Tog mig i väg på en liten kaffesväng hem till en kompis här på byn och surrade av dryga timmen men nu är jag hemma igen och har precis stoppat i mig middag...eller middag var väl synd att kalla det eftersom det blev 2 kokta korvar och 2 rostade frallor + ett glas vatten?!

Sitter nu och leker lite med tankarna och funderar om och kring den framtid som ligger framför mig.
Fantisera och fundera är ju fullt tillåtet  men jag vet att jag ska passa mig för att fantisera för mycket eftersom jag vet att saker och ting kanske inte alls blir så som man i tanken önskar eller hoppas...men man måste ju få leka lite med vissa tankar?

Tänker lite kring detta med en eventuell framtida flytt...en flytt är ju inget som jag kommer vara den som tar upp utan den biten kommer jag helt och hållet låta hjärtat ta upp i sådana fall. Visst skulle jag vilja se ett gemensamt hem framledes men särboskap funkar också bra om man vill och anstränger sig för att få det att funka på bästa möjliga sätt. Det största "problemet" vid en eventuell flytt är ju detta med barnen...flyttar jag härifrån, hur blir det med mina älskade barn?! Nu bor ju barnens pappa och jag på samma by och det funkar så bra med varannan vecka och att byta de gånger det behövs...om jag flyttar, hur blir det då? Barnen är viktiga för mig...

Tänker kring detta att få bära en ring på mitt finger...en dröm som man burit på ända sedan man var barn och började drömma om prinsar och prinsessor. Kommer jag någonsin få bära en ring på mitt finger?
Inget jag ser som ett måste dock men visst skulle det vara speciellt att få bli fru till sin kärlek....inte för att man då älskar den andre mer på något sätt utan...ja jag vet inte hur jag ska säga. Viktigt för mig är det dock inte och detta med förlovning ser jag som något rätt onödigt för vad gör en ring? Egentligen?

Men visst leker jag i bland med tanken kring ett vackert sommarbröllop utomhus vid någon vacker och speciell plats...inget stort, bara något litet och intimt.

Tankarna kring detta med ett till barn kretsar ju så klart också även fast jag tagit beslutet om att det inte ska bli något sådant och eftersom jag tagit  beslut om att låta sterilisera mig men att fantisera och tänka kring det kan man ju ändå få göra...har aldrig mått så bra som de  månader jag burit på liv och jag har ej heller aldrig varit så avspänd och avslappnad som då jag fött fram mina döttrar. Sekunderna då jag fått lyfta upp dem på min mage har varit de starkaste i mitt liv...sekunder jag aldrig kommer att glömma, LYCKA!!! KÄRLEK!!!

Tankarna kring ett jobb är något som finns med mig större delen utav tiden...söker och söker men får inget napp någonstans. Att få ett usk jobb återigen i denna kommun lär nog vara stört jävla omöjligt för den här jävla kommunen är en sådan som sätter stämplar på människor. I från att ha fått idel lov ord och beröm under hela tiden då man arbetat blev man inte ens kattskit värd då de sa upp en pga den sjukdomsbild man HAFT...jävla idioter!!!

Men jag VILL ha ett jobb NU....frågan är bara hur i helvete då?!

Skulle vilja studera men det kan jag inte heller göra eftersom jag varken får studielån eller något studiemedel...hade jag fått det skulle jag läsa till fotvårdsspecialist direkt men....

Nåja...viktigaste tanken kring min framtid innfattar i alla fall mina älskade barn och min älskade Hans-Erik...det finns en mening med att det blev just vi, det är jag helt övertygad om för egentligen så skulle vi aldrig träffats om inte...

ÄLSKAR DIG, älskar dig så mycket!!

och sedan en tid tillbaka har det rått sådana mellan mitt hjärta och min hjärna när det gäller en sak...

Tror att jag vid något tillfälle skrivit här i bloggen om ett beslut som jag tagit och det är kring det beslutet som kollission råder mellan dessa två.

I hjärtat vill jag egentligen inte göra det som beslutet gäller men nu har hjärnan fått vara den som avgjort det hela. Har funderat fram och tillbaka, vridit och vänt, jämfört det positiva mot det negativa och försökt vara realistisk och se på det hela i stort och inte vara minsta lilla egoistisk i och kring detta.

Jag VET att beslutet är rätt men i hjärtat känns en sorts sorg eller vad man ska säga och där i hjärtat kommer det kanske alltid finnas en saknad.

Jag skulle så gärna vilja få vara med om att få skapa liv igen, att få bära och föda ännu ett utav livets mirakel...i hjärtat vill och önskar jag det...men i hjärnan vet jag att så aldrig kommer att ske och därför har jag tagit beslutet att låta sterilisera mig här framöver då det ändå snart är dags att plocka ut det skydd som jag nu använder mig utav.

Men varför skulle du inte kunna få vara med om det igen? tänker säkert någon nu...jo för att mitt hjärta inte vill ha några fler barn än de han har (och det förstår jag) och jag ser ju en gemensam framtid tillsammans med honom och eftersom jag ogärna vill ta p-piller eller använda mig utav något annat preventivmedel med hormoner så kom jag till slut fram till att det får bli på detta sätt.

Han har förvisso sagt att han kan vara den som utför ett liknande ingrepp eftersom det är enklare att utföra ett sådant på en man...men för mig spelar det liksom ingen roll om det är jag eller han som gör det för längtan och saknaden och sorgen kommer ju ändå att finnas kvar i mitt hjärta.

Jamen tänk om det inte håller mellan er två och du möter någon annan som kanske vill ha barn tänker kanske någon?
Nu är det ju som så att jag tenderar åldras med den jag nu älskar och jag blir ju ej heller yngre och skulle jag vilja bli gravid skulle det ju i så fall ske snart eftersom jag ju inte blir yngre för var dag som går.

Så beslutet känns ändå rätt när jag tänker efter med hjärnan och inte känner med hjärtat...för hjärnan ser det ju på detta vis: Jag har inget jobb och jag har skulder upp över öronen och ett boende som inte är något vidare. Så vad har jag egentligen att erbjuda ett nytt litet liv...mer än min kärlek och omtanke?

Har varit i väg en omgång till mödravården och pratat kring detta och ska dit igen om 2 veckor för samtal nummer 2. Detta är ju inget man får genomgå föränn de vet att man är helt säker kring sitt beslut så det kommer väl bli något samtal till innan ev remiss skrivs till sjukhuset...

Jag är säker kring detta i nuläget men vet ju att jag kan ändra mig fram tills den dag det är dags...och jag kommer ta upp detta med hjärtat många gånger längs efter vägen dit för detta är ju inget man bara gör precis.

Och sedan har jag ju 2 underbara döttrar som älskas utav mitt mammahjärta mer än något annat och genom min älskade har jag ju 2 bonusar också eller vad man ska säga?! Eller jaa...vad säger man?!

Hjärtat ser jag ju som en i vår lilla familj och i den finns ju så klart även hans barn med...familjemedlammarna har utökats från 3 till 6 :) ... men än har jag dock inte träffat min älskades son men hans dotter har jag träffat vid flera tillfällen och det är en underbart varm och omtänksam tjej!

Den kollission som råder och har rått en tid kommer ge med sig...den är bara väldigt kännbar nu emellanåt.

och jag är faktiskt blöt om både skor och strumpor efter att ha varit ut och hämtat posten...gräsmattan är lika blöt som en surmyr nästintill så detta med att klippa den lär nog få dröja länge till skulle jag tro, behövs nog fler än 1-2 dagars finväder för att det ska torka till så pass det går att klippa.

Grått, trist och regnigt som sagt men emellanåt ser det faktiskt ut som om det skulle kunna lätta och man kan anan solen bakom regndiset...så vem vet, det kanske ger med sig här under dagen?

I natt har varit en rätt sömnlös natt...antar det dels kan berott på att jag sovit själv och inte haft hjärtat tätt intill mig. Har ju haft honom vid min sida varje kväll nu i 2 veckors tid och man blir ju lätt van om man säger så. Men sedan har det varit en del tankar som snurrat på också och det är väl dom som varit den egentligen boven i dramat till sömnlöshet...lyckades väl få lite mer än 1 timmes sömn i alla fall strax efter halv 3 tiden men det var allt som blev. HOPPLÖST detta då det bara snurrar på i hjärnkontoret på en...att jag sen är en sån som ska vrida och vända på allt gör det hela inte lättare precis.

I dag vette tusan vad jag ska hitta på, har precis kommit hem efter att ha skjutsat mamma på affären...tyckte inte hon skulle behöva gå i detta regnväder utan hon fick skjuts i dag i stället. Funderar på att kanske sätta mig i bilen och åka upp till Ånge för att hälsa på ett par goda vänner som det nu var ett tag sedan jag träffade. De har ju en ny kull med hundvalpar nu så då kan man passa på att snusa på dem också och få sig lite kaffe och en stunds surr...och har man dessutom väldig tur så kanske deras dotter är där hos dem med sin lille son på 7 veckor och det hade ju vart underbart att få snusa lite bebis :)

Ska dock börja med att gå upp och slänga in en maskin med tvätt nu först och sen får vi se vad som händer och sker...

dagarna går ju i ett rasande tempo i bland och sista tiden har datorn inte varit så högprioriterad och därför har bloggen och annat ej heller uppdaterats...har liksom funnits så mkt annat att lägga tiden på/med :)

Dagarna sen sist jag skrev har tillbringats med och hos hjärtat i paradiset Ede mellan Hassela & Bergsjö i Hälsningland...och det har varit helt underbara dagar kan jag säga som innehållit marknad, musik, sång, ännu mer sång och musik, kräftfest, kräftfiske, gäddfiske, en dagstur ut till havet, möten med nya människor, god mat, tända ljus och massor av närhet på olika sätt.

2 utav dessa dagar har dock gått åt till att tillbringas på akutmottagningen vid Hudiksvalls sjukhus...först i onsdags då jag fick jätteont i magen och misstänkte tarmvred och sedan på fredagen då det var snuddpå att krävas ett operativt ingrepp på grund utav en incident.

Dock var det (tack och lov!) inget tarmvred på onsdagen men däremot en kraftig och rejäl förstoppning som satt väldigt högt upp + att jag hade en urinvägsinfektion som jag troligtvis gått med en tid utan att märka av den. De prover som togs då visade också på ett väldigt lågt blodvärde så nu ska jag börja med kosttillskott och järnrik kost för att få upp det...åkte hem med penicillin och medel som skulle avhjälpa förstoppningen, medlet smakade åsneröv och givetvis skulle det tas i stora mängder = KRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄKAS!!!! Men effektivt var det.....haha!

Problemet löste sig kan man säga....

På fredagen var det dags för akuten igen, då på grund utav att det hände en incident...var helt säker på att det skulle krävas ett operativt ingrepp men efter röntgen och undersökning så slutade det med ett enklare ingrepp. Dock blev jag väldigt "låg" efteråt och mådde inte så bra men jag repade på mig.

Musik har det varit massor utav de här 9 dagarna, 5 av dessa har nämnligen innehållit sång och musik...dels då på "bergsjö dagen", sedan på kräftskivan, sen på spelmansstämman, sen hemma i paradiset också sedan nu i lördags då jag följde med till en fest i Ytterhogdal där hjärtat och ett band skulle stå för underhållningen...mycket sång och musik = underbart!!!

Nu i dag började så vardagen för hjärtat igen så då han åkte till jobbet i morse så styrde jag kosan hem till mig...behöver jag nämna att saknaden efter honom kom över mig nästan direkt efter det att jag klev innanför dörren här hemma? Men jag ser denna saknad som något bra...för jag saknar honom ju för att jag älskar honom <3

När jag kom hem möttes jag också utav 3 MYCKET kelsjuka kattor, min mamma har ju tittat till dem och gett dem mat, vatten + gjort rent i lådorna varje dag nu då jag varit borta så de har ju inte varit helt ensamma men de skrek i högan sky då jag klev in och började prata med dom...mattes älskade lurvbollar! Så i kväll antar jag att jag kommer ha dessa 3 i knäna då jag ska sätta mig ner och kolla på teven...haha!

Regn och åska var något annat som mötte mig, det blixtra och small samtidigt vid ett partillfällen och en utav gångerna slog det ner i järnvägen här på byn så det bara sa TJONG! Älskar åska men ogillar då den blir så intensiv dock....

Har försökt göra det bästa utav tillvaron här hemma nu i alla fall...eftersom det är så ruggigt och grått ute så har jag tänt en massa ljus överallt och det gör ju det hela lite mysigare. En tvättmaskin borde köras också men det får vara tills i morgon faktiskt...jag har rena kläder ändå så det är ingen brådska, även fast det är typ 2 veckors tvätt som ska köras.

I kväll ska jag eventuellt följa med en kompis hem till en gemnesam bekant då hon ska dit och sätta i löshår...jag höll i alla fall på funderade på det förut att följa med men efter det att jag tagit mig en varm dusch nu så gick nästan luften ur mig utav någon underlig anledning så jag kanske stannar hemma och kurar ner mig i soffhörnet i stället och bara mår gott....vi får se.

Klockan är halv 1 och jag sitter vid köksbordet med tända ljus och ett glas rosé som jag fick med mig hem från "lillsyrran" förut i kväll...Per Mobergs Rosévin = helt okej :)

Inväntar hjärtat som strax är på "hemgång" från bröllopsspelningen i grannbyn...får se om han vill ha ngt nattfika då han kommer eller om vi kryper ner och håller om varandra och försöker få oss någon sömn...blir ju tidig morgon i morgon och en sen kväll/natt i morgon och därefter en tidig söndagmorgon också.

Längtar efter hjärtats famn just nu...men snart får jag vila däri <3

Jahopp, så har det gått ett par dagar sen sist och barnen och jag har haft härliga dagar i paradiset...lite tokigt blev det dock med saker och ting gällande "alla barnen våra" som var där, men det har ändå varit bra.
Vi har badat, paddlat kanot, varit på underhållning med god mat, badat tunna och umgåtts med trevliga människor.
Min kusin och hennes familj kom ner till oss i går ett par timmar på fika och middag och deras äldsta tös stannade kvar och sov över där med min äldsta tös så hon fick lite sällskap också...

I dag på eftermiddagen packade vi in barnens saker och barnen i hjärtats bil också styrde vi kosan hit hem, så i skrivande stund är jag hemmavid (men bara en sväng!)...hjärtat är i grannbyn och spelar på en bröllopsfest och barnen ska strax bli hämtade utav sin pappa för nu ska de i väg på en semestertripp tillsammans med sin stora familj...de ska på Kolmården också sen ska äldsta tösen, hennes pappa och hans sambo flyga till London i några dagar....så nu dröjer det nog 2 veckor någonting innan de kommer till mig igen.

Hjärtat är som sagt i grannbyn på bröllopsfest spelning men efter den så kommer han hit till mig och sover över och sedan i morgon bitti styrs kosan åter till paradiset och jag får tillbringa någon/några dagar till där med och hos honom. I morgon då ska vi först vara i Bergsjö på deras "Bergsjödagen fest" eftersom hjärtat ska stå för ljudet  och sen då vi varit där ska vi i väg på kräftfest i grannbyn där hjärtat och vår gemensamma vän Marie även ska spela och sjunga som underhållning...en och annan öl och/eller glas vin blir det nog också då skulle jag tro till kräftorna, som sig bör :)...Sen är det upp på söndagen som gäller för då ska hjärtat sköta ljudet (+ även spela) på en spelmansstämma inne i Hassela så det blir väldigt mycket musik denna helg och jag kan ju säga att jag bara njuter allt vad jag kan!

AM är banne mig lycklig, till längst in i hjärtat.... <3