och ingen är gladare än jag att den snart ligger bakom mig...eller egentligen är jag glad för varje dag jag kan lägga bakom mig eftersom det innebär att jag kan öppna upp min famn för nya dagar.

Dagen i dag har väl varit så där...vaknade redan vid 4 utav en dröm som gjorde att jag kände mig helt förstörd och fick mig att känna en sån stark förtvivlan att det gjorde ont i mig. Försökte somna om men då jag inte lyckades själv så tog jag en halv sömntablett och kunde då efter mycket om och men somna om tills klockan var strax efter 8...vaknade med samma känsla utav förtvivlan då som innan men försökte skaka av mig den så gott jag kunde i duschen.

Lyckades väl så där...

Mitt på dagen fick jag nog utav allt och satte mig i bilen och styrde kosan mot Stöde för att hälsa på min kusin Katarina en stund och kaffa av en stund. Åkte dit och var där ett tag...kom in på detta med nätdejting och kontaktannonser. Kom ju så klart in på detta med barnens pappa...för det var ju så han och jag träffades...han svarade på en kontaktannons som jag hade lagt ut på en kontaktsida som fanns då som hette "kontakt everyday".

Började ju så klart tänka på hans första brev till mig, våra samtal vi hade under de månader innan vi träffade varrandra och hur allt bara sa KLICK, hur vi var nära varandra, våra barns födelser också det tragiska slutet...min första riktiga kärlek, Stefan...ett stygn av smärta och saknad kom ju så klart över mig och då jag kom hem var jag bara tvungen att få släppa på alla känslor.

Kan inte hjälpa det :-(

Lyckades slå i huvudet i min byrå tidigare i dag så pass att jag fått en liten bula ovanför vänstra tinningen, ont som satan gör det, bultar och dunkar...tycker mig ana att det ska till att bli blått också så jag undrar hurdant det ser ut i morgon då jag slår upp mina blå. Hmmm...

I morgon ska jag på vårdcentralen för hälsokontroll (igen) klockan 10.00 och sedan var det väl tänkt att jag skulle få följa med en kompis som sällskap då han ska i väg med lastbilen till Vemdalen en sväng...men huruvida det blir med den saken vet jag inte riktigt ännu eftersom jag inte hört någonting utav honom ännu och med tanke på att klockan är halv 11 snart så antar jag att det inte blir något av med denna resa heller.

Hade faktiskt sett fram emot att få ut och åka lite med denne person eftersom det finns mycket att prata om han och jag emellan och jag mår rätt okej i hans närhet....så det hade inte varit helt fel med ett avbrott från vardagen tillsammans med han utefter vägen. Men vi får se...skickade nyss i väg ett meddelande till honom så jag får väl se om det kommer något svar eller inte.

Annars får jag väl ägna morgondagen åt att städa och tvätta i vanlig ordning....har ju så mycket tvätt som ligger, och har legat ända sedan jag flyttade hit, som jag skulle behöva gå igenom och beta av...fast egentligen, det jag inte använt mig utav sedan då i november då jag flyttade....dom sakerna skulle jag ju lika gärna kunna kasta i väg? Så det kanske är det jag borde göra med allt som fortfarande står ouppackat och tar plats....kasta!?!

Jaaa...kanske jag borde göra så...

Vidare i kväll så har tankar snurrat runt.
Känns som om jag springer i ett hamsterhjul med förtäckta sidor som accelererar i fart just nu....men denna hamster kan inte springa fortare än hon redan gör.
Känns som om jag är den där flickan i Wiehs låt...hon som springer för livet med en skadskjuten fågel i famn, som bönar och ber och hoppas och tror....att det inte ska vara för sent.

Tänkt, funderat och känt.....

Funderat över varför ingen verkar vilja vara MED mig, funderat över det kort som gjorde mig så glad i torsdags, funderat över det sms som gjorde mig så ledsen i fredagsmorse, funderat över allt som hände då jag var sjuk, varför blev jag så sjuk, funderat på människor jag forlorat ur mitt liv, funderat på dået och nuet....