och klockan har passerat halv 3 och om ca 2½ timme styr jag kosan hem till hjärtat i paradiset igen, så tiden räknas ner kan man väl säga...

I går var ingen vidare dag, kände mig låg i princip hela dagen från det att jag klev upp och till det att jag la mig...vilket jag gjorde redan strax efter kl 21.

Fick besök utav min vän Tobias en stund på eftermiddagen dock så då kunde jag lägga lite utav alla tankar och funderingar åt sidan för en stund då vi drack kaffe, surrade och lyssnade på musik men sen då han åkte så satte det igång igen.

Satt och försökte mig på att skriva lite men fick inget ur mig, har totalt tappat inspirationen till det mesta som jag tyckte om förut. Sjunga i kör har jag ju lagt av med men det beror ju mest på grund av att jag kände att man inte fick någon chans att utvecklas i den kör som jag var med i och någon annan kör finns det inte runtomkring här jag bor...sjunger gör jag ofta (jämt!?) då jag är hemma men jag känner att jag tappar mer och mer utav den röst jag tidigare haft...antar det blir så då man inte använder sig av den och tränar rösten så som man gör då man sjunger i kör och annat. I går kände jag att jag saknade sången....

Skriva har jag ju också gort mycket förut, det har blivit väldigt mycket dikter, texter, små noveller och jag började till och med på en bok...men jag har ingen inspiration till något. Försökte mig på att skriva ihop en dikt om hur livet är nu...men det gick inte. Alltid förr har dikter och sånt kommit naturligt av sig själv då jag tex varit glad, varit kär, varit ledsen, mått bra, mått dåligt men nu....ingenting! Funkar inte ens att försöka komma på någonting...

Men jag hoppas kunna komma igång med någonting igen, så småningom...

Gjorde kväll väldigt tidigt i går, redan kl 21 låg jag under täcket men somnade gjorde jag ju så klart inte utan låg mest och funderade i vanlig ordning...klockan 22 började det bli väldigt rörigt i tankarna så då tog jag en sömntablett och sen fick jag faktiskt sova fram till halv 3 då jag vaknade och låg vaken ett bra tag innan jag lyckades somna om och sov fram till 7 då jag klev upp och började elda.

Har fått in andra paret med innerfönster i köket i dag och har tvättat undan 1 maskin med tvätt och tumlat den...skulle behöva riva ur barnens sängar och tvätta dom sängkläderna också men det får jag göra då jag kommer hem från hjärtat. Vilken dag det blir vet jag inte riktigt men antingen åker jag hem på torsdag eller så på fredag förmiddag...barnen ska ju komma är det tänkt på fredag och tanken är att hjärtat ska komma och vara med oss, inget 100% bestämt ännu dock men han höll på prata om det i helgen då jag var hos honom...får väl se hur han tänker och så nu då jag kommer dit. Vore ju onekligen trevligt att få ha alla mina 3 älsklingar hos mig i helgen ska villigt erkännas :)

Nästa vecka är barnen lediga från skolan och hjärtat hoppas jag är ledig någon dag han också, dock måste han ju som lärare jobba någon utav dagarna men vet inte riktigt vilka dagar...hade varit roligt att kunna hitta på något med barnen någon av dagarna, tillexempel att åka till badet i sundsvall eller liknande...får ta upp det med honom nu då jag åker dit. Vore ju bra om man kunde planera in någonting på något vis...nu har ju hans dotter säkert också höstlov nästa vecka så det är ju inte ens säkert han vill/kan åka hemifrån i fall hon ska vara hos honom men då kanske jag kan åka dit med barnen...något må ju gå att anordna till tycker jag?!

Nu då jag åker till hjärtat så finns det ju en del att prata om för som jag skrev i går så behöver vi komma i balans med varandra och i vårt förhållande igen och då gäller det att prata...hoppas bara vi finner balansen igen, på ett bra sätt...så det blir rätt igen. Ingenting får bli eller gå fel...för jag vet att jag hittat rätt, jag vet att jag hittat den jag vill åldras med och jag kan nog göra allt för att det ska fungera.

Älskar dig hjärtat <3...längtar och räknar ner tiden till dess jag får krypa in i din famn.

och jag gick stolt ut därifrån och konstaterade att vi har ännu en dotter som gör i från sig det bästa hon kan i skolan, precis som sin storasyster <3 och det värmer i ens mammahjärta och jag verkligen hoppas det håller i sig genom hela skolperioden för dem båda...vet dock att det kommer komma perioder av "skoltrötthet & gnäll" men då ska jag försöka göra allt jag bara kan för att peppa dem till fortsatt pluggande...för dom är duktiga och dom kan och jag är övertygad att dem båda kommer att lyckas väldigt bra genom sina liv.

och jag är hemkommen i från en helg i paradiset...hem till ett hus där det var 14 grader inne då jag kom hem!
Lite klantigt att inte ställa termostaten på elpatronen på åtminstonde 18 grader innan jag for eftersom jag visste det skulle bli kallt...dock inte så kallt som -12 som det tydligen hade varit här natten mellan lördag och söndag.
Så nästa gång jag åker till hjärtat åker patron på...ogillar att köra el eftersom det är så in i helvetes dyrt men jag vill ju inte riskera att något fryser sönder då jag inte är hemma.

Så nu eldas det i huset...

Åkte hem från hjärtat i morse vid 07.30 då han åkte till jobbet...normalt sett tar resan hem 1 timme  men i morse tog det nästan 1 timme och 45 minuter eftersom jag fick stanna ett par gånger eftersom jag inte kunde köra utav speciell anledning...tårar.

Förstår egentligen inte min reaktion riktigt men i bland reagerar väl ens kropp och själ på ett sätt som inte går att styra och det är väl det som sker just nu...i går kväll då vi lagt oss så fick jag kliva upp och gå ner på toaletten för det kändes som om jag skulle brisera, grät en stund och gick sedan upp och la mig, intog en sömntablett och lät tårarna rinna till dess jag somnade. Hjärtat sa ingenting....önskar bara han iaf hade kunnat frågat mig varför jag grät eller något sådant. Fast egentligen så visste han ju, men...

Vaknade flera ggr i natt (trots sömtablett) utav att tårarna rann så i morse såg jag inte klok ut, hade stora grå påsar under ögonen och var rödögd. Var inte så värst pratsam utan väntade mest på att hjärtat skulle säga något...och då han väl säger något så börjar han med att säga att det inte hjälper att vara tyst och det har han ju helt rätt i MEN jag hade ju inte varit tyst och saker var ju rätt uppenbart synbara.

Försökte förklara hur det känns allting och gjorde en liten jämnförelse med att fråga hur han skulle känna det om han tvingades kapa av fingrana och inte kunde spela musik mer...han har vi ett tidigare tillfälle sagt att skulle något sådant hända så skulle han hellre dö men i morse fick jag till svar "att då får  man komma på något annat"...så min jämnförelse av hur saker känns för mig nådde inte riktigt dit jag ville den skulle nå...till lite eftertanke.
Han säger att han mkt väl förstår mig och det må så vara men alla tidigare ggr jag tagit upp ämnet har han aldrig sagt just någonting, när jag läste dikten jag skrivit om denna längtan (skrevs 2007 redan) så sa han ingenting och då jag först började prata om sterilisering så sa han bara "jaha"...

Nu VET ju jag att jag inte ska bära och/eller föda fler barn och jag är i tanken på sterilisering men fastän jag är inställd på det så är det ändå jobbigt....jag trodde inte heller att reaktionen skulle bli denna bara efter att ha hållt hans systerson i går och sett hur han gosade och pussade på den lille...reaktionen bara kom, och den håller i sig...och jag kan ju inte låtsas om som att det inte känns, jag kan inte hindra tårar som faller att falla...jag kan bara låta det komma.

Om en halvtimme är det dags för utvecklingssamtal på skolan för yngsta tösen och efter att jag varit på det tänker jag åka hem, fortsätta elda, låsa dörren, bara vara och vänta på att få gå och lägga mig, känner mig lite nedstämd och vill faktiskt ingenting i dag....skulle väl kanske behöva tvätta och plocka ihop uppe på barnens rum men jag sätter mitt hopp till att morgondagen känns och blir till den bättre och tar det då.

Om nu någon tror att jag tänker deppa i hop igen så har ni fel...är fortfarande väldigt lycklig och glad över livet och vad jag har men i bland sker det kollissioner inombords som man inte kan rå för, kollissionersom känns, som gör ont, som gör en ledsen, som får en att känna förtvivlan och jag funkar som så att jag måste få släppa ut sånt som bubblar upp sådana gånger. Jag kan inte behålla det inom mig...det har jag gjort tidigare i mitt liv och vet hur fel det kan bli och hur fel det kan gå om man bara skjuter undan allt...hur det tillsist kan explodera och bli kaos.
Jag vill varken ha mer kaos eller explosioner i mitt liv någon fler gånger så kan jag undvika sådant så gör jag det...

Vad som klart är är att hjärtat och jag måste kommunicera på ett sätt där inget blir fel...att jag skrev till honom i går då han var på innebandy "underbara känslor kan göra väldigt väldigt ont men jag trodde inte det skulle göra så här ont" var tydligen fel...jag skulle ha sagt det till honom.

Sedan så är det slut med att skriva personliga statusuppdateringar på tex fb från nu för det är också något han reagerar på och nästan blir arg över i bland...så från i dag så slutar jag med den biten.

Det är tydligen mycket jag ska sluta med, en del som varit en viktig del för mig under de sista åren...

Men han är viktigare än vad jag, mig och mitt är så....

Nyduschad sitter jag uppkrupen i soffan hos hjärtat, är fortfarande kvar här...hade tänkt åkt hem nu i kväll men jag åker hem i morgon. Antingen då han åker till jobbet eller så slumrar jag om en liten stund och far hem under förmiddagen någon gång...måste iaf vara hemma tills kl 13.10 då det är utvecklingssamtal för yngsta tösen :)

Sitter som sagt uppkrupen i soffan hos hjärtat, hjärtat däremot är inte hemma utan han är och spelar innebandy ett par mil härifrån. Känns ovant att vara i hans hem helt ensam men det är ganska mysigt att sitta här med tända ljus och "bara vara"...men i kväll när han åkte så önskade jag faktiskt att han kunde ha stannat hemma i stället för det blev väldigt känslomässigt jobbigt förut och det brakade loss rejält efter det att han åkt.

Vi var hem till hans mamma i eftermiddag och åt middag och dit kom även hans lillasyster och hennes sambo med sin lille son Melwin på 10 dagar..och OJ vilken liten kille! Nu minns jag inte exakt längd och vikt men jag tror han var 48 lång och vägde runt 2500 så med tanke på att mina barn varit 52 & 54 cm långa och vägt 4320g & 4500g...så var han ju riktigt, riktigt liten...men så vacker och så perfekt <3

Då vi kom hem därifrån så kom känslorna över mig och jag gick in på toaletten och lät tårarna komma. Sedan kröp vi ihop på soffan och låg och höll om varandra och där kom tårarna igen...vet dock inte om hjärtat noterade det men jag låg i alla fall där, höll om honom, lyssnade till hans hjärteslag och kände sådan kärlek med tårarna rinnandes...av kärlek, av sorg, av längtan och av saknad.

Antar att jag inte behöver förklara denna känslomässiga reaktion.....?

Helgen här hos hjärtat har som alltid varit bra. Kom ju hit rätt sent i fredags så då blev det bara äta och mysa men i går, lördag, så fixades det både ute och inne (undan m utemöbler, städa inne, byta däck, ta undan vattenpumpen bla) och sen blev jag av med en av mina oskulder då vi blev bjudna på mat hos hjärtats mamma (min svärmor)...SURSTRÖMMING!!!
Och...det var faktiskt gott så det kommer ätas igen med stor säkerhet..magen min däremot var av annan åsikt eftråt men det kan man ta :-)

I morgon åker jag som sagt hem...måste ju hem å göra rent i kattlådorna, vara med katterna, elda lite och sånt...men sedan åker jag nog hit till hjärtat igen på tisdag, kanske...Vi får se...

Ja inte riktigt mitt på dagen ännu men nästan...

Har precis haft mamma här på en kopp kaffe, hon tittade in då hon kom från affären...min mamma är 73 år och går (oftast) fram på affären varje dag. Det blir väl 4-4.5 km t.o.r ungefär och det tycker jag är bra MEN i bland kan jag tycka synd om henne och då brukar jag skjutsa henne....tycker hon gått och kånkat och burit tillräckligt i sitt liv i ur och skur så då vädret är si så där eller då jag själv ska på affären så brukar jag fråga om hon vill ha skjuts.

I dag ringde hon dock och frågade om jag kunde skjutsa henne på affären men i dag  var jag faktiskt tvungen att säga i från eftersom jag var på väg in i duschen precis då hon ringde så då kom hon knatandes i alla fall efter en stund och fick sig en kopp kaffe med doppa.

Nu har hon gått hem och jag ska ge mig i kast med att byta fönsterlister i det ena köksfönstret, putsa dessa och sedan sätta in innerfönstren hade jag tänkt men jag tror nog kanske att det stannar med att byta listerna och kanske putsa fönstren...får se vad som hinns med, ska ju ta reda på disken och dammsuga undan samt packa lite och byta i kattlådorna och fixa med maten åt dom innan jag sen far och lämnar barnen hos sin pappa kl 16 och åker mot paradiset och kärleken <3

Just nu verkligen längtar jag efter den där första kramen som kommer fås och ges då jag kliver in hemma hos hjärtat, den är alltid lite så där extra speciell då man inte setts på någon/några dagar för det ligger sån längtan hos oss båda och jag tror nog det är samma sak för hjärtat, att den där första kramen då vi ses är lite extra.

Vi kramas och är nära varandra väldigt mycket hjärtat och jag...närheten till varandra och små små beröringar nu och då är något vi ger varandra. Smeker ofta med handen över den andres rygg då vi går förbi, kramar om varandra om en står vid spisen/diskbänken och den andre passerar, i soffan sitter vi nära tätt intill, vid matbordet fattar vi varandras händer....ögonkontakt är också något som är väldigt viktigt och som vi ger varandra...ibland behövs som sagt inga ord utan blicken kan säga mycket bara den.

Man kan bekräfta den andre på så många olika sätt...och bekräftar varandra är vi ganska bra på :)

Om en stund kommer yngsta guldet hem från skolan, de har kortare dag på fredagar och slutar redan 12.30...äldsta tösen har också kortare dag men slutar 13.50 När de kommit hem ska det väl fikas lite och äldsta tösen skall packa sitt som hon ska ha med sig till pappa. Yngsta tösen brukar inte ta med sig så  mycket mellan hemmen utan det är oftast  bara en liten väska med sin mobil, laddare, sitt nintendo, laddaren och några spel...

Sist jag skrev var det fredagkväll, nu är det torsdagkväll...
Sist jag skrev skulle gulden komma till mig, i morgon åker de till sin stora familj...veckan har nästan gått FÖR fort denna gång då de varit hos mig.

I helgen som var så var äldsta tösen hos en gammal klasskompis och tillika bästis i Sundsvall och hon kom inte till mig förrän på söndagkväll så henne har jag fått "rå om" 2 dygn mindre denna mammavecka...men det gör inget för hon verkar ha haft roligt hos sin vän och det är ju inte ofta de träffas numera. Att umgås och hålla kontakt med sina vänner tycker jag är viktigt så jag skulle nog aldrig kunna hindra mina barn från att umgås med sina vänner då tillfällen ges till det.

Hjärtat kom till mig och yngsta tösen på lördag runt halv 3 tiden...hade hoppats han skulle kommit något tidigare för det var en sådan fin dag och den hade varit passande att packa en picknickkorg och ha dragit i väg någonstan och bara mått gott...men nu blev det inte så eftersom det hann bli "laga middags dags" nästan då han dök upp...men vi får väl göra det vid ett annat tillfälle.

När hjärtat kom så hade han med sig släpvagnen och på den flera pakeet med isoleringsskivor som han skaffat för att kunna isolera vinden här i mitt hus...blev rätt paff och har väkdigt svårt då någon köper saker och jag inte vet det och kan betala, men hjärtat vill detta och säger att han gör det ju även för sin skull eftersom detta är ju hans andra hem och att han vill hjälpa mig försöka få detta hus att kännas som ett hem och göra det som göras kan för att försöka få ner diverse kostnader och vinden här visade sig vara i stort sett oisolerad så då jag eldat eller kört elen har bra mycket försvunnit rakt upp och ut...men nu hjälptes vi åt i söndags och la ut dessa isoleringsskivor på hela vinden och jag vet inte om jag inbillar mig men jag tyckte det märktes skillnad redan efter första eldningen...det var väldigt varmt uppe hela dagen efter det att jag eldat på kvällen innan.

Antar man lär märka av det än mer ju kallare det blir ute...hittills har vi ju "bara" haft -7 som kallast...

Var meningen hjärtat skulle åka hem på söndag eftermiddag eftersom han tränar innebandy varje söndag men döm om min förvåning då han stannade kvar med mig och barnen och hjälpte mig med att dels hämta ett vedsläp samt börja röja lite ute...skräp lastades på hans vagn som han sen skulle åka med till tippen i Hassela på tisdagen.

Älskade älskade hjärtat...han må vara den finaste, vackraste och mest omtänksamma människa som finns nästan eller så är jag bara inte van vid att någon finns för mig på det vis han gör.

Vi har dock haft vår första diskussion nu men det var bra att det som pratades om togs upp...känslor, tankar och funderingar. I ett förhållande är det ju oerhört viktigt att man vet hur den andre tänker och känner etc kring allt som är.

Vi är båda på väg mot samma håll i vår relation...men det måste ske med små små steg så att inget blir eller går fel mellan oss.

Jag ser små små saker som rätt viktiga och det är saker som hjärtat kanske inte alls såg som viktigt öht...men han förstod nog mig för det har varit en del utav det lilla som jag ville "få och se" nu sen vi pratade om det...och det har värmt och glatt mig <3

Finns inget tvivel över hans känslor för mig, jag vet att han älskar mig.
Finns inget tvivel över mina känslor för honom, jag vet att jag älskar honom och det hoppas jag han vet.
Barnen tycker om honom och han tycker om mina barn...och jag hoppas jag är godtagbar i hans barns ögon också.

Som alltid då barnen är hos mig så rusar dagarna bara iväg och i morgon är det så dags för dem att åka till sin papa och sin stora familj...måste berätta att jag i förrgår var hos min kusin och dit kom även barnens pappas sambo och deras lille son på 6 månader och vet ni vad? Det kändes så gott att kunna sitta där och fika, prata och skratta med henne och det kändes bara gott att få hålla deras lille son i min famn...den lille till och med somnade i min famn och det var tydligen inte vanligt att han somnade hos någon så som han gjorde så det kändes ju gott.

Mina barns pappa har en fin sambo och jag är i dag glad för hans och deras skull...önskar så jag hade nått denna punkt tidigare än vad jag gjorde, men....jag antar jag behövde få känna ro och frid i mig själv innan jag kunde "försonas" i allt?

Det har varit många bra dagar nu...och jag mår så bra!
Kommer säkert komma dalar men just nu är det bara toppen :-)

I kväll pussar jag på mina 2 älskade guldkorns pannor och talar om att jag älskar dem...i morgon kväll pussar jag min älskade och låter honom veta hur mycket jag älskar honom...

Klockan är strax 22 och yngsta guldet har precis hoppat i sängen på övervåningen efter att  vi har haft en tevekväll med mys och pysselknåpande...ska sitta uppe en stund till och invänta att hon somnat och sedan så tror jag att jag också kryper ner och tar mig med hjälp in i drömmarnas värld.

Har suttit och ätit vindruvor nu under kvällen och det får jag ju igen nu efteråt för jag åt nog en eller ett par för många för nu gör det ont i gallgångarna kan jag lova...inte samma sorts smärta som då jag hade gallan kvar men tillräckligt för att kalla det riktigt ont! Ska egentligen inte äta mer än ett par vindruvor och då tillsammans med kex eller något annat men enbart vindruvor är ajaj...men det är ju så gott, får skylla mig själv!

I morgon kommer Hans-Erik till oss och Hannah kommer hem från sin kompis, funderar över vad jag ska hitta på för gott till middag...vill göra något extra men är samtidigt väldigt väldigt sugen på lasagne...fast det är inte barnen så där överförtjusta i. Hmmmm, tacos kanske är något som kan gå hem....enkelt och lättsamt...och gott...fast köttfärslimpa var länge sen...hahaha...tror jag kommer drömma om mat i natt!?! 

I går var det en lite halvdan dag, kände mig inte riktigt på humör för någonting utan det kändes som jag gick i en liten bubbla hela dagen...

Min vän Tobias kikade förbi på en kopp kaffe på eftermiddagen men jag var nog inte något vidare sällskap då faktiskt utan var nog rätt disträ. Berättade lite kring hur jag kände, hur jag funderade etc kring det jag tagit upp med hjärtat kvällen innan och han både förstod men han förstod även hjärtat....och visst, det kan jag också göra till viss del men det är ändå speciellt EN sak jag hänger upp mig på och det kan inte hjälpas :( men nu ska jag ju inte ta upp någonting kring detta något mer med hjärtat har jag lovat så jag får hålla tyst och svälja...

Slängde i hop en älggryta  med palsternacka, morot, rödbetor, selleri, lök och tomatpuré som hjärtat och jag åt sen på kvällen då han kom och vi hade lastat av  veden in i vedboden. Fick ju ett lass med ved hemlevererat utan en bekant till honom där i Hassela och det kommer att komma 2 lass  med ved till här framledes...kommer kanske inte räcka hela vintern men väldigt länge i alla fall och till ett mycket förmånligt pris må jag säga och ved i rätt längde också dessutom!

Kvällen blev väl lite så där måste jag säga, hade ju med mig i bakhuvudet det  vi pratat om kvällen innan så det låg och smågnagde och jag kände mig inte riktigt...ja vad ska man säga...rofylld, som jag brukar. När vi gick och la oss så börja tårarna rann och jag bara svämmade över utav allt...försökte dock dölja det i den mån jag kunde men jag vet inte om jag lyckades med det. Likaså nu till morgon blev det likadant....och det som fick det svämma över mest var då han berättade att han lillasyster hade fått en liten son i går kväll.

Som jag tidigare berättat här i bloggen så har jag ju länge burit på en längtan om att få bära och föda liv igen men tagit beslutet om att det ej ska kunna ske...längtan finns ju kvar i hjärtat på mig och den längtan är och kommer att förbli en sorg för mig även fast jag själv tagit beslutet kring detta. Att inse att jag aldrig kommer skapa något fler av livets mirakel gör ont och det gör ont då det föds i min närhet. Jätteknäppt men jag kan inte hjälpa hurdant jag reagerar....jag GLÄDJS ju med de som blir föräldrar och det är inte så att jag blir avundsjuk eller något sådant på de som skaffar barn/får barn det är bara det att taggen i hjärtat känns vid lite extra i bland....den skrapar lite lätt och får det att börja blöda.

Men det är väl något som går över med tiden....eller går över kanske det aldrig gör? Minns en tant som bodde på ett boende jag arbetade på i Dalarna, hon var 87 år och hade 3 stycken barn men hon berättade att hon hade velat ha 4 och att hon genom livet saknat det fjärde som hon aldrig fick. Så nog kan man bära med sig sorgen efter ett saknat barn....likaväl som man kan sörja att barn man förlorat kan man faktiskt sörja det man aldrig fick också.

Och oavsett  vilken typ av sorg det är så gör all sorg ont....

Jaja, nog om det....jag repar mig!

I dag är det fredag och inte vilken fredag som helst utan det är MAMMAVECKASFREDAG och mina guldkorn kommer till mig i eftermiddag. Eller det är bara det yngsta guldkornet som kommer till mig nu i dag, det äldsta kommer inte föränn i morgon eftersom hon ska åka ner till sundsvall och sova över hos en gammal klasskompis som hon inte har träffat på väldigt väldigt länge...och jag HOPPAS att hon får kul...kan tycka det är lite lite med en natt bara eftersom hon kommer att komma ner rätt sent dit nu i kväll men men, en liten stund är väl bättre än ingenting och förhoppningsvis kan det bli fler översovningar med tiden.

Så hon kommer alltså i morgon först....

I morgon kommer även hjärtat tillbaka hit och tillbringar lördagen tillsammans med mig och barnen och det ska bli underbart att få ha alla dom 3 som jag älskar runtom mig i morgon...skulle vilja hitta på någonting men det finns ingen ekonomi till det i nuläget så det blir nog bara hemmamys och nån gomat. Tror jag ska föreslå en tripp till himlabadet någonting framöver så att vi gör någonting tillsammans alla 3.....