I torsdags var det ju kristi himmelfärdsdag och barnen hade ledigt från skolan och så även i går...härligt för dom med 2 extra lediga dagar där de fått sova till dess de själva har vaknat och de har varit till närmare halv 10.

I torsdags morse vid 20 i 4 ringde en vän till mig och var lite orolig över sin katt som höll på att få ungar så jag klädde på mig och åkte i väg och agerade "kattmorska", första kattungen satt fast och hade så gjort i över 1 timme fick jag veta då jag kom dit så den gick inte att rädda utan jag fick i stället hjälpa till att dra ut den så snart hon fick krystvärkar.
Så det var ängel nummer 1 för hennes katt....

Sedan kom det ut en liten liten parvel utan några som helst problem som levde och därefter så verkade det inte komma någon mer så då tog jag och åkte hem och lyckades slumra till en stund innan barnen vaknade (jag hade skrivit en lapp åt dom utifall de skulle ha vaknat och jag fanns bara 2 minuter hemifrån).

Vädret i torsdags var grått och regnigt så jag och barnen höll oss inne och stökade på men på eftermiddagen så klarnade det upp och barnen var ut och hoppade på studsmattan också kom "lillsyrrans" dotter hit och lekte en stund och även "lillsyrran" kom hit en sväng.

Yngsta tösen och "lillsyrrans" tös tog cyklarna och cyklade ner till där dom bor och var där ett tag och då tog jag och "lillsyrran" + äldsta tösen och åkte hem till henne vars katt jag hjälpte till med ungarna...då vi kom dit så  upptäckte jag att den lilla kattungen nog inte hade lyckats äta något under dagen så vi försökte få den lille att tutta och lyckades men jag tyckte han var lite slö emellanåt och ville inte riktigt ta tag och suga.

Så snart kattmamman fick stimulans på tuttarna så satte nya värkar i gång och ytterligare en kattunge kom, som tyvärr fastnade även den och var död då den kom ut...ängel nummer 2.
Det gick ytterligare en stund och vi försökte få den lille att äta men det såg inte så bra ut.
Katten fick nya krystvärkar och unge nummer 4 föddes levande men med hela tarmpaketet utanför magen så jag blev tvungen till att avsluta livet för den lilla...ängel nummer 3.

Den lille parveln dog den också till sist...ängel nummer 4.

Mycket mycket olyckligt att ingen av hennes ungar överlevde men mammam verkar ha tagit det hela ganska bra trots att 3 utav hennes "utdrivningar" gick så illa och ungarna fastnade samt att även den lilla unge som faktiskt levde när den föddes inte klarade sig heller...men det är ju sånt som kan hända. Nu skulle denna katt steriliseras så hon slipper risken att det skulle gå lika illa ännu en gång...

I går var vädret också litegrått och det regnade under fömiddagen men klarnade upp fram på dagen.
"lillsyrrans" tös kom hit och var hos yngstatösen en stund och finaste H-E kom till mig efter att ha varit på ett dygn med repetion i fränsta tillsammans med en nystartat band där även finaste T är med (och är frontfigur).
Lagade mat tillsammans och "lillsyrrans" man, son och dotter gjorde oss sällskap vid midddagen som blev fiskgratäng med räkor och ris och till efterrätt hade H-E köpt glass, chokladsås, maränger och strössel...så vi hade lite fest kan man säga nästan.

När det gäller den mannen så växer sig känslorna för honom sig allt starkare och starkare för varje gång vi ses och träffs och det är otroligt eftersom jag faktiskt ett tag inte trodde jag skulle eller kunde känna så här...han får mig att le, skratta, han värmer mitt inre, han är värme, närhet och trygghet och jag bara ÄLSKAR honom för den han är, som han är <3

Anna-Maria känner kärlek för den mannen!!!

I går kväll satte vi oss ner och kollade på en film och jag satt och lutade mig emot honom i soffan och barnen satt i varsinn fåtölj...efter en stund kom yngsta tösen och kröp upp i mitt knä så då hade jag henne i knäet och H-E på min andra sida...i just den stunden översköljdes jag utav en sån oerhörd värme som jag inte kan beskriva och jag tittade på både mina vackra flickor och bara fångade in den stunden och jag tror banne mig att jag kan säga att jag kände mig rent ut sagt lycklig där jag satt just då, med de 3 människorna jag älskar allra allra mest.

Samma känsla fylldes jag med nu till morgonen då vi satt alla runt köksbordet och åt frukost...jag har ju min lilla familj i barnen och jag hoppas H-E kan se/känna att jag gärna ser honom som en i den lilla familjen också.

Jag har ju utav speciella anledningar svårt att riktigt tro på detta att någon verkligen tycker om mig men detta känns, vad ska man säga, seriöst och äkta och jag känner att han menar det han säger när han säger att han tycker om mig och jag känner det då han rör vid mig.

Jag tror på oss...eller ska man säga, jag hoppas på oss?!
Men saker får ske i sin egen takt och tiden får utvisa vad den vill och hur det blir och vad som händer och sker...det är i alla fall väldigt bra så som det är nu bara det att man så klart saknar honom typ varje stund han inte är nära MEN i tanken är han mig alltid nära oavsett <3

Nu i skrivande stund är huset alldeles tyst och tomt...H-E har åkt hem till sitt, äldsta tösen är ute och går med ett par kompisar, yngsta tösen är på andra sidan av vägen hos sin kompis där och leker och cyklar och katterna är ute i sin kattgård....sitter med en kopp kaffe nu och funderar/oroar mig över ett problem som dykt upp som jag inte vet hur jag ska lösa men det är något som MÅSTE lösas så fort som möjligt.

Sådana här problem som detta är sånt som gör att jag får så jävla ont i magen och känner en inre oro som nästan förgör mig emellanåt när den kommer över mig...hur FAAN ska jag lösa detta?! :(

Dagarna går som sagt...

Glömde skriva att jag fick nattsällskap utav finaste H-E i fredags igen...han och min vän T spelade på en privat fest i Sundsvall då och i stället för att åka hem efteråt så valde han att åka dessa extra mil hit till mig bara för att få vara nära. VA....han är bara så underbar!! Och i hans famn vilar jag glad :)

I söndags kom de älskade guldkornen till mig på eftermiddagen och jag hade en överraskning till yngsta tösen då hon kom...hade lyckats få tag på en cykel till henne och hon ville ju cykla redan det första hon gjorde då.
Finaste H-E hörde av sig på kvällen då också och ville få komma hit och sova hos mig...och det sa ju jag så klart inte nej till. Alltså all tid jag får med honom är bara så underbar och han är otrolig som åker hit till mig fastän han ska upp på morgonen efter för att jobba...normalt har han 7-8minuters resväg till sitt jobb på morgonen, när han sover hos mig har han 1 timmes resväg...och att han gör det, det tar jag som ett tecken på att han faktiskt tycker om mig så som han säger han gör och vill att vi ska vara nära.

I måndags var jag med äldsta tösen till tandläkaren på morgonen och det var bara positivt från tandläkarens sida, inga hål men däremot flera tänder på väg att lossna...hon har ju många mjölktänder kvar än som hon inte tappat. Sedan till hösten ska hon bli kallad till specialisten för att kolla om det ev kommer behövas någon form utav tandreglering på hennes tänder...hon har ett mindre bettfel men det kan ju "gå till sig" då hon tappat sina mjölktänder och fått de rätta tänderna...men en koll till hösten blir det iaf.

Sedan hade jag och barnens pappa utvecklingssamtal för yngsta tösen och det var enbart positivt som fanns att säga och det gladde mammahjärtat och säkerligen pappahjärtat också....det har alla utvecklingssamtal gällande storesyrran också gjort. STOLT över våra vackra flickor !!!

I går var det premiär för våra katter att börja vara ute i sin kattgård...vädret var underbart +20 grader och solsken och de njöt av att få komma ut och detsamma gjorde vi. Gjorde också upptäckten utav årets första myggbett i går kväll....9 stycken på benen och de kliar som satan, så iom myggbetten kan man säga att sommaren är i analkande och man vet vad man har att vänta, myggorna älskar mig :( men jag älskar inte dom!!

I dag har jag varit till tandläkaren och skrapat tandsten, ska tillbaka dit en gång till i juni och skrapa lite till och även tillbaka i juni för att börja laga de hål som upptäcktes vid senaste besöket...hua, pengarna bara fladdrar...pengar som jag inte ens har!

Efter att ha varit hos tandläkaren var jag hem till min mamma och pappa och plockade bort stygnen på pappa som han fick satta då när han ramlade och slog hål i huvudet...det är dock 2 stygn kvar men dessa 2 får sitta någon dag till eftersom de satt fast i den stora sårskorpan som han fortfarande hade kvar...lilla pappsen, glad i alla fall att han verkade rätt så pigg då jag var dit. Han var ute och krattade på gården då jag kom...

I eftermiddag och kväll har jag och barnen varit ute och vi har tagit ut katterna i sele och koppel från kattgården....kattgård tänker säkert många nu men det är så här att det ju är raskatter vi har och vi bor så vi har rätt vältrafikerade vägar runtom vår tomt och jag är väldigt rädd om mina dyrgripar så därför är de innekatter MEN är ute i sin kattgård vår/sommar och höst. Jag skulle gå sönder om någon utav dem blev påkörd...har ju varit med om det tidigare och att förlora sitt djur är ju som att man förlorar en i sin familj.

Efter middagen tog jag och barnen en promenad till affären och köpte oss varsin glass, eller jag och äldsta tösen gick medans yngsta tösen cyklade. Då vi gick hem fick yngsta tösen syn på att barnen "nästgårds" var ute och lekte så då cyklade hon dit och var där en stund och äldsta tösen och jag gick hem och satt ute en stund + tog ut ena katten i sele + koppel lite.

Nu i kväll då jag satt där ute och såg solen börja gå ner så kom det en saknad över mig....jag saknade finaste H-E, bara så där! Kände hur jag hade önskat att han hade suttit där vid bordet med mig och sett solen börja sjunka ner...men det kommer att komma sådana kvällar framöver där vi är varandra nära och betraktar solnedgången, det är jag tämligen säker på :)

Och faktiskt är det rätt så skönt att känna denna typ utav saknad....jag har ju senaste åren bara känt utav en saknad som har gjort ont, det gör inte denna saknad.

Klockan är nu halv 10 och guldkornen ligger i sina sängar och jag har faktiskt krupit ner under täcket jag också...känner mig halvtrött och liksom lite småfrusen och öm i kroppen, ungefär som jag brukar kunna ha gjort innan någon förkylning har brutit ut men nu hoppas jag det inte är någon sån på gång....sånt skit kan jag klara mig utan...tvi tvi!!!

Det spelar ingen roll hur mycket jag än fryser

I hjärtat är jag ändå alltid varm

Du får det ju att bulta extra inunder min barm

Det spelar ingen roll hur långt borta du än är

I tanken är du mig alltid nära

Med mig jag dig alltid kommer att bära

Det spelar ingen roll hur mycket det än runtom mig stormar

Inom mig bor det nu ändå ett sorts lugn

Den börda jag bär känns ej längre lika tung

Det spelar ingen roll att jag fortfarande gråter i bland

För inom mig så ler jag åter igen

Jag ler av kärleken jag känner till och från dig min vän

Vaknade tvärt vid halv 7 tiden utav att det satte igång och stökades och bökades hos grannen som borrar bergvärme och som alltid då jag vaknar så där tvärt så ledde det till huvudvärk från helvetet och som om inte det var nog vaknade jag med en djävulsk ond, öm och svullen mensmage också till morgon...eller äggsläppsmage kanske man ska säga?! :(

Efter intag utav diverse medikamenter så kröp jag i alla fall ner och drog täcket över huvudet ytterligare en stund och somnade faktiskt till..drömde MYCKET märkliga saker under den tid jag somnade till...saker som kändes så varkliga och påtagbara så jag var alldeles konfunderad då jag vaknade...."hände det eller drömde jag"?!

Huvudvärken var tack och lov som bortblåst då jag vaknade men det magonda antar jag att jag får dras med någon dag nu...i bland hatar jag att vara kvinna :(

Var till min kusin på hennes torpställe förut en stund, det håller på renoveras och fixas till där för hon kommer att bosätta sig där så snart det är klart. Hon och hennes sambo sedan 14 år ska bli särbos nämnligen och i bland kan nog det vara något som kan vara bra...och i detta fall är jag tämligen säker på att det blir bra.

Önskar så att jag också kunde få börja renovera så smått här...måla och tapetsera och fixa golv, fönster och framförallt denna härva vad gäller elen i huset...men så länge jag har den sketna inkomst jag har så är det bara att glömma. Egentligen vill jag inte ens bo här...men tvingas ju till det eftersom det inte finns något annat alternativ :(

Känner mig lite ledsen och besviken på en vän också...när man ställer upp för någon och ger allt man kan av sig själv och blir lovad att det ska återgäldas och ges tillbaka så tror man ju så klart på det...jag litar ju på mina vänner...men just nu känner jag mig som sagt bara ledsen och väldigt besviken över saker och ting.
Men AM är ju så van vid besvikelser och att bli ledsen så jag biter väl ihop i vanlig ordning...och kan åter konstatera att jag är på tok för snäll i bland, så snäll att det blir på bekostnad av saker och ting för egen del...men sådan är jag, jag ger verkligen allt jag bara kan och mer därtill utav mig själv och mitt.

Så det känns inte bra just nu...sånt här kan sänka mig rätt rejält :(

då jag sovit som en liten trynande gris hela natten så vaknade jag till morgon och kände att "i dag ska jag göra....."

Tänkte tvätta, diska, kratta gården, elda lite gräs, tvätta bilen och städa den...

Tvättat lite har jag gjort och disken är tagen...var ut och började kratta men så började det tokblåsa och regna så det  var bara till att gå in.

Sen har vädret haft tuppjuck hela dagen...det har varit soligt, det har blåst, det har regnat, det har snöat, det har haglat så det har inte blivit varken krattning, eldning eller tvätt och städ av bilen...går ju för tusan knappt å vara ute för jag fryser som en hund, det är en av nackdelarna med att ha tappat över 100 kilo i vikt!

Förut frös jag aldrig och hade bara kortärmat och utan långkallingar på vintern...nu har jag behövt ha typ 14 tröjor och 7dubbla kallingar vintertid och fryser så snart det blåser minsta lilla kallt...och dagar som dessa, ja då känner jag mig frusen ända in i benmärgen :( nästan så det gör ont i fingrar och leder.

Tog och gjorde mig en liten sväng för att hälsa på min vän CO i stället ch fick lite kaffe och en stunds surr hos henne...hennes bror (som hon delar boende med) fyllde år i dag desutom så det slank ner en bit tårta också.

Nu då jag är hemkommen så känner jag mig allmänt rastlös och vet inte riktigt vad jag ska hitta på för något.
Lyssnar på musik och sitter och saknar finaste HE väldigt väldigt mycket...att ha kunnat fått vara honom nära just nu och kunnat krypa in i hans famn hade varit underbart. Tar mig ju till honom i tanken men det ger en ingen värme precis....

<3 dig HE, saknar dig....

1 vecka har gått sedan jag skrev ett inlägg sist och vad har då hänt?

Mådde ju inte så där jättebra då vid sista inlägget och jag kan säga att på torsdag hände en sak som verkligen fick bägaren av mående att rinna över...

Barnen och jag hade precis satt oss ner för att äta middag då min mamma ringde och var helt förstörd...min pappa hade fallit i källartrappen och hon behövde få hjälp att få upp honom. Bad barnen sitta kvar och äta och åkte hem till mamma och pappa (de bor 6-700 m härifrån) men då jag kom dit såg jag genast att det nog inte handlade om att bara hjälpa honom upp för där nere på betonggolvet låg min pappa med huvudet inkilat mellan ett trappsteg och en dörrkarm och med kroppen/nacken i en väldigt konstig vinkel och blodet "forsade" från 2 djupa sår i huvudet....då jag kom ner till honom hörde jag först ingen anding och var helt övertygad att pappa vad död men till sist mummlade han till.

Bad mamma hämta handdukar som jag kunde trycka mot såren i huvudet och försökte utan att just rucka nacken skapa fria luftvägar på honom och sedan la jag på honom en filt för ett källargolv av betong är väldigt kallt.

Ringde ambulansen eftersom jag befarade att nacken blivit skadad och/eller att han hade något skallbrott eller arm/benbrott.

Ringde även  barnens pappa och bad han åka hem till mig och plocka undan all mat och hämta barnen eftersom jag var tvungen att stanna där med pappa och följa med honom ner på sjukhuset.

Ambulansen kom och då pappa var ilastad så åkte jag efter ambulansen i egen bil till sjukhuset eftersom jag ville veta  vad som hände och hur allt var med pappa.

Hade så ont i magen och tvingades stanna och kräkas utav spänning efter ungefär halva vägen och där kom tårarna och jag skakade som besatt...men var ju tvungen att bita i hop och fortsätta ner mot sjukhuset.
Då jag kom dit höll de på undersökte  pappa och då undersökningen var klar fick jag komma in och sitta med honom....och det var en chokerande syn att se sin pappa så liten och ynklig ligga där...har ju alltid sett min pappa fullt påklädd sista åren men nu då han bara hade sjukhusskjortan på sig så blev det så tydligt hur avmagrad han blivit...älskade pappa!!!

Röntgen gjordes och därefter fick pappa komma till akutårdsavdelningen där det blev att invänta svaren på röntgenplåtarna och då de inte visade på varken skallfrakturer eller några andra skador så kändes det som en sten släppte....så det enda som blev i detta tragiska händelse var 2 djupa jack/sår i huvudet som fick sys.

22.30 åkte jag hem och pappa fick tillbringa natten kvar på sjukhuset för observation och på fredagen åkte jag och mamma ner och hämtade honom. Han var omtöcknad och rätt så bensvag och det är ju fullt förståeligt med tanke på vilket hårt slag det måste ha blivit för honom och hans huvud...tämligen säker på att han fick en hjärnskakning i alla fall.

På fredagkväll så släppte allt för mig och jag bara tokgrät, skakade och skrek och mådde rent ut sagt riktigt jävla dåligt...och likaså på lördagen men på lördagkväll så satte jag mig i bilen och åkte hem till finaste HE eftersom längtan efter honom och hans närhet blev så påtaglig...blev inte många timmar hos honom eftersom han skulle i väg på söndag förmiddag men de timmar som blev var välbehövliga...

På söndagen då jag kom hem kändes det hela lite bättre och jag visste ju också att det bara skulle dröja 2 dygn innan vi skulle ses igen...vilket vi gjorde i går då han kom till mig för att han skulle spela bas tillsammans med en annan trubadur på festlokalen i grannbyn.

Han kom till mig strax efter 18 tiden och då hade jag fixat i ordning middag som bestod utav ugnsstekt sill med grädde och lök, kokt potatis och rårivna morötter...tror nästan han blev lyrisk över maten för han färdades tillbaka i tiden till sin mormor och morfar som ofta hade brukat gjort detta och han verkligen njöt, det syndes på honom och det värmde mitt innersta. Blir så glad då maten man gör blir omtyckt och uppskattad och extra glad blir jag då det är sådan här typisk enkel husmanskost...som jag själv älskar.

Strax före halv 9 skjutsade jag ner honom och hans attrialjer ner till lokalen och passade på att tjoa på henne som han skulle spela med också...också fick jag äran att bli bjuden på inträdet utav festlokalens ägare, det var schysst :)
Åkte sen hem igen och fixade det sista med håret och hämtade mina öl och åkte sedan ner till ett par bekanta som bor en bit därifrån festlokalen och sedan vid 22 tiden så tog vi oss en promenad ner och partyt var startat.

Har alltid så himla roligt på detta ställe och i går var ju inget undantag. Träffa härliga människor, som alltid, skrattade, tjoade, dansade, shottade, kramades, pussades, knöt nya bekantskaper och hade helt jävla tokroligt!!!

Åkte hemåt med en vän vid klockan 3 och på vägen hem råkade vi köra på en grävling...jäklar vilka stenhårda djur de är, är ju som att köra på en storsten!! 

Kröp ner i sängen och somnade tätt intill HE och just där och då kände jag mig bara så jäkla lycklig....la ut en status på fb då där jag verkligen basunerade ut mina känslor, skrev att jag älskade honom men den statusen tog jag bort i dag eftersom han inte tyckte det  var så där jättebra eftersom han hade velat att han skulle smälta allting först innan det blev mer "offentligt"...men det var många utav mina vänner som hann läsa och alla var/är/blev de glada för min skull.

I morse då jag vaknade låg jag och bara tittade på honom och jag översköljdes verkligen utav känslor, så pass att tårarna kom...lyckliga tårar!!!

När han sedan åkte hem så kom känslan utav saknad efter bara en stund....men i det här fallet är det en skön känsla att känna saknad. Jag ÄLSKAR verkligen den mannen!!!

Nu vet jag inte riktigt när vi kan ses nästa gång...han och min fina vän T spelar i Sundsvall på fredag, kanske jag tar bilen ner och lyssnar/kollar på dom...då får jag ju lite tid med honom? Men jag vet inte...vi får se hur det blir...vi ses när vi ses kan man säga, men jag hoppas det inte ska dröja allt för länge.

Nu blir det soffläge för mig resten utav kvällen...är inte ett dugg dålig eller något sen gårdagen utan känner bara för att vara. Tror jag ska slå igång någon film och kanske poppa lite popcorn och bara myspysa...JAPP, så får det bli!