Nu är klockan 6 och det är fredag morgon...inga valpar har kommit ännu men hon ligger i valpningslådan nu och har börjat visa värkar så det ska väl kanske inte dröja allt för lång tid innan första valpen kikar ut...så nu törs jag säga att I DAG är det iaf dags.

Vid halv 11 tiden ringde min vän Anita och talade om att det nog är valpning på gång i dag så nu sitter jag här hemma hos dem och väntar....väntar....och väntar.

Iris ligger just nu i valplådan och sover...antar det är vila innan det sätter igång :-)

Som jag skrev i slutet utav det förra inlägget så kände jag utav en begynnande migrän och tog därför en tablett och gick och la mig en stund...eller stund, jag tvärdäckade och sov i 3 timmar!
Antar jag behövde den stunden att sova...har ju inte varit någon sömn att tala om precis sista veckorna.

Sedan då jag vaknat till så hade jag tänkt dragit i väg till stranden för att sola men jag hann bara tänka tanken så poppade det upp en massa moln på himlen så då gjorde jag mig kaffe och gick ut och satte mig i solen här hemma och läste en bok...man må ju på något vis ta tillvara på de få solstrålar som ges denna sommar...så nu HOPPAS jag på sol i morgon och att jag kanske kan åka i väg till stranden då. Vill ju sola i bikini för att undslippa dessa ränder det blir då man har tex ett linne på sig och lägga sig här på gården i bikini gör jag inte...bor ju liksom helt öppet i en korsning där många bilar far, vill ju inte orsaka trafik kaos (haha) eller ge grannarna något att prata om.

När jag sedan gick in så hände det något och jag sjönk som en sten, helt utan förvarning började jag tokgråta och fick världens jävla panikångestattack som häll i sig i nästan 1 timmes tid. Ångestattacker har jag haft men jag kan berätta att det är skillnad mellan ångest och panikångest...alltså fy faan. Golvades totalt kan jag säga och jag blev faktiskt rädd eftersom det var så allt började då innan jag blev så där riktigt sjuk...att det bara kom pang bom och att det just var panikångestattacker som greppade taget om mig...och just panikångestattacker kommer ju oftast helt utan varken påtaglig anledning eller förvarning.

FAAN!!!

Också finns det folk som tror man vill ha det så här....jösses!!!

Jag skulle gladeligen skänka bort allt vad ångest, panikångest, tårar, gråt, minnen, känslor och allt som påverkar ens mående....någon som vill ha?! Nää...kunde tänka mig det.

Jag VET att det kommer bra dagar MEN det är faktiskt skitjobbigt de stunder det inte är bra...och jag VET att det mest är det jobbiga och trista, ledsamma, skiten jag skriver om mest...men återigen, detta ÄR mitt liv...det är så det ser ut och känns JUST NU.

JUST NU! Och jag VET att det kan vända eftersom jag hade perioder utav "down, down, down" innan jag fann lyckan tillsammans med barnens pappa också....så låt mig känna och vara så som jag är...

Ja i går då barnen åkt så kom ju smällen, KABANGET som jag kallar det...

Ställde mig i duschen och stod där en väldigt lång stund...ja så pass länge att varmvattnet tog slut nästintill!

I bland då jag sjunker i måendet så kommer det upp bilder/minnen som får mig att känna mig smutsig och äcklig, så gjorde det i går...

Sedan kom en vän förbi och gjorde mig sällskap och kollade på film. Denne vän blev kvar till ny i morse och det var så skönt att bara få känna närheten från en annan människa. Han låg och kliade mig på ryggen länge länge och det är ju bara så skönt...och då kunde jag slappna av.
Det är rätt skönt med en manlig vän som kan ge närhet och beröring utan att för den skull ha en tanke på sex!!!
Med beröring menar jag ju detta med att klia på ryggen tex...ÄKSKAR ATT BLI KLIAD PÅ RYGGEN!!!

Han åkte hem nu på morgonsidan vid 8 så då klev jag upp och slängde igång en tvätt och drack kaffe.

Känner nu att migrän är i antågande så jag ska ta migränmedicin och sen lägga mig på sängen en stund faktiskt och hoppas på att få slippa ett riktigt migränanfall för det vill jag INTE få i dag.

Guldkornen blev hämtade utav sin pappa vid 19 tiden och de hann bara åka ett par meter då "kabanget" kom...eller vad man ska säga? Då spänningarna släppte...då jag TILLÄT dem släppa.
Nu är klockan 10 i 9 och det har börjat lugna ner sig så det blev ett rätt kort "kabang"...tack och lov!

Har suttit och funderat en hel del om mitt hem, det är så mycket jag vill göra men det finns även sånt som måste göras och ingenting kommer kunna bli gjort...inte som det ser ut nu i alla fall. Måstena som är behöver egentligen göras innan vintern men det kommer inte att kunna ske så jag vet inte alls hur detta kommer att gå. Ska ha en JÄVLA blåtur om det är hållbart över den vinter som kommer och jag kanske kan fixa det till våren men tur och jag är liksom inget som kommer överrens direkt...är nog född med otur i mångt och mycket, fast det förstår, lite tur har jag väl också haft genom åren   

Det jag sedan VILL göra i mitt hem är att skapa ett harmoniskt sådant i ljusa färger och lite lantligt chabby chic stil...har ju varit väldigt mörk utav mig tidigare men nu vill jag få in ljus...både i mitt hem och i mitt liv.
Helst vill man ju göra allt på en gång men det vet jag ju att det inte går...men kanske kan jag börja någonstans, i något litet hörn...tids nog kanske jag finner ro och frid i detta helvetes hus...som det är nu finns varken eller...men det kanske har sin förklaring med tanke på allt som hänt i huset.

Vid 12 tiden ringde "lillsyrran" och frågade om hennes "troll" kunde komma till yngsta guldkornet och leka och självklart kunde hon det så de har lekt och haft sig i 4.5 timmar nu snart men snart är det dags att gå hem för henne för sista timmarna innan guldkornen ska till sin pappa vill jag det bara ska vara vi....klockan 19 ungefär hämtas dom och jag blir ensam :-(

Något som delvis blir välbehövligt eftersom jag då kan släppa på allt jag fått hålla inne nu...den riktiga efter reaktionen efter resan, möten och alla sår som på nytt rivits upp och nu ska återläka.

Känns som jag bland annat behöver avreagera mig och få släppa på en massa spänningar och gråta riktigt rejält...så som jag bara gråter då ingen annan ser eller kan höra.

Men det känns ändå i mammahjärtat var gång barnen åker från mig...

Finns en anledning till att guldkornen åker till sin pappa nu och det är ju detta att jag går ju i väntans tider...min väns hund kommer ju att få sina valpar vilken dag som helst nu och då hon ringer och säger att det är dags så åker jag dit. Och skulle det bli mitt i natten och guldkornen är hos mig skulle det bli svårt så det är av den anledningen de åker till sin pappa...

I dag har jag slängt ihop en rabarberpaj också så det blev paj till fika i dag för mig, barnen, lillsyrran, hennes troll...en kompis kom förbi också men han var storbjuden och tog bara kaffe!

När lillsyrran var här så kom vi in på detta med arbetet och min uppsägning och även hon tycker det hela är väldigt fel. Hon har arbetat med mig, gått utbildning med mig och känner mig utan och innan kan man säga och det är jäkligt skönt att prata med henne om detta...även hon vet om detta med en person som år ut och år in får arbeta kvar trots sitt "missbruk" och fel hon begått inom jobbet...som inte heller har någon utbildning...hon får minsann jobba kvar hon!

Nä, jag blir bara så jävla förbannad...kanske borde jag göra som barnens pappa tycker jag ska göra, gå vidare med detta....jag har ju tid på mig än som sagt. Kanske ska ringa han jag pratade med på AD igen? Ja vi får se....

Har ju glömt att skriva att det finns människor som visat intresse för mig på sistone men jag vet inte vad jag ska säga eller tycka om det...det vore ju väldigt lätt att försöka inleda något "bara för att" men det funkar inte.
Jag HATAR att vara ensam och saknar verkligen att ha någon intill men det måste ju kännas rätt också, på alla plan...och det gör det inte med någon utav dessa människor, tyvärr kanske man får säga.

Den ene säger att hans förhållande är över, att de ff umgås men bara är så kallade "kk" nu och inget mer...men det tror jag inte på.
Den andre är fin på många sätt men då stör jag mig på en sak/egenskap hos denne så det känns fel...men bilden kan ju ändras?
Den tredje är rätt nyseparerad och har det lite trassligt runtom sig och mår stundtals rätt taskigt vilket jag inte kan ta nu då jag har det trassligt själv och inte mår så bra jämt.
En fjärde finns också men denne bor för långt bort så det är inte ens att tänka på.

Men jag kan ju säga att det känns rätt ok detta med att folk visar sitt intresse för en sån som mig...någon gång hoppas jag det blir och känns rätt igen och att jag kan känna lycka fullt ut igen.