och detta är den 5e dagen i rad som varit riktigt bra...så nu väntar jag nästan bara på någon form utav bakslag för det brukar det ju alltid göra. Vet att det är otroligt dumt att tänka så, men då det pendlat så i snart 3 års tid så har man liksom ett mönster som följs eller vad man ska säga....men men, 5 bra dagar hittills och PÅ RAD alltså.

I fredags så var yngsta guldkornet ledig från skolan så då åkte jag, "lillsyrran", mitt yngsta guldkorn och hennes dotter upp till min kusin Lise-Lotte för lite umgänge och nytta. Hade ju trott att vädret skulle varit lika fint som övriga veckan men inte då, det var halvgrått också kom det regn...men vi trotsade och var utomhus hela tiden. Vi grillade korv, pratade och skrattade också hjälpte jag till när min kusin skulle klippa klorna på sina alpackor ...jag höll och hon klippte och hålla en alpacka stilla är inte alltid det lättaste så jag provade på både alpacka snoa och alpacka shottis så som dom hoppade, snurrade och hade sig....men det är otroligt snälla djur och jag tycker det gick riktigt bra. Hann med 6 stycken utav hennes 14 alpackor.

Fredagskvällen bestod utav mys med guldkornen. Vi åt tacos och senare plockade vi fram både godis och chips + dip...vi fredagsmyste rejält och kollade på teven.

I går gjorde vi inte så mycket utav mest bara var.
Jag rensade ur mitt "kallkök/kallskafferi" som jag varit på väg att göra ända sedan jag flyttade tillbaka hit till huset i november....men bättre sent än aldrig. Skulle behöva få upp några fler hyllor där inne nu bara så har jag ett  bra utrymme för diverse pryttlar och annat som inte får plats i rätta köket och så.

Yngsta guldkornet lekte med sina kompisar, först här hemma och sedan nere i lekparken och hos dom...

Sedan på kvällen eldade vi lite skräp hemma hos "lillsyrran" m familj och var hos dom en liten stund.

Gjorde kväll gjorde vi strax efter 22-tiden.

I dag har vi haft en underbar dag ute jag och guldkornen. Vi packade med oss fiskespön, fika och begav oss av hemifrån vid 11-11.30 och kom hem strax efter 18 nu i kväll. Skulle leta oss upp till en sjö en bit härifrån men den sjön hittade jag inte till så i stället åkte vi till en tjärn som jag var till en gång med mitt ex (inte barnens pappa) och som jag tyckte väldigt mycket om...ÅSTJÄRN...

Där vi fiskade, plockade blåbär, grillade korv, åt äppelpannkakor, drack kaffe/choklad och bara NJÖT utav det vackra höstvädret = solsken....lite synd var det dock att det blåste, var lite svårt att hålla riktig koll på våra "duppar och bombardos" men vad gjorde det? Vi var där för att njuta främst...

Hemkomna fixade vi alla fall en lite senare middag bestående utav rester och sen in i duschen för vi alla luktade tjärved, rök, var blå om händerna och hade jord under naglarna...så vi stod på kö i badrummet efter varandra...haha!

Kvällen blev rätt loj sedan och nu ligger mina älskade guldkorn och sussar så lungt i sina sängar.

I morgon är det skoldag så det blir till att ställa alarmet nu innan jag själv kryper ner i sängen...min ensamma säng :-( där ena halva är fruktansvärt tom just nu!!!

I morgon ska jag till vårdcentralen klockan 10 på hälsokontroll och därefter stygnborttagning och omläggning utav ett sår som jag har fått...så i morgon blir det inget "tippa omkull på soffan" då guldkornen åkt till skolan utan då är dagen i gång.

Strax dags för "nattinattpillret" nu och sen hoppas jag vaggas in i en skön sömn med sköna drömmar...men det återstår väl att se.

Men i dag har det också varit en riktigt bra dag!
Den började iofs väldigt tidigr då jag vaknade 03.30 ungefär och hade världens huvudvärk som sedan började tendera till migrän men då guldkornen åkt till skolan vid 8 så tog jag medicin och tippade jag omkull mig på sängen en stund och somnade i ungefär 45 minuter och då jag vaknade så hade migränen gett med sig!

Var hem till bästaste kusin Lise-Lotte ett par timmar i dag då barnen var på skolan. Var ute och gick en stund med hennes 2 hundar och satt sedan ute i solen och pratade, skrattade, tokade oss och drack kaffe...så jävla underbart!
Sådana här fina höstdagar mår jag bara så gott och jag borde bättra mig med att ta tillvara på dom...vara ute mer!

För snart kommer ju kylan och solen kommer inte värma så som den ju fortfarande gör...så ta tillvara.
Tro om man kan stoppa ner lite värma och solsken i burkar och vinterförvara ;-)

Barnen kom hem strax efter 15 med skolbussen och bara typ 3-4 minuter senare så kom en utav yngsta tösens kompisar (en granne) hit och de lekte och stökade på uppe på hennes rum...efter ytterligare en stund så kom ännu en utav grannbarnen hit och då kändes det att huset LEVDE....så underbart. Det är sådan kontrast då jag är ensam för då är det så tyst och tomt men då barnen är här och då de har sina kompisar här så fylls liksom huset utav LIV !!!

Äldsta tösen gick ner till "lillsyrran min" för hon skulle få lära sig virka amugurumi (virkade djur)...jag själv har tummen mitt i handen var gäller både stickning och virkning så nu kanske äldsta tösen får lära sin mamma att virka...haha!!!
Ångrar många gånger att man inte var intresserad då min egen mamma försökte lära mig sticka och virka...för mamma hon var duktig och gjorde tröjor, strumpor, vantar, överkast, etc etc.....själv började jag med ett par torgvantar då jag gick i sjunde klass och dom ligger nog halvfärdiga uppe på vinden hemma hos mina föräldrar än skulle jag tro för dom blev aldrig klar....

I dag kommer det serveras tunnpannkaka här i huset efter önskemål från äldsta dottern och hon kommer få steka dom själv. Det är så roligt detta att de har börjat med hemkunskap för de vill så mycket efter det att de haft sin veckolektion...och denna vecka gjorde dom då pannkakor på hemkunskapen :-) så pannkakor blir det !!

Får se nu sedan vad kvällen har att erbjuda, funderar eventuellt på att ta en promenad bort till min farbror med barnen...de skulle ju inte vara kvar här i sin stuga så många dagar så jag hoppas de är kvar än så att även barnen får träffa dom innan de åker. Och skulle de inte vara kvar så får ju barnen och jag oss en kvälls promenad i alla fall :-)

Men i dag har det varit en riktigt BRA dag !!!

Dels så sov jag i nästan 7 timmar och för första morgon på LÄNGE kände jag mig helt utvilad.
Slog i gång datorn och gjorde en morgon rond på fejjan och bjöd in mig själv på morgonkaffe hos en vän.

Kaffade och surrade hemma hos henne ute på hennes altan och NJÖT av det vackra höstvädret...blev bjuden på lunchbuffé...

Klockan 13 kom yngsta guldet till mig,åkandes buss hem från skolan...min stora tjej!

Och en sån kram hon gav mig då hon kom...OJ vad den värmde! Har ju gått någon dag extra nu som de har fått varit hos sin pappa och det första hon sa då när hon kramade om dig var, åh vad länge sedan mamma!

Mammahjärtat smälte....och det gav mig ett stygn utav dåligt samvete, men det lade sig rätt snabbt för jag kan inte gå och ha dåligt samvete över att jag inte mått bra.

5 minuter senare kom en utav hennes kompisar hit och de lekte medans jag ställde mig och gjorde en smulpaj med äpplen, hallon och kokos som vi sedan tog med oss hem till min mamma då när äldsta guldkornet kom hem från skolan vid klockan 3.

Min mamma fyllde nämnligen 72 år i dag, brukar vanligen göra en tårta när någon utav mina föräldrar fyllt år men pajen blev mycket uppskattad...och , inte för att skryta, jävligt god!!!

Med magarna fulla utav paj åkte vi hemåt där strax före 17.
Yngsta guldkornet drog i väg hem till en kompis, det äldsta fick låna datorn en liten stund och jag plockade lite samtidigt som jag fixade middag, som vi åt lite senare eftersom vi mumsat massa paj!

Myst på i soffan framför teven nu i kväll....och OJ så gott jag har mått...men visst ska jag erkänna att det hade gjort än mer gott om jag hade haft någon att dela den nu ensamma kvällen med då barnen lagt sig...det är nu då jag sitter här som saknaden efter NÅGON känns vid så där extra mycket.

Men fram tills nu har faktiskt hela dagen varit och kännts BRA....

Ja då är det strax dags att ta det lilla "nattinattpillret" och krypa ner under täcket...hemkommen för en stund sedan från veckans gospelkörövning, eller den var ju slut redan klockan 9 men jag var hem till min kusin en stund efteråt och pratade lite så jag var hemma här vid kvart i 11.

Blev prat om begravningar och begravningsmusik då jag var där eftersom hennes fd svärmor nyligen gått bort och det funderades kring detta med musik till begravningen. 
Kom på att den dag mina föräldrar lämnar livet så kommer jag stå helt ensam med allting då jag inte har några syskon eller någon partner att luta mig emot...detta låter kanske makabert men jag kommer faktiskt börja fundera kring detta. Att prata med dom är ingen idé eftersom jag vet att det är inget de vill prata om...tänk så mycket enklare det vore om man kunde prata om detta och försöka veta hur dom önskar ha det vid det sista farvälet.
Som det är nu kommer det ju bli så som jag ÖNSKAR för dem...men om jag ändå visste...

Livet kan ta slut så fort och för att den dag mitt liv är över vill jag kunna underlätta lite för de som står mig närmast genom att fylla i det "vita arkivet" där jag kommer skriva ner mina önskningar...

Jag vet i alla fall en klar låt jag kommer att ha med den dag jag ska ta faväl utav mina föräldrar och som jag önskar finns med den dag jag lämnat livet och det är "tröstevisa" spelad på kyrkorgel (utan sång!)...antingen som det absolut första i begravningsakten eller som avslut på den samma...den är så vacker, så vacker...

Men Gud så hemskt att fundera kring detta men egentligen så är det nog bra att göra det...man borde väl egentligen PRATA om detta i sina familjer men döden är ju inget man direkt pratar om...tyvärr.

Tänkte på min vän Annika som gick bort för lite över 2 år sedan och minns hennes begravning i minsta detalj som om det var i går vi tog farväl...och när jag åkte från min kusin och hem så stannade jag till vid kyrkan och var till henne en stund och pratade. Jaa, jag brukar faktiskt rätt ofta åka dit och PRATA med henne och att göra det ger mig både ro och tröst...i bland då jag är ledsen är det så skönt att bara åka dit och sitta där med henne och gråta ut. I kväll grät jag inte utan jag bara satt där...och pratade.

I morgon kommer mina älskade guldkorn till mig så jag hoppas nu att natten bjuder på någon/några timmars sömn så att jag är en pigg mamma i morgon :-)

och skulle på skoj prova sjunga in lite på datorn...skulle så gärna vilja göra en egen variant utav Björn Afzelius låt "Dockhemmet" men bröt väl samman totalt då de onda kom i fatt mig.

Tänk att det fortfarande kan göra så ont...snart 3 år har gått nu sedan mitt livs kärlek skrev sitt mail där han tvärt avslutade vårt för en annan person...ett MAIL!!! Som han dessutom skickade till mig då jag var på jobbet...glömmer ALDRIG den kvällen!!! Jag dog den natten...och jag är inte fullt levande än :-(

Denna låt hörde jag första gången då jag vårdades inneliggande och den sa allt det jag ville säga till honom...och den säger fortfarande allt jag vill säga. Texten lyder:

Var det så här det skulle sluta
Var det så här det skulle gå?
Tänk att två människor som älskat
Kan bryta ner varandra så
Tänk att de händer som har smekt mig
Kan riva upp så djupa sår
Tänk att de läppar som har kysst mig
Kan attrackera mig så hårt

Hur kan jag själv bli så förbittrad
Hur kan man säga allt jag sagt?
Hur kan jag själv bli så förhärdad
Hur kan man bli så jävla kall?
Vad är det för en gräslig avgrund
Som plötsligt öppnas i min själ?
Hur kan man tänka såna tankar
Om nån man en gång ville väl?

Jag orkar inte gå igenom
med vännerna vad som var fel
Jag orkar en gång inte se de
det är fullt tillräckligt som det är!

Tids nog så kommer de att säga
Att livet måste ha sin gång
Att nya möjligheter väntar
Att det är fel att se sig om
För min del går livet återvända
På vilket jävla vis som helst!
Men just nu måste jag bekänna:
Det är mycket ensamt här ikväll

Gråter...minns & saknar....

Jag har släppt honom, men........

Har lyckats fått sova rätt bra även denna natt och det är ju så mycket värt detta med sömn!

Klockan stod på ringning halv 7 men jag låg kvar i sängen tills klockan var strax efter 7...in i duscken och fix i ordning. Brukar ju vilja göra en kopp kaffe på morgon men i morse fick jag inte varken äta eller dricka någonting eftersom jag skulle på vårdcentralen och ta prover inför den hälsoundersökning som jag är kallad till nästa vecka.

4 provrör fattigare på blod, vägd & mätt, blodsocker okej, blodtryck okej (lite lågt dock men...)...svaren på proverna får jag reda å till veckan då jag ska tillbaka på själva hälsokontrollen.

Efteråt styrde jag kosan hem till "lillsyrran" och fick mig dagens första (och andra) kopp kaffe och lite surr....bästaste kusin Lise-Lotte dök också upp lite senare och då dracks det the i stället för kaffe. Hon har varit nyfiken på det kanelthe som jag pratat om så jag hämtade det också drack vi det i stället för kaffe....det kan bli jäääääkligt mycket kaffe i bland, nästan för mycket vissa dagar.

Inte så bra då man har känningar utav magkatarr :-/

Då jag kommit hem därifrån så drog jag på mig gympaskorna och gick en promenad i skogen ovanför här jag bor och OJ så underbart...temperaturen i dag visar på runt +20 grader, solen skiner också alla dessa underbara färger som börjar komma fram runtom oss! OJ vad jag gillar sådana här höstdagar.....vackert och underbart!

Satte mig på en sten och bara....satt!

Blundade, doftade och lyssnade...åh så underbart!

Hoppas på flera sådana här vackra höstdagar nu framöver...de påverkar mig så positivt!

När jag satt där, blundade, doftade och lyssnade dök biler upp utav "min nyfunne vän"...underbart om man hade kunnat få dela den stunden där i skogen med just honom.

Ni tycker säkert många utav er att jag är tjatig om detta med honom men det är liksom bara så jäkla otroligt med dessa känslor...jag har liksom aldrig kännt på detta vis! 

SUCK!!!

Men det är liskom detta att motarbeta, motarbeta och motarbeta...

Längtar, önskar och hoppas att vi snart kan ses och bara sätta oss ner och prata och vara...

Jag har fortfarande inte fått möjligheten att höra honom sjunga den sång som han skrev till mig men jag kanske ska be honom att ge mig den i födelsedagspresent i stället :-)

Jo detta med min födelsedag har jag ju funderingar runtikring men jag vet inte...skulle så gärna vilja fixa en fest av något slag eller göra något riktigt riktigt kul tillsammans med människor som jag tycker om. Finns så många som jag önskar skulle vilja dela en dag/kväll med mig och ha kul...men vi får se hur det blir. 

Fundera kan jag ju fortsätta med...hade ju inte varit helt fel med levande musik ;-) hehe....karaoke är ju också kul....å skaka rumpa....å....å....å....å.....hahaha!!

Nu ska jag ta och äta lite, i dag blir det 2 smörgåsar med skivat kokt ägg...inte mycket till "mat" precis men jag får inte i mig något annat just nu. Ska tippa omkull mig en stund på soffan också tänkte jag....är ju tisdag i dag och det innebär ju övning med gospelkören så lite vila innan dess sitter nog inte helt fel...

i dag känner jag mig lite så där "halvynklig"...lätt febrig och ont!

Fick nästan 4 timmars sammanhängande sömn i natt och det är jag tacksam över, fick ytterligare nästan 1½ timme på morgonsidan.

Dock har jag lite lätt feber (38.1) och har så FRUKTANSVÄRT ont i  nacken och axlarna i dag så jag vet inte riktigt vart jag ska göra utav mig själv stundvis.

Är så spänd så axlarna sitter långt upp över öronen och jag försöker släppa ner dom men dom sitter liksom där.

Antar musklerna/senorna blivit för korta eftersom jag varit så här spänd under en väldigt lång tid?!

Att jag dessutom gått ner över 100 kilo gör ju också sitt till...mina muskler har ju förtvinat delvis och jag har tappat muskelmassa.

Jag har ju haft ont i nacken och axlarna flera flera gånger förut men i dag...i dag har det verkligen inte varit roligt. Har tagit värktabletter och smort in mig med liniment så gott jag kunnat men jag önskar jag hade haft någon som kunnat ta tag ordentligt och masserat lite mer på djupet. Försökt fått dessa muskelknutor att lösas upp och senorn+muskler att sträckas så jag kunde få släppa ner axlarna och slippa känna denna tyngd som jag känner just nu. Känns som om jag skulle bära omkring på en rätt stor tyngd.

Nu känns det som om jag klagar och klagar och klagar men det gör faktiskt ont!

Och det är väl inte fel att berätta det...hoppas jag?!

Har inte blivit så mycket gjort i hemmet i dag av förklareliga skäl utan jag har faktiskt legat på soffan och läst en bok...vilket inte sker så ofta + att jag löst lite korsord vilket är något som ger mig avkoppling för stunden.

Alla 3 katter har varit ovanligt kärvänliga i dag...vilket de brukar kunna vara då jag varit ledsen och mått dåligt men i dag har de säkert kännt på sig att jag haft ont och 2 utav dem har legat placerade runt mitt huvud och vid mina axlar och den 3e har legat antingen på min mage eller bakom min rumpa. 
Mystiska djur katter...magiska djur!

I dag har också varit en sån här dag där jag medvetet hållt mig undan delvis.

Mobilen har legat ute i köket och jag har inte svarat på något samtal mer än då jag sett det varit barnen som ringt. Svarade inte ens då mamma och/eller pappa ringde förut men ska väl ringa upp dom senare under eftermiddagen/kvällen...
Man behöver faktiskt inte vara nåbar hela tiden, i bland behöver man detta med att stänga av.

Gjorde ju det i går också och det var faktiskt skönt...jag är ju egentligen inte en människa som trivs i ensamhet men i bland så behöver man det. När ensamheten är självvald gör den inte ont utan då gör den mest gott...

Fast DELAR i den här självvalda ensamheten gör också lite ont kom jag på :-(

La mig ju på soffan en stund förut i dag och lyckades faktiskt somna till under ungefär 1 timme...under den tiden drömdes det något otroligt och en rätt vacker film spelades upp för mig, en sån där som gjorde att man vaknade smått leende.

Men...det var ju bara en dröm...men vem vet... :-)

Fick ett telefonsamtal här nu i kväll från en gammal vän som jag inte har pratat med på evigheter och som jag ej heller har träffat på en än längre evighet...i nästan 2 timmar pratade vi om typ ALLT som hänt sedan sist vi pratades vid och med tanke på att det är nästan 17 år sedan så fanns det ju mycket att prata om. Sådana här samtal värmer...

Meddelade barnens pappa nu i kväll att barnen får vara hos honom även i morgon och eventuellt också på tisdag...mina barn betyder allt för mig men som sagt, i bland kanske man måste tänka på sig själv lite extra också och jag känner att jag inte är i bra balans för att låta dem komma i morgon. Är det fel utav mig? Nej, det är det banne mig inte....!

Känner mig dock som en usel mamma men jag hoppas deras pappa förstår mig då jag förklarat lite...har dock inte fått något svar utav honom men jag tror nog faktiskt att han förstår. Han är ju en fin människa mina barns pappa...Han skulle kunna hata mig för allt som varit men det vet jag att han inte gör...och jag hatar inte honom heller men är väldigt ledsen att allt blev som det blev <3 han var ju, och är ju ff, mitt livs största kärlek.

2 timmar kvar utav denna vecka och det känns som om det kan komma att bli nattinatt strax...hoppas att min insomningsmedicin kan ge mig någon eller några timmars sömn denna natt...