Var i väg en sväng här på eftermiddagen och hälsade på 2 utav mina kusiner...först åkte jag till Stöde och hälsade på kusin Katarina och satt där och pratade en stund och sedan åkte jag till kusin Lise-Lotte och hälsade på innan jag styrde kosan hemåt.

När jag kom hem så gick luften ur mig helt fullt och totalt!
POFF....sa det, typ...och jag bara sjönk i hop ungefär som en blöt fläck.

La mig på soffan och lyssnade på lite musik...sån  musik som har betydelse i mitt liv...sån musik som får känslor att svalla och minnen att blomma upp...musik som fick mig att gråta. Och gråta var faktiskt det som jag behövde för det kändes något "lättare" efteråt...tårar behövs få fällas i bland.

Jag ska erkänna att jag känner mig fruktansvärt ensam de gånger det blir så här. Tänk vad skönt det hade varit att ha kunnat fått luta sitt huvud emot någon och berätta hur det kännts...att det hade funnits en annan människa att vända sig emot och prata med...en annan människa som lyssnat och sett.

Jaaa, känslan av ensamhet är ingen bra känsla....

Nu blir det till att kolla på "på spåret" och sedan blir det nog troligtvis en tidigkväll...blev nämnligen inte så mycket sömn i natt som var. Hrmm...
I morgon skall det göras lite julköttbullar och janssons...jag och barnen ska ju som sagt ha vår julafton på nyår så det skall fixas. Förra året blev köttbullarna supergoda och jag hoppas att jag nu kan lyckas lika bra även i år...
Ska inte ha så där jättemycket julmat utan det blir ägghalvor, sill, janssons, köttbullar, prinskorv, julkorv, potatis, vitsås och pålägg + bröd...ska införskaffa en julskinka också också blir det en nyårs/jul tårta efteråt.

Ja det blir nog bra ändå detta...även om vissa saker inte känns så där jättebra angående detta med julklapparna :-(

Och vad ska man säga...det är VÄLDIGT tudelat allting just nu.

Dels har jag världens ångest över julfirandet med barnen eftersom det dök upp en oväntad räkning som gjorde att jag inte kunde köpa några julklappar just och det får mig att känna mig så USEL!

Jag vet att  barnen blir glada över vad än de får MEN jag önskar jag kunnat ge dom något utav det som de önskat sig allra mest i alla fall...men men, jag får väl ta tjuren vid hornen och förklara för dem hur det ligger till. De vet ju förvisso att mamma har dåligt med pengar nu då saker är som de är men denna räkning hade jag faktiskt inte räknat med och det var ingen jag kunde vänta med heller (ringde och frågade)...

Men sedan sitter jag ändå med ett halvt leende på mina läppar också för trots allt elände, all ångest och alla dessa tårar så finns det ändå saker som glädjer i livet också...det händer saker i  mitt liv och så länge som saker och ting känns bra så är nog detta något bra just nu :-) eller vad man ska säga...haha, hrrmm! 

Ska åka och hälsa på bästa kusin Lise-Lotte nu här på eftermiddagen, var nu för många dagar sedan vi träffades sist nu...och då det gått för många dagar så känner man bara att "nää, nu måste vi ses" så hon skulle höra av sig sedan då de kommit hem och då tar jag och försöker halka mig i väg med "Pugh"...lite gruvsamt dock då jag sneglar på termometern och ser att den står på -0.5 grader just nu vilket nog kan betyda att vägarna är hala nu...och mina däck är ju långt från de bästa som sagt :(

Uffs....

Sitter lite på aga också nu kan sägas...gjorde en liten beställning på nätet här före jul som innehåller varsin sak till barnen och jag bara HOPPAS nu då att det hinner komma i dag eftersom vi ju faktiskt firar vår lilla jul här på måndag...så MÅTTE det "blippa till" i mobilen snart att jag kan åka och hämta det. Det blir ju då någon liten sak till åt dem i alla fall....så det MÅSTE komma!!! Inget märkvärdigt men ändock något...

Inte blev det så mkt sömn i natt inte...vaknade halv 5 och stökade på lite men strax efter halv 9 så gick jag och la mig på sängen en stund igen och lyckades slumra till fram till kvart över 11 då jag klev upp igen och klädde på mig.

Snön har fallit till och från under hela dagen, härlig pudersnö och flingor stora som "lapphandskar" = lättskottat, tack och lov. Landskapet är oerhört vackert just nu...

Var över på konsum en sväng här på eftermiddagen för att ta ut lite kontanter tills i kväll...OM man nu tar sig i väg till kvällens tillställning vill säga...och då jag kom hem så kom kusin på besök och drack sig en kopp kaffe.
I kväll är det en tillställning i grannbyn med disco a´la gamla godingar och jag är SÅ sugen att åka dit. Kusin kommer att följa med OM det nu bara löser sig med skjuts vill säga....men det ska väl skita sig! och man blir hemma :(

Slutar väl med att man får gå....

Just nu sitter jag och kollar på klassikern "trolltyg i tomteskogen" å skrattar åt att man kan tamejtusan hela filmen utantill....kooooonstigt, kan det bero på att man sett den varje jul sedan man var liten?!
Bäst är "Var e Fjant? Häääär mamma!".

Saknar mina guldkorn gör jag just nu...önskar de suttit här bredvid mig och tittat på detta :-(

Förstod ju att denne herr Å, som jag kallar min ångest för, skulle komma på ett besök men nog trodde jag han kunde hållt sig borta lite till...jag menar eftersom han inte dykt upp på hela dagen så varför nu då man ska försöka komma till ro och sova?

Förvisso är det ju som det är med sömnen men att få denna ångest på natten är fasen inte kul...eller ångest överhuvudtaget är ju inte kul men...ja ni fattar?!

La mig ner i sängen och började känna hur kroppen blev tyngre och tyngre, sen började det rusa i kroppen,
Huvudet börja dunka, hjärtat börja rusa, jag domnar i läppar, händer och armar och blir iskall om fingrarna. Andningen blir ansträngd och ytlig och jag mår illa...

Ja det är så det känns just precis nu!
Plockade upp mobilen för att skriva detta inlägg...för att få annat att koncentrera mig på så detta kan ge med sig någon gång!
12 minuter har det väl gått nu sen det började rusa i kroppen och det återstår väl att se hur länge det håller i sig innan denne herr Å släppet sitt tag om mig helt.
Blir det nu, blir det snart eller kommer han hålla mig på något vis länge till?

I bland slår detta över till vad jag kallar för gråtångest och det är då jag släpper lite på denna kontroll som jag ändock har när det blir så här..och jag gråter och i bland bara vrålar och skriker jag.

När jag mådde som allra allra sämst minns jag en dag då på avdelningen där jag hade denna gråtångest nästan en hel dag...jag grät, skrek, kräktes och precis då det började lugna ner sig kände jag hur det sköljde över mig igen, å igen, å igen, å igen.

Efter några timmar blev jag som helt apatisk och bara satt och stirrade och kände mig bara så tom...den dagen var jättejobbig kan jag säga och i bland då jag släpper på kontrollen nu och får denna gråtångest så kan jag känna viss rädsla över att det ska bli som då...för det fixar jag nog inte då jag är ensam :-(

Har tagit en sömntablett nu och hoppas nu på att jag kanske med den hjälpen kan somna och att herr Å ger sig av...det bultar fortfarande i huvudet på mig, är fr bortdomnad i läpparna och händerna, hjärtat slår kanske inte fullt lika snabbt längre nu så kanske börjar han släppa på taget.

Sömntablett är som sagt intagen så någon timmes sömn hoppas jag i alla fall få...faran att man inte ska kunna få somna normalt!!

Äldsta guldkornet ringde förut i kväll efter det att de hade öppnat sina julklappar och att få höra hur glatt ens barn är värmer mammahjärtat...äldsta tösen hade ju bla önskat sig en bärbar dator och det fick hon nu utav sin farmor, farfar, pappa och hans nya. Hon var så glad att hon sa att tårarna kom....ÄLSKADE GULD!!!

Önskar att jag nu bara hade möjligheten att ge henne något av de andra "lite dyrare" sakerna som hon önskar sig men då man står själv och bara får sjukpenningså finns det inga möjligheter till det...men jeg vet ändå att barnen kommer bli glada över vad än de får men jag önskar....

Kunde jag så skulle jag ju ge dem allt de ville ha....eller näe, det skulle jag inte göra kanske men de skulle i alla fall kunna få något utav det som de önskar sig allra allra mest. Men jag är ju glad ändå att de övriga har möjligheten att ge dem något utav det...

Själv har jag bara inskaffat några små klappar till guldkornen ännu eftersom jag ju ska åka ner och handla dem här i veckan (troligtvis fredag) men jag sitter och gruvar mig väldigt från att åka eftersom mina vinterdäck är så dåliga...får se om jag kanske kan få låna någon annans bil då jag åker ner för jag vet ärligt inte om jag vill ta min egen bil och slira runt i rondellerna etc. Och så som det nu snöar och skall komma att snöa så...näe...måste försöka låna en bil :-(

Hade inte tänkt slå på teven något i dag men gjorde det i alla fall nu på eftermiddagen och just nu kollar jag på programmet "oh helga natt" på tv4...direktsändning från torget i Örebro. Julmusik och artistuppträdanden ch jag har lyckats gråta till 2 sånger redan...och lär väl hinna med att gråta med en eller ett par till innan det är slut.

Vet ju att de kommer att sjunga min absoluta favoritlåt, Oh Helga Natt, och tro vem av artiserna som kommer sjunga den i år då? Ja det spelar nog ingen roll egentligen för jag gråter alltid till den låten...till och med då vi framfört den i kören.

En annan låt som blivit väldigt speciell för mig sista månaderna är "koppången"...speciellt då den framförs aukustiskt...har tyckt om den låten länge länge men nu mest utav den anledningen att finaste T spelat den på fiol ett par gånger för mig, att de framförde den på julkoncerten vi var på samt att han spelade den på pubkvällen i lördags och tillägnade den till mig...han vet att den betyder mycket för mig så jag blev väldigt glad och överraskad att han valde att spela den där och då...

Lyssna, blunda och njut!!!

Snöflingor stora som "lapp handskar" faller ner från skyn och det är julafton...i vanliga fall hade jag glatts över denna då det skall vara så här då det är julafton, men i år är det som sagt annat.

Första julen utan barnen sedan separationen och ensam dessutom...om 20 minuter är det kalle anka på teven men jag tänker inte ens slå på teven i dag känns det som. Har suttit och lyssnat på lite julmusik i hopp om att få känna någon form utav ro, frid och julkänsla men jag bara gråter...till och med till "hej tomtegubbar"!?!

Nåväl, i lördags så var jag i väg ut på en trubadurkväll i grannbyn men det var väl inte så hävt men musik är alltid trevligt och sedan att det var min fina vän T och en kompis till han som spelade gjorde det hela bra. Jag lyssnade och njöt...dock har det ju hänt saker mellan min fina vän T och mig, som säkert några listat ut? MEN jag hoppas vi är och kommer förbli vänner och jag ser honom fortfarande som den finaste T. Vi har inte haft någon möjlighet till att prata med varandra på ett tag men jag hoppas vi får chans till det här efter helgerna för det finns vissa frågetecken och annat från min sida för att vår vänskap skall kunna funka och vara så nära som vi varit hittills.

Kändes dock lite i hjärtat då jag klev in där på "krogen" och såg att han hade med sig sin sons mamma men det gick det också...hälsade på henne och pratade litet så...men det är helt klart att vi behöver prata om saker och ting.

Min fina, fina, FINA vän!

Pratade rätt  såmycket med hans spelkompis och det blev en mycket trevlig kväll som slutade först på söndagmorgonen då han styrde kosan hem till sitt, vi 2 träffades en gång i augusti hemma hos T så vi kände ju varandra och har haft lite kontakt via facebook ett par gånger sedan dess.

Slängde i väg en "tokförfrågan" till honom i fredagskväll där jag frågade om vi skulle träffas, fråga mig inte vad som flög i mig men vad faan...livet skall väl levas?!

Är ju en människa med stort behov av närhet och när någon kan ge en lite närhet så är väl inte det fel?

Och nu menar jag närhet alltså....

Närheten till/med en annan människa är faktiskt det jag saknar mest nu då jag inte lever i något förhållande.

Allt annat kan liksom vara , men just närheten är något som saknas...och denne person kunde ge mig sin närhet.
Det finns det flera som kan göra iofs men på något vis skall det ju kännas bra och okej att vara nära en annan människa också....och det gjorde det.

Om vi träffs något mer får tiden utvisa, han har dock frågat om jag är hemma här i mellandagarna så...

Känns ju okej på den biten iaf...

I morgon, juldagen, så kan det nog tänkas bli utgång för mig.

Dels så är det lite utav nostalgidisco som en förening i grannbyn anordnar och det kan bli riktigt trevligt...det är ju så att i sådana här små byar så känner ju alla alla och då man sammanstrålar brukar det kunna bli riktigt kul.

Annars har en kompis i Ånge frågat om jag vill följa med ut på disco där men jag vet inte...då tror jag det är trevligare på föreningens tillställning faktiskt....så jag HOPPAS nu bara att jag tar mig i väg dit, eller iaf på nåt...så jag slipper sitta hemma och mögla!

Måste ju ut bland folk!!!

Nu en kopp kaffe och nån torr bulle....god jul!

Denna jul kommer inte bli någon jul, det är bara att konstatera...
Guldkornen var hit en stund i dag för att hämta lite saker + lämna en liten julklapp som yngsta guldet gjort <3
När deras pappa sedan hämtade dom så brast jag...
De åker till Stockholm i morgon för att fira julen där, vilket ju säkerligen är roligt för dom och de har ju turen att få fira jul 2 ggr nu sedan deras pappa bröt upp...men i mammahjärtat känns det kan jag ärligt säga.
Skulle vilja lägga mig ner och dra täcket över huvudet och ta nattinattpiller som gjorde att jag sov fram till nyår...men det går ju inte?
Visst skulle jag kunna men...

Tog och åkte hemifrån ett par timmar nu i eftermiddag och kväll, behövde komma hemifrån. Åkte och hälsade på det exet som jag hade fram till april i år och drack kaffe och pratade lite...hade lovat honom att komma och klippa klorna på hans katter så jag gjorde det också då.

Jag gjorde ett skojinlägg på facebook här i går där jag skämtsamt skrev att man skulle haft en bock vid granen eller på annat ställe i hemmet (en karl alltså) och då jag kom hem nu i kväll stod det en halmbock på bron :-)
Som jag luskade ut kom från mina 2 goa kusiner....

Så nu har jag en 4 bent bock under granen...bara en 2bent till annat passande ställe i huset som fattas nu då, haha!!!

Godnatten på er...från en som säkerligen kommer ligga vaken länge än, om jag inte däckar mig vill säga...

I dag är en dag där jag bara känner mig så där fruktansvärt tom...

Att jag sedan knappt sovit förstärker ju den känslan också....somnade väl kanske vid 5 först och vaknade strax före 7...VARFÖR strular det så? Och varför funkar inte medicinen :(

Tankarna har snurrat och det har drömts det mest konstigaste sakerna...och mardrömmarna infann sig även denna natt, så klart!

Jag var verkligen på väg upp till fullo för ett tag sedan. Saker kändes så bra och jag började se framåt och hade släppt detta funderande som varit under en lång, lång tid. Men så hände saker som sagt som fick mig att ramla ner igen...att falla tillbaka. Människor runtom mig sa att det strålade i ögonen och en tyckte att jag blomstrade upp...

Jaa, det var då det.....tittar jag mig själv i spelgeln nu så ser jag en blick som är så där tom igen och blomstrar...haha....ja som en urlakad kaktus möjligen.

Ni må ursäkta mig att jag är så jäkla negativ men det är liksom så här det är...det är så här det känns och så här jag reagerar över saker och ting som händer och sker.

Jag nämnde att det handlar om en sorts död kan man säga...och jaaa, det är just vad det är, en död!

Som om inte all skit ändå vore nog så upptäckte jag ett läckage i taket ute i kallfarstun i natt då jag skulle ut och hämta ved.

Dripp, dropp, dripp, dropp....jamen så jävla kul!

Så nu ska det måstas rivas upp hela taket här till våren så jag kan kolla hur pass skadat det blivit...har jag "tur" är det inte så mkt men har jag otur så kanske jag måste riva hela jäkla skiten! Anledningen tror jag är den att det var ett väldigt töväder i natt och att snön på taket smälte och lyckades leta sig in någonstans under nån plåt...

Jippi, jippi, JIPPI!!!

Mer motgångar, mer djävulskap nu då bara...ge mig ALLT skit nu när det ändå är i rullning liksom!!

Lika bra det.....