och jag har tappat muskelmassa.

Jag har ju haft ont i nacken och axlarna flera flera gånger förut men i dag...i dag har det verkligen inte varit roligt. Har tagit värktabletter och smort in mig med liniment så gott jag kunnat men jag önskar jag hade haft någon som kunnat ta tag ordentligt och masserat lite mer på djupet. Försökt fått dessa muskelknutor att lösas upp och senorn+muskler att sträckas så jag kunde få släppa ner axlarna och slippa känna denna tyngd som jag känner just nu. Känns som om jag skulle bära omkring på en rätt stor tyngd.

Nu känns det som om jag klagar och klagar och klagar men det gör faktiskt ont!

Och det är väl inte fel att berätta det...hoppas jag?!

Har inte blivit så mycket gjort i hemmet i dag av förklareliga skäl utan jag har faktiskt legat på soffan och läst en bok...vilket inte sker så ofta + att jag löst lite korsord vilket är något som ger mig avkoppling för stunden.

Alla 3 katter har varit ovanligt kärvänliga i dag...vilket de brukar kunna vara då jag varit ledsen och mått dåligt men i dag har de säkert kännt på sig att jag haft ont och 2 utav dem har legat placerade runt mitt huvud och vid mina axlar och den 3e har legat antingen på min mage eller bakom min rumpa. 
Mystiska djur katter...magiska djur!

I dag har också varit en sån här dag där jag medvetet hållt mig undan delvis.

Mobilen har legat ute i köket och jag har inte svarat på något samtal mer än då jag sett det varit barnen som ringt. Svarade inte ens då mamma och/eller pappa ringde förut men ska väl ringa upp dom senare under eftermiddagen/kvällen...
Man behöver faktiskt inte vara nåbar hela tiden, i bland behöver man detta med att stänga av.

Gjorde ju det i går också och det var faktiskt skönt...jag är ju egentligen inte en människa som trivs i ensamhet men i bland så behöver man det. När ensamheten är självvald gör den inte ont utan då gör den mest gott...

Fast DELAR i den här självvalda ensamheten gör också lite ont kom jag på :-(