Så har mina älskade guldkorn åkt till sin pappa.

I samma sekund som jag såg bilen åka bort från mig med dom i så brast mammahjärtat i tusen och åter tusen bitar.

Efter att ha längtat så oerhört efter dem i nästan 3 veckors tid så är 2 dygn ingen tid alls att få vara med dem...

I natt då de hade somnat inne i min säng satt jag och tittade på dem en lång lång stund. Översköljdes av kärlek till dessa 2...mina barn som jag älskat från den stund jag fick veta att de fanns i min mage och som jag kommer älska till min sista dag här på jorden.

Önskar bara deras pappa kunde låta mig ha dem hos mig på veckorna...att de fick bo hos mig nu och vara hos honom på helgerna. Jag BER varje kväll att det ska bli så...jag behöver det och jag tror nog barnen behöver få vara med och hos mig mer också.

Jag vill inte behöva blanda in familjerätten i detta för jag anser att man som 2 föräldrar ska kunna lyssna på varrandra och inte vara så egoistisk...det handlar ju om barnen, inte oss som föräldrar...men om deras pappa ska fortsätta motarbeta mig så ser jag snart inget annat val än att ta kontakt med en advokat om detta. Jag tänker inte finna mig i hans diktatorstyre längre....han bestämde allt då jag var sjuk men att jag är frisk nu verkar inte spela någon roll.

Och om de nu ska ha en unge till...hur lite tid kommer han då ha över till våra barn? Han säger ju nu att jag har mer tid med dom på helgen än vad han har på veckorna...och det är väl för faan helt jävla snett? I mina öron låter det som om barnen skjutsas till skolan tidigt på morgon och tvingas vara på fritids och dagis till sent på eftermiddagen....FASTÄN HAN ÄR HEMMA!!!

Jag tror faktiskt inte äldsta tösen ens vill vara på fritids efter skolan...jag menar hon är ju så pass stor nu att hon mycket väl skulle kunna få gå hem efter skolan då hon slutar men tydligen måste hon vara på fritids. Hos mig skulle hon inte behöva vara på fritids...för jag anser att det nog är viktigare för ett barn att få gå hem efter skolan och få vara med sin förälder...och att få ta lite eget ansvar som barn är bara nyttigt och stärker barnets självkänsla...fins liksom ingen anledning till att ens barn ska behöva vara på fritids/skola och dagis mer än vad de behöver...för är man som förälder hemma så är det rätt fel att barnen inte "får vara det"...

Nej, jag kommer fortsätta böna och be om detta och jag önskar barnen själva kunde tala om för sin pappa om de vill vara hos mig mer...för det känns som om de kanske vill det men inte vågar?

Jag ÄLSKAR mina barn...jag vill kunna hålla deras händer då de behöver mig!

   Klockan halv 7 kom det en liten tassande tös och tyckte det var morgon...det tyckte väl inte mamman i huset direkt men  det var bara att kliva upp också blev det morgonmys i soffan en stund.

Äldsta guldkornet sov till klockan var strax före halv 10 och hjärtat, ja han vaknade då jag skulle in i sovrummet och klä på mig strax före 10.

Ska väl villigt erkänna att jag varit väldigt tung i huvudet och trött hela dagen men det lär säkert bero mycket på all de sömnlösa nätterna och bristen på sömn uppe på Österåsen.

Har suttit och kollat igenom räkningshögen och fick se elräkningen....fattar ärligt inte hur jag ska kunna fixa den biten den här månaden eftersom det släpar efter där då inte soc kunde hjälpa mig den månad då jag inte fick någon inkomst alls...så det är x-antal tusen som ska hostas upp för elen och det kommer inte att gå så det lär sluta med att den blir avstängd men det går faan inte för jag ska ju ha barnen hos mig under hela första veckan i november...hur faan ska jag lösa detta?!

Nej fy faan för att ha hamnat i denna situation...bara för att jag blev sjuk och blev uppsagd på grund av den sjuktiden. Jag hatar att vara arbetslös och jag kan inte göra tamej faan någonting...har sökt 32 jobb sedan jag blev uppsagd och nu är jag åter sjukskriven eftersom arbetslösheten påverkar mig mot det negativa.

Har ont i magen var enda jävla dag och nu detta med elen...ja den kan ju få mig att vilja gräva ner mig och gå i idé...NÄR ska det vända? NÄR ska jag komma på fötterna igen?

Fullt ut alltså....

Ska jag måsta sälja bilen, teven och allt jag kan sälja för att kunna betala elen? Jag VET att soc har skyldighet att hjälpa mig men det spelar liksom ingen roll tydligen vad som står att läsa om biståndsbiten för de ger avslag ändå...fast det står klart och tydligt!! Blir så jävla förbannad...och LESS!!!

Fick ju sälja in mina smycken till pantbanken, smycken jag hade kvar som minnen efter mormor och morfar bland annat...detta fick jag göra för att kunna betala hyran då soc inte hjälpte till. VA?! Är det meningen att man ska tvingas till sånt när man har rätten till detta ekonomiska bistånd?

FÖRBANNAR soc....förbannar denna situation!!!

Men...jag älskar de mina och det gör mig gott...ett litet ljus i mörkret...men bättre vore det ju om jag fick ha mina älskade guldkorn hos mig mer.

I morgon ska de till sin pappa och då kommer mammahjärtat slitas i tusen och åter tusen bitar igen...och varje sånt avsked gör så ont!!! Nej, får nog ta tag i den biten också tror jag....fast jag tycker det är något man ska kunna diskutera utan inblandning av div instanser...finns ju en del som tyder på att de skulle ha mer föräldratid här hos mig än vad de har hos sin pappa. Han säger ju själv att jag träffar dom mer nu på helgen från fredag eftermiddag till söndsgkväll än vad han gör från söndagkväll till fredag...och det är väl jävligt fel?!? De bor där....är dom på fritids och dagis till kvällen eller!??!!

Nåja...nu i kväll har vi haft mys i soffan och på bordet stod inga chips eller annat snask utan ett stort fat med paprika, morot, gurka och blomkål + 2 olika sorters dip...GOTT och ett nyttigare alternativ än chips.

I dag, eller nu i kväll då den männsikan som jag älskar kom hem till mig så kände jag...

att faan vad jag älskar honom!!!

Jag ÄLSKAR den mannen...även fastän jag ogillade honom nu så sent som i helgen med all den turbulens som uppkom då...turbulensen med förtvivlan, känslan av att bli bortvald och liknande, allt han sa och annat.

Men nu i kväll när han kom....åhhh...finaste hjärtat mitt!

Måtte vi fixa allt som kommer mellan oss så att vi kan bli gamla och grå tillsammans...för det är vad jag vill, blev ännu mer säker på den biten nu...vill åldras med honom och jag bara hoppas, önskar och ber för att det blir så.

ÄLSKAR DIG HJÄRTAT !!!

Borta bra men hemma bäst sägs det ju och jag är nog beredd att hålla med om det...

Har varit hemma nu i ungefär 3 timmar men jag har inte hunnit sätta mig ner föränns nu för jag möttes av ett smärre kaos då jag klev innanför dörren...stökigt och väldigt ofräscht så det blev till att börja städa direkt. Inte vad jag hade velat precis men ingen annan städar ju åt mig så det var bara till att städa.

Kattungarna hade växt på sig rätt rejält på dessa dagar och sötare än sötast är dom nu. Jösses !! Börjar bli dags att ordna med annons på dom nu och hitta nya fina hem åt dem om cirka 6 veckor...blir svårt att skiljas från dem men man får tänka på hur mycket värme och kärlek de kan ge till dess köpare en låååång tid framöver. Är dock väldigt noga med vart de hamnar, vill försäkra mig om ett gott ocg livslångt hem dit de flyttar.

Pratat med guldkornen på telefonen nyss och mammahjärtat längtar så jäkla mycket efter dem nu. Hade de varit ledig från skolan i morgon så hade jag hämtat dom nu på en gång...Ska vara nere på skolan vid 11 tiden hade jag tänkt för att vara med i skolan en stund med äldsta tjejen innan vi ska hämta lillasyster på dagis och åka vid kvart i 12 för äldsta tjejen ska till tandläkaren klockan 12 och KORS I TAKET så frågade pappan i fråga om JAG ville åka med henne. Tror det är bland de första gångerna på 2 år han frågat om jag vill följa med mitt/mina barn på något sånt....

Sitter och saknar hjärtevännen också...hade ju kanske trott han varit lite angelägen om att kanske ses då jag kom hem men han skulle till sina föräldrar och äta nu klockan 5..och jag tror inte han kommer att komma efter det heller så här får man väl känna sig välkommen hem av sina djur då i stället.

Tända ljus och mysa på egen hand är ju ingen direkt höjdare då man varit borta och varit ensam i så många dagar...man vill ju gärna vara nära den eller dom man älskar.

Nu är det sista natten i "min" säng här på Österåsen och hemlängtan är typ megabautajätteenorm just nu...nästan oliiiidlig !! 

Skulle kunna packa in mig i bilen och åka hem nu eftersom jag antar det blir lika minimalt med sömn även denna natt MEN jag ska träffa min kontaktperson 09.15 i morgon också är det "avslutning" innan lunch...äter lunch 12 och sedan hoppas jag kunna bege mig hemåt.

Längtar så efter min kärlek HJÄRTAT som jag HOPPAS kan/vill komma och hälsa på mig då jag kommit hem så jag kan få krama om och bara hålla om honom....sedan ska jag hämta mina guldkorn HANNAH & ASTRID halv 1 på fredag och jag längtar så efter att få krama om dom....ÅH vad jag längtar efter mina TRE älsklingar !!!

Längtar även efter mina gosiga ulliga gulliga kurrisar där hemma...ska bli underbart att få komma hem och höra deras spinnande då de ligger och värmer min mage och bröst...OCH sedan antar jag att kattungarna har växt rätt rejält dessa 17 dagar, lär springa runt och klättra både här och där nu.

Längtar till och med efter att få komma hem och städa, tvätta och diska....till vardagen helt enkelt, HEM !!! 

Undrar om man kan få träningsvärk i sitt hjärta?

Om hjärtat har älskat så innerligt och blivit drabbat av långvarig smärta...

Arbetat så fint och lagomt då man älskat har.

Kämpat på så hårt och läkt sår fyllda av var.

Träningsvärk kan gå över men den kan även bli bestående.

Önskar den ger med sig så jag kan vända mot ett ännu bättre mående.

Aj..oj..ajaj..ojoj..

Jag har oupptäckta muskler...eller kanske är det så att de har blivit förtvinade då jag tappat alla dessa 85 kilona som jag tappat?
  
Har i alla fall provat på något som kallas för "funktionell grundträning" här på Österåsen...en form av träning för både att få en bra upbyggnad av musklerna och en bra rörlighet i både leder och balans i kroppen. Denna form av träning är något som bland annat svenska landslagsmän använder sig av som grund för sin träning. Och efter samråd med sjukgymnasten här så är det detta jag behöver i första hand just nu och det jag ska fokusera på framför annan träning så som styrketräning...det får komma sedan.

Det är jäkligt smidigt detta med funktionell grundträning för det enda man behöver är en pinne eller stav (sopkvast/skurkäpp) och en tyngd av något slag så som en petflaska med något i....sen är det 7 olika övningar man gör och det hela tar cirka 30 minuter MEN man behöver inte göra det sammanhängande utan man kan göra en övning då och en annan sen. Så detta ska jag nog försöka ta med mig hem....

Jo, jag har i alla fall träningsvärk i dag...dels tack vare (jaa, jag säger tack vare och inte på grund av) dels intervall vattengympa (högt tempo) och denna funktionella grundträning...och jag har fått höra att om man får träningsvärk är det något positivt så jag får väl kanske vara glad att det gör jäkligt ont i typ varenda "mukkel" och led i kroppen just nu....det är så där "ontskönt" liksom.

I kväll har det varit en sån här jobbig kväll igen...

Dels så har jag försökt få ett svar på en mycket viktig fråga från den människa som påstår sig älska mig...men jag får inga svar och jag BEHÖVER verkligen svar på min fråga!!!

Sedan så pratade jag med mina barns pappa och det blev givetvis känslosamt och tungt...man kan väl sammanfatta samtalet med att han inte tänker låta barnen bo hos mig på veckorna utan jag får nöja mig med att ha dem hos mig från fredagkväll till söndagkväll.

Han sa till och med att jag får skylla mig själv som flyttade från Torpshammar...men hur i helvete tror han jag skulle klara av att bo i en by där allt det onda hänt? En by och ett hus som är så förknippat med smärta, sorg, ångest, tårar och allt som jag gått igenom. Finns inte en chans att jag skulle kunna bo där igen...en by där till och med dom som kallade sig mina vänner har pratat skit om mig runt kaffebordet. Där byns pizzeria och restaurang varit ett tillhåll för folks skitsnack....ALDRIG att jag återvänder dit så länge som mitt ex bor kvar där, aldrig!

Det är ungefär som att jag straffas för att jag blev sjuk...jag har liksom inte kunnat påverka någonting i allt detta. Inte ett förbannade dugg och jag blir bara så förtvivlad!!!

Ha skrev ett sms med texten "men har du barnen på helgerna så träffar ju du dom mer än mig".....ÖH?!?! Dom bor där söndagkväll till fredag....och jag som har dom från fredag - söndag träffar dom mer?! Är de på skola och dagis då 7-17 varje dag eller?!?!

Skolan börjar mig veterligen 20 över 8 på morgon...och som egen företagare finns det ingen anledning att lämna sitt barn på dagis och skola så tidigt. Speciellt inte då skolan ligger typ 4-500 meter från hemmet! Sedan finns det väl ingen anledning att låta sin 10 åring vara på fritids mellan 14.30 då skolan slutar och fram till 17 tiden då hon kan gå hem eftersom pappan finns i hemmet då han "jobbar"?!?! Detta får ju mig att börja fundera.....hur prioriteras tiden med barnen?! Han kan styra sitt arbete och sina arbetstid....jag fattar inte, så mycket onödig tid från hemmet för barnen tycker jag. Speciellt kanske då äldsta tjejen inte ens tycker om att vara på fritids eftersom hon tycker hon är för stor för det och kanske vill gå hem i stället......

Nu sa han att jag fick ta kontakt med soc om jag ville ändra på HANS beslut...men vad f-n! Vi är väl vuxna människor?!?! Visst, jag blev sjuk och hade då inte möjlighet att ha barnen hos mig...men jag har varit hemma från min vård i över 1 år nu men ändå ska det vara så självklart att de ska bo där.

Blir så ledsen...jag har burit dem i min mage i 9 månader, fött fram dem till världen, haft dem vid mitt bröst och jag har älskat dem från den stund jag visste att de växte i min mage....

När jag är ensam under veckorna går jag ofta upp till barnens rum och lägger mig på deras sängar...tar deras kudde och försöker känna något av deras doft. I bland kan jag ligga där med kudden och bara lukta och i bland blir jag så ledsen att jag ligger där och låter tårarna rinna en stund. Inne på yngsta dotterns rum kan jag sätta mig och bygga en stund med hennes lego...inne på äldsta dotterns rum kan jag sitta vid hennes skrivbord och bara titta ut i hennes rum...

Jag saknar dem varje sekund då de inte är hos mig...

Jag tror barnen behöver mer tid med mig och jag vet att jag behöver mer tid med dom för att känna mig som en mamma....som det är nu känner jag mig som någon de bara kommer till och sover över hos.

Jag vet att mina barn älskar mig och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag älskar dem...jag BER och hoppas jag kan få ha dem hos mig under veckorna. Uppenbarligen kanske de skulle ha mer tid med sin pappa om de var hos han på helgerna...speciellt som han säger att jag i nuläget träffar dem mer på helgerna än vad han träffar dem på veckorna!??!

Jag BER !!!

HANNAH & ASTRID, ni är mitt livs stora kärlekar...älskar er !!!