I torsdags var det ju kristi himmelfärdsdag och barnen hade ledigt från skolan och så även i går...härligt för dom med 2 extra lediga dagar där de fått sova till dess de själva har vaknat och de har varit till närmare halv 10.

I torsdags morse vid 20 i 4 ringde en vän till mig och var lite orolig över sin katt som höll på att få ungar så jag klädde på mig och åkte i väg och agerade "kattmorska", första kattungen satt fast och hade så gjort i över 1 timme fick jag veta då jag kom dit så den gick inte att rädda utan jag fick i stället hjälpa till att dra ut den så snart hon fick krystvärkar.
Så det var ängel nummer 1 för hennes katt....

Sedan kom det ut en liten liten parvel utan några som helst problem som levde och därefter så verkade det inte komma någon mer så då tog jag och åkte hem och lyckades slumra till en stund innan barnen vaknade (jag hade skrivit en lapp åt dom utifall de skulle ha vaknat och jag fanns bara 2 minuter hemifrån).

Vädret i torsdags var grått och regnigt så jag och barnen höll oss inne och stökade på men på eftermiddagen så klarnade det upp och barnen var ut och hoppade på studsmattan också kom "lillsyrrans" dotter hit och lekte en stund och även "lillsyrran" kom hit en sväng.

Yngsta tösen och "lillsyrrans" tös tog cyklarna och cyklade ner till där dom bor och var där ett tag och då tog jag och "lillsyrran" + äldsta tösen och åkte hem till henne vars katt jag hjälpte till med ungarna...då vi kom dit så  upptäckte jag att den lilla kattungen nog inte hade lyckats äta något under dagen så vi försökte få den lille att tutta och lyckades men jag tyckte han var lite slö emellanåt och ville inte riktigt ta tag och suga.

Så snart kattmamman fick stimulans på tuttarna så satte nya värkar i gång och ytterligare en kattunge kom, som tyvärr fastnade även den och var död då den kom ut...ängel nummer 2.
Det gick ytterligare en stund och vi försökte få den lille att äta men det såg inte så bra ut.
Katten fick nya krystvärkar och unge nummer 4 föddes levande men med hela tarmpaketet utanför magen så jag blev tvungen till att avsluta livet för den lilla...ängel nummer 3.

Den lille parveln dog den också till sist...ängel nummer 4.

Mycket mycket olyckligt att ingen av hennes ungar överlevde men mammam verkar ha tagit det hela ganska bra trots att 3 utav hennes "utdrivningar" gick så illa och ungarna fastnade samt att även den lilla unge som faktiskt levde när den föddes inte klarade sig heller...men det är ju sånt som kan hända. Nu skulle denna katt steriliseras så hon slipper risken att det skulle gå lika illa ännu en gång...

I går var vädret också litegrått och det regnade under fömiddagen men klarnade upp fram på dagen.
"lillsyrrans" tös kom hit och var hos yngstatösen en stund och finaste H-E kom till mig efter att ha varit på ett dygn med repetion i fränsta tillsammans med en nystartat band där även finaste T är med (och är frontfigur).
Lagade mat tillsammans och "lillsyrrans" man, son och dotter gjorde oss sällskap vid midddagen som blev fiskgratäng med räkor och ris och till efterrätt hade H-E köpt glass, chokladsås, maränger och strössel...så vi hade lite fest kan man säga nästan.

När det gäller den mannen så växer sig känslorna för honom sig allt starkare och starkare för varje gång vi ses och träffs och det är otroligt eftersom jag faktiskt ett tag inte trodde jag skulle eller kunde känna så här...han får mig att le, skratta, han värmer mitt inre, han är värme, närhet och trygghet och jag bara ÄLSKAR honom för den han är, som han är <3

Anna-Maria känner kärlek för den mannen!!!

I går kväll satte vi oss ner och kollade på en film och jag satt och lutade mig emot honom i soffan och barnen satt i varsinn fåtölj...efter en stund kom yngsta tösen och kröp upp i mitt knä så då hade jag henne i knäet och H-E på min andra sida...i just den stunden översköljdes jag utav en sån oerhörd värme som jag inte kan beskriva och jag tittade på både mina vackra flickor och bara fångade in den stunden och jag tror banne mig att jag kan säga att jag kände mig rent ut sagt lycklig där jag satt just då, med de 3 människorna jag älskar allra allra mest.

Samma känsla fylldes jag med nu till morgonen då vi satt alla runt köksbordet och åt frukost...jag har ju min lilla familj i barnen och jag hoppas H-E kan se/känna att jag gärna ser honom som en i den lilla familjen också.

Jag har ju utav speciella anledningar svårt att riktigt tro på detta att någon verkligen tycker om mig men detta känns, vad ska man säga, seriöst och äkta och jag känner att han menar det han säger när han säger att han tycker om mig och jag känner det då han rör vid mig.

Jag tror på oss...eller ska man säga, jag hoppas på oss?!
Men saker får ske i sin egen takt och tiden får utvisa vad den vill och hur det blir och vad som händer och sker...det är i alla fall väldigt bra så som det är nu bara det att man så klart saknar honom typ varje stund han inte är nära MEN i tanken är han mig alltid nära oavsett <3

Nu i skrivande stund är huset alldeles tyst och tomt...H-E har åkt hem till sitt, äldsta tösen är ute och går med ett par kompisar, yngsta tösen är på andra sidan av vägen hos sin kompis där och leker och cyklar och katterna är ute i sin kattgård....sitter med en kopp kaffe nu och funderar/oroar mig över ett problem som dykt upp som jag inte vet hur jag ska lösa men det är något som MÅSTE lösas så fort som möjligt.

Sådana här problem som detta är sånt som gör att jag får så jävla ont i magen och känner en inre oro som nästan förgör mig emellanåt när den kommer över mig...hur FAAN ska jag lösa detta?! :(