Kan ju börja med att tala om att det INTE funkade vare sig med musik,ljudbok eller godnattsagor...somnade ändå inte föränn vid halv 5 - 5 tiden.

Upp åkte ögonen vid kvart över 7, försökte somna om men det var ju bara att glömma...klev upp och började elda för att få upp lite värme i huset + varmt vatten för att duscha...men HERRE JÄVLAR vad trött jag var!!!

20 över 10 hade jag tid på bilbesiktningen och det resulterade i 6 stycken anmärkningar...tack och lov inga dyrbara saker utan småsaker bara. Så nu ska jag invänta att exxet får tid över att hjälpa mig med dessa...

Var och hälsade på en kompis efter besiktningen och kaffade + surrade av lite tid. När jag satt där kände jag hur tröttheten bara kom över mig men jag hinkade i mig lite kaffe och hoppades den skulle ge med sig men njäe...tröttheten hade mig i sitt grepp. Var ut och övningskörde också på industriområdet innan jag begav mig hemåt...och det gick faktiskt ganska så bra får jag säga. Hon har nämnligen inte kört så mycket och med tanke på det så tycker jag det var helt okej :-) ... känner ju igen mig själv i vissa grejer eftersom det ju ändå inte är  mer än 6½ år sedan jag tog mitt körkort.

Inget mail, inget brev och inget telefonsamtal denna dag heller från affektiva så jag har precis pratat med jouren och deras svar löd..."du kan ju komma ner och få en tablett att sova på i natt och ringa affektiva i morgon, alternativt komma till POA och få hjälp den vägen i morgon"...OKEEEEJ...inte sätter jag mig i bilen för att hämta en tablett eller två för att sen åka hem och sova så det kommer alltså bli en sömnlös natt igen...nummer 12 i ordningen!!

Känns som jag......jaa.....vaddå??!!??

Ja tänk om det vore så lätt....att bara lägga sig ner i sängen, buffa till kudden så man ligger som en prinsessa, slappna av och....somna...bara så där.

Vet flertalet personer som kan somna utan några större problem och inte tar det lång tid heller från att de har lagt sitt huvud på kudden till dess andetagen blir tunga och små snarkningar börjar höras....vad faan, jag vill också kunna somna så där lätt!

Nu tycker ni garanterat att jag är jävligt tjatig MEN det här med brist på sömn tär jävligt mycket på mig kan jag säga. Alla behöver vi ju vår sömn eftersom den ju är så viktig för ens välbefinnande...om jag ska ta ett snitt på den sömn jag fått de senaste 10 nätterna så har det rört sig om 2 timmar...ett SNITT alltså...vissa nätter har det ju blivit 4 timmar också....men tar man det snittet och multiplicerar det med 10 så blir det ....20 timmar.

I snitt 20 timmars sömn sammanlagt dessa 10 nätter!!!

Ja nu stämmer ju inte det riktigt eftersom jag i bland kunnat sova 4 timmar + en massa sönderhackad sömn...ska jag räkna riktigt rör det väl kanske sig om någonstan mellan 30-35 timmar på 10 nätter...och det är inte heller mycket. Normalt har jag väl brukat sova cirka 8 timmar per natt......

Och jag är så jäkla trött just nu i skrivande stund. Ögonen svider och är grusiga...men det har de varit hela tiden under den 1½ timmen jag legat i sängen. Krypet och obehaget i benen känns vid och en tyngdhetskänsla har lagt sig tillrätta över bröstet...det är sig likt  med föregående nätter med andra ord.

Tänkte faktiskt prova på att spela lite lugn musik nu då jag släcker lampan...eller ska jag kanske ta hem en ljudbok att lyssna på? Nej JAG VET....jag laddar hem god natt sagor....det kan ju funka...

Återkommer om resultatet i morgon...eller senare nu i natt...

och precis som senaste nätterna blev det inte mycket till sömn.

Greppade papper och penna där vid halv 2 tiden och lyckades få till en halvdan text...men inget som jag blev vidare nöjd med så den åker nog i skräpkorgen skulle jag tro.

Halv 8 var det uppstigning och jag somnade väl kanske vid 5 tiden så mer än så bidde det inte i sömnväg...jag blir tokig snart känns det som!!!

Inget brev från landstinget/affektiva har kommit i dag och jag har åter mailat min läkare eftersom inget svar heller kommit mailledes. Passade på att maila sjuksköterskan på affektiva också...kanske större chans att få någon form av respons därifrån?!?

Det funkar inte detta och det känns som om jag står i övervägandet att bara åka ner och be att få bli inlagd och inmedicinerad. Jag VET ju att medicinen hjälper både vad gäller mitt mående OCH sömn och jag GRÄMER mig att jag var så korkad och slutade...men vad skulle man göra då det inte fanns några pengar, medecinen kostar pengar...och man inte fick någon hjälp med den biten heller? Jaa, då fanns det liksom bara en sak att göra....sluta.

I morse då jag tittade mig själv i spegeln så såg jag den där tomma blicken hos mig själv igen...glöden fanns inte där, ej heller det där pigga som jag kunnat se tidigare. Nu såg jag bara en tom och TRÖTT Anna-Maria där i spegeln och det är inget jag vill mötas av varje dag...

Så nu HOPPAS jag på respons någonstans i från och att det helst sker I DAG!

I morgon ska jag upp på bilbesiktningen i Ånge och få domen på min bil...är medveten om att det kommer bli några anmärkningar men det återstår att se hur många. Sedan när den är gjord får mitt ex ta hand om det som ska åtgärdas...jag är så glad att han trots allt helvete som varit och så jävlig som jag har varit ändå ställer upp och hjälper mig med saker och ting...det är jag honom så tacksam för.

Nu ska man väl försöka få någonting gjort här i huset...finns ju hur mycket som helst som det skall bli reda med men jag får liksom ingeting gjort! Jag plockar på ett ställe, jag plockar på ett annat ställe, jag flyttar en sak och ställer dit en annan också blir det bara ännu rörigare än vad det var innan.

Skulle vilja ha hit en stor jäkla container som jag skulle kunna slänga en massa skräp i...bodarna ute är ju fulla och det finns mycket jag behöver plats för. HUR ska det gå i hop tro???

Så fort jag lägger mig i sängen sätter det i gång...

Huvudet börjar tok dunka och vart enda pulsslag både känns och hörs i huvd och öron på mig.
Får obehagskänslor och myrkrypningar i främst benen men även i armarna...känns liksom "otåligt" på något vis och jag vet snart inte vart jag ska ta vägen.

Reser mig upp ur sängen och går ett par steg fram och tillbaka i sovrummet + masserar benen...men det hjälper bara för stunden, så fort jag har lagt mig ner så kommer det krypande direkt.

Känns som om jag hade ett ton bly över bröstkorgen och varje andetag känns ansträngt.

Sen börjar då en film spelas upp för mina ögon...en film där allt som varit och är spelas upp...det är då det börjar göra ont och tårarna kommer.

Varför blev livet så här...det var ju faan inte så här det skulle vara?!!!

Detta är nu 10e natten med sömnsvårigheter...10e natten då jag ligger och vrider och vänder mig...10e natten med samma jävla film som spelas upp...10e natten!!!

Detta är ju inte hållbart...hur många nätter till kan jag ha det så här innan jag brakar samman. För det vet jag kan hända...har ju haft så här vid flera tillfällen tidigare...skillnaden då var ju att jag hade min medecin och kunde jag få den tillfälligt justerad tills jag kommit in i en bra sömn igen men nu då jag inte tagit någon medicin på ca 2 månader så kan jag inte ena göra det...nu blir det ju lite att "börja om" på medicinbiten.

Jag kan säga så här att kommer det inget brev i lådan i morgon om en tid hos min läkare eller om han inte ringer upp mig...ja då kan jag nog börja fundera på att åka ner ändå och ta det på det viset...för det går inte så många fler nätter!

Jag kan ju inte ens ha barnen hos mig nu...för är dom hos mig så ska de upp i tid på morgonen (kvart i 7) och om jag då kanske lyckats somna på morgonkvisten vid 5 är det inte så bra att bryta den lilla sömn jag väl får genom att ställa väckarklockan...så barnen får sova hos sin pappa...men det känns kan jag säga. Det gör ont i mammahjärtat att inte ha dem hos mig nu då jag kan och får....men som sagt, min hälsa har ju stor betydelse för hurdan jag är som mamma...och med den här sömnbristen och det så känner jag mig som en sur och grinig mamma som är urtrist ska jag ärligt säga...

Det är faan inte roligt detta...MÅTTE jag få ordning i mitt liv snart!!

Önskar bara att saker inte gjorde så fruktansvärt ont...och ondare kommer det att göra...och det är jag rädd för !!!

Jag har många drömmar jag vill ska bli till verklighet i mitt liv...

Men en dröm jag haft sedan jag var barn är att få göra musik...EGEN musik.

Jag har under hela mitt liv varit en skrivande människa och jag har alltid skrivit på känsla.

Under tiden som jag var sjuk växte det fram texter som jag nu så gärna skulle vilja få hjälp att tonsätta och ge ut dom....eller ge ut....främst skulle jag vilja göra en inspelning på dessa för min egen del eftersom de är skriva under min absolut hittills svåraste period i livet.

Jag bara vill, vill, VILL göra detta....men vart hittar man någon som kan hjälpa en?

Jag har ideér om hur de flesta av dem ska låta men då man inte kan spela något instrument själv så kommer jag aldrig kunna uppfylla denna dröm utan hjälp.

Vart kan jag hitta den eller dom som kan hjälpa mig uppfylla denna dröm!!??!!

Jag VILL...och jag MÅSTE få göra detta innan den dag jag lämnar jordelivet.
Helst skulle jag vilja få göra detta medans mina föräldrar finns kvar i livet så att dom kan få ta del utav det också...mmen de är gamla och inte så där jättepigga så jag vet inte hur länge jag har dem kvar i mitt liv...

Jag SKA uppfylla denna dröm...frågan är bara hur...

Dagen gick men ingen läkare ringde upp...kan ju vara som så att det ordnades en tid och att de skickat den via brev så jag har den i morgon. Problemet då är väl att den skickas till min gamla adress, men jag får be hjärtat åka och kolla posten i morgon. Förhoppningsvis ska det väl funka med eftersändning så småningom...det är lite struligt på den biten OCKSÅ!!?!! Som om det inte vore nog med allt annat strul liksom......näädå, det ska strula med posten också!!!

Var hem till min "lillesyrra" och hennes familj nu i kväll och kaffade och surrade av lite tid...skönt att få tankarna på annat ett tag...hemma snurrar ju allt bara runt runt just nu.

Är SÅ glad att hon finns tillbaka i mitt liv och jag tackar för att hon överhuvudtaget vill ha mig tillbaka i sitt liv efter allt som jag sa och gjorde under tiden då jag var sjuk...men hon kan till skillnad från mina andra "gamla vänner" skilja på det jaget då jag var sjuk och hon SER att jag är frisk....finns ju tyvärr de som fortfarande ser mig som sjuk...

Måste säga att det är otroligt skönt att hon och jag (jaa och hennes man också) kan sitta och prata om det som hänt.

Jag är ju fullt medveten om att jag var sjuk och att jag i det sjuka jaget både sa och gjorde en massa dumt. Jag har också full förståelse för att de i min omgivning både blev rädda och jävligt trötta på mig...jag var ju inte jag! Jag var inte den Anna-Maria som de alltid hade känt...jag försvann.

Och jag kan tänka mig att de kände sig väldigt maktlösa ju längre ner i sjukdomen jag försvann...till sist gav de väl upp?! Men det finns dock dom som bara jävlades mer och mer ju sjukare jag blev....jag VET hur det pratats om mig, jag VET vad som sagts...och det är saker som man inte säger om en människa man kallat för sin vän OAVSETT vad som händer....för då är man ingen vän!

Många av de som var mina bästa vänner verkar inte fatta att jag var sjuk och att jag inte kunde kontrollera mig själv i någonting. Mitt sätt och beteende var MIN verklighet, något annat fanns inte.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag blev sjuk och jag kan därför inte heller be om ursäkt för varken saker jag sagt eller saker jag gjort...för man ber väl inte om ursäkt för att man är sjuk?

Ber man tex om ursäkt för att man bryter ett ben? Att man åker på magsjuka eller annan åkomma? Nää...och just därför tänker jag inte be om ursäkt.

Jag var inte medveten om mitt sätt och beteende DÅ..men jag är medveten om allt NU.

Jag var sjuk DÅ...men jag är frisk NU.

Jag var inte Anna-Maria DÅ...men jag är Anna-Maria NU.

Jag var bara ett skal DÅ...jag är en fulländad männsiska NU.

DÅ var DÅ...NU är NU !!!

Dåligt med sömn även den natt som var men nu har man ju nästan ställt in sig på att nästan inte sova någonting så...

Var dock ingen rolig syn som mötte mig i spegeln i morse då jag klev upp...ikea kassar, släng er i väggen säger jag bara...HERREGUD vilka påsar jag hade under ögonen!!!

Hade det knackat på en försäljare på dörren då så hade jag noig skrämt i väg han/henne för all evig framtid, det är då en sak som är säker.

Var upp till min bästatse kusin Lise-Lotte en snabbis innan det var dags att åka hem till bästa Glenn för genomlyssning och prat runt skivan. Kändes väldigt konstigt att höra sig själv sjunga och jag måste ju tillstå att jag inte är helt hundra med resultatet eftersom min hals inte var vad den borde vid inspelningstillfället...men helt ok ändå för att bara ha hört melodierna och läst texterna vid 2 tillfällen innan själva inspelningen. Får se nu då om man kan få en chans till vid kommande inspelning som sker nästa år...

Så nu gott folk har jag 22 cd skivor här hemma som skall krängas...60 :- styck så tjoa till om ni vill köpa en !!!

Ingen läkare har ringt upp mig hittills i dag men jag fick svar på det mail jag skrev till en av de läkare jag haft på affektiva...han skrev att han pratat med och vidarebefodrat det mail jag skrivit till den läkare som jag träffade sist på affektiva. Nu HOPPAS jag att jag får höra något därifrån för det r faan inte kul just nu kan jag säga.

Känner mig så USEL för att barnen får vara hos sin pappa då jag vet att de så gärna vill vara här hos mig nu då dom kan vara det...men jag är nog varken en bra eller rolig mamma just nu. Fick jag bara sova så kanske det hade varit annat men då man ligger och vrider och vänder sig, har myrkrypningar och irritation i hela kroppen nätterna igenom så får jag liksom knappt någon sömn :-( och eftersom jag inte handhåller min medecin hemma så kan jag inte ens ta en insomningstablett eller sömntablett för att få sova heller....ALL medecin ligger ju på vårdcentralen hos distriktssköterskan som sköter utdelning av medecin var annan vecka....men nu har jag ju int hämtat någon medecin alls på länge, länge....kan ju tycka det är lite konstigt att inte dom har reagerat på att jag uteblivit därifrån?!?! Men det är väl så...man är ju bara en liten människa...

Sakna mina guldisar så mycket och längtar efter dem så mammahjärtat skriker men jag vet ju att läget är som det är och jag vill känna att det är okej då de är hos mig...så jag hoppas och ber att jag kan få klarhet I DAG eller senast i morgon om hur det blir med saker och ting...om jag måste åka dit ner eller inte.

Till helgen SKA dom dock vara hos mig oavsett har jag bestämt för på lördag är de bjudna på kalas hos min "systers" dotter som fyller 5 år på lucia men har sitt kalas på lördag...och dit ska jag gå med barnen oavsett!

Nu ska jag försöka få i mig lite mat tänkte jag...aptitet är ju inte heller den bästa just nu men man måste ju äta...

Har ju helt och fullt glömt bort att det i morgon är dags att få den skivan som jag var med och spelade in i handen....får ett antal x som jag ska försöka sälja.Någon som vill offra 60:- på att köpa en ?!?Ska träffas hemma hos bästa Glenn i morgon och lyssna igenom skivan, titta på den och surra....en kopp kaffe eller 2 kanske det också kan bli.Här är "vår" sida på nätet i alla fall....http://www.reverbnation.com/page_object/page_object_blogs/artist_2007117#!/sophiasapiens