Sov riktigt uselt i natt som var, somnade till men vaknade efter max 30 minuter och så höll det på i stort sett hela natten...fattar inte varför det ska vara så!? I helgen sov jag ju...så VARFÖR störs sömnen så väldigt här hemma?!
Är det något spök i dessa jävla väggar som omedvetet påverkar på detta sätt?

Ja jag vet inte...vet däremot att jag kommer kunna sova i natt som kommer eftersom jag ÄNTLIGEN har fått recept skrivet på imovane (sömntabletter) så nu kan jag ta en sådan vid behov och i natt känns det som det är behövligt med en sådan...faktiskt.

I dag rasade jag ner rätt rejält både vad gäller tankar och känslor, blev så där jätteförtvivlad och vände mig till vårdcentralen för att be dem sätta in något antidepp igen under en period eftersom jag känner vart det är på väg att bära iväg de ggr det blir så här....ligger med stor säkerhet väldigt lågt i min serotoninhalt och är också rätt säker på att mina järndepåer är usla, det skulle iaf vara en bra förklaring till mitt pendlande etc...nåväl, på vårdcentralen fick jag iaf ingen hjälp utan blev nästintill idiotförklarad eftersom jag enligt läkaren "ställde min egen diagnos"...men herrejävlar, jag har levt med detta i över 10 år så jag känner mkt väl igen symtomen etc....reste mig bara upp och gick därifrån, tänker INTE gå dit igen om jag inte får komma till "min läkare" som jag har där på vårdcentralen. I dag  var det nån jäkla stafettläkare som jag fick komma till, en som inte vet någonting om hur det varit utan bara läst i min journal...nä fy tusan! Mådde faan sämre då jag gick ut därifrån än vad jag gjorde innan och det var liksom det absolut sista jag behövde om man säger så...förståelse och stöd hade vart tacksamt!!!

Är glad att jag kommer få en kallelse ner till min läkare på affektiva någon gång innan jul, hoppas bara jag håller samman till dess. Har iofs skrivit ett mail till min läkare där nu i kväll och frågat i fall han kan skriva ett recept utan att vi träffs, beskrev hur det känns och hur jag mår etc så jag får väl vänta och se vad han svarar på det. 

I eftermiddag ringde hjärtat och berättade att han kommer upp till mig i morgon kväll och att hans bekant kommer med ett lass med björkved också då så jag har röjt undan i vedboden i dag så att jag ska få in all ved där. Kommer ett lass i morgon och sedan kommer nog ytterligare ett lass framöver beroende på hur mycket han får med första svängen. HJärtat har beställt för 4500:- så vi får se hur mycket ved det blir...kommer iaf inte behöva snåla på eldningen i vinter.

Fick lite utav en kärleksförklaringshandling också från hjärtat...i morgon så fyller han dels år men sedan spelar han favoritlag också match i hockey i morgon och eftersom han väljer att åka hit till mig så innebär det att han inte kan titta på den matchen eftersom jag inte har den kanal som matchen sänds på. Tycker det är väldigt fint att avstå från det till förmån att få vara här hos mig <3 speciellt med tanke på att det är hans favoritlag som spelar, ett lag som han följt under många många år.

På fredag börjar han jobba senare så han åker väl hemåt och till jobbet på förmiddagen men sedan så kommer han tillbaka till mig och barnen på lördag och är hos oss till på söndag. Det blir ett väldigt åkande för honom men jag säger inte i från om han vill komma och vara med och hos oss...detta är ju hans andra hem, hans hem lika mycket som mitt och barnens...för så ser jag det faktiskt som.

På fredag kommer ju de älskade guldkornen till mig och det ligger en mammavecka framför mig nu :) äldsta tösen ska dock ner till stan och övernatta hos en kompis på fredag så hon kommer inte till mig föränn hon kommer hem därifrån...och om det blir på lördag eller söndag får vi väl se.

Tog upp en sak med hjärtat nu i kväll, en sak som är av rätt stor vikt för mig men som han ser tämligen lätt på...förbannar mig själv lite över att jag ens tog upp den biten med honom. Skulle bara låtit det vara så som det är...men jag kan inte hjälpa att jag funderar så som jag gör, att jag reagerar på det som jag gör och att jag känner så som jag gör i detta. Eller är det så att man ska tiga och hålla tyst om man tex känner sig osynlig i bland...
Alltså IRL känner jag mig definitivt inte osynlig men på fb ... löjligt kanske men jag skriver varje kväll att jag älskar honom och jag lägger in bilder med kärleksförklaringar på hans sida men ALDRIG någon kommentar eller någonting. Jag har skrivit i att vi har en relation men han har inte "godkänt" det så det har blivit offentligt. Skitfånigt att reagera över detta tycker ni säkert men för mig skulle orden "älskar dig också" skrivna från honom EN ENDA gång betyda så mkt. Kanske jag behöver det som en bekräftelse och för att kanske slippa få ta emot en massa ifrågasättningar från andra...det finns dom som inte ens tror att han finns utan att jag har ett påhittat förhållande och i bland är det rätt jobbigt att ta sånt.

Men det är lagt åt sidan...han anser att det inte spelar någon roll eftersom det ju är i verkligheten vi skall leva och inte genom något "jävla internetmedia" (hans ord) så diskussionen avslutad. Jag sväljer det som jag känner i detta....

Nu är kl snart 23 och i natt kommer det med 110% säkerhet att kunna sovas iaf...kommer nämnligen ta ett snarkpiller (eller 2) nu då jag lägger mig och förhoppningen är en sammanhängande sömn på åtminstonde 6 timmar, gärna 8. Det som är bra med dessa snarkpiller är att man inte blir trött eller seg dagen efter som man annars brukar kunna bli på liknande preparat...så förhoppningvis ska jag kunna sova nu i några timmar och vakna pigg och utvilad i morgon. 

God natt....

Helgen har varit underbar som alltid då jag är i paradiset hos hjärtat...kom dit på fredagkväll och då ordnades det med mat. Han hade gjort en kycklinggryta som var jättegod...efter maten fanns funderingar på att åka hem till hans farbror och spela lite fiol och sjunga en stund med hjärtat tyckte det var skönast att bara sitta hemma och mysa ner sig i soffan...och kolla på hockey ;) och annat.

Det gjorde mig faktiskt ingenting att vi inte åkte i väg på den där jamkvällen och det gjorde mig faktiskt inget heller att vi blev sittandes och kolla på hockey. Var bara så skönt att sitta nära och bara hålla om varandra...
Var dock förbi Tobias stuga då jag åkte ner till hjärtat och jag må ju säga att det stugan var som ett mindra paradis...stugan finns tillgänglig för uthyrning så eventuellt kan hända man hyr den vid tillfälle och åker dit tillsammans med barnen och hjärtat en helg och badar tunna och bastar.

På lördagen sov vi rätt länge och jag måste säga att jag sov som en liten gris intill hjärtat fredagnatt, lördagnatt och även söndagnatt...och med tanke på hur dåligt och lite jag sovit sista veckorna så var sömnen mer än välbehövlig kan man ju säga.

På lördag eftermiddag styrdes kosan mot Sörforsa folketshus för uppriggning av ljud och annat samt genrep med bandet THE GHOST som skulle ha en reunion spelning där då på kvällen. THE GHOST var ett band som spelade mycket i hop för 40-50 år sedan och som var ett lokalt band där i Sörforsa.
Kvällen där blev mkt lyckad, det var god mat och musiken var underbar :) sån glädje! Det syndes på samtliga bandmedelammar att det älskade att få göra den reunionspelningen. Hjärtat var ju inte med i det bandet då det begav sig med han hade blvit tillfrågad utav de 2 i hans band GRADVIS där han är med om han ville basa vid deras reunionspelning...2 av GRADVISARNA var nämnligen medlemmar i det bandet THE GHOST. Och hjärtat älskar ju att få spela och är jätte duktig på det så han ställde självklart upp.

Ja det var en bra kväll, en rolig kväll och en mycket trevlig kväll...klockan var närmare 2 då vi kom hem och kröp ner i sängen och jag somnade tryggt och stilla i hjärtats famn och enligt honom så "sov jag som en liten gris" hela natten...så pass att jag till och med hade snarkat...hahahaha!!!

Lustigt att jag sover så bra och kommer mig till ro där hos honom...?!

På söndagen hade vi en liten "stök och plock" dag där vi dels drog upp båten från sjön och la upp den på land, samt städade ur husvagnen och ställde in den i ladan för vintern + bar upp kanoten från ån.

Var meningen jag skulle ha åkt hem då på kvällen när hjärtat skulle åka i väg till sin innebandyträning men han bad mig stanna kvar så då ghorde jag självfallet det och under tiden han var borta så passade jag på att kratta ihop lite löv ute, tog reda på disken, duschade och löste lite korsord.

Blev varm i hjärtat då han kom hem och sa att han tyckte det var underbart att komma hem till ett hus som inte var tomt :) och jag måste säga att jag tyckte det var lika underbart att få stanna kvar där då han inte var hemmavid.

På måndagmorgon ringde klockan tidigt eftersom det var jobb för hjärtat men han bad mig ligga kvar i sängen och somna om, vilket jag faktiskt också gjorde då han hade åkt...då jag vaknade så gjorde jag mig frukost, gick ut och gick en sväng och sedan var jag hem till hans mamma och hälsade på en stund innan jag styrde kosan hemåt mot Gim igen. Tog vägen förbi Stöde och var in till min kusin Katarina på en kopp kaffe också då....

När jag kom hem blev det till att ta reda på kattlådorna och städa ihop lite samt elda för att få bort det råa i huset.
Mamma kom förbi en sväng och fick en kopp kaffe och en pitekaka. Hon berättade att de hade tagit bort sin katt i lördags och var självklart ledsen över att de gjort det men i mina ögon sett är det något som skulle gjorts för över 1 år sedan för den katten mådde inte bra, men nu vilar hon äntligen mjukt vid regnbågsbron i alla fall. Deras katt var förresten min i från början men hon fick flytta hem till mina föräldrar då jag skulle flytta ner till Dalarna....Missan blev 16 år.

I går kväll kom hjärtat hem till mig efter det att han slutat jobba och jag hade gjort i ordning mat tills han kom, kålpudding med sås och potatis. Kålpuddingen tyckte jag blev lite misslyckad med hjärtat åt med god aptit och tyckte den smakade bra så jag gjorde i ordning 3 st matlådor till han som han fick med sig hem nu då han åkte hem.

Innan han åkte i dag såg vi till att få lite gjort med tätning av ytterdörr, ihopplock utav trädgårdsmöbeln också var  vi upp på vinden och kollade hur det såg ut där och han konstaterade att vi nog skulle lägga på lite isolering där uppe för att bibehålla värmen i huset bättre..så nu får vi se när vi har möjlighet att göra det.

Passade också på att fylla på expansionskärlet då jag ändå var där uppe så nu vet jag att det är gjort...

När hjärtat åkt kom en känsla av tomhet över mig och jag saknade honom i samma stund som han for kan man nästan säga...älskade älskade hjärtat. Men vi får se, kanske vi ses här i veckan igen...barnen är ju hos sin pappa och jag har inget emot att åka ner till honom. Sedan så kanske han kommer upp till mig på torsdag för att bla leverera ved...inget bestämt och säkert men kanske. Annars är det kanske troligt att jag åker till honom på torsdag, dels så fyller han år då och sedan så börjar han senare på jobbet då på fredag...men vi får se som sagt.

Nu håller jag i alla fall på eldar lite för att få upp lite värme här i huset och sedan ska jag väl åka i väg och slänga lite saker på återvinningen i form av tidningar, burkar, glas och sånt....har massor av skräp ute också som skulel behöva köras till "tippen" men det har hjärtat lovat hjälpa till med vid något tillfälle här framöver. Blir ju 2, kanske 3 vändor med släpvagn för att få bort allt och det vore bra att få det gjort innan vintern.

Innan jag gör något mer just nu ska jag ta och göra mig en panna kaffe...

Sovit uselt och vaknade med världens migrän från helvetet men log ändå...det är ju fredag och i eftermiddag får jag ju krama om min kärlek och vara nära honom under helgen, längtar så  mycket efter honom nu så ojojoj!

Var i väg på skolan och hälsosamtal för yngsta tösen tillsammans med skolsköterskan och där var det ju inga som helst problem, hon ville bara gå igenom de papper som vi hade fyllt i hemma och höra hur hon tyckte det var på skolan etc....vi har en bra och gullig skolsköterska som är väldigt väldigt måna om barnen kan jag säga...och det gillas!!

Efter det samtalet så åkte jag hem och körde igång Perkules och spotify, "lillsis" kom förbi på kaffe och likaså gjorde min kusin och hennes ex...

Nu har yngsta tösen precis kommit hem från skolan och nu inväntas äldsta tösen så småningom...väskor ska packas ooch sedan ska jag skjutsa dem till sin pappa innan jag styr kosan till sköna hälsingland...

Fick ett meddelande från hjärtat förut som kändes si så där...det är hockey på teven i kväll vilket ju innebär att det kommer att tittas på...jag kan säga som så att jag är ingen sportfantast alls men men. Vi var bjudna till en jammarkväll med badtunnebad, bastu och knytis i vår gemensamme bekants stuga men det har hjärtat tackat nej till och jag anar ju varför...jo, för att det är hockey på teven! Kanske inte enda anledningen till att vi inte åker i väg men säkert en av dom...

Kan hända jag åker i väg till festen själv ett tag då när han kollar på teven...vi får se...skulle vara roligt att bara få sitta tillsammans med vänner och må gott och sjunga och lyssna på musik faktiskt....fast, det blir nog till att sitta med hjärtat då han kollar på hockey för jag vill ju vara nära honom mest.

I morgon ska hjärtat spela på en reunionsfest för ett band i Näsviken så då ska jag följa med, skulle visst serveras mat där i från en restaurang i närheten, en dyyyyr restaurang så jag bävar lite för den biten och hade nog kunnat låtit bli att äta för som det är nu finns det inte många kronor kvar kan jag säga och det är låååångt kvar till den 25e :( ... ska ju få hem ved också och hur jag ska lösa den biten vette tusan :( nåja....tur i oturen att man är ensam varannan vecka, äts ju inte så mkt då ;) viktigast är att det finns besnin i bilen och mat på bordet då barnen är hos mig.

Nu packa min väska kanske....nån klätrasa ska jag väl ha med mig....

Lade mig ju under täcket en stund efter det att barnen åkt till skolorna och somnade faktiskt om i ungefär 1 timme...alvedonen jag intagit hjälpte föga mot det onda bak i nacken, axlarna och skuldrorna så jag antar det onda sitter väldigt djupt eller så har jag lyckats dra på mig muskelinflammation där, burkar få tietzez syndrom emellanåt (peppar peppar, var länge sedan nu!) i bröstkorgen men detta liknar det onda jag brukar få då så det skulle ju inte förvåna mig om jag är inflammerad hela mitt bakparti :(

Fick för mig att baka i dag och det har gjorts både äppelpaj och pitekaka.

Min vän Tobias kom förbi och var här ett par timmar, han lånade datorn och satt och jobbade ett par timmar men han spelade även musik från nätet, musik han själv spelat in också hade han med sig gitarren som åkte fram strax innan han åkte hemåt...vår gemensamme bekant Robert kikade in på en snabb kopp kaffe han med då han hade vägen förbi.

Tycker det känns skönt att någon är hos mig, även om man kanske inte pratar så mkt så är man ju ändå inte ensam på något vis och goda vänner är alltid välkomna i vårt hus...bjöd hit kusin också men hennes mamma (min faster) fyllde år i dag så hon skulle dit och fika och gratta henne...får bjuda kusin på fika en annan dag!

Märkte på förmiddagen att mina värmeljus och kronljus var nästan slut så jag slängde ut en förfrågan på facebook i fall det var någon som hade vägen förbi IKEA som kunde tänka sig köpa med sig ljus åt mig...och det var det, barnens pappas sambo var till stan så hon var in och köpte ljus åt mig och jag kan inte tacka henne nog för den tjänsten...tusen, tusen tack! Så i kväll har det brunnit ljus i båda mina ljuskronor + på andra ställen...har snålat med ljusen till ljuskronorna och bara haft varannat ljus i den tänt för att de skulle räcka längre men i kväll har jag haft ljus i alla hållare, i båda kronorna...

Yngsta tösen kom hem från skolan strax efter halv 3 och äldsta tösen kom hem strax efter 4. Middagen blev rester på älgköttsgrytan jag gjorde i går och sedan har det ätits paj och pitekaka...en glassbit slank också ner!

Fick hjälp nu i kväll utav yngsta tösen som dammsög lite i köket och plockade ihop på den lilla bänken medans jag tog och bytte gardiner och stökade på lite.

I kväll är det lite tudelade känslor som råder inom mig...i morgon eftermiddag skjutsar jag barnen till sin pappa och det ligger ju 1 vecka framför mig där saknad och längtan efter dem kommer att känans vid så det känns lite ledsamt men efter det att jag lämnat dom så åker jag till min fina Hans-Erik och tillbringar helgen där hos och med honom och det är jag så glad för.
Man kan väl säga att det är en ledsam glädje som känns nu i kväll.....

Helst av allt skulle jag ju vilja ha alla dem jag älskar nära mig men det är ju som det är...

Ska strax upp och pussa barnen på sina pannor och viska i deras öron att jag älskar dem, sedan tror jag att jag ska krypa ner under täcket...vet inte om jag kommer kunna somna men jag känner att jag behöver få försöka slappna av i kroppen...så jag säger god natt och sen får vi se om natten blir god eller inte.

De älskade gulden har precis klivit på bussen och åkt t skolorna sina och jag har intagit 2 alvedon och krupit ner under täcket igen en stund...natten har varit rörig och dethar inte blivit mycket till sömn.
Nacken, axlarna och hela övre delen av ryggpartiet är ömt och stelt, en djup massage hade varit väldigt välbehövlig just nu kan jag säga! Det verkar inte vilja bli bättre heller så tro hur det skall sluta om det onda fortsätter?!

Natten har varit rörig både vad gäller tankar och känslor och det har stundvis blivit rätt jobbigt då även tårar fallit. Inte enbart ledsna sådana utan även lyckliga tårar.
Lite ledsen är jag dock även i allt det lyckliga...bland annat över känslan av att vara osynlig i bland, över att inte få en sorts bekräftelse som jag så gärna vill ha och som jag faktiskt behöver. Känner mig också lite ledsen över att jag aldrig åter igen kommer få uppleva det fantastiska med att få bära och föda ett livets mirakel igen... Aldrig :'( ...det är en sorg i mitt hjärta.

Antar att jag måste prata med mitt älskade hjärta om och kring mina känslor och tankar vad gäller detta, både detta med känslan av osynlighet och detta med sorgen över livets mirakel... Vet inte hur jag ska hantera den riktigt om jag måste göra det på egen hand. Tog ju beslutet om att eventuellt sterilisera mig tidigare och det beslutet står jag fast vid för det är nog så det får bli, men...usch, jag vet inte!!!

Ryggläge nu en stund, sen får vi se hur denna dag blir... Den har inte börjat värst bra men kan ju bli bättre...

I dag har huset varit fullt från mitt på dagen och tills nu...först kom min vän Tobias hit och det var passande eftersom han fyllde år i dag så då fick jag bjuda in honom till att stanna kvar och äta middag med mig och barnen och eftersom jag i dag gjorde älggryta så bjöd jag även hit min kusin Lise-Lotte och hennes 2 barn. Lise Lotte kom vid halv 1 och barnen kom med skolbussarna då de slutat skolan....så i dag har jag haft sällskap och huset har verkligen levt upp :)

Skulle ha bytt gardiner i köket var det ju tänkt i dag men det blev ingeting av med det utan det får jag fixa och stöka med i morgon i stället. Mycket musik har spelats i dag och jag lyckades även denna dag hitta på en "spräcka bubblan låt" och jag är så glad då jag lyckas med något sådant...inte glad på DET viset utan jag ser det väl mer som ett tecken på att man faktiskt har ett förtroende hos personen i fråga som öppnar upp sig på det vis man faktiskt gör då ens bubbla på något vis spricker....antingen skrattar människan som en tok eller så faller tårar eller så börjar denne prata om sådant den ej pratat om tidigare. Jag är glad att jag har förtroende till sådant hos mina vänner....

Nu är klockan iaf 19 och kusinbarnen är kvar här fortfarande men det ska väl snart bli dags att börja avrunda och skjutsa hem dom til sin mamma....det värmer så i hjärtat då jag ser tremänningarna tillsammans för de har ju funnits i varandras liv sedan start i stort sett kan man säga. Mellan min kusins äldsta och min äldsta är det 8 månader...den dag J föddes testade jag positivt med Hannah och samma dag som min kusin testat positivt med S hade jag testat positivt med A....skiljde bara en dag mellan dom på beräknat datum men S förlöstes med kjejsarsnitt 1 vecka innan bf och Astrid gick jag över tiden 3 veckor med så det skiljer 22 dagar mellan dom.
ÄLSKADE UNGAR <3

I förmiddags då jag höll på leta efter en lampa så hittade jag på ett par saker som påminde mig om det som varit och det gjorde ont kan jag säga...jag som trott såren var läkta till 110% nu fick känna på att såren fortfarande fanns kvar där. Sakerna jag hittade eldade jag dock upp i kökspannan så nu hoppas jag det inte finns någonting mer kvar i någon gömma som ska kunna påminna mig åter igen...jag har gått vidare och lämnat det som varit!
Att saker kan göra ont, ok...men det ska inte få påverka mig till det negtiva åter igen.

Sitter i soffan nu och slökollar på teven (lyssnar mest) och surfar runt lite på nätet, bland annat på sidor som äldsta tösen tipsar om där hon hittat kläder och annat som hon skulle vilja ha...sidor med märkes saker så priserna får en nästan att sätta i halsen men det är ju bra att hon visar så man får ett litet hum om vad som önskas.

I dag har det varit en liten "sån där" dag...sov 2x2 timmar i natt med ett avbrott på cirka 1 timme mellan halv 3 och halv fyra ungefär...tänk om jag hade fått sovit den där timmen så hade det blivit FEM timmars sömn och det hade varit välbehövligt men men....HOPPAS min läkare får fingrarna ur snart och fixar det där receptet åt mig som jag bett om i snart 1 månads tid för jag MÅSTE faan få sova en hel natt snart om jag ska hålla samman!

Åkte hemifrån en stund mitt över dagen för att jag  kände jag var tvungen att lämna huset då jag fick någon sorts olustkänsla inom mig...fråga mig inte varför eller be mig förklara...var bara tvungen att ge mig av hemifrån. Åkte till kusin men hon var på väg till "lillsis" så jag hakade på och åkte dit jag också och sedan var jag till fränsta en sväng för att kolla på erikshjälpen. Skulel behövt gardiner till köket men det fanns inga, hittade däremot ett par fodrade gummistövlar till yngsta tösen för 50:- så jag kom inte ut tomhänt därifrån. När yngsta tösen kom hem från skolan så var vi på konsum och där träffade vi på ett par bekanta som vi gjorde sällskap med hem en stund och kaffesurrade och yngsta tösen lekte en stund med deras dotter. 

Dagens middag blev stuvade makaroner och bacon + stekt korv..vilket åts med god aptit.
Nu i kväll har vi bara myst på framför teven och eldat så det är varmt och gott i huset nu.

Ska väl strax uppsöka sängen, känner mig ganska så trött så man kan ju alltid hoppas på att det blir en bra sömn i natt...har förvisso känt mig så här trött många kvällar tidigare men ändå inte kunnat komma mig till ro eller fått någon sammanhängande sömn just.

I morgon skall det göras långkok på älgköttsgryta så i morgon blir det nog en dag där jag bara kommer att vara hemmavid. Ska försöka rota fram några gardiner ur nån vrå här och byta i köket...är ju förvisso inte länge kvar innan man kan hänga upp jul/vintergardinerna men jag vill nog ha dit något annat ändå nu än de tunna spetskapporna som sitter där nu....så lite hemmapulande blir det i morgon också kan man ju alltid hoppas på att någon kikar in och tar sig en kopp kaffe med mig.

Längtan efter hjärtat känns vid i kväll...saknar honom så mycket men räknar ner tiden tills jag får krama honom, vilket blir på fredag. Kluvet detta....barnen åker till sin pappa och då kommer automatiskt saknaden efter dom men så åker jag till hjärtat och slipper sakna honom...iaf över helgen....sedan kommer några dagar då saknaden känns efter både barnen och honom...
ÖNSKAR så att jag fick ha dem nära mig alla 3...men vet att så kommer det aldrig att bli :(

Gulden ligger uppe i sina sängar sedan en tid tillbaka och själv sitter jag nere i vardagsrummet och försöker finns ro i kroppen och min inre frid...lyckas inte så där jättebra med något av dem.

Dagen har varit bra men ändå blir det så här så snart kvällen kommer, det är då som tankarna sätter igång och snurrar runt och känslor blir så där extra påtagbara och jag måste se till att bryta nu snart och krypa ner i sängen känner jag.

Dagen har som sagt varit bra, började iofs tidigt då yngsta tösen kom ner redan strax efter halv 7 men hon kröp ner bredvid mig och lyckades faktiskt somna om ända tills klockan var halv 9 då vi blev väckta utav ena kattens jamande...mjukstartade dagen med frukost framför teven och sedan cyklade yngsta tösen ner till sin klasskompis som bor i grannskapet och lekte med henne ett par timmar med avbrott för en kort stund då hon, hennes kompis och dennes pappa kom upp hit och kaffesurrade lite. Äldsta tösen har haft en dag vid datorn och det tycker jag faktiskt kan vara okej någon gång i bland.

Fick besök utav en vän också på eftermiddagen, en vän som nog behövde få göra det som gjordes...en vän som jag lyckades spräcka känslobubblan hos och som jag fick erkänna det jag hela tiden både sett och känt. Denne person har inte alls varit så glad och uppåt som denne gett sken utav utan det var en sida som var tvärtom jag fick se i dag och det var "skönt" för det gav mig en bekräftelse på att jag har dennes förtroende och att vänskapen är dyrbar oss emellan. Denne person har hjälpt mig så enormt mycket och gett mig så mycket så kan jag nu bara få vara till minsta lilla hjälp i allt detta så är det guld värt...jag vill ju att mina vänner ska må bra!

Finns även en annan MYCKET nära vän som haft och har det jobbigt känslomässigt just nu och även hos denne lyckades jag spräcka en bubbla...något jag är glad för. Med spräcka en bubbla menar jag i båda fallen att de öppnat sig och vågat gråta sina tårar...för gråta är något man behöver göra om man är ledsen och det är något båda dessa vänner till mig haft väldigt väldigt svårt att göra inför någon annan.

Jag hoppas att bubbelspräckningarna var till det positiva och att allt ordnar till sig på bästa möjliga sätt för samtliga...gjorde även en annan sak här i kväll som jag hoppas kunna öppna upp för ännu en person och att det i sin tur kan komma att leda till att en utav dessa vänner kan få komma sig mer till ro....för det behöver både min vän och denne andra person få göra. Skrev en dikt till dem båda som löd:

Om nu känslor mellan er två finns kvar
varför då inte ge det en andra chans ?
Obesvarade frågor finns ju och dessa måste få sina svar
för att båda framåt ska kunna fortsätta livets dans.
För att leva med det obesvarade är något som kan gnaga
igenom både ens hjärta och ens själ.
Svaren kan de hjärtliga och själsliga såren laga
närheten igen kan få en att åter må väl.

Försök att mot framtiden skåda
lämna det som varit bakom er.
Tårar faller ju hos er båda
och de verkar bara bli fler och fler.
Att sitta på varsitt håll och sakna
är för ingen av er bra.
Önskar jag kunde få er att vakna
och återgå i ett liv som ni båda ju faktiskt vill ha.

Så fatta varsamt varandras händer
glöm, förlåt och älska igen.
Sök livets stig och ta från nu en dag i sänder
livet pågår här och nu och ska så göra länge än.
Lyssna till hjärtat och följ dess röst
inget kan bli värre än vad det redan är.
Känslor finns ju kvar i bådas bröst
hitta tillbaka och var varandra när.

Det går inte att förlora mer 
ni kan bara vinna.
En andra chans kan få er att känna vad ni i den andre ser
istället för att bara från varandra försvinna.
Så våga den andre åter släppa invid
erkänn eventuella rädslor och var ärlig.
Men var ändå rädd om er och värna om egentid
skåda framtiden och se den som härlig.

Jag kan inte längre bara stå här vid er sida
utan jag känner jag måste göra någonting.
Kanske kan mina ord väcka er så ni ska sluta lida
jag kan inte längre bara blunda och låtsas som ingenting.
Ni skadar inte bara er själv utan även varandra
i alla fall som situationen är nu.
Jag ber er därför sakta att vända er om och vandra
mot den andre och bli åter vänner eller helst igen ett tu.

Om nu mina ord gör någon skillnad vette tusan men kanske kan de få dem att tänka till och våga...

I morgon är en ny vecka i antågande och jag kan räkna ner dagarna tills jag får vila i hjärtats famn...saknar honom så mycket och har så gjort ända sedan den stund jag lämnade honom och paradiset förra söndagkvällen. I bland är jag rädd för att jag älskar honom för mycket men det sägs att man inte kan älska för mycket...jag älskar honom lika mycket som jag älskar mina barn och den totala lyckan vore ju så klart att alltid få ha dem nära men det vet jag ju aldrig kommer att ske.

Nåja, dag för AM att bryta nu och söka mig till sängen och försöka komma mig till ro däri...upp med guldkornen i morgon, skola juh!