Söndag eftermiddag, bara några timmar kvar innan denna vecka dör och en ny vecka föds...

I dag mås det lite "så där"...lämnade hemmet i går kväll/natt och kom hem nu på förmiddagen först.

Var jag varit, vad jag gjort och vad som hänt förtäljes inte här...inte nu i alla fall, kanske kan komma nämnas vid ett senare tillfälle men just nu...

Hösten bjuder i dag på sig själv från en utav de bättre sidorna. Hade det inte varit älgjakt i skogen här runtom så hade jag gärna begett mig ut i skogen på jakt efter lingon, men eftersom jakt råder så blir det inget utav med den saken. Jägarna brukar ogilla att man rör sig i skogarna vid älgjakten så lingonen får vara tills någon dag här framöver...barnen ska ju komma hit till veckan så då kanske vi beger oss ut och plockar lite.

Barnen ja...de skulle ju ha kommit i fredags var det tänkt men då måendet varit som det varit så har de fått vara hos sin pappa. Var sedan tänkt att det skulle komma hit nu i kväll men som det känns (och ser ut) nu så blir det inte så...vet inte om morgondagen är så bra heller. Ska känna efter och se nu i eftermiddag också får jag ringa deras pappa under kvällen också får vi se vad som bestäms.

Känner mig som en usel mamma då det blir så här men saker kan faktiskt inte hjälpas...bättre jag får landa i allt innan mitt allt kommer hit...det är nog det bästa både för mig och för dom. Vill ju vara en 110% närvarande mamma då de är här och som det är nu är jag inte det, tyvärr!

Många tänker nog "Mer herregud människa, skärp dig!"...men fortsätt tänk så ni som gör det för ni vet inte hur det känns eller hur det är...ni kan bara ana och utifrån det dömmer ni mig.

Många ser mig kanske som en person som tycker synd om mig själv?

Men det kan jag säga att det inte är ett dugg synd om mig! Bara situationen/situationerna i sig...men INTE om mig!!!

Många tror nog inte att jag försöker ta mig ur allt detta...men jag kan säga att det är något jag försöker med dagligen men hittills har jag inte hittat rätt väg ur allt detta. Vissa dagar är så bra men så kommer de dåliga dagarna där jag faller...med tiden och då jag hittar den rätta vägen så hoppas jag de bra dagarna ska bli fler och fler och de dåliga färre och färre.

Väntar ju på att få en ny tid hos min läkare på affektiva här i september och då jag väl får den så ska jag ta upp detta med min medicinering...tror nämmnligen den behöver ses över. Dels så funkar ju inte mina insomningstabletter som de gjort...tar den men sover ändå jättedåligt. Sedan så kanske jag tror att det antidepressiva behövas ökas på till den dos jag hade tidigare.

Vi får se vad min läkare tycker, tänker och tror men jag ska i alla fall föra det på tal då också får vi se hur eller vad som görs/skall justeras.

Har tänkt en hel del på min "nyfunne vän" i dag. Känner mig lite lite oroad över en sak men jag antar att det bara är inbillning eller vad man ska säga...tänker OFTA på honom. Min fina...vän <3

Klockan är strax efter 14 nu och jag ska ta och göra något som jag kanske helst inte skal göra...ska lägga mig på soffan och blunda en stund. Brukar inte vilja göra det eftersom det kan störa nattsömnen men eftersom jag knappt sovit de sista nätterna (jo sov rätt okej i förrgårnatt men inte tillräckligt) och nu känner jag mig näst intill kräkfärdig, så trött är jag...

Har ju varit frånvarande hemmet som sagt i går kväll/natt och det blev uselt med sömn även där och då :-/ så nu tippar jag omkull mig en stund. Tänker dock ställa mobilen på ringning om 1½ timme för längre än så kan jag inte ge mig till att sova, om jag skulle somna....

Är så trött på att ha dessa toppar och dalar så jag tror snart att jag kräks tarmarna ur mig!

Okej, sov rätt så  bra i natt som var och har haft en helt okej dag med besök utav äldsta dottern bland annat (älskar dig gumman!)...också nu i kväll så bara RASA det för mig, IGEN!

Tog mig tid till att fixa en riktig middag i dag, vilket jag normalt inte brukar göra då jag är ensam utan då blir det bara det enklast möjliga...typ nudlar, haha...men i dag gjorde jag vitlökskyckling, kokade ris, gjorde rosépepparsås och fräste gul + röd paprika och vitkål i smör. GOTT och jag tror nog att jag åt aningens för mycket för efteråtåkte jag på världens kramp i magen och mådde skitdåligt.

La mig ner på soffan och skulle försöka vila lite och DÅ sa det bara kabang och ångesten kom och våldförde sig på mig...grät och skrek, fick hjärtklappning gånger 10 000 och BLÄH!

Känslor och tankar brottades och det kom upp saker från både dåtid och nutid...och känner jag efter riktigt noga så är det faktiskt nutiden som gör mest ont.

De känslor som jag känner för denne "nyfunne vän" försöker jag motarbeta allt vad det går men det är inte så jävla lätt då han dyker upp i mina tankar, ofta...finns med i mina drömmar, och vilka underbara drömmar!

Drömmar av närhet och ömhet...

Jag skulle kunna säga att jag är förälskad i denne person men jag vill inte erkänna det riktigt för mig själv eftersom jag är nästan 100% säker på att det aldrig kommer att bli någonting mellan honom och mig...så jag motarbetar, och det gör stundvis jävligt ONT !

Jag tror jag fallit hårt för dig min vän...men jag erkänner det inte...

Jag håller 5 hjärtan i mina händer

Det är jag och mina 2 barn

Det 4e hjärtat saknas

Det 5e hjärtat fattas mig...

Sov rätt taskigt i natt...kollade på klockan sista svängen strax före halv 5 och vaknade sedan strax efter 7 då jag klev upp men när klockan var strax efter 8 så gick jag och la mig igen och sov i 1½ timme så det blev väl sammanlagt ca 4 timmar...på tok för lite!

Efter dusch och tillfix så begav jag mig av över till byns restaurang för en kopp kaffe och en stunds pratande.

Halv 12 styrde jag kosan ner till stöde där medlemmar ur stödes körer ställdes upp vid korvgrillen för att sjunga live i ett radioprogram i p4...en kul grej och det lät helt okej också i sändning.

Efter det så åkte jag hem till min kusin och drack kaffe och pratade en bra stund. Åkte hemåt och där i bilen på vägen hem kom en märklig känsla över mig...tänkte inte så mycket på det. Gick ner till "lillsyrran" en sväng men där kom den här märkliga känslan igen så jag blev inte kvar där så länge utan gick hem...

...och där bara rasade allt. Fick världens hjärtklappning, tryck över bröstet, andningssvårigheter, huvudet dunkade och jag blev både illamående och svimfärdig och det slutade med att jag rasade i hop och grät som ett litet barn...och jag grät tills jag inte orkade gråta mer.

Har i kväll önskat att jag hade varit barn igen och att mina föräldrar hade kunnat trösta mig, krama mig, stryka mig över huvudet och säga att allt kommer att bli bra....men varför skulle de ha gjort det nu när de aldrig har gjort det tidigare? Ska jag vara ärlig så har jag ALDRIG känt mig älskad under min uppväxt och de få gånger jag hört "jag älskar dig" från mina föräldrar går nog att räkna på så lite som en hand...

Kvällen har varit ett rent jävla helvete och jag har till och med varit i samtal med jouren nere i sundsvall för det var på väg att spåra ur...

Faan också, jag vill ju bara få känna glädje, lycka, ro, frid och kärlek i livet igen...jag vill få ett slut på allt som gör ont och tar ner mig. Försöker verkligen tänka positivt men när jag väl rasar så rasar jag.

Har tänkt mycket på min nyfunne vän också och det har gjort ont...och det skrämmer mig...jag HOPPAS vi får tillfälle att träffas snart för det känns som jag börjar tänka på honom och sakna honom för mycket. Han vet vart jag står känslomässigt och jag vet vart han står...jag försöker för fullt motarbeta att jag inte ska börja vilja för mycket och att motarbeta så varma känslor som jag känner för honom, ja det är inte lätt....men jag kan inte tillåta mig själv falla så eftersom jag är rädd för att fallet i så fall skulle bli väldigt hårt och smärtsamt och den vän jag ser i honom är allt för dyrbar att fiskera att förlora...så jag FÅR INTE se honom eller känna mer för honom än så....inte nu och inte än i alla fall.

Nej, bit i hop och på med masken av falskhet...ingen ser det verkliga jaget bakom den, ingen kan se att man gråter och ingen kan se ens smärta...japp, så får det bli...jag dammar av min mask igen för ett tag!

Ja strax så kan jag säga att jag varit vaken i 37 timmar...jodå, ni läste rätt och det innebär ju alltså att jag inte sov en blund alls i natt som var TROTS att jag tog mitt "nattinattpiller"...roade mig natten igenom med att skriva, lyssna på musik, minnas, lösa korsord, läsa, titta på teven, slänga i en tvätt och ta reda på en...men då klockan var 20 över 3 i morse gav jag upp försöken att somna på allvar och klev upp och kokade kaffe!

Halv 7 snörade jag på mig gympaskorna och gick ut och gick...solen hade hittat fram men det blåste så in i helvete så tårkanalerna i ögonen stod vidöppna och det rann konstant hela tiden jag var ute (ca 1½ timme)...höll på skratta i hjäl mig då jag kom tillbaka in och kollade mig i spegeln!

Dels att inte ha sovit någonting så jag hade påsar under ögonen, sedan var ögonen röda pga att tårarna runnit och att det blåst, håret stod åt ALLA håll och kanter och var fullt med björkfrön...såg ut som ett rödögt rött och vitt piggsvin med virvlar, men efter en dusch och lite tillfix + en kanna kaffe efteråt så stod jag redo att möta dagen.

Var fram på byns "pizzeria/restaurant" och drack en kopp kaffe och åt en godbit, träffade äldsta guldkornet vid skolan och pratade lite med henne.

I går då jag åkte hem från övningen med gospelkören så såg jag att min farbror och hans fru var hemma här i sin stuga så jag tog och åkte förbi hos dom också i dag och hälsade på dem. Har inte träffat dem på 2 år nu så det  var skönt att få träffa dom. De är så underbara båda två och det är en farbror jag inte haft så mycket kontakt med i vuxen ålder och inte har så många minnen utav sedan barn men jag tycker så mycket om honom på ett sätt jag inte kan förklara, kanske för att han är så lik min pappa/sin bror...

När jag varit hos dem så åkte jag upp till munkbysjön till en kompis där, blev bjuden på korvgryta och makaroner så jag slapp tänka på dagens middag också...inte fy skam då jag ogillar att laga mat till bara mig själv. De veckor barnen är hos sin pappa blir det inte mkt ätet kan jag säga...tyvärr!

Hon och jag tog sedan och åkte upp till hjältanstorp till en gemensam bekant och satt där och drack kaffe och surrade en bra stund...min den där nyfunne vännen jag berättat om bor inte så långt därifrån och jag var nära att ringa till honom och fråga om han var hemma men eftersom jag vet att han har så mkt att göra och att det dessutom är älgjakt så ville jag inte störa honom eller vad man ska säga...min feghet och rädsla tog överhand så jag lät bli.

Kom hem vid halv 8 och bänkade mig här i soffan framför teven, med datorn i knä....chattat lite med goa vänner på fejjan, tittat på teven och har tagit mig en kopp hett kanel te och skorpor med smör, ost och kantareller, MUMS !!!
Borde väl egentligen känna mig jättetrött men som det känns just nu så kommer jag nog bli vaken några timmar till...och i natt hoppas jag att mitt "nattinattpiller" hjälper mig till sömn...åtminstonde någon eller några timmar.

Pratat med min nyfunne vän också nyligen på chatten på fejjan, känns bra...min VÄN :-)

Sov jätteuselt i natt som var...somnade och sov ungefär 1 timme efter det att jag tagit mitt "nattinattpiller" men sedan hände något och jag blev liggande klarvaken i nästan 3 timmar innan jag lyckades somna om i 2 timmar.

Antar sömnen blir störd utav allt som händer, sker och rör sig men nog tycker jag att min sömnmedicin torde hjälpa mig...men men, har ju tid på affektiva i slutet av månaden så jag får kanske ta en diskussion vad beträffar min medicin då.

Precis innan jag vaknade hade jag i alla fall en så UNDERBAR dröm, en dröm som jag gärna hade stannat kvar i och som har fått mig att gå och småle nästan hela dagen...så mysig, så härlig och så UNDERBAR. Kan säga att denna dröm var välkommen efter alla de hemska, röriga, ledsamma och trista drömmarna som jag haft sista MÅNADERNA.
Och jag säger tänk om...tänk om detta kunde ske i verkligheten, att få uppleva det jag upplevde där i drömmen.
Önskar jag vågade men det finns för mycket att riskera om det hela blir fel....men man vet aldrig, det finns ju sanndrömmar så kanske jag får en de ja vú upplevelse vad tiden lider :-)

Eftersom det är tisdag har det även varit övning med gospelkören nu i kväll och det övas för fullt inför den 10års jubileumskoncert som vi ska ha i oktober...något jag ser fram emot.
Det slog mig nu i kväll vad sånger kan påverka en...både att göra en gott men de kan även framkalla enorm smärta...för att inte tala om minnen!

Minns vårkoncerten min kör hade då när jag var sjuk. Tog permission från sjukhuset den kvällen och alla sånger som de sjöng då berörde mitt inre så oerhört, det gick rakt in i hjärtat och stundtals kändes det som om det riktades till/för mig. 3 utav mina körkamrater har efteråt sagt att de hade sjungit för mig den kvällen och det värmde så...den koncerten kommer jag aldrig glömma. Tårkanalerna stod vidöppna under hela koncerten, hela vägen tillbaka till sjukhuset där det sedan spreds en sådan enorm värme inombords då jag gråtit klart.

Så sång och musik kan göra både gott och ont...detta är en sång som gör båda delarna för mig...

det är OFTA jag tänder dessa TVÅ LJUS:

Det ena för dom jag har sårat, för vännerna som jag försmått och för tårarna som de som gråtit för min skull...

Det andra för att jag skall finna en kärlek som orkar bestå och någon som en gång kan älska mig som jag är...

Och plötsligt så har det gått 8 dagar sedan jag skrev något här...

Har ju haft mina guldkorn hos mig under veckan som varit och då prioriterar jag inte tiden vid datorn om kvällarna utan då är det kvällsmys med barnen som gäller och försök att komma i säng tidigare än de veckor jag är ensam.

Yngsta guldkornet började dessutom i SKOLAN (förskoleklass) i tisdags så nu har jag inget dagisbarn längre utan 2 underbara skoltjejer och i fredagskväll hade de disco...och den yngsta var så full av förväntan :-)

Det äldsta guldet har börjat med hemkunskap nu i veckan (tisdags) som var och då får de åka buss/tåg till en by ca 1 mil härifrån...på deras första hemkunskapslektion fick de göra hallonkräm och på kvällen då så kokade hon hallonkräm till sig och lillasyster då jag åkte i väg på övning med gospelkören. Samma sak på onsdagmorgon, då kokade hon kräm till frukost åt oss...go gumman!

I onsdags var det första föräldrarmötet för denna termin. Först var det gemensam information till alla i skolans matsal och sedan så delades föräldrar upp klassvis och fick ytterligare information. Barnens pappa var där och jag hade ju trott att han då kunde gå på klassinformation antingen till 5an där äldsta barnet går eller så till förskoleklass där det yngsta nu börjat...men tror ni?! Nää...då går han på info för hans nya sambos dotter så nu fick jag bara information från en utav våra barns klasser! Ska villigt erkänna att jag blev rätt sur på honom...det är väl inte för intet det heter FÖRÄLDRAR möte?! Och har man 2 barn och är 2 föräldrar är det självklart man tar ett barn var?! Men inte han inte....var inte bara jag som höjde på ögonbrynet då kan jag ju säga!

I lördags var det dags för årets mysigaste marknad i munbysjön, en marknad utan krafs...en marknad med hantverk, hembakat, handgjort, sylt, bär, marmelader, saft, stickade strumpor, vantar, fiskegrejer, köksartiklar etc etc...också kolbullar, ärtsoppa och segkakor med skinka och ost! I år var vädrets makter inte med utan det var gråkallt och regnade men det var mycket folk ändå. Sedan på lördag eftermiddag så var jag och barnen och åt mongolsik buffé på byns restaurang, något hon brukar ha 1 gång i månaden i snitt och jag och barnen var dit första veckan i maj sist så i lördags unnade vi oss det.

Efter buffén så hämtades barnen utav sin pappa och jag själv gjorde mig i ordning och åkte i väg på fest i Ånge och därefter disco! Dansade och hade så kul så jag hade jätteont i fötterna och kinderna (skrattade mkt) på söndag morgon då jag slog upp mina blå...många komplimanger fick jag under kvällen och jag måste nog bli bättre på att ta åt mig utav dessa och tro på att det är så som de säger. Komplimangerna gladde mig...

I går var jag hem till en vän och hjälpte henne + hennes bror att bära lite saker och efteråt ville hennes bror tacka för hjälpen och bjöd oss alla på thai restaurang...och jag åt så magen stod i 137 hörn tror jag...och deras pekingsoppa var GUDOMLIGT GOD!!!

I går kväll då jag kom hem så slogs jag ner totalt av världens jävla ångestattack som bara kom pang bom och våldtog mig och mitt inre...fy faan vad less jag blir på det! Man törs ju inte må bra nästan för man vet att såna bakslag kommer, och oftast då man mist anar...i går kom det då jag skulle lägga mig och det tog rejält!

Halva dagen i dag har varit förstörd men nu fram på eftermiddagen har det börjat släppa något...

Tog mig en liten promenad i skogen förut och insöp den friska höstluften och naturens vackra färgpalett...vågade dock inte gå så djupt in i skogen som jag brukat kunna göra eftersom att årets älgjakt drog i gång i skogarna runtom här i dag. Vem vet, en skjutgalen jägare kanske hade misstagit mig för en skadeskjuten albinoälg med tanke på mitt vita hår och röda lugg!

Nu i veckan hoppas jag kunna få till en date med min nyfunne vän som jag berättade om tidigare, vi har pratat på telefon och via datorn men det har inte blivit någon tid över till att ses ännu. Han jobbar otroligt mycket och det blir oftast sena kvällar för honom men nu i veckan skulle han försöka få en kväll helt ledig och då ska vi ses och prata.
Alltså jag tycker om denna människa så otroligt mycket och han vet om hur jag känner...han vet också att jag verkligen försöker motarbeta sånt jag känner eftersom jag är rädd för att falla hårt för honom, hårt och för mycket...han har redan påverkat mig väldigt känslomässigt denne person och skulle han bara visa minsta lilla, ja då föll jag nog som en fura är jag rädd...utan tvekan!

Men, jag motarbetar det jag känner och ser honom som en nyfunnen nära och god vän...en som är så fruktansvärt lik mig i mångt och mycket, blir rörd bara jag skriver om honom!!!

Hoppas verkligen få till en kväll avsatt för umgänge och prat...och jag har ju fortfarande inte fått höra honom sjunga den låt han skrivit till mig så det är något jag ser fram emot.