Dagarna springer bara i väg i en väldig fart, sist jag skrev så var det onsdag och nu "tjoffs poff" så är det måndag...

En av anledningarna till att dagarna rusat i väg och inget har blivit skrivet heter H-E....åkte hem till honom i hans paradis i fredags kväll och kom hem nu i morse. Från fredagkväll till måndag morgon kan jag säga att jag haft ett totalt lugn och en sådan frid i både kropp och själ så det är nästintill obeskrivbart.

All oro och stress och negativa tankar och känslor rinner bara av mig då jag kommer dit, redan vid vägen in till hans hus möts man utav detta....

...ja ni förstår va?!

Total underbar lugn, ro, frid och avslappning...och detta vackra bara fortsätter längs efter den grusväg som går in till hans hem...SUUUUUUUUUCK!!!

Dessa dagar har varit helt underbara i allt...det har varit närhet, frisk luft, skratt, fest, fönsterskrapning och målning, vedkapning, umgänge med härliga människor, solsken, fågelkvitter, fiske...ojojojojoj....

I morse då han skulle åka till sitt arbete och jag åka hem så åkte jag därifrån med en liten klump i magen, jag ville  banne mig egentligen inte åka hem utan stanna där och försvinna in i hans trygga fan och behålla den ro och frid jag kände...men det gick ju inte, mina älskade guldkorn kom ju till mig i dag och han har sitt arbete om dagarna och lite annat om kvällarna under veckorna så nu blir det till att känna längtan och saknad till dess vi ses nästa gång.

Direkt då jag klev innanför dörren försvann den där känslan utav totalt lugn och frid och det började krypa så där irriterande i kroppen på mig. Det vilar en viss oro över detta hus som påverkar mig till det negativare och det är väl kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket som hände i detta hus då när jag mådde som sämst, vad som hände och skedde och var då jag bara rasade ner...

Jag har ju egentligen aldrig velat bo här men det finns liksom inte ens något annat alternativ för min del....så det är liksom bara att ha det så som det är, jag har ju tak över huvudet...inte alla som har det så jag ska väl inte klaga utan vara nöjd med det som är.

I dag kom så guldkornen till mig och blir nu hos mig i 1 vecka så nu lever i alla fall huset och är inte så där tyst och tomt...älskade barn! <3