Nyss hemkommen efter att ha varit på vift under någon timme nu i kväll då jag var och hälsade på min vän C och kaffesurrade lite...där träffade jag även en av mina fd vänners ex och 2 andra bekanta.
Det blev kaffe (FÖR MKT kaffe!) och surr och innan jag åkte hemåt så gick vi alla på en kortare kvällspromenad...så det bidde 3 promenader på en och samma dag för min del, jösses!!!

Nu sitter jag uppkrupen i soffan med datorn framför mig och surfar runt lite + slöglor på någon deckarserie på 4an...men i tanken befinner jag mig ett par mil söderöver hos finaste H-E uppkrupen i hans trygga famn :)

Just nu undrar jag bara hur länge saker ska göra ont inom en, hur länge man påverkas till inre smärta på grund av det förflutna och sånt som varit och är...

Försöker ju att inte tänka bakåt och det har jag faktiskt lyckats undvika under en rätt lång tid nu men nu är det som så att en sak skall strax ske och det är en sak som gör mig så där ont...något som kan få mig att falla sönder om det vill sig riktigt illa.
Bara tanken på det får mig att känna ostabilitet och jag gruvar mig :( .... tänk om jag rasar !

I natt strulade det på väldigt med sömnen, mest beroende på denna jävla tandvärk som gnagt på rätt rejält i natt...ringde till folktandvården till morgon och fick en akuttid där...på torsdag?! Kallar dom det akuttid då man får vänta i 2 dagar?! Hmmm...nåja...på torsdagmorgon ska jag i alla fall dit och jag hoppas nu att det bara rör sig om att det är tandstenen som ställer till det så det inte är en massa annat skit som kommer kosta multum :(

Varit ut på 2 stycken promenader hittills i dag och den första skedde redan vid kvart över 6 i morse och varade i lite över 1½ timme...riktigt hur lång den blev har jag ingen pejling på men jag tror jag ska mäta upp sträckan jag gick vid tillfälle!

Den andra promenaden skedde mitt på dagen tillsammans med lillsyrran och den varade i 1 timme och blev strax över 4 kilometer lång...tilläggas kan att vi gick i sakta mak för snabbare än så brukar det gå att gå den biten som vi gick.

När jag kommit hem från den första promenaden så blev det en dusch innan kaffe och frukost också åkte spotify på i vanlig ordning...musik är ju så underbart och en stor del i livet :)

Musik kan få en att påverkas på många olika sätt, den kan få en att skratta, att gråta, att minnas, att vilja sjunga, att vilja dansa och få en att njuta....tror folk skulle trott att jag vore skvatt galen om någon hade sett mig hur jag for omkring här på golvet tidigare då jag dansade runt och sjöng för att en stund senare ha sjunkit i hop på golvet gråtandes.

Mmmm, musik påverkar....musik berör och rör omkring i ens känslor och tankar...och det kan ske på några sekunder.

Just nu i skrivande stund lyssnar jag på sådana låtar som jag kan förknippa med vad jag känner för HE, jag sitter och ler och känner mig alldeles varm inombords...ÅH vad jag önskar att denna vår och sommar blir till någon mycket speciell tid och ger mig massor med tid tillsammans med honom. Dock vet jag ju att han kommer vara runt och spela en hel del i sommar på olika spelmansstämmor etc men jag bär ju på förhoppningen om att han kankse kan bjuda med mig och låta mig följa med honom runt på någon eller några utav dessa. Men det kan ju hända han vill åka själv på dessa och inte ha med mig.....vi får väl se hur det blir med allt, det vore dock väldigt roligt att få komma i väg på något sådant i alla fall men jag vill inte tvinga mig på på något sätt så jag tänker inte ens fråga honom om jag får utan han får i så fall fråga mig.

Han är ju den som får styra och leda oss från nu <3

Vill inte du ska rusa iväg utan stanna med vett och sans,

är det menat så så får vi en chans.

Vill inte såra eller göra någon illa,

så just nu får det stanna vid det lilla.

Vill att du andas lugn och trygg,

när du ligger där bakom min rygg.

Tänker inte lova nåt med stora ord,

jag vill stå stadigt i moder jord.

Men du kan lita på du underbara tjej,

att är det nånting jag gör så är det tycker om dig! 

Skrivet utav finaste HE nu i natt som var...och det värmde något otroligt och fick tårar att rinna nerför mina kinder...jag blev berörd!

Och NEJ, jag ska inte rusa i väg denna gång...i stället så läter jag honom styra och leda just nu hur han vill ha det, hur han vill saker ska hända och ske, i vilken takt och på vilket sätt.
Jag TROR, eller jag vill ju gärna TRO, att detta är menat...och att veta att han tycker om mig, det räcker långt för mig och är ju något jag även känner då vi är varandra nära.