Japp, knappt 2 timmars sömn blev det denna natt och jag känner mig kräkfärdig utav denna brist på sömn snart!
Jag har ju som sagt förvisso sömntabletter att ta vb men som sagt...inte läge precis.

I dag skiner solen i alla fall så dagen kanske kan få kännas lite lättare nu i alla fall. Många människor blir ju oerhört påverkade utav hurdant vädret är och jag är en utav dessa människor, så i dag kanske det kan kännas lite lättare...

En del tycker att jag är snäsig i mina svar på kommentarer har jag sett men det kanske finns en anledning till det. Är någon snäsig/otrevlig mot mig då kan man räkna med detsamma tillbaka för jag har slutat ta skit, tiga och suga åt mig allt...så gjorde jag tidigare men nu kan jag svara för mig, något jag för övrigt lärt mig genom bla KBT:n.

Får väl se i september då jag träffar de på affektiva igen vad de har att säga om mitt skrivande, hittills har de inte haft något att anmärka på iaf och lär väl så ej heller ha då. Men jag antar väl att det finns de bland er som inte tror att min blogg läses och gås igenom vid mina samtal? Att detta faktiskt är ett sätt att bearbeta och få ur mig saker och ting.

Sen kan jag berätta att det är många som även ger mig cred för allt detta...för bland alla otrevliga mail jag fått finns även tacksamma människor och det värmer! Det finns de som känner igen sig i saker och ting och det känns skönt att veta att man inte är ensam om att må skit och dras med saker och ting...även om jag ogillar att det finns fler som har ett helvete stundtals.

Kram till er, ni vet vilka ni är....stå på er och var ärliga mot er själva och er omgivning.

För min del verkar det dock som att jag ska sluta vara ärlig och öppen om hur livet är...kanske man ska återgå till att bli den där tysta och grå musen igen?

NO WAY!!! Glöm det....den musen är död!!!

Låt mig vara så som jag är.
Älska mig för den jag är sjunger ainbusk singers....jag vet att jag duger och är lika värdefull som alla andra. Sluta nedvärdera mig för att jag mår skit emellanåt...ni är inte jag!
Jag försöker så gott jag kan, tro inget annat!!!

i vanlig ordning...så som de senaste veckorna...ni tror inte detta med sömnen tär på en?!

Och jooo, jag har sömntabletter att ta vid behov men dels så har jag inte kunnat löst ut dom eftersom försäkringskasshelvetet inte gjorde någon utbetalning i juni månad (och det fick en ju att sjunka)...och sedan är det ärligt inte läge att ha sömntabletter hemma just nu heller om man säger så...kaoset inombords måste lägga sig först.

Så pass kontroll har jag över mig själv i dag...det hade jag inte då jag var riktigt sjuk i själen.

För jag vet att OM jag skulle göra något utav det jag gjorde då nu...ja då skulle det nog leda dit jag ville då...för så pass förstörd och skör är jag invärtes...men även där finns det de som misstror mig.

Jag blir faan ifrågasatt om allting...inte klokt att man ska behöva försvara sig eller svara för sig i allting...inte bara IRL utan även här. Ifrågasätt inte mitt mående har jag skrivit upprepade gånger men likt förbannat så ifrågasätts jag och får skit och nervärderas.

MEN TACK FÖR FAAN !!!

Om nu det finns någon som tror att jag vill må så här så kan jag säga DRA ÅT HELVETE på en gång!
Ingen vill väl må dåligt i varken kropp eller själ? Alla vill väl må så bra de bara kan, eller?!
Så även jag, kan ni tänka er!?!

Och till er som tror att jag sitter och tänker på mig själv och tycker synd om mig sjlv så kan jag upplysa er om att jag enbart vid ETT tillfälle har tyckt synd om mig själv sedan 31 september 2009 och det var en dag i mars månad 2010 då jag låg inlagd och ångestattackerna avlöste varandra oavbrutet i stort sett ett helt dygn och jag hade sekundvak på mig....det var jävligt jobbigt och det är ENDA GÅNGEN jag sagt att jag tyckt synd om mig själv.
SITUATIONER däremot har varit synd....olika situationer och händelser...de har varit synd.

Jag har även sagt åt de personen som sagt att de tyckt synd om mig att det inte alls varit det...så varför ni tror att jag tycker så, ja det fattar jag inte. Tror till och med att jag skrivit det vid upprepade tillfällen här i bloggen...men saker kanske är trögt att få in?!?

Och det här om att jag skulle tänka på mig själv...HAHA...jaa någon sådan människa har jag aldrig varit och kommer ej heller aldrig att bli...fråga det som känner mig vem som alltid var den som fanns till för andra i tid och otid, som klev upp mitt i nätterna och åkte hem till någon av vännerna då de ringde och bad om hjälp/stöd då de mådde dåligt eller utav andra anledningar.

Ja inte var det jag som ringde till dom i alla fall.....för jag bad sällan om hjälp då utan var tyst och höll saker inom mig...och det är väl kanske så jag ska vara nu också...för att slippa få skit?! För tydligen är det fel att jag numera är en öppen människa som kan ta plats?! Som vill synas, som vill vara ärlig mot både mig själv och andra......

ALLT jag gör är uppenbarligen fel...

Kanske skulle jag lyssnat på vad en fd vän sa till mig en gång då jag mådde som sämst?

Kanske skulle jag lyssnat på vad barnens pappa sa till mig bara för ett par veckor sedan?
Skulle ni då fatta hur pass dåligt jag mår i bland?
Och det är som sagt inte enbart i själen jag mår dåligt i bland...min kropp har tagit skada och det känns av emellanåt...och även det gör jävligt ont!

Men du har väl ett toppen bra liv ett hus,snart en hund,körkort,bil,vänner,föräldrar,barn m.m m.m
Men dra på dig masken du för du mår ju så jävla "dåligt".Kamma luggen å skaffa dig ett jobb å träffa lite folk så du slipper sitta hemma å tänka på dig sjäv
Soliga hälsningar från en som inte kan se el förstå din misstro på dit liv

Har du läs svårigheter undrar jag?
Har man ett bra liv om man mår dåligt?

Om ens hälsa inte är bra, har man ett bra liv då?
Är livet bra då man är en trasig människa på olika sätt?

Ja visst, jag har ett hus....men det är ett hus där jag inte vill bo men måste eftersom jag inte har andra alternativ att välja på på grund utav olika anledningar. Ett hus där fönstren måste bytas ut innan det blir vinter + att en del annat måste åtgärdas innan vintern och det är ju lätt fixat va då man går på en sjuklön som ligger 10000 lägre än då man jobbade ?

Ja ev har vi snart en hund i familjen men mitt mående sitter väl inte i hunden...lika lite som det sitter i mina katter, mina vänner, mina föräldrar eller mina barn...måendet sitter i mig och måendet beror på saker och ting!

Sedan behöver du inte vara sarkastisk och nervärderande emot mig...för det är vad du är då du skriver

"Men dra på dig masken du för du mår ju så jävla "dåligt".Kamma luggen å skaffa dig ett jobb å träffa lite folk så du slipper sitta hemma å tänka på dig själv"

Du är också en sån jävel som ser ner på mig för att jag mår dåligt...men du kanske inte tror jag gör det? Du kanske skulle ta och komma hit och SE och HÖRA hur jag mår i bland...?! Och jag önskar du (och andra) kunde få KÄNNA också...

Kamma luggen gör jag varje dag lilla du och söka jobb...jaa hörru du, jag har nog sökt närmare 45 jobb nu sedan kommunhelvete sa upp mig men inte fått något så kom faan inte och tro att jag går hemma" bara för att"....en uppsägning som jag för övrigt skulle kunna ge både kommun och fack faan för om man bara orkade ta upp det som mål i AD....för både DO och representant från AD ser stora fel i uppsägningen...

Och sedan lilla "Linda", en sak till.....när jag sitter hemma så är jag själv det SISTA jag tänker på och har så alltid varit!

Men du är varmt välkommen hit så får du se och höra hur jag mår emellanåt...då kanske även du skulle kunna förstå.
Man kan ha ALLT, men om ens hälsa inte är bra....kan man ha ett riktigt toppenbra liv då?
jag kan tillägga att det finns saker som tagit skada hos mig från den tid då jag mådde som sämst...och det saker i min kropp...så mitt dåliga mående sitter inte enbart i "själen"...så betänk när ni...och DU...nu dömer mig...det är saker ni inte vet, ändå kan ni ge mig skit?!

Yngsta guldet kom till mig igen i dag.
Talade dock om för pappan i fråga i morse att jag mådde skit, både pga migränen och efterreaktionen utav resan som påverkade mig väldigt känslomässigt...men i vanlig ordning lyssnas det inte på mig och i vanlig ordning blev man nervärderad då man talar om hur man mår så från nu ska jag låtsas om som om allting är så bra och jag ska aldrig tala om då jag mår dåligt igen...blir bäst så men risken då är att det blir ett värre KABANG när det så sker.

Ska kanske börja stänga in mig igen och dra mig undan när jag mår skit ?...precis som jag gjorde då i början när jag började må skit...det blir ju SÅÅÅÅÅ bra det!?

Tror ni detta är kul eller? Alla ni som påpekar, pikar, pekar era fingrar, snackar skit etc etc....ni kanske skulle behöva känna på hur jag mår emellanåt....ni skulle få ha ett hjärta som skenar i väg i bland, era kroppar skulle domna bort, ni skulle få svårt att andas, ha ett tryck över bröstet, ni kanske skulle gråta så förtvivlat att hela ert inre bara skriker utav smärta?
Ni kanske tror jag vill må så här? Ni tror kanske att jag inte försöker göra något åt allt detta? VA!?! Nä, det är väl just därför jag fortfarande går till affektiva...för det är ju dit man går om man vill må dåligt va? Det är dit man går då man inte vill ta sig framåt? Va?! 

Jaa, jag är förbannad!
Jaa, jag är sårad!
Jaa, jag är frustrerad!
Jaa, jag är besviken!

Men jag drar på mig min mask av falskhet igen...allt i mitt liv är så bra, jag har ett riktigt roligt toppenliv!!

Och en sån här "sjujävlahelvetetsfaanssatansjävlamigrän" också...minsta lilla ögonrörelse får det att blixtra framför ögonen och det dunkar både högt och hårt i huvudet på mig.

Det började redan så smått i går kväll då jag satt på bilbingon och fick någon konstig jäkla ångestkänning som inte ville släppa utan som höll i sig ända tills jag lyckades somna här på morgonkröken och då jag slog upp ögonen ville jag bara stänga dom direkt igen för fy faan!
Den som haft riktig migrän vet vad jag pratar om...har fått varit och kräkts också denna omgång och då är det ihållande.

Tog en immigran och försökte vila en stund men varken tabletten eller vilan hjälpte så nu är det väl bara att vänta ut skiten...ska i alla fall bege mig ner och hälsa på "lillsyrran" en stund nu också skulle jag behöva både dammsuga och skura av golvena, men det vill jag nog vänta med ett tag för att köra i gång dammsugaren med denna huvudvärk....njäe, det vore väldigt väldigt dumt!

Ja vi åkte ju hemåt från ex svärföräldrarna i går då efter att ha haft riktigt bra dagar där...bra MEN med  massor utav tankar, känslor och minnen. Många sår revs upp och många minnen och känslor har gjort väldigt ont MEN jag behövde verkligen göra denna resa...den var ju ett steg framåt för mig, även om det var jobbigt tidvis.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om dessa 3 underbara personer....innan vi for därifrån så kramade min ex svärfar om mig och sa "vad skönt att vi kan vara vänner och umgås igen och att inga oenigheter finns mellan oss längre"...de orden gick rakt in i hjärtat på mig. Berättade att jag hade haft en stor klump i magen då när jag åkte ner till dom och att jag var rädd för att de skulle sett ner på mig för att jag hade blivit så sjuk som jag blev och allt vad det innebar men fick då höra "du är våra barnbarns mor och kommer alltid vara en del av oss oavsett"...OJ vad det värmde.

Här har jag gått över 2 år och trott att de hatade mig....både min ex svärfar, min ex svärmor och min ex svåger.
Men jag förstår nu att det har de aldrig gjort...*gråååååt*...underbara ni!!!

När vi kommit hem så packade vi ur bilen och sedan så åkte guldkornen till sin pappa och jag styrde kosan upp till Ånge till mina vänner Kari och Anita. Deras tik Iris ska få valpar och de trodde det var dags....jag ska ju få ta en utav valparna på foder så jag ska få äran att vara med då den lilla/lille korven ska födas MEN det visade sig vara falsklarm....Iris dag 63 trodde de var nu på lördag men då jag satt där och vi räknade efter så var inte dag 63 föränn nästa lördag och en hund valpar inte 10 dagar före beräknat datum så jag får nog vänta otåligt några dagar till...hahaha!

På vägen hem från Ånge var jag in och hälsade på en person och drack lite kaffe och surrade (halv 12 på natten!!)...en fin och lättsam människa som jag gärna fikar och surrar med fler gånger. Vi känner ju varandra ytligt bara sedan några år tillbaka och har en del gemensamt runtom oss och jag tror vi skulle kunna bygga upp en bra relation oss emellan...och jaaa, det är en manlig sådan...en lättsam människa som jag kan vara mig själv med känns det som...tja, vi får väl se...mer kaffesurrande kan det nog kanske bli...

I dag har jag varit hem till min kusin i Stöde och surrat utav en stund men sedan då jag kom hem så kom smällen efter Stockholmstrippen...världens jävla panikångestattack som höll greppet om mig hårt under en lång tid. I vanliga fall släpper ju en sådan oftast inom 30 minuter men denna höll sig i nästan 1½ timme innan den började avta och fortfarande känns den utav i form utav enn halvt skenande hjärta och domningar i aniskte och händer.

Fy faan alltså....ändå har jag ju denna bit med panikångest under rätt bra kontroll men när den kommer i en sån här kraft och är så ihållande är det fasen inte roligt!!!

Ska tippa omkull mig på soffan en stund nu faktiskt och sedan kanske jag åker i väg på bilbingo nu i kväll...en stunds avkoppling för mig själv. Har egentligen inte råd men jag tänkte bara köpa 1 bricka av varje...var fram och pantade en del pant som jag haft liggande + växlat in massa småpengar så jag ska unna mig detta....har jag turen på min sida kan det ju bli ett PLUS i kassan...

Ja nu blir det som så att vi åker hemåt i morgon, onsdag....hade tänkt stanna tills på fredag men min kära mamma ringde förut i dag och var helt förstörd över att hon hade råkat smälla igen ytterdörren hemma hos mig så den gick i lås och nyckeln till dörren låg inne på köksbordet så nu kunde hon inte gå till katterna och ge dem mat + tömma kattlådorna i morgon så därför måste vi åka hem i morgon.

Men det kan kanske vara bra att vi gör det eftersom jag ska vara med då min kompis hund ska få sina valpar och dag 63 är på lördag men valparna kan ju vilja komma någon dag tidigare eller senare så jag får väl hoppas vi hinner hem nu då. Anledningen till att jag ska få vara med vid valpningen nu är den att vi ska ta en utav valparna (en tik) på foder och då kan det vara lite speciellt att få vara med från start...och både hon och jag hoppas på att det ska födas en liten svart tik eftersom hon vill ha en svart tik att ta valpar på och som fodervärd är det ju som så att det ska tas en kull eller fler på den hund man har hos sig.

Jag hade ju hund (en labrador) då jag blev sjuk men barnens pappa sålde ju honom då jag låg på sjukhus, till min stora sorg för jag hade ju planer på att utbilda honom till vattensök eller barnsökshund. Kommer gå någon kurs med den valp vi tar på foder, så den kommer att få arbeta. Hunden är utav rasen "staffordshire bullterrier"...och NEJ, det är INGEN kamphund om ni nu tror det. Denna ras kallas även för "den leende hunden" och "nanny dog" eftersom den ler och älskar alla människor den möter...detta med kamphundsstämpel har blivit utav att det finns idiotiska människor som förstört sina hundar och lärt dem kampa eller avlat sönder dem på massa felaktiga vis!
MORR!!!

Sitter nu sista kvällen här hos min ex svärmor, jag både vill och vill inte åka hem...älskar dessa människor!!! Men vi åker nog ner hit snart igen....i höst ska eventuellt jag, barnen och ex svärmor åka till Turkiet i 2 veckor och det vore UNDERBART om det blir så....

Har varit ute i skogen nu på kvällskvisten och plockat en massa smultron och blåbär, när vi var där mitt ute i skogen så kom det en skur med ösregn så nu fryser jag invärtes och undrar OM jag kommer få upp värmen innan det är dags att krypa ner annars får det bli fleecefilt OCH täcke på sedan!!

BURR!!!

och OJ vilken känslosam och turbulent minnes vecka det har varit...både på gott och ont.

Styrde ju kosan söderöver ner till mina barns farmor och farfar i tisdags. Resan ner tärde på mitt iinre kan jag säga och jag var tvungen att stanna vid 5 tillfällen efter vägen och kräkas på grund utav den jäkla klump utav ångest jag hade i magen...kom fram vid 15 tiden och fick då krama om mina älskade guldkorn det första jag gjorde.

Hjärtat dundrade på i 280 slag i minuten minst kändes det som...ex svärmor kom emot mig och gav mig en kram och sedan kom ex svärfar också ut och gav mig detsamma, där någonstans så släppte ett par stenar från mina skuldror.

Minnena poppade upp inom mig så snart jag satt mig ner och fick min första kopp kaffe...såg minnen i allt vartän jag satte blicken...i rosenbusken där mitt ex plockade de första rosorna åt mig, i husvagnen där han och jag alltid sov då vi var här, i det stora trädet med hängande grenar där vi ofta satt...ja tamejfasen ÖVERALLT och i ALLT.

Det blev en känslokaos men jag försökte dölja det och släppte inte på det föränn det blev natt och vi skulle sova...

Då på kvällen så kom mitt ex brorsa också och även han kramade om mig och där släppte resten utav stenarna från mina axlar kan jag säga....dessa 3 människor som var en del i mitt under en så lång tid i mitt liv, dessa UNDERBARA människor...

Exets bror arbetar nu med att hyra ut segways och givetvis skulle det testas då han kom...hmmm, men feg som jag är så vågade jag väl inte åka riktigt så som jag skulle velat. Är ju en sån där människa som är livrädd att göra baort mig och göra fel...men en liten åktur och test blev det allt...får samla mod och testa igen vid tillfälle.

Dagarna här har varit tidvis känslosamma och minnen och tankar har kommit och gått men i det stora hela så är jag så glad för att jag åkte hit...jag tror nämnligen att jag behövde möta detta och jag kommer se till att behålla kontakten med dem från nu igen. Kanske ta med mig barnen hit fler gånger...dessa 3 har ju också fattats i mitt liv precis som mitt ex har gjort och gör...för han fattas mig fortfarande, skulle ljuga om jag sa något annat.

I dag är det så  måndag och vi är fortfarande kvar här hos ex svärisarna, har inte bestämt riktigt vilken dag vi ska åka hemöver...men det blir någon utav de närmsta dagarna i alla fall.

Vad har vi gjort då vi varit här då?

Jo vi har varit på Lasse Åbergs museéum, tom tits experiment, lek och bus landet, vi har badat också har vi varit till vackra Sigtuna och spelat golf. Hade hoppats på sol i dag men just nu så regnar det utanför fönstret och det är 18 grader...ser förvisso ut att kunna spricka upp så jag sätter mitt hopp till vädergudarna att vi kanske kan få en fin eftermiddag och kväll så vi kan åka och bada och kanske få lite sol på oss. Kollar man vädret så står det att det ska bli bättre så HOPPAS...