Ja så kom jag ju i väg in till Sundsvall i alla fall i dag eftersom jag fick låna en bil.

Åkte ner vid 10 i 11 och fd svärmor åkte med mig ner eftersom hon skulle vidare hem till Stockholm med buss från Sundsvall.

Var hem till en av mina vänner och fikade lite och surrade utav en bra stund. De skaffade en sphynx (nakenkatt) för ett tag sedan och jag har varit så nyfiken på den kissen men av olika anledningar har det inte funkat med ett besök hos dom men så nu i dag klaffade det...och vilken katt! Vilken UNDERBAR lite varelse....de är inte vackra men joo, han var vacker...på sitt sätt...och jag blev förälskad i den katten...hade jag inte haft 3 katter redan och hade jag haft råd...ja då har det nog blivit en sphynx i familjen...

Efter besöket så åkte jag in till birsta för att kolla efter skor till äldsta guldkornet...hon ville ju ha en one piece i present men ändrade sig och ville ha polarstövlar i stället. Normalpris för ett par sådana brukar ligga på runt 900 spänn men jag gick in på en skobutik och hittade sådana till över halva priset...så då fick även yngsta guldkornet ett par sådana för det behövs då vi ska åka skoter och vara ute på isen. 2 par skor för 765:- det kallar jag för FYND!!!

Min före detta svärmor och jag var mer som 2 vänner än som svärmor och svärdotter...

När hennes son, mitt ex, lämnade mig så ramlade jag ner i en otroligt djup depression med diverse olika "delsjukdomstillstånd" så hände det saker som gjorde att jag tog helt och totalt avstånd från henne...hon sårade mig lika ont som hennes son (mitt ex) och sista gången jag pratade med henne var i början utav 2010.

I går då min äldsta dotter fyllde 11 år som bjöd jag hem henne hit till mig och "isen blev bruten"...jag kan inte beskriva hur SKÖNT det var att få krama om henne för hon (och hennes familj) har ju fattats mig lika mycket som hennes son (mitt ex) har gjort (och gör). Så det blev ett stygn som snörde i hop en liten del utav det stora sår jag bär i mitt hjärta och själ...såret är ju fortfarande öppet delvis och det gör ont...men ett stygn sattes nu mot fortsatt läkning.

Jag har saknat dig Åsa...och jag är så glad att du kom hit...hoppas bara vi även får tillfälle att prata om allt som hänt, jag behöver det nämnligen...

I dag bjöd jag hit henne igen för att äta middag med mig och barnen, gjorde gräddstuvade morötter/vitkål/broccoli/blomkål/brysselkål/sockerärtor och till det stekte jag fläskytterfilé...i morgon åker hon hem till Stockholm igen men jag har tagit hennes mobilnummer igen så jag hoppas vi kan ha fortsatt kontakt och att vi kan träffas då hon (och kanske hennes man) kommer upp till mitt ex igen...+ att kanske jag och barnen kan åka ner till dom och hälsa på...

I morgon ska jag ner till Sundsvall och inhandla saker till helgens badkalas som äldsta dottern ska ha på söndag, min bil är ju belagd med körförbud och skall bli fixad i kommande dagarna...har förtvivlat försökt låna en bil men inte lyckats och jag ringde även till shell och hörde om de hade någon hyrbil inne i morgon men det hade dom ej.

La ut en förfrågan på facebook och hörde i fall någon kunde låna ut en bil till mig i morgon och alltså det finns så UNDERBARA människor....en person som jag arbetet med lite tidigare men som jag ej brukat umgås med...hon och hennes man lånar ut en bil till  mig i morgon...sådana människor finns det inte många utav kan jag säga...jag är SÅÅÅÅÅ glad !!!

MARIE & PATRIK...vet ni hur gudomliga ni är!

Vet ni hur stor hjälp detta är för mig......tack, tack, TACK!!!!!

Jag tror inte det är många som skulle ställa upp och låna ut en bil till någon man inte står nära....men ni är underbara!!!

Den första lyckligaste stunden i mitt liv var då jag träffade mina barns pappa första gången i november 1999...

Min andra lyckligaste stund var just detta datum...

Klockan 22.27 onsdagen den 24 januari 2001 förändrades mitt liv...

Det var då jag blev mamma för första gången, det var då som jag och mitt ex blev en FAMILJ.

Då när hon kom upp på min mage, efter 18 timmars arbete, kände jag en sådan lycka och en sådan kärlek som inte kan beskrivas i ord...det är nu 11 år sedan men jag minns det som om det var i går.

JAG ÄLSKAR DIG UTAV HELA MITT MAMMAHJÄRTA...  HANNAH

och jag måste börja med att säga ett STORT TACK till bästaste kusin m familj som lånade ut en av sina bilar till mig i dag så jag kunde ta mig till Sundsvall och göra det jag skulle....tack, tack, tack....älskar er!!

Sedan måste jag få fortsätta med att tala om att denna dag blev mycket bra...tror det är första gången på länge som jag känt den känsla jag känner nu efter i dag och det gör mig så GLAD!!!

Ni som läser min blogg...hur många gånger har jag skrivit att jag är glad? Inte så många gånger sista tiden va...men jaaa, jag måste erkänna att jag suttit och lett för mig själv sedan jag kom hem. Jag HOPPAS nu bara detta bara blir till det bättre...en gång gör kanske ingen skillnad direkt men med tiden så kommer det nog kanske kunna bli bättre och bättre...jag HOPPAS, HOPPAS, HOPPAS verkligen det för jag vill verkligen detta...gå framåt i livet med...jaaa...

Att släppa det gamla är svårt och jag har ju skrivit tidigare hur jag känner och tänker kring allt som hänt...och det håller jag fast vid att det är så...men man kan faktiskt älska en människa långt inne i sitt hjärta fastän man även älskar en annan...man kan älska på olika sätt. Det som jag och mitt ex har haft kommer ingen någonsin kunna ta från mig eller ersätta och de känslor jag fortfarande känner är inget jag bara an släppa. Visst, jag skulle kunna rycka på axlarna och låtsas om som jag inte känner så....men vem och VILKA lurar jag då? Joo, mig själv och alla runtomkring...och det har jag gjort tillräckligt i mitt liv. Jag MÅSTE vara ärlig mot alla runtom och jag måste vara ärlig gentemot mig själv...så är det bara...jag älskar fortfarande mitt ex men jag älskar även ... Låter det konstigt ?!

Är jag knäpp?

Ja då får jag väl vara knäpp, urblåst eller vad det nu än må vara...det är så det är för MIG!!!

För att sammanfatta denna dag så kan jag göra det med orden...den blev bra!

Vaknade med huvudvärk till morgon...inte så ovanligt kanske eftersom jag OFTA har huvudvärk och migrän nu för tiden.

Dock vet jag vad denna huvudvärk jag har nu beror på...den kommer sig utav allt för mycket tankar, allt för mycket spänningar, allt för mycket gråt, allt för mycket oro och allt för mycket ångest.

Med allt detta i kroppen, som känns vid HELA tiden är det kanske inte så konstigt att man får huvudvärk...och just nu bär jag ju även på den här enorma klumpen i magen. Klumpen över att ev ta steget och träffa min fd svärmor. I går var det sådan klump i magen att jag fick gå på toaletten vid 2 tillfällen och "hulka"...och när man är tvungen att göra det...ja då är det en ångest klump som är enorm.

Att det sedan är så många olika saker som gör ont i kropp och själ gör ju inte heller det hela bättre.

NÄR i helvete ska jag få någon så när ro i själen? Jag vet att jag troligtvis aldrig kommer att läka i själen helt och fullt....jag vet att jag troligen aldrig kommer att bli hel i mitt hjärta och jag vet att jag definitivt aldrig kommer att glömma.

Läste detta ordspråk nyss...

Sluta aldrig önska

Sluta aldrig be

Sluta aldrig hoppas

Under kan ju ske

...och det är vad jag aldrig kommer att sluta göra heller utan jag kommer önska, hoppas och be att det där undret kommer ske en dag. Kan hända jag är otroligt dum MEN det är hur JAG känner...

I dag ska jag och.....till Sundsvall på samtal och jag hoppas det kan ge någonting och göra saker till det bättre och att det kan leda till den förändring jag så länge bett om. Om inte dessa samtal ger någonting...ja då vet jag ärligt inte vad jag gör. Troligtvis leder det till det som jag varit på väg att göra vid flertalet tillfällen men som jag pga min kärlek vill unvika så långt det går...för kärleken anser jag att man kämpar för, det är inget man bara lämnar utan att ha gjort ansträngningar (som mitt ex gjorde, han bara avslutade allt).

En del människor tror att en familjerådgivare är en person som ska leta fel hos båda parter...men så är det definitivt inte. Familjerådgivaren finns till för att ge råd och stötta i realationer där det finns problem så som tex kommunikationssvårigheter, försöka få parterna att förstå och respektera varrandra, att hjälpa till så man kommer ur de gamla hjulspåren och kan utvecklas i sitt förhållande....bland annat.

Jag TROR på detta men om det nu ger det jag hoppas på återstår ju som sagt att se...men då har man ju i alla fall gett det en chans och då vet man att man gjort vad  man kan för att rädda det man har. För jag vill framåt i livet med ... och jag hoppas nu bara han vill det samma, så som han säger att han vill göra.

Älskar ju dig hjärtat...

OJDÅ...nu skrev jag något som jag inte skulle skriva om men jag måste få ur mig detta...

Nu ta tag i lite saker innan det är dags att bege sig hem till kusin för att låna bilen utav henne...min bil skall ju fixas i dag som sagt.

Så var strax ännu en vecka till ända...

I dag har det inte gjorts så mycket här hemma...eller jo, det har det väl om jag tänker efter...det har bytts gardiner och lampor i sovrummen uppe och bytts mattor i vardagsrum också har det ju tvättat 2 maskiner och torkat dessa + att bilen har städats ur...skulle behövt dammsugit den också men det får bli en annan dag. Rensade ur allt "skräp" som lagts på hög i bagagetutrymmet och golvet i baksätet...jösses!!

I morgon ska mitt ex fixa det som jag fick anmärkningar på vid besiktningen i december. Skulle egentligen har besiktat bilen innan den 9 januari men han hann inte fixa med bilen innan dess så nu har jag ju körförbud på den sedan dess...men jag är ju glad att jag hinner med att besikta den innan det blir en ny kontrollbesiktning...har ju till den 9 februari att ombesikta...

I morgon ska jag/vi i väg till Sundsvall på samtal...ska vara där klockan 15 så i morgon får barnen sova hos sin pappa eftersom jag inte kommer hem föränn på eftermiddag/kvällen.

Barnens farmor kommer upp till dem i morgon och ska stanna tills på onsdag så barnen skulle nog ha sovit hos sin pappa i vilket fall som helst i morgon...

Har sån ångest över en sak...barnens farmor, min ex svärmor,vill komma hir och träffa mig någon utav dagarna som hon är här nu men jag vet inte. Saker och ting blev så konstigt då jag blev sjuk och jag har inte pratat med henne på över 2 år nu...under de år som jag och exet hade tillsammans så var hon inte bara min svärmor utan hon var mer som min bästa vän så när mitt ex lämnade mig för den nya han har...då när han tog allt av mig och såg mig bli allt sjukare och sjukare så förlorade jag ju inte bara mitt livs kärlek <3 utan även hela hans familj som varit en del i min familj under alla år.

Lika mycket som jag saknat och saknar mitt ex...lika mycket har jag saknat och saknar hans föräldrar och hans bror....jag har liksom ingen kontakt alls med dom och det på grund av att jag fick ta en hel del "skit" och elaka ord då ju sjukare jag blev och det är saker som gjort så ont och saker som jag inte kan glömma..

Men, nu vill hon komma hit och träffa och se mig...men jag vet inte....jag både vill och vill inte....det gör liksom bara så ont och jag har haft en stor klump i magen ända sedan mitt ex skickade det sms där han frågade om jag kunde tänka mig träffa hans mamma igen.....vi får se....på sätt och vis skulle det vara skönt för då kanske ännu en del utav allt onda kunde göra lite mindre ont...vi får se....just nu är jag väldigt kluven...

Väldigt kluven....

Ja i dag hade jag ju tänkt ha en städa och byta gardiner dag men det blev inget av med det.

Vaknade halv 7 med en sjuhelsikes huvudvärk...låg kvar i sängen och blundade + wordfeudade lite.

Vid halv 8 kom yngsta guldkornet intassandes till mig och kröp ner...tykte hon kunde somna om en stund till vilket hon faktiskt gjorde...ända fram till halv 10 faktiskt. Äldsta guldkornet sov till 10.

Upp och åt frukost, hämtade in lite ved, började städa ur bilen lite grann...vilket var välbehövligt!

Tog en promenad till konsum för att köpa mjölk, kattmat och margarin.

Hem och bakade lite muffins men ena sorten blev helt fel....men men det gick att äta dom ändå.

Fick besök utav min "lillasyster" och hennes dotter...min yngsta och hennes dotter är årsbarn och lika gamla.

"lillasyster" och jag kaffade, muffinsåt och surrade....barnen fikade dom också och sedan spelade de både wii och nintendo

Kollade igenom lite gamla kort och fick en del skratt...herrejösses hu det varit med fester och tokigheter...men roligt har det också varit.

Hennes dotter ville stanna kvar här då de skulle gå hem så det fick hon göra och jag passade på att bjuda hon hennes man och bonusdotter på middag...bidde fiskgratäng, sallad och hemgjord potatismos. I vanliga fall är vi mest 3 runt bordet (utom de ggr <3 är här) men i kväll var vi 7....tycker det är så kul då man har folk hemma på middag...måste ta och börja bjuda hem mer folk på sånt...det är ju så trevligt!

De stannade här i ett par timmar så barnen lekta och hade sig, spelade spel, målade och ritade.
"lillasysters" bonusdotter är 1 år äldre än min äldsta dotter och de roade sig med datorn en stund och sedan spelade de kort...så nu har äldsta dottern lärt sig ett kortspel som hon ska lära mig spela i morgon. Hon hade velat göra det i kväll men mamman var lite slut i luvan så jag tog ett spel på wii med båda barnen innan vi nu lagt oss...

IMORGON däremot skall det bli gardinbyten uppe på sovrummen också måste jag försöka leta fram några lampor till fönstren....det är ju liksom kaos bland alla saker sedan jag flyttade så jag vet ärligt talat inte vart jag har någonting i princip...men bara det blir vår och jag har varit och slängt en massa skräp ute i bodarna på återvinning så ska jag göra i ordning med hyllor och lådor ute i boden så vet man vart man har allting sedan. Ja allt kan man ju inte lägga ut där eftersom det är fuktigt men mycket kan man nog stuva undan dit....

Nu blir det natti natti här i hemmet...klumpen utav ångest och oro håller sig kvar i magen...ang det jag skrev i går...vet faan inte hur jag ska göra...

Skjutsade i väg guldkornen till skola och förskola nu i morse och redan där var dagen förstörd...lyckas väl se exxets jävla sl**a precis då vi kom, fy faan säger jag bara!!!

Hem och gråtångest till nivå hundratusen i nästan 1 ½ timmes tid....smärts, sorg, besvikelse, hat...allt på en och samma gång i en enda stor KABANG!!!

Fick ingenting gjort alls här hemma, jag som hade tänkt byta gardiner och lampor men nej, jag ramlade ner i ett stort svart hål med total handlingsförlamning. Bara satt i soffan och stirrade, kom mig inte ens för att slå på teven...utan bara satt...

Hur faan ska man komma över saker och ting? Hur länge ska det kännas som en kniv som bryter ens hjärta itu? Hur länge ska dessa tårar gråtas? Hur länge skall denna förtvivlan gro? Hur länge ska ångesten ta sitt grepp om mig? Hur länge skall man känna saknad? Hur länge ska man gå med denna sorg? Hur länge ska man hata? Hur länge ska dessa tankar finnas? Hur länge ska dessa känslor finnas? Hur länge ska man känna sig olycklig? Hur länge tar det tills man blir hel?

Nåväl, halv 1 hämtade jag i alla fall guldkornen på skolan och förskolan. Åkte hem och spelade lite wii....

Redan vid halv 3 började yngsta guldkornet säga att hon var hungrig så det fick bli en tidig middag i dag...klockan 3 satt vi och åt dagens middag som blev gräddstuvad pytt med stekt ägg.

Sedan wiiade vi lite till och jag kan säga som så, att den här mamman i huset är inte speciellt haj på detta med teve spel...men det är kul!!

Fick ett sms utav exxet på eftermiddagen där han frågade om det var helt uteslutet att träffa hans mamma.

Hans mamma var som en bästa vän för mig under alla år och kontakten där bröts ganska tidigt innan jag ens blev riktigt sjuk. Hon tyckte jag var en så dålig mamma, hon förstod varför jag blev lämnad...hon gick på mig med en massa olika saker...detta knappa månaden efter det att exxet hade sänkt ner mig i det svarta hål som sedemera blev så enormt. Dessutom så var jag extra känslig just då eftersom jag precis hade gjort min magsäcksoperation.

Jag kommer ALDRIG glömma den där spydiga uppsynen hon gav mig då jag satt ute i vedboden med världens gråtångest attack, när hon sa "du är en sån usel mamma och jag förstår varför du blir lämnad"...just vid det tillfället sa jag en sak till henne. Jag sa "bara så du vet det "Å" så kommer jag att........" ja mer kan jag inte skriva men jag sa en sak till henne, en sak som har kunnat ske vid flertalet tillfällen. När jag sagt det så bara skrattade hon åt mig.....sedan dess har jag inte velat prata med henne....och även det har varit en sorg i allt detta. Jag förlorade ju inte enbart mitt livs stora kärlek...jag förlorade ju hela hans familj också!

En del av mig vill träffa henne igen för att få prata igenom allting och kanske skapa en form utav kontakt men en annan del av mig vill aldrig mer se henne igen....just nu känns det som jag inte ens skulle fixa det eftersom det gör så ont. Hon har ju fattats mig lika mycket som mitt ex har gjort....det är så svårt....för det gör så ont!!!

Visst, det kanske skulle vara bra för barnens skull att se att vi kan prata med varrandra men jag kan inte enbart tänka på barnen i detta...jag vet att om jag går emot det jag känner och allt blir fel ännu en gång....ja det törs jag liksom inte ens tänka på vad det skulle kunna bli av det hela...för jag är ju inte i direkt balans just nu kan jag säga....långt i från....minsta lilla får mig ju att snudd på bryta i hop och få ångest och jag gråter flera gånger om dagen nu oftast till skillnad mot 1 gång varje dag som det varit nu ända sedan 30 september 2009 på kvällen då jag läste det mail där mitt livs kärlek raserade hela mitt liv...VARJE DAG har jag gråtit sedan dess!!! Varje dag...

Nu i kväll kände jag att jag var tvungen att göra något för att skingra mina tankar lite så jag och barnen tog och åkte och hälsade på ett par vänner en stund. Blev bjudna på mat där...potatisgratäng och fläskfilé...så jäkla gott!!!

Pratade, kaffade och fikade och vid 22 tog vi och styrde kosan hemåt....

Barnen sover nu och jag ska väl snart ta och försöka göra det samma...men det är inte lätt att somna med denna kaos inombords och en stor klump utav ångest i ens bröst. Andningen blir så ytlig en sån här gång och man är livrädd att det ska slå över till panikångest....ska väl ändå försöka lägga mig...sen får man väl se om det blir någon sömn eller inte...det är faan inte roligt detta... SNÄLLA, kan någon spola tillbaka tiden så jag kan få må bra i själen igen !!!