Lade mig ju under täcket en stund efter det att barnen åkt till skolorna och somnade faktiskt om i ungefär 1 timme...alvedonen jag intagit hjälpte föga mot det onda bak i nacken, axlarna och skuldrorna så jag antar det onda sitter väldigt djupt eller så har jag lyckats dra på mig muskelinflammation där, burkar få tietzez syndrom emellanåt (peppar peppar, var länge sedan nu!) i bröstkorgen men detta liknar det onda jag brukar få då så det skulle ju inte förvåna mig om jag är inflammerad hela mitt bakparti :(

Fick för mig att baka i dag och det har gjorts både äppelpaj och pitekaka.

Min vän Tobias kom förbi och var här ett par timmar, han lånade datorn och satt och jobbade ett par timmar men han spelade även musik från nätet, musik han själv spelat in också hade han med sig gitarren som åkte fram strax innan han åkte hemåt...vår gemensamme bekant Robert kikade in på en snabb kopp kaffe han med då han hade vägen förbi.

Tycker det känns skönt att någon är hos mig, även om man kanske inte pratar så mkt så är man ju ändå inte ensam på något vis och goda vänner är alltid välkomna i vårt hus...bjöd hit kusin också men hennes mamma (min faster) fyllde år i dag så hon skulle dit och fika och gratta henne...får bjuda kusin på fika en annan dag!

Märkte på förmiddagen att mina värmeljus och kronljus var nästan slut så jag slängde ut en förfrågan på facebook i fall det var någon som hade vägen förbi IKEA som kunde tänka sig köpa med sig ljus åt mig...och det var det, barnens pappas sambo var till stan så hon var in och köpte ljus åt mig och jag kan inte tacka henne nog för den tjänsten...tusen, tusen tack! Så i kväll har det brunnit ljus i båda mina ljuskronor + på andra ställen...har snålat med ljusen till ljuskronorna och bara haft varannat ljus i den tänt för att de skulle räcka längre men i kväll har jag haft ljus i alla hållare, i båda kronorna...

Yngsta tösen kom hem från skolan strax efter halv 3 och äldsta tösen kom hem strax efter 4. Middagen blev rester på älgköttsgrytan jag gjorde i går och sedan har det ätits paj och pitekaka...en glassbit slank också ner!

Fick hjälp nu i kväll utav yngsta tösen som dammsög lite i köket och plockade ihop på den lilla bänken medans jag tog och bytte gardiner och stökade på lite.

I kväll är det lite tudelade känslor som råder inom mig...i morgon eftermiddag skjutsar jag barnen till sin pappa och det ligger ju 1 vecka framför mig där saknad och längtan efter dem kommer att känans vid så det känns lite ledsamt men efter det att jag lämnat dom så åker jag till min fina Hans-Erik och tillbringar helgen där hos och med honom och det är jag så glad för.
Man kan väl säga att det är en ledsam glädje som känns nu i kväll.....

Helst av allt skulle jag ju vilja ha alla dem jag älskar nära mig men det är ju som det är...

Ska strax upp och pussa barnen på sina pannor och viska i deras öron att jag älskar dem, sedan tror jag att jag ska krypa ner under täcket...vet inte om jag kommer kunna somna men jag känner att jag behöver få försöka slappna av i kroppen...så jag säger god natt och sen får vi se om natten blir god eller inte.

De älskade gulden har precis klivit på bussen och åkt t skolorna sina och jag har intagit 2 alvedon och krupit ner under täcket igen en stund...natten har varit rörig och dethar inte blivit mycket till sömn.
Nacken, axlarna och hela övre delen av ryggpartiet är ömt och stelt, en djup massage hade varit väldigt välbehövlig just nu kan jag säga! Det verkar inte vilja bli bättre heller så tro hur det skall sluta om det onda fortsätter?!

Natten har varit rörig både vad gäller tankar och känslor och det har stundvis blivit rätt jobbigt då även tårar fallit. Inte enbart ledsna sådana utan även lyckliga tårar.
Lite ledsen är jag dock även i allt det lyckliga...bland annat över känslan av att vara osynlig i bland, över att inte få en sorts bekräftelse som jag så gärna vill ha och som jag faktiskt behöver. Känner mig också lite ledsen över att jag aldrig åter igen kommer få uppleva det fantastiska med att få bära och föda ett livets mirakel igen... Aldrig :'( ...det är en sorg i mitt hjärta.

Antar att jag måste prata med mitt älskade hjärta om och kring mina känslor och tankar vad gäller detta, både detta med känslan av osynlighet och detta med sorgen över livets mirakel... Vet inte hur jag ska hantera den riktigt om jag måste göra det på egen hand. Tog ju beslutet om att eventuellt sterilisera mig tidigare och det beslutet står jag fast vid för det är nog så det får bli, men...usch, jag vet inte!!!

Ryggläge nu en stund, sen får vi se hur denna dag blir... Den har inte börjat värst bra men kan ju bli bättre...