Skrev ju i fredags att jag skulle åka till finaste och älskade H-E och tillbringa en natt hos honom, vilket jag gjorde....

Men det blev inte bara en natt utan jag blev kvar hos honom till igår kväll, han kände inte för att åka till sin bekant i Gävle utan ville hellre stanna hemma och ha kvar mig där hos honom :-D och det gladde ju mig och värmde såklart mitt inre...

Hans dotter kom också dit så på lördagkväll satt vi och kurade i soffan tillsammans alla tre och kollade på film och sen sov vi i husvagnen alla tre då på natten vilket var jättemysigt...

Igår då det var dags att åka hemåt så åkte han också åt samma håll som mig eftersom han skulle till grannbyn och öva med bandet så i natt så sov han hos mig.

Vi som egentligen inte skulle ses förrän på torsdag (vara från varandra i 10 dagar) har haft 3 dagar/nätter tillsammans och som alltid har det varit underbart där med och hos honom i paradiset <3

Älskar den mannen allt mer och mer och han får mig verkligen att känna mig älskad också och han ger mig sådan bekräftelse hela tiden...med beröring, blickar, ord, närhet etc.

Bekräftelse är något viktigt och jag ser till att ge honom all bekräftelse jag bara kan tillbaka.

Tänk att det som enbart var tänkt som kul 2 människor emellan har blivit till något så underbart varmt!? Jag är väldigt glad att jag bjöd hem honom till mig där 2 dagar innan jul "bara för att".... Och att jag gav det en chans och kände efter då när jag inte visste vad, hur eller om jag tyckte något.

Men känslorna kom och de växer sig allt starkare och blir allt djupare...

Jag har hittat rätt i livet känns det som och jag tror han är av samma syn... Jag tolkar det som så i alla fall och det utifrån många små små saker och handlingar och ord.

Älskar dig hjärtat!!!

Pratat med yngsta tösen nu i kväll och hon har det bara bra hos sin farmor och farfar. Badar i deras pool och har kul.
Äldsta tösen åkte ju på klassresa i går och har tillbringat dagen i Helsingfors och nu är de på väg hem med båten och morgondagen tillbringar de på gröna lund.... Hoppas att de har det jättekul och bra, fick inte ringa henne förrän i morgon då de är hemma i Sverige igen men jag antar de har det bra....

Har haft ont i mina njurar nu i kväll, riktigt jävla ont till och med. Trodde jag skulle gå sönder här förut men efter smärtstillande har det värsta lagt sig... Hoppas det inte blir värre för jag vill ogärna uppsöka vårdcentralen eller akuten....

Nu är det nattinatti här, ska skjutsa mamma och pappa på ärenden i morgonbitti...

Tog 2 sömntabletter i går kväll och har sovit som en klubbad säl hela natten i natt...vaknade till vid halv 6 dock men somnade om och sov fram till klockan var 9.

Yngsta tösen och min ex svärmor kom hit och fikade lite också fick jag säga hej då till yngsta tösen också eftersom hon följer med sin farmor hem och tillbringar några dagar/någon vecka där hos farmor och farfar...något som barnen gjort varje sommar sedan de var runt 1½ år. Vemodigt att säga hejdå och vet att det dröjer ett bra tag innan man ses igen men jag vet ju hur mycket de älskar att vara hos farmor och farfar.

Äldsta tösen kommer också att åka dit något men vet inte riktigt när eftersom hon nu först och främst åker på klassresa på söndag och blir borta tills på onsdag...kan hända hon åker buss/tåg/flyg sedan ner till farmor och farfar hon också...vet inget ännu hur det blir med det.

Sen kanske det blir så att jag åker ner och är där någon dag också då när det börjar bli dags för dem att åka hem därifrån....vi får se hur det blir.
Mina ex svärföräldrar betyder ju fortfarande väldigt väldigt mycket för mig och kommer liksom deras son alltid att ha en väldigt stor och viktig plats hos mig....jag älskar dom likväl som jag älskar deras son som givit mig mina 2 underbara döttrar.

I eftermiddag/kväll åker jag ner till kärleken och tillbringar natten hos honom, åker sedan hem igen i morgon då han åker och hälsar på en bekant...blir några timmar i hans närhet. Hade tänkt låtit bli och väntat med att ses på torsdag då jag ska åka ner dit igen för att spendera midsommarhelgen med och hos honom men det är allt för många dagar kvar till dess så jag åker ner till honom en sväng nu också.

Eller hos honom ska vi ju inte vara på midsommar utan jag ska följa  med honom på en spelning som han och en bekant till oss båda har inbokade på en campingplats mellan Sundsvall och Härnösand...så midsommarhelgen kommer bli både rolig, trevlig och bra :) !

Ska jag vara ärlig så tror jag att FRAMTIDEN kommer bli väldigt väldigt bra från nu...känns ju som att jag har hittat rätt i livet ÄNTLIGEN och jag bara hoppas att den känslan kommer hålla i sig för alltid nu.
H-E är kärleken för mig på så många olika sätt och jag älskar verkligen den människan...känner känslor för honom som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna igen och jag känner även sånt jag aldrig tidigare har känt.
Underbara och älskade <3

en dag som varit regning och genomgrå hela dagen och jag sitter här och försöker minnas om det någon gång varit sånt här regnväder under mina egna skolår eller barnens tidigare år och kan nog konstatera att detta banne mig är första skolavslutningen som barnen inte kunnat tåga i kortege till kyrkan utan fick åka buss...

Själv har jag varit helt uppe i varv ända sedan i går och det blev NOLL sömn i natt som var...har ju oroat mig väldeliga för cermonin i kyrkan...men det gick bra!

Åkte till kyrkan själv och när jag klev in där fick jag syn på min kusin som jag sökte mig till, precis då jag kliver in där på den bänkrad där hon satt så ser jag att bakom henne satt mina barns pappa, hans nya, deras barn, hennes barn, hennes mamma och min ex svärmor...då hamrade hjärtat på i 220 och jag kände hur jag började domna bort men jag klev ändå in till min kusin och satte mig ner där bredvid henne.
Inombords var jag i uppror....

Barnen sjöng så vackert och mamman fällde ju en och annan tår i vanlig ordning och efter cermonin var det ju träff för barnen med sina fröknar och fotoknäppning...

Jag är så glad och stolt över dessa 2 vackra och underbara döttrar och jag är så tacksam för att deras pappa varit med och skapat dessa...något jag älskar honom för och kommer alltid att göra.

Jag tog steget till försoning nu i kväll vid kyrkan också. Var fram till barnens pappas nya tjej och bad henne om förlåtelse och fick till svar att det var okej...jag tror att det släppte ett ton med stenar från mina axlar där och då. Min exsvärmor såg det och kom efteråt fram till mig och kramade om mig hårt och sa "men nu Anna-Maria släppte det väl från dina axlar, du är en stark människa"....just då kände jag mig inte det minsta stark utan började gråta.
Alla spänningar jag haft i kroppen släppte då jag kom hem och ångestkaosen vart ett faktum...grät skakade skrek och grät grät grät....

Men jag tog steget och isen är bruten....och jag är STOLT över mig själv för att jag fixade det.

Min förhoppning är ju nu att jag ska slippa känna att jag måste kliva åt sidan och hålla mig undan vid diverse tillställningar, att jag kanske ska kunna åka till badstranden med barnen och kunna sitta där även om dom kommer dit...att vi kanske till och med vid tillfälle kan göra någonting tillsammans som tex att åka till lekparken och leka eller så. Jag vet inte hur hon ser på det eller hur mitt ex ser på det men jag hoppas det kan bli något bra utav allting....vi är vuxna och vi har barn som vi älskar....och  jag vill barnens far allt gott.

Jag har ju släppt honom som person men han kommer alltid ha sin plats hos mig eftersom han är barnens pappa och för den skull så kommer jag alltid älska honom...visst kan jag fortfarande känna mig ledsen över att allt blev så som det blev men det ligger ju bakom mig och går inte att ändra på.

Jag har ju hittat kärleken i mitt liv och vill nu framåt mot framtiden...och på något sätt vill jag ju att mina barns pappa och hans familj ska finnas med däri.

för mina 2 guldkorn...dock är själva skolavslutningen inte föränn i morgonkväll kl 18 i våran kyrka men barnen gjorde sista skoldagen i dag som sagt.
Jag fixade i ordning tårtorna till äldsta tösens klass och deras avslutningsfika...så här såg de ut och jag antar de tyckte om dem för det blev inte mycket kvar och de hade ätit 2 bitar var :)

I dag var jag på sociala också så nu är det väl bara å vänta och se om jag får någon hjälp med det jag behöver hjälp med...fy faan att ens behöva gå dit!!!

Här på eftermiddagen blev jag så där toksugen på rabarberkräm och eftersom jag har 2 stora plantor med ett överflöd av rabarber så kokade jag lite extra mycket för det är ju så jäkla gott...med lite socker på och gärna en skvätt med kanel också. MMMMUMS....det blev min middag för i dag.
Efter det fick gräsmattan sig en klippning och en krattning och här på kvällssidan kom min ex svärmor och yngsta guldkornet hit på lite fika...med sig hade hon 2 stora plantor med bambu som jag ska ta och peta ner i morgon....bambu är ju så vackert så jag hoppas nu bara den kommer att trivas här i vår växtzon.

Ja i morgonkväll är det ju som sagt skolavslutning här i kyrkan och jag sitter med en stor klump i magen inför den...dels för att behöva se vissa och sedan dels för att jag ska gå själv. Visst, jag kan göra sällskap med min kusin och hennes familj eller någon utav mina vänner men jag går dit ensam, utan kärleken...som jag gärna hade velat haft med mig :( men han hade tagit på sig att spela på en avslutning i Bergsjö då på kvällen och sen hade han stängning utav fritids så han kommer inte kunna finnas med som mitt "stöd" och "axel att luta mig emot"...

Det finns ju saker som händer runt mig just nu som gör saker och ting lite extra känsliga just nu och jag VET att det blir känsligt i morgon...och jag gruvar mig!
Fick springa och ångestkräkas här förut och hjärtat skenar emellanåt och jag domnar lite här och där...ångest på hög nivå med andra ord...men men.....finns ju lugnande tack och lov men vill helst slippa dessa...vi får se hur det blir....

Sovit lite som en klubbad oxe i  natt men vaknat ett par gånger mellan varven och famlat efter hjärtat som inte fanns där intill...kudden har i stället kramats om väldigt flitigt i  natt kan sägas. Vaknade till och med med kudden omfamnad...haha!!

Fick besök utav min vän Carina på förmiddagen så det blev en stunds kaffesurrande = ett välkommet avbrott :)
Har slängt i gång en tvätt nu precis och sedan skall det snos ihop en tårtbotten till morgondagen då jag lovat fixa en tårta till avslutningsfikat för äldsta tösens klass. Gör bara en vanlig sockerkaksbotten i långpanna och sedan skall det hårdvispas grädde och läggas på en massa bär och frukt ovanpå....hoppas det räcker med 1, kanske måste sno ihop 2 eller åtminstonde 1½....hmmmm!

I morgon ska jag upp på kommunen och dess soc kontor...har nämligen halkat efter med elen sedan i vintras då jag fick en elräkning på över 6000 så nu riskeras det att strömmen slås av om dryga 2 veckor så nu har jag fått svälja min stolthet och vänt mig dit för att be om hjälp med det jag ligger efter med. Soc har nekat mig hjälp tidigare men i detta fall måste de hjälpa mig...dock vet jag att de kommer försöka snirkla undan med en massa pekpinnar och annat och jag lär ju få sitta där och känna mig som en jävla idiot....jag vill egentligen inte vända mig dit överhuvudtaget eftersom jag känner mig nervärderad då man kommer dit men nu måste jag för utan ström kan jag inte ställa mig.

Sitter här och ler för mig själv för trots att det finns saker som tynger mig så är livet banne mig väldigt underbart så som det är just nu...jag har 2 barn som jag älskar över allt annat och som är av största betydelse för mig, jag har tak över huvudet trots att jag "hatar" att bo i detta hus, jag har kärleken i mitt liv igen och han är så underbar och ger mig så mycket glädje och fyller mig med liv, jag är frisk och kan ta mig ur sängen var morgon, jag har mat i skafferi och kyl även om det i bland är väldigt tomt däri, jag har vänner som jag vet är sanna sådana....jag har det mao rätt bra trots att jag lever under existensminimum, har skulder upp över öronen och står utan jobb.

Jag är banne mig lycklig....

Ja det är vad vi skriver i almanackan för i dag och åter igen har det gått ett par dagar sedan jag skrev något sist...

I fredags skjutsade jag guldkornen till sin pappa där vid 13 tiden och därefter styrde jag kosan hem till hjärtat och vackra paradiset i Ede för att tillbringa helgen där hos och med honom.

På fredagen hade han spelning i grannbyn tillsammans med det band där även min fina vän T är med (och är frontfigur och den som startade detta 5 mannaband) så fredagen blev fylld utav musik, underbar musik, rolig musik och bra musik och jag kände hur fylld jag var utav glädje då på natten när vi kom  hem...underbart!!!

Dock var det VÄLDIGT svårt att komma till ro efteråt och vi låg nog och snurrade på rätt länge då vi väl lagt oss...först på morgonsidan slumrade vi till i någon timme.

Och då på morgonen vaknade jag på ett sätt jag inte velat vakna på...för under den korta stund jag lyckades somna till drömde jag typ om ALLT jävla skit som har hänt från det att jag var barn och fram till dags datum och jag vaknade gråtande och fick bege mig ner på toan eftersom jag inte ville väcka hjärtat med min gråt....men då jag kom upp på loftet igen så kom tårarna igen och jag sa bara "jag hatar drömmar"...sen höll han bara om mig hårt och jag kunde få gråta klart.

Önskar så att jag kunde berätta för honom om allt som varit, allt som hänt men han har sagt vid något tillfälle att det som varit är inget som intresserar honom så jag lät bli att berätta ingående om allting...för vill han inget veta så vill ju inte jag bara babbla om allting...

Efteråt då vi vaknat till riktigt och stökat undan med frukost och annat så styrde vi kosan mot Hudiksvall eftersom det skulle införskaffas någon present till hans systers barn som nyss tagit student och examen som vi sedan skulle till då på kvällen...ska villigt erkänna att jag var smått nervös eftersom det då åter skulle träffas en massa nya människor och efter morgonens drömmar och gråt kände jag mig faktiskt rätt så låg...och i bakhuvudet låg en annan sak och gnagde nämningen det känsliga ämne som jag gjorde ett inlägg kring häromdagen.

Försökte ta upp ämnet lite i bilen men det blev inte så mycket sagt ändå men man får väl prata om det i omgångar...för prata kring det måste vi göra. Han sa förvisso en sak men det är liksom inget som gör det hela lättare på något vis så....jag är inställd på att ta ett beslut fastän hjärtat säger nej, hjärnan säger ju ja så jag får lyssna på den i detta fall för man kan inte alltid tänka med sitt hjärta.

På lördsgkväll var vi så hem till hans ena syster då på student och examenfirande och jag måste ju säga att det enbart verkar vara trevliga och varma människor i hans släkt men jag är ju som sjag är...tyst och blyg och höll mig i skymundan. Hjärtat påpekade detta vid något tillfälle att jag skulle kliva fram och ta plats men nääädå...inte AM heller...BLÄÄÄÄÄ vad jag hatade mig själv!!! Och jag VET att jag måste ändra på mig på den biten...

För det finns 2 saker som hjärtat har anmärkt på, eller anmärkt är väl fel ord men som han i alla fall sagt att han  märkt och det är att jag gärna gömmer mig + att jag är väldigt tyst...han vill att jag ska ta mer plats, synas och prata mer....så det är ju något jag verkligen MÅSTE försöka bli bättre på...för jag vill ju att ALLT ska funka mellan oss <3

Söndag tog vi oss en riktig sov och mysmorgon och klockan var nog nästan halv 12 innan vi klev upp och åt "frunch".
Efter det planerade vi att låna båten av hans systers man och bege oss nedför ån men innan dess skulle vi på konsum en sväng och på väg dit drog så klart ett regnoväder in så vi tog och gjorde oss en liten biltur och han visade mig lite i omgivningarna runt Hassela...på vackra ställen, på ställen där han arbetat och lite annat.
Då vi kom hem tillbaka till paradiset så hade det klarnat upp så pass att vi tog och lånade båten och begav oss ut på ån och fiskade ett par timmar i alla fall...jag fick ingen fisk men njöt till fullo utav stunden just där och då.
Kände fjärilar i magen då jag tittade på hjärtat där han satt i båten och kastade med sitt spö medans fåglarna kvittrade runtom, forsens brus hördes, solens strålar som sökte sig mellan träden och ner på ån där vi satt....ojojoj....LYCKLIG!!!

Anna-Maria kände LYCKA!!!

Efter fisketuren satte vi oss och åt en sen middag bestående utav rostat bröd med ost, majonäs, ett glas vin och kräftor som fångats i ån intill...behöver jag ens förklara hur gudomligt det smakade? Alltså...himmelriket nästa, typ!!! Det är ett jäkla pillande med kräftor men ack så jävla gott!!!

Blev lite frusen efter turen på ån så efter den sena middagen kurade vi ner oss i soffan under täcket och kollade på wallander innan det var dags att flytta oss upp på loftet och natta och så i morse var det då dags att bege sig hemåt i från Edes paradis och kärleken...halvvägs hem kom saknaden över mig och nu kommer det saknas i kanske hela 10 dagar innan vi ses nästa gång, dagen innan midsommarafton. Kan bli att vi ses innan dess men som det ser ut nu  med skolavslutning och spelningar och annat för hans del så verkar det som om det inte blir föränn då.

Midsommarhelgen kommer säkerligen bli en härlig helg också. Ska följa med honom till en camping som ligger mellan Sundsvall och Härnösand där han och en bekant till oss ska stå för underhållningen på  midsommarafton och midsommardagen...dock ska vi åka i från en stund på midsommardagen eftersom han ska spela med spelmanslaget hemma i Bergsjö så det blir lite hattande hit och dit men det blir en helg jag ser fram emot iaf...fylld med musik :), närhet, skratt och umgänge och massa trevliga människor förhoppningsvis.

Vet inte riktigt när mina guldkorn kommer till mig nu nästa gång eftersom sommarlovet börjar efter avslutningen nu på torsdag. Det äldsta gulskornet åker på klassresa i 3 dagar på söndag och det yngsta följer ev med sin farmor hem till Stockholm till helgen, vet inte riktigt ännu hur det blir med allt och vet ingeting alls överhuvudtaget hur det blir här i sommar med allt....jag kommer dock inte ha möjlighet att åka någonstans med barnen i år mer än i närheten och hitta på småsaker också ska vi väl tillbringa 1 v hos hjärtat och hitta på lite saker därikring så det blir nog bra ändå i sommar hoppas och tror jag. Det får det så lov att bli för jag kan inte trolla....det finns inga pengar, så är det bara...

I dag då jag kom hem så hann jag bara kliva innanför dörren så rann allt bara ur mig, blev kräkfärdig över allt jag skulle behöva göra här hemma men som jag av olika anledningar inte kan. Jag har ett hus men inget hem...den dag jag fått röjt upp här och fått i väg allt jävelskap...då kanske det kan kännas som ett hem men just nu är det bara ett jävla hus.

Ja i dag firar vi ju vårt land, Sveriges nationaldag...och runtom i landet har det sjungits "du gamla du fria"....vi däremot har inte gjort någon sak utav denna dag utan det har varit som vilken dag som helst, ett plus dock har varit att gulden haft ledigt från skolan och har så även i morgon.

Yngsta tösen sov till klockan var nästan 9 och själv låg jag kvar i sängen till klockan var strax efter 8.
Yngsta tösen och jag åt frukost och kollade på en film då hon vaknat och strax före 11 väckte vi storesyrran...då hon hade ätit frukost så åkte vi hem till kusin med familj och köpte med oss glass, maränger och chokladsås.
Väl där så kollade vi på deras 4 kattungar som föddes för ett tag sedan...och det skulle ju jag inte ha gjort för GUDARNES så söta!!! Hade kunnat stoppat ner allihop i väskan och tatt med mig hem....men vi har våra 3 katter och någon mer katt blir det inte i huset så länge dom 3 lever, men nog blev man sugen!

Efter det att vi varit där åkte jag och yngsta tösen hem till mamma och pappa (mormor och morfar) och fikade, äldsta tösen gick till badstranden med ett par kompisar. Hemkoma från mamma och pappa så tog jag och drog i gång gräsklipparen, ska låna pappas röjsåg till veckan och ta i slänterna ut mot vägen + runt närmast huset för där går det inte att gå med klipparen.

Dagens middag blev tacos och sedan var vi och åt mjukglass på byns nya restaurang HAPPY DAY`S...

Nu sitter yngsta guldet och jag och kollar på en film och gottar oss med popcorn, äldsta guldet är väl strax på hemväg...hon gick till badstranden igen en sväng efter middagen...

I morgon åker gulden till sin pappa som sagt eftersom jag åker till finaste H-E i paradiset för att dels gå på en spelning han har tillsammans med bandet där även finaste vännen T är frontfigur och sen på lördag ska vi visst på examensfest för hans systerson...lite nervigt att träffa på släkten hans men många har jag ju redan träffat så det blir nog bra...tillsammans med honom blir ALLT bra!

Älskar dig hjärtat <3

I går skulle ju guldkornen komma till mig men det var bara det yngsta som kom eftersom det äldsta ville sova hos sin pappa eftersom de skulle åka med bussen som går förbi där hos honom till grannbyn där de har musik varje tisdag...så det var bara det yngsta guldet som kom och eftersom inte storesyrran var här ville hon inte ligga på övervåningen själv utan bäddade ner sig i min säng och har legat och sparkats och viftat med armarna hela natten...

Har inte sovit en enda blund alls i natt men det har inte berott på hennes viftande och sparkande utan på helt andra orsaker...bär nämnligen på en sak som känns rätt så tung, ett beslut som jag eventuellt tänker ta, som jag kanske tvingas ta och som jag har varit och pratat runtikring nu i dag...

Så i dag är jag trött, har ont i huvudet och det känns inte alls något vidare kan jag säga...skulle mest av allt bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet och stanna därunder...men det går ju inte för om en stund så kommer de älskade gulden hem från skolan och då är det till att "vara mamma"...

Inombords brottas tankar och känslor kring detta som faktiskt tynger mig mer än jag trodde det skulle göra. Det börjar bli dags att byta ut det skydd som jag har och jag har avråtts att välja ett nytt med hormoner dels eftersom dess effekt har visat sig vara sämre för oss som är gbp opererade (om det är piller) och sedan annat med hormoner tror min läkare på affektiva är något som påverkar mitt mående till viss del...sen har jag ju en ökad ärvd risk för detta med blodproppar och skydd utan hormoner har jag haft tidigare men trots det så bidde yngsta guldkornet till så det alternativet törs jag inte välja igen.

Så det alternativ som diskuterats i dag är sterilisering och det alternativet känns INTE bra eftersom det gör det hela så definitivt då på något sätt...jag bär ju sedan yngsta guldet föddes på drömmen och längtan om att någon gång åter få bära och föda liv men inser ju att så aldrig kommer att ske....så nu är det en diskussion kring detta i gång och nu måste jag förlika mig med att det blir så...

Och det är för mig en sorg....och sorg gör ont!! 

Så i dag har jag varit på vårdcentralen och tagit upp detta med mina funderingar men det dröjer ju innan man är framme vid ett ev ingrepp eftersom jag dels måste vara helt säker på detta och jag ska träffa en kurator också innan jag ev kan få skriva på något papper om detta och hamna i en operationskö.

H-E tänkte inte säga någonting kring detta först så inte vet jag om det ses som en självklarhet att det är kvinnan som är den som ska se till att skydda sig...vi har dock pratat lite kring detta och kommer väl så behöva göra ännu mer. Det är ju som sagt ett definitivt beslut och han är ju mycket tveksam till fler barn...jag bär ju förvisso på min längtan men eftersom jag ser ett liv med honom och han ser på oss på samma sätt så finns det ju bara en sak att göra, egentligen....visst han kan utföra en vasektomi, men....

Ja vi får se....det gäller att verkligen fundera, prata och känna nu...sen får vi se hur det blir och vad som blir aktuellt...