Ja då är det strax dags att ta det lilla "nattinattpillret" och krypa ner under täcket...hemkommen för en stund sedan från veckans gospelkörövning, eller den var ju slut redan klockan 9 men jag var hem till min kusin en stund efteråt och pratade lite så jag var hemma här vid kvart i 11.

Blev prat om begravningar och begravningsmusik då jag var där eftersom hennes fd svärmor nyligen gått bort och det funderades kring detta med musik till begravningen. 
Kom på att den dag mina föräldrar lämnar livet så kommer jag stå helt ensam med allting då jag inte har några syskon eller någon partner att luta mig emot...detta låter kanske makabert men jag kommer faktiskt börja fundera kring detta. Att prata med dom är ingen idé eftersom jag vet att det är inget de vill prata om...tänk så mycket enklare det vore om man kunde prata om detta och försöka veta hur dom önskar ha det vid det sista farvälet.
Som det är nu kommer det ju bli så som jag ÖNSKAR för dem...men om jag ändå visste...

Livet kan ta slut så fort och för att den dag mitt liv är över vill jag kunna underlätta lite för de som står mig närmast genom att fylla i det "vita arkivet" där jag kommer skriva ner mina önskningar...

Jag vet i alla fall en klar låt jag kommer att ha med den dag jag ska ta faväl utav mina föräldrar och som jag önskar finns med den dag jag lämnat livet och det är "tröstevisa" spelad på kyrkorgel (utan sång!)...antingen som det absolut första i begravningsakten eller som avslut på den samma...den är så vacker, så vacker...

Men Gud så hemskt att fundera kring detta men egentligen så är det nog bra att göra det...man borde väl egentligen PRATA om detta i sina familjer men döden är ju inget man direkt pratar om...tyvärr.

Tänkte på min vän Annika som gick bort för lite över 2 år sedan och minns hennes begravning i minsta detalj som om det var i går vi tog farväl...och när jag åkte från min kusin och hem så stannade jag till vid kyrkan och var till henne en stund och pratade. Jaa, jag brukar faktiskt rätt ofta åka dit och PRATA med henne och att göra det ger mig både ro och tröst...i bland då jag är ledsen är det så skönt att bara åka dit och sitta där med henne och gråta ut. I kväll grät jag inte utan jag bara satt där...och pratade.

I morgon kommer mina älskade guldkorn till mig så jag hoppas nu att natten bjuder på någon/några timmars sömn så att jag är en pigg mamma i morgon :-)

och skulle på skoj prova sjunga in lite på datorn...skulle så gärna vilja göra en egen variant utav Björn Afzelius låt "Dockhemmet" men bröt väl samman totalt då de onda kom i fatt mig.

Tänk att det fortfarande kan göra så ont...snart 3 år har gått nu sedan mitt livs kärlek skrev sitt mail där han tvärt avslutade vårt för en annan person...ett MAIL!!! Som han dessutom skickade till mig då jag var på jobbet...glömmer ALDRIG den kvällen!!! Jag dog den natten...och jag är inte fullt levande än :-(

Denna låt hörde jag första gången då jag vårdades inneliggande och den sa allt det jag ville säga till honom...och den säger fortfarande allt jag vill säga. Texten lyder:

Var det så här det skulle sluta
Var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
Kan bryta ner varandra så
Tänk att de händer som har smekt mig
Kan riva upp så djupa sår
Tänk att de läppar som har kysst mig
Kan attrackera mig så hårt

Hur kan jag själv bli så förbittrad
Hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad
Hur kan man bli så jävla kall?
Vad är det för en gräslig avgrund
Som plötsligt öppnas i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
Om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel
Jag orkar en gång inte se de
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer de att säga
Att livet måste ha sin gång
Att nya möjligheter väntar
Att det är fel att se sig om
För min del går livet återvända
På vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll

Gråter...minns & saknar....

Jag har släppt honom, men........

Har lyckats fått sova rätt bra även denna natt och det är ju så mycket värt detta med sömn!

Klockan stod på ringning halv 7 men jag låg kvar i sängen tills klockan var strax efter 7...in i duscken och fix i ordning. Brukar ju vilja göra en kopp kaffe på morgon men i morse fick jag inte varken äta eller dricka någonting eftersom jag skulle på vårdcentralen och ta prover inför den hälsoundersökning som jag är kallad till nästa vecka.

4 provrör fattigare på blod, vägd & mätt, blodsocker okej, blodtryck okej (lite lågt dock men...)...svaren på proverna får jag reda å till veckan då jag ska tillbaka på själva hälsokontrollen.

Efteråt styrde jag kosan hem till "lillsyrran" och fick mig dagens första (och andra) kopp kaffe och lite surr....bästaste kusin Lise-Lotte dök också upp lite senare och då dracks det the i stället för kaffe. Hon har varit nyfiken på det kanelthe som jag pratat om så jag hämtade det också drack vi det i stället för kaffe....det kan bli jäääääkligt mycket kaffe i bland, nästan för mycket vissa dagar.

Inte så bra då man har känningar utav magkatarr :-/

Då jag kommit hem därifrån så drog jag på mig gympaskorna och gick en promenad i skogen ovanför här jag bor och OJ så underbart...temperaturen i dag visar på runt +20 grader, solen skiner också alla dessa underbara färger som börjar komma fram runtom oss! OJ vad jag gillar sådana här höstdagar.....vackert och underbart!

Satte mig på en sten och bara....satt!

Blundade, doftade och lyssnade...åh så underbart!

Hoppas på flera sådana här vackra höstdagar nu framöver...de påverkar mig så positivt!

När jag satt där, blundade, doftade och lyssnade dök biler upp utav "min nyfunne vän"...underbart om man hade kunnat få dela den stunden där i skogen med just honom.

Ni tycker säkert många utav er att jag är tjatig om detta med honom men det är liksom bara så jäkla otroligt med dessa känslor...jag har liksom aldrig kännt på detta vis! 

SUCK!!!

Men det är liskom detta att motarbeta, motarbeta och motarbeta...

Längtar, önskar och hoppas att vi snart kan ses och bara sätta oss ner och prata och vara...

Jag har fortfarande inte fått möjligheten att höra honom sjunga den sång som han skrev till mig men jag kanske ska be honom att ge mig den i födelsedagspresent i stället :-)

Jo detta med min födelsedag har jag ju funderingar runtikring men jag vet inte...skulle så gärna vilja fixa en fest av något slag eller göra något riktigt riktigt kul tillsammans med människor som jag tycker om. Finns så många som jag önskar skulle vilja dela en dag/kväll med mig och ha kul...men vi får se hur det blir. 

Fundera kan jag ju fortsätta med...hade ju inte varit helt fel med levande musik ;-) hehe....karaoke är ju också kul....å skaka rumpa....å....å....å....å.....hahaha!!

Nu ska jag ta och äta lite, i dag blir det 2 smörgåsar med skivat kokt ägg...inte mycket till "mat" precis men jag får inte i mig något annat just nu. Ska tippa omkull mig en stund på soffan också tänkte jag....är ju tisdag i dag och det innebär ju övning med gospelkören så lite vila innan dess sitter nog inte helt fel...