Jag borde inte ha reagerat och kommit med de funderingar som kom tidigare i eftermiddag för det resulterade i att kvällen blev långt från bra...jag är inte snäll med mig själv kan sägas som håller på så här.

Vad faan är det att reagera över, egentligen?!

Faan, jag måste ju TRO....både på mig själv men framför allt på kärleken i mitt liv.

Han älskar mig, det vet jag ju...varför känner jag mig då så här jäkla osäker?!

Varför låter jag då min usla självkänsla och det obefintliga självförtroendet ta överhanden pga något så fånigt och banalt som en status fundering?!

Tankarna har snurrat på i det oändliga nu i kväll och jag är på väg att ge upp dagen redan nu med hjälp utav en sömntablett faktiskt för jag orkar inte med det som rör sig inombords...orkar inte med mig själv när det blir så här :(

Livet är ju så bra nu...så VARFÖR blir det så här?!

I morgon är en annan dag och jag hoppas den blir till det bättre...eller det vet jag ju att den blir för detta är väl bara en utav alla dessa tillfälliga svackor...

God natt alla fina <3

Så fick osäkerheten och den usla självkänslan och självförtroendet sig en törne...frågade hjärtat om jag skulle låta min relationsstatus stå kvar som singel på facebook och om jag fortfarande skulle se mig själv som så och till svar fick jag "låt det stå kvar så"...jag hade ju så klart hoppats att jag kunnat fått ändra det till "i en relation" men eftersom han inte tycker det så kan jag inte ändra på det...och det gav mig en inre törnetagg.

Löjligt kanske men genast kände jag ett uns utav osäkerhet gentemot honom och just nu vet jag faktiskt inte ens hur han ser på det vi har...har vi något överhuvudtaget?! Är vi inte i en relation? Är allt bara lek?
Jag har ju under en rätt lång tid sett det som att det är vi men nu vet jag inte alls...den lilla och osäkra AM dök nämnligen upp här igen.

Men jag funderar väl i vanlig ordning på tok för mycket och då blir det bara så fel allting många gånger...borde sluta fundera...och bara vara i nuet i stället...

I måndagskväll tog jag en sömntablett för att kunna komma mig till ro och somna så gårdagen gick lite i trötthetens tecken och jag vaknade nog inte till riktigt föränn på eftermiddagen...fick ingenting gjort alls i går kan sägas.

Var hem till min kusin Katarina i Stöde och fikade lite nybakad sockerkaka och kaffe på kvällen och då jag satt där fick jag ett meddelande i från finaste H-E där han skrev att han satt ensam hemma och det hade varit trevligt med lite sällskap...så jag begav mig hemåt, släppte in katterna och packade ner tandborsten och sedan begav jag mig hem till honom och tillbringade natten i hans närhet.

Man är väl kanske inte klok som åker 6 mil enkel resa för att tillbringa en natt tillsammans med den man älskar men jag skulle kunna göra det varje natt om det gavs möjlighet till det för jag vill vara honom nära så mycket och ofta det bara går...skulle lätt och ledigt kunna "bosätta" mig hos honom de veckor som jag inte har barnen i fall han skulle föreslå det. Finns dock ett problem med katterna men allt går att lösa bara man vill...men ännu är det på tok för tidigt att ens tänka denna tanke och detta med att eventuellt bo tillsammans får ligga väldigt långt i framtiden om det nu skulle bli så överhuvudtaget.

I bland så kommer en skrämmande känsla över mig gällande vår relation som gör att jag inte vet om jag vågar älska någon så som jag gör åter igen med tanke på hur allt blev vid separationen från barnens pappa...om inte vår relation blir något hållbart, kommer jag gå sönder på samma sätt åter igen? Det skulle jag inte klara av...det var ju med näppe jag klarade av att ta mig upp från den avgrund jag ramlade ner i då...tänk om jag hamnar där nere igen?! Om.....

Jag vet att jag inte kan tänka så för då kommer jag aldrig våga älska igen, då kommer jag aldrig våga inleda något seriöst....men det har jag ju redan gjort?!... för jag älskar någon återigen och vi har inlett någonting vi två...men ändå vet jag inte?!

Det låter ju fasen knäppt men jag vet inte hur han ser på det som vi har...egentligen!?

Att han tycker om mig (älskar mig) tvivlar jag inte på men ... mer då?

Jag vet inte...jösses!?!