1 vecka har gått sedan jag skrev ett inlägg sist och vad har då hänt?

Mådde ju inte så där jättebra då vid sista inlägget och jag kan säga att på torsdag hände en sak som verkligen fick bägaren av mående att rinna över...

Barnen och jag hade precis satt oss ner för att äta middag då min mamma ringde och var helt förstörd...min pappa hade fallit i källartrappen och hon behövde få hjälp att få upp honom. Bad barnen sitta kvar och äta och åkte hem till mamma och pappa (de bor 6-700 m härifrån) men då jag kom dit såg jag genast att det nog inte handlade om att bara hjälpa honom upp för där nere på betonggolvet låg min pappa med huvudet inkilat mellan ett trappsteg och en dörrkarm och med kroppen/nacken i en väldigt konstig vinkel och blodet "forsade" från 2 djupa sår i huvudet....då jag kom ner till honom hörde jag först ingen anding och var helt övertygad att pappa vad död men till sist mummlade han till.

Bad mamma hämta handdukar som jag kunde trycka mot såren i huvudet och försökte utan att just rucka nacken skapa fria luftvägar på honom och sedan la jag på honom en filt för ett källargolv av betong är väldigt kallt.

Ringde ambulansen eftersom jag befarade att nacken blivit skadad och/eller att han hade något skallbrott eller arm/benbrott.

Ringde även  barnens pappa och bad han åka hem till mig och plocka undan all mat och hämta barnen eftersom jag var tvungen att stanna där med pappa och följa med honom ner på sjukhuset.

Ambulansen kom och då pappa var ilastad så åkte jag efter ambulansen i egen bil till sjukhuset eftersom jag ville veta  vad som hände och hur allt var med pappa.

Hade så ont i magen och tvingades stanna och kräkas utav spänning efter ungefär halva vägen och där kom tårarna och jag skakade som besatt...men var ju tvungen att bita i hop och fortsätta ner mot sjukhuset.
Då jag kom dit höll de på undersökte  pappa och då undersökningen var klar fick jag komma in och sitta med honom....och det var en chokerande syn att se sin pappa så liten och ynklig ligga där...har ju alltid sett min pappa fullt påklädd sista åren men nu då han bara hade sjukhusskjortan på sig så blev det så tydligt hur avmagrad han blivit...älskade pappa!!!

Röntgen gjordes och därefter fick pappa komma till akutårdsavdelningen där det blev att invänta svaren på röntgenplåtarna och då de inte visade på varken skallfrakturer eller några andra skador så kändes det som en sten släppte....så det enda som blev i detta tragiska händelse var 2 djupa jack/sår i huvudet som fick sys.

22.30 åkte jag hem och pappa fick tillbringa natten kvar på sjukhuset för observation och på fredagen åkte jag och mamma ner och hämtade honom. Han var omtöcknad och rätt så bensvag och det är ju fullt förståeligt med tanke på vilket hårt slag det måste ha blivit för honom och hans huvud...tämligen säker på att han fick en hjärnskakning i alla fall.

På fredagkväll så släppte allt för mig och jag bara tokgrät, skakade och skrek och mådde rent ut sagt riktigt jävla dåligt...och likaså på lördagen men på lördagkväll så satte jag mig i bilen och åkte hem till finaste HE eftersom längtan efter honom och hans närhet blev så påtaglig...blev inte många timmar hos honom eftersom han skulle i väg på söndag förmiddag men de timmar som blev var välbehövliga...

På söndagen då jag kom hem kändes det hela lite bättre och jag visste ju också att det bara skulle dröja 2 dygn innan vi skulle ses igen...vilket vi gjorde i går då han kom till mig för att han skulle spela bas tillsammans med en annan trubadur på festlokalen i grannbyn.

Han kom till mig strax efter 18 tiden och då hade jag fixat i ordning middag som bestod utav ugnsstekt sill med grädde och lök, kokt potatis och rårivna morötter...tror nästan han blev lyrisk över maten för han färdades tillbaka i tiden till sin mormor och morfar som ofta hade brukat gjort detta och han verkligen njöt, det syndes på honom och det värmde mitt innersta. Blir så glad då maten man gör blir omtyckt och uppskattad och extra glad blir jag då det är sådan här typisk enkel husmanskost...som jag själv älskar.

Strax före halv 9 skjutsade jag ner honom och hans attrialjer ner till lokalen och passade på att tjoa på henne som han skulle spela med också...också fick jag äran att bli bjuden på inträdet utav festlokalens ägare, det var schysst :)
Åkte sen hem igen och fixade det sista med håret och hämtade mina öl och åkte sedan ner till ett par bekanta som bor en bit därifrån festlokalen och sedan vid 22 tiden så tog vi oss en promenad ner och partyt var startat.

Har alltid så himla roligt på detta ställe och i går var ju inget undantag. Träffa härliga människor, som alltid, skrattade, tjoade, dansade, shottade, kramades, pussades, knöt nya bekantskaper och hade helt jävla tokroligt!!!

Åkte hemåt med en vän vid klockan 3 och på vägen hem råkade vi köra på en grävling...jäklar vilka stenhårda djur de är, är ju som att köra på en storsten!! 

Kröp ner i sängen och somnade tätt intill HE och just där och då kände jag mig bara så jäkla lycklig....la ut en status på fb då där jag verkligen basunerade ut mina känslor, skrev att jag älskade honom men den statusen tog jag bort i dag eftersom han inte tyckte det  var så där jättebra eftersom han hade velat att han skulle smälta allting först innan det blev mer "offentligt"...men det var många utav mina vänner som hann läsa och alla var/är/blev de glada för min skull.

I morse då jag vaknade låg jag och bara tittade på honom och jag översköljdes verkligen utav känslor, så pass att tårarna kom...lyckliga tårar!!!

När han sedan åkte hem så kom känslan utav saknad efter bara en stund....men i det här fallet är det en skön känsla att känna saknad. Jag ÄLSKAR verkligen den mannen!!!

Nu vet jag inte riktigt när vi kan ses nästa gång...han och min fina vän T spelar i Sundsvall på fredag, kanske jag tar bilen ner och lyssnar/kollar på dom...då får jag ju lite tid med honom? Men jag vet inte...vi får se hur det blir...vi ses när vi ses kan man säga, men jag hoppas det inte ska dröja allt för länge.

Nu blir det soffläge för mig resten utav kvällen...är inte ett dugg dålig eller något sen gårdagen utan känner bara för att vara. Tror jag ska slå igång någon film och kanske poppa lite popcorn och bara myspysa...JAPP, så får det bli!