Ja hörrni, jag tror mig nog kunna säga att jag har blivit förälskad och kär igen...
Hade någon sagt till mig för lite mer än ett halvår sedan att jag skulle gå och le och känna den värme jag känner för han jag nu gått och förälskat mig i så skulle jag nog ruskat på huvudet och sagt att det aldrig skulle komma att hända igen...för det där med att bli kär och förälskad igen efter allt det som varit hade jag ärligt talat börjat ge upp hoppet om då...men så kom denne man in i mitt liv.

Träffade ju honom första gången i mitten utav augusti under en jamkväll hemma hos min fina vän T, pratade väl lite men inget mer än så. Därefter hade vi några få ordbyten via chatten på facebook strax därefter och sedan ingenting på ett bra tag. I början utav december skrev vi lite med varandra igen och sen den 22 december skulle han och finaste T spela tillsammans här i grannbyn och då flög bara någonting i mig....jag bad han stanna kvar hos mig då efter spelningen bara för att utbyta lite närhet och så skedde flera gånger därefter.
Närhetsutbyte + att vi gick ut och hade kul tillsammans....

Och nu....jaaa, nu älskar jag denne MAN!

Orden "jag älskar dig" är starka ord för mig och är inget jag bara skulle kunna säga till en annan människa om jag verkligen inte menade det till 100%...jag har sedan en tid tillbaka sagt till honom att jag tycker om honom men för någon vecka sedan kunde jag säga orden till honom.

Han i sin tur har sagt att han tycker om mig väldigt väldigt mycket men att orden "jag älskar dig" är inget han kan säga föränn han är helt säker på det han känner och då han vet vad han vill...

I går kom dock orden...och jag översvämmades utav kärlek till honom.
Tårarna rann och gråten var ett faktum...men tillskillnad från all gråt som varit de senaste åren så var gårdagens gråt och tårar glada och nästan lyckliga sådana.

Han ÄLSKAR mig!!!!?

Så nu sitter jag här med ett leende på läpparna, ett leende som suttit där hela dagen och kommer så göra länge länge länge....hoppas jag.

Dagarna springer bara i väg i en väldig fart, sist jag skrev så var det onsdag och nu "tjoffs poff" så är det måndag...

En av anledningarna till att dagarna rusat i väg och inget har blivit skrivet heter H-E....åkte hem till honom i hans paradis i fredags kväll och kom hem nu i morse. Från fredagkväll till måndag morgon kan jag säga att jag haft ett totalt lugn och en sådan frid i både kropp och själ så det är nästintill obeskrivbart.

All oro och stress och negativa tankar och känslor rinner bara av mig då jag kommer dit, redan vid vägen in till hans hus möts man utav detta....

...ja ni förstår va?!

Total underbar lugn, ro, frid och avslappning...och detta vackra bara fortsätter längs efter den grusväg som går in till hans hem...SUUUUUUUUUCK!!!

Dessa dagar har varit helt underbara i allt...det har varit närhet, frisk luft, skratt, fest, fönsterskrapning och målning, vedkapning, umgänge med härliga människor, solsken, fågelkvitter, fiske...ojojojojoj....

I morse då han skulle åka till sitt arbete och jag åka hem så åkte jag därifrån med en liten klump i magen, jag ville  banne mig egentligen inte åka hem utan stanna där och försvinna in i hans trygga fan och behålla den ro och frid jag kände...men det gick ju inte, mina älskade guldkorn kom ju till mig i dag och han har sitt arbete om dagarna och lite annat om kvällarna under veckorna så nu blir det till att känna längtan och saknad till dess vi ses nästa gång.

Direkt då jag klev innanför dörren försvann den där känslan utav totalt lugn och frid och det började krypa så där irriterande i kroppen på mig. Det vilar en viss oro över detta hus som påverkar mig till det negativare och det är väl kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket som hände i detta hus då när jag mådde som sämst, vad som hände och skedde och var då jag bara rasade ner...

Jag har ju egentligen aldrig velat bo här men det finns liksom inte ens något annat alternativ för min del....så det är liksom bara att ha det så som det är, jag har ju tak över huvudet...inte alla som har det så jag ska väl inte klaga utan vara nöjd med det som är.

I dag kom så guldkornen till mig och blir nu hos mig i 1 vecka så nu lever i alla fall huset och är inte så där tyst och tomt...älskade barn! <3

Åkte ju hem till min H-E i går kväll och då jag kom dit så gjorde vi oss en liten tur med bilen.

Han har vid något tillfälle tidigare nämnt en plats i närheten av där han bor som han anser är en av jordens vackraste platser..av de platser han sett och jag säger bara det...jag fick beskåda ett paradis!!!
Direkt då han stannade bilen fylldes jag med en känsla utav ro och frid och när jag klev ur bilen blrv jag tårögd...så vackert var det där.

Ett gammalt timmerhus intill en fors och en omgivning som var helt otrolig...ojojoj, jag blev alldeles....ja vad ska man säga...stum...berörd...rörd?! Jag skådade ett paradis....ett sånt där typiskt ställe man burit med sig i drömmen om att få bo ända sedan man var liten...ALLT det man drömt om fanns just där....ojojojoj!

Sedan på vägen tillbaka hem till honom stannade vi till vid forsen längs efter vägen och han skulle prova fiska och se om öringarna börjat nappa och vid andra utkastet fick han en öring på nästan 1.1 kilo på kroken som han sedan gjorde i ordning då vi kom hem....

Jag beskådade först ett paradis och sedan tog denna öring mig till himmelska höjder då den åts på knäckemacka....kanske låter helt knasigt men jag kände mig riktigt salig och lycklig i går...

Har sovit lugnt och stilla i natt...han har den inverkan på mig. I hans famn vilar jag glad, trygg, stilla och lugn   .

Efter frukosten åkte han till sitt arbete (började kl 08.00) och jag åkte hem till mitt...
Ska strax i väg med yngsta tösen till tandläkaren nu och sedan i eftermiddag får jag ju besök utav barnens farmor, min ex svärmor, som är en helt underbar människa...ska bli trevligt! Barnen följer också med hit så det blir ju lite bonustid tillsammans med dom den stund de blir här....ska väl sno i hop en sockerkaka tänkte jag, hoppas bara jag har alla ingredienser hemma för i plånboken är det tomt. Hoppas ju på att jag får igen liten pengar utav dom som är skyldig mig under denna vecka...annars vette tusan hur det ska gå, det är långt kvar till den 25e....

Jaha...och vart faan tog bajsbilen vägen då som skulle tömma mitt överfulla brunn?!

Jag kan inte diska, jag kan inte tvätta, jag kan inte duscha och helst inte ens spola i toaletten...och de vet att det är så pass akut som det är eftersom det varit så här i 1 veckas tid!
Hon på kommunen mailade mig strax före 14 och sa att slambilen fått sin order nu och att de visste att det behövde tömmas snarast....det var för över 4½ timme sen, men de kanske kör kvällstid också på det företaget?!

Hmmmm.....

Jaja...jag kommer i alla fall att åka i väg om en stund hem till min fine H-E och spendera några timmar hos honom, åker hem igen i morgon bitti då han åker till jobbet så det blir ju bara någon timme nu i kväll som vi umgås också att vi sover intill varandra...men det är värt de 12 milen t.o.r för :)

Väntar bara på att han ska höra av sig så jag vet att han är på hemväg för då kan jag åka härifrån i så fall...tar ju ändå 1 timme att köra ner till honom.

I morgon ska jag med yngsta tösen till tandläkaren och kolla på tänderna. Hon har ju inte tappat någon utav sina mjölktänder ännu men hon har fått upp en "vuxentand" bakom sina mjölktänder nertill fram så jag ville de skulle kolla så att inte det stör den tanden att mjölktänderna sitter kvar...nu brukar de ju ändå inte dra någon mjölktand men det kan ju vara bra om de kollar hurdant det ser ut för jag tyckte då det såg väldigt snett och vint ut om man säger så och eventuellt så var det fler tänder på väg upp bakom mjölktänderna och det är ju tveksamt hur de ska få plats i så fall...ingen av mjölktänderna är ju ens lös ännu...men enligt tandläkaren så var det vanligt att det kunde bli så här och att tänderna rättar till sig då alla mjölktänder väl lossnat men de vill som sagt ändå kika så 11.20 ligger yngsta tösen i tandläkarstolen.

Pratade med min ex svärmor också nyss på telefon och hon tar med sig barnen hit och hälsar på en stund i morgon eftermiddag så jag ska väl försöka sno i hop någonting utav det lilla jag har hemma...en sockerkaka lär väl ska gå att få till åtminstonde så vi kan fika lite.

HATAR att vara helt utan pengar...har ju folk som är skyldig mig en massa pengar men tror ni jag ligger på och säger att jag vill ha tillbaka dom? Nääädå...inte AM inte...det går så bra att vänta...i bland år ut och år in :(

Däckade som en klubbad oxe i går efter att ha tagit sömtabletter (2 stycken)....har ju egentligen slutat ta dom men i går blev känslorna och tankarna för övermäktiga så jag ville bara få somna och det gjorde jag för strax före 22 så sov jag...

Vaknade vid 03 då jag började fumla omkring i sängen för att hitta honom jag brukar kunna hålla om men han fanns ju inte där så jag greppade tag om kudden och försökte somna om...vilket inte gick så bra så klockan halv 6 var AM ute och gick...en morgonpromenad som blev ca 7.5 kilometer.

Efter promenaden blev det en kopp kaffe och en smörgås och där började känningar utav migränhuvudvärk göra sig kännbara så jag intog medikamenter och kröp ner under täcket och lyckades somna till i ungefär 1 timme.

Nu sitter jag och väntar på att slambilen ska komma och tömma min brunn så jag kan få ställa mig i duschen, min brunn är nämnligen överfull sedan ett par dagar tillbaka och det är det som varit det problem jag skrivit om här tidigare. Kommunen beordrade inte ut någon tömning av min brunn på grund utav att jag hade en skuld liggande hos som för en tömning som skedde i april 2010!?!?!?! Alltså då jag låg inlagd på sjukhus....
Inga papper på denna har kommit till mig (hade en som skötte alla räkningar etc under den tid jag låg på sjukhuset) och med tanke på att den var 3 år gammal så torde den ju ha gått till fogden men näe...jag ringde till och med och kollade det.

Så i går fick jag LÅNA pengar för att betala denna skuld för brunnen måste tömmas...kan ju varken duscha, tvätta och knappt spola eller någonting så som det är nu för den är verkligen överfull.

Så nu hoppas jag de ringer ut slambilen i dag så jag får brunnen tömd....de lovade ringa upp från kommunen då de rint ut slambilen men än har ingen ringt.....SUCK!!! Men dagen är ju inte slut än...de jobbar ju ända till 17 så.

I kväll åker jag nog troligen till H-E och blir där hos honom i kväll och över natten. Han jobbar ju i morgon så då han åker till jobbet blir det väl att jag åker hem. Blir korta stunder att ses men en natts närhet är värt så mycket...

Fick veta att min exsvärmor är här och hälsar på det nya tillskottet i "lyckliga familjen" så jag antar att hon kanske hör av sig något och vill komma hit och fika + prata lite. Vet inte hur många dagar hon tänker stanna här men det visar sig väl...hon är en underbar människa mitt ex mamma och jag kan sakna henne...eller dom alla i bland... <3

Aktivitetskväll råder på barnens skola och här hemma sitter jag och har precis haft en sjuhelvetes sammanbrott av det jag kallar för gråtångest på grund av att jag inte fixade att åka över till skolan och vara delaktig vid detta :(

Och anledningen är ju så klart deras pappa och den "nya familjen"...det spelar liksom ingen roll att jag släppt honom och inser att saker är som de är, det gör ändå ont och jag är fruktansvärt rädd inför detta med att behöva se eftersom jag ju inte vet hurdan min reaktion blir.

Visst, det hade kanske kunnat gått bra att ha tagit sig dit och varit med barnen och kanske behövt se MEN det har lika gärna kunnat bli som flera gånger förut, att jag brutit i hop där på plats eller tvingats ge mig i väg därifrån också alla dessa dumma tankar som kanske skulle ha kunnat dykt upp.

Känner mig som den uslaste mamman i världen just nu :(

Vill ju kunna vara delaktigt i allt med och kring barnen...men NÄR ska jag klara av det?!

Hoppas mina barn älskar mig ändå fastän jag är som jag är....mina älskade guldkorn, mitt allt <3

Finaste H-E kom till mig i går kväll och har funnits nära tätt intill mig tills nu till morgon vid 7 då han var tvungen att åka mot jobbet sitt...så i natt har inte sängen kännts lika stor som annars, i natt vaggades jag in i sömn i takt med hans andetag och till morgon vaknade jag upp till ljudet av hans hjärtslag då jag låg på hans bröst.

UNDERBART !!!

Önskar jag antingen hade kunnat vrida tillbaka klockan ett par timmar då alarmet ljöd i morse eller att jag kunnat stoppat tiden just där och då så jag kunnat få ha honom nära tätt intill länge länge....

Nu får vi se när vi ses nästa gång...jag har ju inte barnen denna vecka så det är troligt att jag kanske åker till honom något här i veckan och finns honom nära tätt intill. Han jobbar ju förvisso men likväl som han kan åka hit och sova och kliva upp på morgonen kan jag åka till honom och sova och kliva upp och fara hem på morgonen då han åker och jobbar. Vi får se...tänker i alla fall nämna det för honom att jag kan :)

I dag står ett besök på affektiva enheten med min läkare och ev andra personer på dagordningen och jag måste erkänna att jag har en enorm klump i magen just nu..varför vet jag inte riktigt men det är väl det där att jag ska sätta mig och berätta hur det är och i det stora hela är det ju faktiskt bra, MEN så finns det där onda ff kvar...och i vanlog ordning lär jag väl ska till att bryta i hop där. Jobbigt med dessa samtal...men de är ett måste för mig...ännu ett tag...

På vägen hem från Sundsvall ska jag göra mig en sväng in till min kusin i Stöde och tigga åt mig lite kaffe tror jag...har ju ingen brådska hem precis och då jag ändå har vägen förbi så kan jag ju stanna till en stund.

13e maj har vi i dag och termometern visar på +9.5 grader och AM fryser likt en skelögd gnu....det är baksidan utav en viktminskning på över 100 kilo...burr, burr, BURR!!!

I dag hoppas jag även att mitt problem kommer att bli löst, en del utav det har jag i alla fall löst nu på morgon så nu hoppas jag bara resten löser sig också...jag vet att om det inte gör det i dag så kommer det i alla fall göra det under morgondagen senast så det har lättat den bördan nu i alla fall...fast jag vill nog se att det löser sig först innan jag kan släppa det helt.

Nu i veckan hoppas jag kunna få igen lite pengar som folk är skyldiga mig för nu är det så tomt som det kan bli hos mig och det är 12 dagar kvar tills jag får några pengar...jag behöver verkligen få igen det som folk är skyldiga mig, och det är ju en hel del...men AM är ju så dum så hon säger "jamen det är lugnt, det är ingen brådska" fastän det i själva verket är ren jävla kris!!!

Ja och så var det söndag och det innebär att guldkornen åker till sin pappa nu i kväll, de blir hämtade vid halv 6-6 tiden och därefter så blir huset så där tyst och tomt för 1 vecka framåt igen.

Sov lite oroligt i natt som var, dels så tog det tid innan jag somnade eftersom sängen kändes väldigt stor, tom och ensam eller vad man ska säga...inga andetag hördes bredvid, ingen jag kunde krypa tätt intill, ingen...bara jag och kuddarna. Men jag somnade ändå till sist och sov som sagt orligt...antar det har att göra med det problem som hänger över mig som jag önskar hade kunnat fått sin lösning nu i dag men som dessvärre inte ser ut att lösa sig.
Vet ju att det kommer lösa sig under morgondagen om inte annat men då till en betydligt högre kostnad :(

Usch och fy jävla faan!!!

I morgon ska jag ner på sjukhuset och affektiva mottagningen för samtal, tro vad som kommer sägas denna gång då...ja som vanligt så kommer det börja med att jag får dela med mig utav mina tankar, funderingar, känslor, sinnestillstånd och mående etc. Sen får vi se...vet att det är på tal om detta med arbetsträning men vet inte om det blir nu eller efter sommaren eftersom det skall fixas en massa först...så det är en liten "klump i magen känsla" jag har inför detta möte om man säger så.

I kväll kanske det kommer välkommet besök, nämnligen mycket troligt att H-E kommer hit och sover över med mig i natt fastän han ska upp och jobba i morgon bitti...inte säkert men eventuellt...och om jag känner honom så som jag tror jag gör så kommer han nog att komma.

Nu ska jag ta och göra en äppelpaj, det blir nämnligen äppelpaj och vaniljsås som efterrätt i dag innan gulden åker och till middag blir det kyckling, ris och currysås.