Är det för mycket begärt att få in lite lycka och glädje i sitt liv igen?

Tydligen är det så...för hur jag än försöker känna lycka och glädje så finns det saker som rycker i från mig allt vad sånt heter...jag hinner bara få upp hoppet så släcks det på grund av något.
Är inte jag värd mer än så?

Är jag mindre värd än det som katten skiter...det känns som så.

Känner mig som en skitig gammal trasa i bland som är på väg att kastas bort...men jag kämpar på för att hänga kvar...men hur länge kan en skitig disktrasa hålla sig kvar?

Oftast är det ju bara något man kastar bort...och så känner jag mig, bortkastad...smutsig...värd kattskit!

Ja i natt blev det ju inte mycket sovit eftersom gårdagen mest bestod utav sömn på grund av "vissa omständigheter"...har typ sovit/vaknat/sovit/vaknat hela tiden mellan 01-07...då gav jag upp och klev upp.

Drömde en massa tok de korta stunder jag lyckades "lura till"...mycket gammalt drömde jag om, barnens födslar, hur det var då jag träffade deras far och hur jävla kär jag var i honom...den känslan, att vara kär vill jag uppleva igen...men HUR?

Kan man älska en annan människa utav hela sitt hjärta då man fortfarande tycker om en annan?

Jag vill det...jag vet att jag vill uppleva kärlek från någon som älskar mig som den jag är. Som bryr sig om mig, som visar att han älskar mig, som uppskattar det vi har, som finns i min närhet, som vill vara en i min familj....och som släpper in mig i sitt liv till fullo, litar på mig och vill vandra framåt med mig och mina barn.

Önskar bara att den  jag nu tycker om så otroligt mycket kunde uppfylla detta och vara den som vill vandra framåt med mig och barnen för både jag och barnen hoppas ju på att det ska bli så...HOPPAS !!!

I dag har min fd kärlek fixat det sista på bilen så i morgon bär det av till Ånge för att se om min "ådi" nu är godkänd eller inte...jag DÖR ju om den skulle få körförbud och jag måste ta mig därifrån på annat sätt!! Men det skulle inte vara någon fara enligt min fd kärlek så jag får lita på han....

Kallt som fasen är det ute i dag...i morse då jag klev upp visade termometern på -17.8 grader och nu är det "bara" -12.6 Brrrrrrrr....eldar och försöker hålla det varmt inomhus...fryser som en tok invärtes!!!

Önskar jag hade haft ett badkar att krypa ner i nu.....

Inte kan jag elda så som jag vill heller för veden är snart slut och jag kommer inte kunna köpa någon mer ved föränn tidigast i mars...så det här ska bli jävligt kul...

Min fd svärmor ringde till mig förut och jag blev glatt överraskad.

Alltid trevligt att prata med henne och jag är som sagt SÅ glad att vi återfått kontakten med varrandra och nu hoppas jag vi ska kunna hålla den kontakten i fortsättningen också...den svärmor jag har nu är inte att jämnföra med min fd svärmor....

Men alla familjer är väl olika antar jag, alla är väl inte lika omtänksama som mitt ex familj...barnen frågar i bland varför de inte kommer och hälsar på oss...de undrade till och med varför inte de ville komma till oss på jul eller varför inte vi fick komma dit...men det är väl så som det är...men efter 1 år och 7 månader tillsammans med hjärtat så tycker man ju att kontakten skulle vara mer värd än så?

Mina barn är ju liksom en del i deras familj också, hjärtats bonusbarn och de är bonus farmor och bonus farfar...men...ja jag vet inte vad jag ska säga längre...

Jaa, nu skrev jag om "de jag inte får skriva om"  igen men se det tänker jag göra i fortsättningen också för när man inte har någon att prata med om allt detta så får det bli via bloggen...vad ska jag annars göra av med alla tankar, frågor och funderingar? Stänga dom inom mig?

Nej, det har jag gjort tillräckligt i mitt liv...så här i bloggen skriver jag vad jag vill.

Sånt som jag behöver få ur mig...

Har som sagt hört att det påpekats vad jag skriver om och yttrandefrihet är något som finns i vårt land...jag har aldrig nämnt personer vid namn utan skrivit "hjärtat, mina guldkorn, mitt ex, min fd svärmor,mina svärföräldrar, en vän, min kusin" etc....inga namn och så länge det inte står några namn så är ingen speciell person nämnd heller

Ok, vid 1 eller 2 tillfällen kanske jag skrivit personers första bokstav men bläddrar jag tillbaka kan jag inte se hela namn.

Det är tex inte många utav mina läsare som vet vilka som gömmer sig bakom de "namn" jag använder så VARFÖR se ner på mig för det jag skriver??

Någon tyckte jag antydde här i bloggen att hjärtat är min man, men så är inte fallet...vi är SÄRBOS...vi har ett förhållande...men min man, nej nej nej!

Antar jag kommer få höra än mer skit nu...men se det skiter jag fullständigt i för detta är som sagt MIN blogg, MINA tankar, MINA känslor, MITT liv!!! Och de som finns i mitt liv får acceptera det eller försvinna bort ur mitt liv. Jag har tagit nog skit i mitt liv och det är slut med det nu....men jag hade aldrig trott att en relativt närstående skulle prata ner mig på det vis som gjorts. DET sårar kan jag säga...vänd dig till MIG nästa gång, jag bits inte...

Det är inte jag som har problem i detta fall utan det är de som inte kan acceptera mina tankar och känslor som har de största problemen....inte jag för detta är mitt liv!

Nog om detta, blir bara förbannad över att sitta och skriva om det här eftersom jag aldrig behövt göra det tidgare då folk har PRATAT med mig och inte stängt mig ute eller pratat bakom min rygg eller med andra som inte ens har med saker och ting att göra...förbannad blir jag men jag blir även väldigt, väldigt ledsen!

Fick veta tidigare i dag att barnen kommer att  vara hos sin pappa hela helgen så nu kommer jag bli ensam ytterligare i 3 dagar...skulle ju hämtat dom i morgon efter skolan men nu blir det inte föränn på måndag...vill bara lägga mig under täcket och stanna där tills på måndag. Hjärtat behagar väl inte ens komma hit han heller...lägger mig faan och gråter mig till medvetslöshet snart!!

JAG VILL INTE VARA ENSAM !!!

somnade inte föränn vid halv 5 tiden nu i morse efter att ha tagit utav mina sömntabletter...resultatet har ju blivit att jag sovit praktiskt taget hela dagen så nu sitter jag ju här och undrar hur jag ska kunna sova i natt. Någon mer sömntablett vill jag då inte ta...har bara en kvar och den vill jag spara på tills den behövs.

Ska ner och träffa min läkare på affektiva den 9e så jag får ta upp detta med sömnstrulet med honom...har även lite andra saker jag ska ta upp med honom också...så som mitt fortsatt dåliga mående som kommer till och från. Att kroppen blir "obrukbar" i bland och inte vill lyda mig...huvudvärken...att inte kunna bli fri mina tankar och känslor. Det liv jag lever i dag etc...ska nog skicka ett mail innan och skriva vad jag vill ta upp för det finns risk att man glömmer något då man väl är där...

I morgon ska jag få det sista fixat på bilen och sedan hoppas jag kunna åka och besikta bilen på fredag eller på måndag...tisdag är ju sista dagen för besiktning. Så snart kan man köra lagligt igen...

Nu sitter jag i soffan och slöglor på teven, funderar på att snart gå upp och lägga mig...men kommer jag kunna sova?
Kanske jag lägger mig i någon utav barnens sängar...saknar dom oerhört mycket när de inte är här...

Låg vaken länge i natt som var, kunde inta komma till ro föränn klockan var runt 4-tiden...hade en klump i magen till morgon när klockan ringde halv 7...en sådan klump som jag ALLTID får då barnen skall vara hos sin pappa och inte kommer vara hos mig på någon dag. 

Jag saknar dem från första stund som de inte är här, saknar de ju till och med på dagarna då de är i skolan....

mina älskade guldisar!!

När jag skjutsat dem till skola och förskola så gick luften ur mig totalt och jag gick faktiskt upp och la mig under täcket en stund...somnade till och vaknade vid 11 tiden...jätteledsen....bara jätte jätteledsen...utan att ens veta direkt varför.
Visst, ledsen är jag ju till och från hela tiden...men nu kunde jag inte sätta fingret på det riktig...ja, kanske för detta med barnen...kanske hade jag drömt något...kanske pga allt som hänt...jag vet inte...kände mig bara så jävla ledsen!

Fick besök här på dagen, en av mina vänners man kom förbi på en kopp kaffe och lite surrande också kom en kompis hit och kaffade och surrade också en bra stund. En av mina gospel kör kamrater kom också hit på eftermiddagen ett tag innan vi skulle åka ner till kören...såna här dagar gillar jag, då jag får besök...då får jag dels tankarna på annat och sedan känner jag mig inte så ensamen som jag faktiskt kan göra emellanåt.

När jag är ensam så snurrar det ju tusen tankar i huvudet på mig och det är mycket känslor som brottas...och det är inte alltid så bra kan jag tala om. Jag både känner och tänker FÖR mycket i bland...

Har haft bilen på lagning i dag hos mitt ex, är så tacksam att han finns där och hjälper mig trots allt som varit...dock är inte allt klart ännu så jag får vänta någon dag till innan jag kan besikta den...har ju till den 7e på mig för ombesiktning och skulle det vara så att jag inte hinner innan dess så får det ju bli en nybesiktning då...men det är bara 1 sak kvar att fixa så vi får se. Den 7e är ju inte föränn nästa tisdag så...

Ja det var ju övning med gospelkören nu i kväll och som alltid så får det en att må bra för ett tag...sång ger en så mycket och jag är så glad att jag tagit upp den biten igen. Önskar dock att jag på något vis kunde känna att jag utvecklades men...ja man utvecklas väl kanske inte så mycket då man sjunger i en kör?!

Kom hem här nu i kväll och satte mig ner i soffan framför teven...och då...då kom ensamheten över mig. Inga barn bredvid mig i soffan, inga skratt, inget bus, inget kramande och mysande...bara tomt och tyst...och ensamt...

Jag borde inte behöva vara ensam för barnen är ju inte hela min familj men....jaa, jag vet faan inte snart...jag kan ju som sagt inte skriva någonting om mina känslor, tankar och funderingar på den biten...men jag håller på att gå sönder totalt snart!!! Så mycket kan jag säga i alla fall....jag faller sönder pga...omständigheter...

Gruvar mig för att gå upp och lägga mig...sover så jävla dåligt då jag är ensam...eller jag sover nästan inte alls och när jag väl somnar så sover jag bara kortare stunder...vaknar och somnar en kort stund osv....så nu har jag väl 3 nätter framför mig med minimalt med sömn igen...och tusen tankar snurrandes...

  SUCK

Ja dagen blev ju som den blev då kroppen totalvägrade lyda mig under en stund...alltså det är så otäckt att vara oförmögen.att göra det man tänker. Det kopplar liksom inte...antingen tror jag det beror på ett dåligt mående, stress eller andra saker som påverkar och så blir det att kroppen säger i från för mig på det viset att jag blir ett ingenting för att tag? Ja jag vet inte...ska ta upp det med min läkare vid nästa samtal.

Innan jag skulle hämta guldkornen så tog jag mig dock i väg och kaffade hemma hos en kompis föräldrar och väl där var även hennes sons fru med sina 2 småknattar...2 soltroll som ler brett och stort....det får ju en annan att le likväl.

Dagens middag för mig och barnen blev jasminris, chevapcicci och grönpepparsås + grönsallad och majskorn...gottigt!!

Nu i kväll åkte vi i väg och hälsade på ett par vänner och kaffade och surrade utav en stund...hon skulle få göra en operation nu på onsdag som hon väntat på men så ringde hennes läkare nu i kväll och sa att hb låg för lågt och måste upp innan operation kunde ske....kan känna den frustration och hur ledsen jag skulle blivit om jag varit hon. Jag skulle ha gråtit floder och fått ångest som stod mig uppe i halsen.
VISST, det finns ökad blödningsrisk vid denna operation eftersom det är en så pass stor sådan men vad snopet ändå.....men vännen, om du läser detta...NÄR DEN DAGEN KOMMER (ny op tid) SÅ KOMMER DET GÅ OCH BLI SÅ BRA !!!

Guldkornen liggger nu och snusar och fiser i rummet intill...tror mamman i huset ska försöka med det samma för nu är jag trött och har skit ont i huvudet :-(

Vaknade med huvudvärk from hell vid kvart över 5 så jag klev upp och tog mig en alvedon, tillbaka till snarklådan en stund innan det var dags att väcka guldkronen strax före 7 och skjutsa dom till skola och förskola. Inte roligt att väcka dom när de sover men det är aldrig några problem...

Huvudvärken jag har ofta på morgnarna tror jag komemr utav mitt bett fel + att jag biter i hop mina käkar så hårt i bland om nätterna så jag antar att det kanske måste bli ett tandläkarbesök så småningom och kolla upp det. Fick tipset utav en kompis på facebook att det fanns en bettskena att köpa på apoteket så jag ska kanske ta och prova en sådan när det inkommer pengar på kontot nästa gång, för nu är det slut på det som kom...och det är 26 dagar kvar till nästa utbetalning...fy faan vad roligt alltså!!

Fattar liksom inte hur i hela friden detta ska gå i hop...ska till min läkare på affektiva den 9e + på annat samtal...och hur i helvete ska jag ta mig dit? Jag ska besikta bilen innan den 9e...hur i helvete ska jag kunna göra det? Nä fy faan....om man ändå kunde vara 2 som åtminstonde kunde dela på matkostanden men man är ju inte ens det...

Blir så jävla less på allting snart...och ärligt talat så tror jag inte att det kommer ske någon förändring heller. Jag HOPPAS ju dock så klart men...blir bara så förtvivlad...

Faaan, jag vill ju bara komma upp på fötter igen efter allt som varit. Det är ingen rolig situation detta och det finns folk som anser att jag får skylla mig själv i mångt och mycket....men då säger jag så här, vet ni överhuvudtaget hur min sjukdomsbild såg ut? Vad den innebar? Vad den INNEBÄR?

Jag var jävligt, jävligt sjuk och jag är inte fullt frisk ännu för jag kommer att få bearbeta saker och ting länge än och jag komemr att få leva med vissa saker hela livet. Det är inte bara att rycka upp sig...det är inte så enkelt...och ni vet bara bråkdelen utav allt som varit...ni vet inte att varje dag är ett arbete att inte ramla ner igen...för det kan man göra då saker runtomkring drar ner en...och jag är ju kanske en extra känslig människa och kanske är jag extra sårbar...men döm mig inte för det utan SE den jag är!

Fanns så många som svek mig då jag behövde de som allra allra mest och det tror jag berodde på att de inte ville fatta hur sjuk jag egentligen var...de såg inte min sjukdom och den sjukdomsbild jag hade utan de ville bara se den jag varit innan. Men den människan försvann in i det där skalet och ner i det där svarta djupa hålet....MEN, innanför skalet fanns jag hela jävla tiden...ni ser mig ju som sjuk fortfarande...men visst, det är ert problem...i nuläget vet jag det jag önskat jag visste då...

Ja nu fick jag spy ur mig lite galla igen...fy faan vad skönt!!

La mig på sängen sn stund här förut och då jag skulle kliva upp vägrade kroppen lyda mig. Hur mycket jag än ville kliva upp så kom jag ingenstans....detta har hänt en gång tidigare...innan jag blev som sjukast, då bit för bit av mig började lägga av....är jag på väg åt samma håll igen? Är det kroppens sätt att säga i från, att det är för mycket just nu?

Otäckt är det i alla fall...kan tänka mig det är samma känsla då man får en stroke och tappar kroppen....uffs...

Nu ska jag i väg och kaffa lite innan det är dags att hämta guldkornen...i eftermiddag och kväll tror jag det bara ska bli en massa myspys med dom. Mamman är lite ringrostig i kroppen och knoppen i dag nämnligen...

Blev ytterligare en natt med uselt med sömn...hela 1½ timme blev det totalt i natt som var, har lika gärna kunnat varit utan den 1½ timmen också för under 2 timmars sömn säger dom ju att man är "osoven".

I dag bidde det en sväng till Fränsta för att tanka bilen och in och handla det sista till morgondagens badkalas. En tur in på erikshjälpen blev det också men inga fynd gjordes i dag...höll dock på och tvärdog där inne utav svett stank! Det brukar vara en gubbe som är där och handlar/kollar varenda dag de har öppet och han doftar definitivt INTE violer kan jag säga...nu brukar jag normalt inte reagera så nämnvärt över kroppsdofter utan bara göra en notering att en människa luktar MEN i dag...huga, jag kunde inte ens gå i närheten av där han var utan fick gå till en helt annan del utav butiken.
Undra om de inte känner hur de doftar själva...det kan de väl inte göra? Eller är de så invanda med sin kroppsdoft att de inte känner av den på samma sätt som en annan?

Vid 13 tiden åkte jag och hämtade mina föräldrar för att de skulle få komma hit på kaffe och tårta. Äldsta guldkornet fyllde ju 11 år i tisdags men då kunde dom inte komma så de kom och fikade i dag i stället.

Dagens middag blev tacos, men inte för det yngsta guldkornet....hon ville ha plättar! Och till plättarna åt hon...jordgubbs syl, creme fraiche och majs...hahahaha....mammas toksnöre...men hon tyckte det var gott. Fast i och för sig...det finns ju sådana här blinier, som är en form utav plättar, som man brukar äta creme fraiche, stenbitsrom och annat gottigt till...huvudsaken att gumman tyckte det var gott och med tanke på att hon fick i sig 10 stycken plättar med detta till så måste hon ju ha tyckt om det.

Lite wiiande har det också blivit denna dag + gladiatorerna på teven nu i kväll.

Guldkornen ligger och tittar på en film nu innan de ska sova och jag tror nog det blir snarklådan för en annan också snart...man har ju varit vaken i typ 22 timmar och 40 minuter nu så man känner sig rätt mör kan jag säga så sova låter som ett mycket frestande alternativ till att sitta här...

I morgon har äldsta guldkornet badkalas på eftermiddagen så i morgon förmiddag skall det fixas med allt som ska tas med dit...kommer skära upp lite olika frukter, ta med vanilj youghurt, popcorn, chips, dip, läsk/saft, bullar och kaffe.

Jag HOPPAS nu att en del utan föräldrarna till de andra barnen kommer att stanna kvar där för att hålla koll på både fikat, alla barnen och hela bassängen är mer än vad jag ensam klarar av. Vet dock att bästaste kusin kommer att komma lite senare och en mamma till en fd klasskompis till äldsta guldkornet.

Så då är vi ju i alla fall 3 stycken som kan hålla koll.

  zzz

I natt har det varit en sådan här ångestfylld natt igen där det inte blivit mycket sömn alls...hade sådan huvudvärk till morgon (halv 6) med ett sånt tryck bakom ögonen så jag trodde de skulle ploppa ur skallen på mig nästan, klev upp och satte mig framför teven men vid 8 gjorde huvudet så ont så jag gick upp och la mig på sängen en stund...somnade till 1 timme ungefär och då jag vaknade till kändes det bättre.

Skulel kunna tro att jag i bland biter i hop mina käkar väldigt hårt om nätterna då jag sover och eftersom jag har bettfel så kan det ge huvudvärk och migrän har det sagts till mig...så, antingen får jag väl ha det så här eller så får jag gå till tandläkare/diktor då ekonomin tillåter det...

Mamma kikade förbi på kaffe en sväng på förmiddagen då hon varit på affären...eller rättare sagt, jag ropade in henne på kaffe då jag såg att hon gick förbi.

Satte mig vid datorn och slog på radion via den...där spelade de en låt och då rasade allt. All smärta, all sorg, all förtvivlan, all besvikelse, allt kom över mig bara jag hörde den och jag grät i säkert 2 timmar efteråt. Hulkade så jag tjöjdes och från maggropen kom det små vrål...gråtångest med andra ord...faan alltså att det kan göra så ont.

Är så trött på att gråta nu, har ju gråtit varenda jävla dag nu sedan 31 september 2009 och jag trodde faktiskt det skulle ta slut någon gång. Ja nu är det ju inte enbart pga det som hänt som jag gråter utan det finns så mycket annat runtomkring mig som får mig till gråt....jag vill inte ha det så här...jag orkar inte ha det så här...jag är värd så mycket mer, så mycket bättre och jag förtjänar att få må bra och känna glädje och lycka!!!

Lycka har jag förvisso i mitt liv i form utav mina 2 dyrbara guldkorn...men resten då?