Otrevligheter har dykt upp i min mailbox åter igen...råkade ut för detta under en period då jag var "sjuk" men skribenten bakom de mailen råkade "förskriv sig" till sist och sedan dess har jag inte haft någon kontakt med denne person och vill så ej heller ha...den personen vet för övrigt också att om h*n så är minsta otrevlig mot mig igen eller så så kommer det bli en anmälan och att jag då i den kommer ta med allt det som skickades till mig då.

Men nu har det alltså hänt igen, att otrevliga mail kommer indimpandes och de gör mig så ledsen...och arg!

Riktigt vad som skrivs i dessa tänker jag inte skriva här eftersom jag ju inte vet vem som ligger bakom dessa...det kan ju vara som så att personen eller personerna bakom dessa är här och läser? Det kan vara någon utav mina vänner på facebook eller en vän till en vän...för inte kan det vara så att det är från någon helt okänd?!
Nej, det kan det inte eftersom det står saker i mailen som inte vem som helst  vet om...

Nu i kväll kom det dessutom ett sms...i samma otrevliga stil.

Mailen är skickade från en mailadress som inte går att skriva svar till utan det studsar bara tillbaka...skyddad på ngt sätt?! Och sms från "okänt nummer"....

Det bästa är väl att strunta i detta men jag är ju en sån som suger åt sig allting och detta får mig att må än sämre kan jag säga!!! Detta känns inte alls bra...

I övrigt så har jag varit med mina barn på skolan en stund i dag också...kände att jag behövde komma hemifrån och vara med dom. De hade lite julpyssel i dag så här sista dagen innan jullovet och i yngsta guldets klass pysslades det med både garntomtar och tomtebroscher...och mamman fick vara till hjälp :-)

I äldsta guldets klass fikades det och småpysslades med att måla, skriva, spela spel och göra skolarbeten till och med...de hade fritt sista timmen. Äldsta guldet satte sig och räknade lite matte och det värmde att se henne välja det helt på egen hand framför att tex spela spel eller måla. Tror hon tycker om matte och det är jag glad för :-)

Kom hem strax efter 15 tiden och slog på en panna med kaffe och försökte komma mig till ro på nåt vis men det gick ju så där...tog och skjutsade mamma till fränsta i stället och passade på att tanka i "Pugh" så nu ska han väl vara "mätt i tanken" ett tag.

Ska sätta mig ner nu och betala lite räkningar och sedan får man väl se vad som blir över till att inhandla julmat och klappar. Har beställt lite småsaker och hoppas nu bara på att dom skall komma i morgon....eller egentligen spelar väl det ingen roll eftersom jag och barnen inte firar jul föränn på nyår och jag hoppas kunna hitta lite billigare julklappar på mellandagsrean...

Ska ändå ner till Sundsvall i morgon har jag tänkt men jag vet fasen inte...det lär ju vara proppat med folk där skulle jag tro så jag kanske gör mig en tur till Ånge i stället och uträtta några mindre ärenden där i stället också får det bli sundsvall i mellandagarna...ja vi får se!

Barnen kommer hit en stund i morgon också för att dels hämta lite saker och på lördag så åker dom ner till sin farmor och farfar i Stockholm för att fira jul...å mamman känner ångest över att vara från dem på jul...men men, det blir ju som sagt så då en familj blir till två. Ont gör det i mammahjärtat men det är som det är...

Får längta till nyår för då är det vår tur att fira vår jul med vår lilla familj...jag och barnen <3

Har suttit och funderat lite nu i kväll om jag ska ta och byta färg på håret igen.

Har ju haft mitt naturligt blonda nu ända sedan i våras med inslag av rött i luggen men nu känner jag för att byta färg....så här många månader var det nog länge sedan jag haft samma färg, har ju varit lite utav en kameleont tidigare och har haft alla möjliga kulörer på håret.

Frågan är bara HUR jag ska färga....jag älskar ju färger och vågar nog prova det mesta MEN....då man är ljusblond i grunden så är det ett helsike att hålla efter utväxten (måste färga var 5e vecka typ) om jag byter färg, så ska jag behålla det blonda men byta kulör i luggen bara och/eller ev göra "dipdyed" i topparna?

Gör jag det kan jag köpa en tub med färg som räcker lääääänge och behövar bara fräscha upp de partierna vid behov.

HMMMM...jaaa, problematiskt detta hör ni! ;-)

Känner mig väldigt enformig nu då jag skriver att det inte blev mycket till sömn denna natt heller....sovit korta stunder och bara drömt en massa tok och hemskheter även denna natt, förstår inte vad allt detta vill säga mig.

Att vakna upp halvt förstörd och gråtande är inte så jäkla kul, att vakna upp illamående med ett tryck över bröstet av panik är inte heller så roligt...men men...så har det i alla fall varit i natt.

Tog mig en promenad över till affären för att posta mina julkort (ja jag vet, i sista stund!) och sedan så var jag på skolan en liten stund och hälsade på det yngsta guldkornet. De hade kort dag i dag så det blev ju ingen lång stund och det äldsta hade dans så henne blev det inget besök alls hos. I morgon är det sista dagen innan jullovet så då kanske jag gör mig en sväng till skolan igen och umgås lite med äldsta guldet....och det yngsta med.

Det är det som är så fint med dessa småskolor, att man kan komma och gå i klasserna och verkligen vara med sina barn och deras klasskompisar.

5 dagar till julafton och julångesten är kännbar kan jag säga...men jag får se det som vilken dag som helst och inte tänka på att det är julafton så går det nog ändå.

Jag har ju lite alternativ att ta till om det inte skulle bli bra men jag hoppas bara kunna vara....

Sitter nu här vid köksbordet och dricker en kopp kaffe och äter en bit coklad och i kökspannan sprakar det utav granveden...försöker finna njutning och avkoppling i nuet men det går inte så jättebra.

Har tänt ett ljus framför mig och försöker sitta och titta in i dess låga och bara vara men hela tiden fladdrar tankarna...och det är mycket och många tankar som rör på sig kan jag säga. Om lite allt möjligt...

Jag hoppas bara på att kunna få finna ro och frid någon gång igen i livet...att jag kan få känna ett lugn inombords åter igen och jag kan få skratta och le och verkligen mena det.

Är det för mycket att önska tro.....ja , kanske.....

har suttit och avnjutit massor utav musik nu under eftermiddagen och kvällen, musik som plockat fram diverse minnen, fått mig att le, fått mig att gråta och jag har tillåtit mig göra både och.

Äldsta tösen var in en snabb sväng tidigare i kväll för att hämta sin mobilladdare...hon berättade att hon hade spräckt skärmen på sin mobil i dag så nu hade hon min gamla samsung. Sa åt henne att hon kunde få ta min NEO bara min V har kommit. Har bytt och förlängt abbonemanget på min mobil nu och i samband med det så valde jag även att byta mobil och den skall väl komma här innan fredagen. Med detta abbonemang + kostanden för mobilen kommer det ändå bli ca 200:- billigare i månaden jämfört med det jag har nu och många bäckar små...

Försökte sätta mig och finna inspiration till att skriva lite nu i kväll också men det gick inget vidare så det lade jag ner relativt snabbt....det var tänkt att bli en sångtext men...refrängen har jag satt och jag vet ungefär vad den skal handla om men jag får inte till det riktigt så det får bero ett tag...kanske det kommer till mig rätt som det är?!

Nu på lördag vill jag ut och käka buffe + lyssna på härligt go trubadurmusik men hittills har jag inte fått med mig något sällskap. Men jag har bestämt mig att jag SKA ut oavsett om jag så ska gå dit själv.....öhrm, om jag vågar?!!

Rulla in där som femte hjulet...hua...men jag VILL!!!

Tankarna har arbetat en hel del nu under kvällen också...varma tankar...

Natten som var blev väldigt orolig och sömnen blev det inte mycket med...

Den korta stund jag lyckades somna så pass djupt att drömmarna kom blev fylld utav mardrömmen att jag såg mig själv dö och att jag var på min egen begravning....vad faan betyder sånt?!!

Denna dröm var VÄLDIGT OLUSTIG att drömma kan jag säga...

Klev upp  med guldkornen till morgon och fixade morgonstöket...denna morgon med lite vemod i mammahjärtat då det nu kommer dröja innan de kommer till mig igen :-(

Då de åkt till skolan så däckade jag mig själv för en stund och lyckades väl sova i 1½ timme men vaknade utav ännu en mardröm...en väldigt konstig och hemsk sådan sådan.

En dröm där det hände så mycket konstiga saker och en dröm där det var så oerhört många människor som var med...men det som fick mig att vakna gråtande och panikslagen var det att jag drömde att mitt yngsta guld skulle bada i sjön fastän det var vinter.

Det var jag, storasyster och deras farmor som var där + någon "huvudlös" person som jag inte såg ansiktet på...vi gick ut på bryggan som var täckt med snö och längts ute på den så halkade det yngsta guldet och föll ner i vattnet och försvann, farmor hoppade i efter och jag själv stod som stelfrusen och kunde inte röra mig utan bara skrek och ingen av dom kom upp....där vaknade jag, utav mitt eget skrik och känslan jag hade när jag vaknade var PANIK och jag grät som tusan.

Fy farao så hemskt!!!

Jag antar att dessa drömmar har något med mitt undermedvetna att göra och har väl något att säga mig...har suttit och läst lite om hur dessa kan tolkas och...ja vad säger man...jag bär nog på väldigt mycket som är obearbetat och mycket som skulle behöva komma ut. Så långt har jag kunnat tolka dem...hittills men jag fortsätter söka svaren och tolkningarna.
Mailade till och med en drömtydare så vi får väl se vad denne säger....jag kan inte släppa dessa drömmar!

Mamma var förbi en snabb sväng i dag, hade ju hoppats på att hon kanske hade kunnat stannat en stund...för i bland behöver man även som vuxen sin mamma! Nu har ju inte jag haft någon öppen kontakt eller något med mina föräldrar någon gång men just i dag hade det varit skönt att kunnat fått sitta  ner och prata med mamma....men jag gör väl som alltid, tiger om allt och berättar eller säger inget.

Mina föräldrar vet ju inte ens vad som hände mig som barn, hur jag hade det i skolan, de övergrepp jag utsatts för, hur snett jag hamnade i tonåren och vad som hände då, att jag blev gravid och gjorde abort som 16 åring, allt det som hände och det jag gjorde då jag var sjuk....de vet INGENTING!

I bland vill jag så gärna berätta men vad skulle det tjäna till...är bara rädd att de skulle börja anklaga sig själv eller börja må dåligt och det  vill jag ju inte, de är ju gamla mina föräldrar och jag vill inte belasta dem med det som jag skulle vilja berätta...de behöver inget veta och de kunde ju aldrig läsa av mig. De frågade ju inte ens varför jag var ledsen och grät så ofta under en period.....de såg inte MIG! Eller så var det jag som dolde det så pass bra bakom min falska mask...

Jag HOPPAS och önskar att mina barn ska kunna känna att de kan komma till mig och prata om allt och jag kommer alltid att lyssna, stötta, krama och finnas där för dem...ALLTID!!! De ska kunna våga prata om allt och berätta om allt......inte behöva dölja något eller gå och bära på saker själva.

Älskade guldkorn, jag HOPPAS verkligen de kan känna det förtroendet för mig som mamma och att de vet att jag älskar dem gränslöst och kommer så alltid att göra.

Sätter mig ner nu en stund och lyssnar på lite musik, har lite att göra här i hemmet men nu då jag är själv och då man bor i hus så kan man ju göra alla dessa måste när man själv vill utan att man stör någon annan...så kan jag inte sova i natt så vet jag ju vad jag kan göra :-(

Som jag avslutade mitt senaste blogginlägg så skrev jag ju att jag hade känningar utav att herr Å skulle vara på intåg och mycket riktigt...hann väl bara stänga ner datorn och krypa ner under täcker så kom han i full kareta och tog mig i sitt grepp...och jag tog skiten som alltid.

Under ca 30 minuter höll han greppet om mig innan han så slutligen gav sig av....men bara för att sedan återkomma igen nu till morgonen då barnen åkt i väg till skolan...och då hade han med sig migrän också på köpet!

Den som inte haft känningar utav riktig ångest någon gång kanske har svårt att föreställa sig hur det kan vara men jag kan säga som så att det både är otrevligt, olustigt och otäckt. Det är ju absolut inget som är farligt egentligen men otäckt som tusan...och fastän man levt med detta till och från under fler år (första ggn 2003) och kan med att hantera det de flesta utav gångerna så är det ändå lika otäckt. Sedan beror det ju i och för sig i vilken styrka den kommer och hur länge den håller i sig.

Kommer nog aldrig glömma de första gångerna då jag kände utav detta med ångest och panikångest...jag trodde allvarligt att jag skulle dö varje gång och hade nog VIP kort på akuten de första 10 gångerna innan jag förstod att det inte var något dödligt, att jag inte skulle dö.

Symtomena som jag fick och får är ju ansatt andning, tryck över bröstet, hjärtklappning, domningar i läppar, ansikte, händer, armar och fötter, pulsen bara dunkar i hela huvudet och jag blir illamående....symtom som lätt kan liknas vid symtomen vid en ev hjärtinfarkt vilket ju var vad jag trodde de första gångerna....och så kan jag tro i bland än i dag, speciellt de gånger trycket över bröstet blir så där extra jobbigt och hjärtat verkligen skenar i väg.

Men jag har nog min ångest rätt bra under kontroll ändå....i alla fall då jag behöver ha den under kontroll...finns ju dock tillfällen fortfarande då det snudd på barakar i väg men det är de gånger som jag verkligen tillåter mig själv att göra det....det blir då till vad jag kallar den för "gråtångest" och där släpper jag på kontrollen och verkligen faller för den.

Låter det knäppt?

Tror ni jag är en idiot bara för att jag har det så här?

I så fall kan jag bara berätta att det garanterat finns någon i allas er närhet som har det just så här i bland...bara det att det fortfarande är så fruktansvärt många som inte VÅGAR prata om hur dom egentligen mår...och jag fattar inte varför man ska hålla tyst om en sån sak? Skäms folk, eller?!!

Jag skäms i alla fall inte....detta är jag och just nu ser livet ut så här för mig!

Jag är väl medveten om hur saker var då jag var sjuk...men döm mig för i helvete inte för det NU!

Jag är jag och jag är definitivt inte en dålig människa som så många verkar tro...jag vet iaf att jag kommer ha min plats i himlen den dag jag dör.

Jag var jag även då jag var sjuk...betänk det ni som var mina vänner innan jag blev sjuk!
Något som de vänner jag har kvar insåg....vilket vi även pratat om nu efteråt....de såg mig i mitt sjukdomstillstånd och det förstod...dock fanns det de som inte ville varken se eller förstå men jag kan villigt erkänna att dom personerna är heller inga jag behöver ha i mitt liv nu i dag. Synd bara att jag gav dem så mycket tid innan och fanns där för dom i tid och otid och ställde upp med tamejfaan ALLT jag kunde.

Nää...nog om det!

Det är sånt som varit och är förbi och någon gång ska jag väl se vad meningen med allt detta egentligen var/är...vissa saker har dock stärkt mig, jag har lärt mig att våga prata och säga i från och jag har blivit stark nog att erkänna mina svagheter utan att skämmas för dom, bara det är en styrka i sig....vilket jag fått höra vid varje samtal på affektiva. Att jag är stark i det svagaste...

Nåväl....efter det att herr Å gav sig av på förmiddagen så tog jag och slängde in lite tvätt, tog reda på disken och satte mig sedan ner för att lyssna lite på musik en stund. Kusin L-L kom förbi på kaffe och guldkornen + hennes son kom med bussen vid kl 13....."lillsyrrans" man och deras dotter kom hit också så barnen lekte, spelade wii och var ute i snön och lekte medans vi surrade och kaffade.

Och skrattade....herrejösses vad befriande det var att få skratta för en gångs skull!

Har varit allt för mycket gråtande nu i flera dagar/nätter....men i eftermiddag har jag skrattat så pass att jag trodde att mitt navelbråck skulle hoppa ut! Herrejösses sånt tok......

Är så glad att jag har människor i min närhet som kan locka en till skratt...hahaha!!!

Nu i kväll har jag och guldkornen spelat lite spel, kollat julkalendern och druckit glögg och gottat oss med saffransbullar och pepparkakor. I morgon åker de till sin pappa och blir nu där tills någon gång i mellandagarna eftersom de firar julen hos honom...det knöt sig rätt bra i magen nu i kväll då de gick och lade sig kan jag säga.

Detta blir ju som sagt första julhelgen helt ensam och utan barnen sedan separationen och det känns i mammahjärtat!!!

Fick i dag erbjudande att följa med min kusin och hennes familj ner till sundsvall för att fira jul där hos en släkting men jag vet inte...jag tror nog jag skulle känna mig väldigt malplacerad där, även fastän jag känner nästan alla som kommer vara där och fira jul. Sen är det ju detta att fira jul med andras barn då man ju saknar sina egna så där extra mycket...jag vet inte om det kommer att kännas bra?!
Men jag ska i alla fall fundera på det...men egentligen så har jag nog ställt in mig på att vara ensam på julafton faktiskt men vi får se som sagt.

Ska strax gå upp och pussa guldkornen god natt på deras pannor och försöka lägga mig själv och varva ner...får se hur jag lyckas med den biten...natti!

Jamen så tände vi det 3e ljuset i staken och det är 8 dagar kvar till julafton, en dag som i år blir som vilken annan dag som helst för min del...barnen firar ju med sin pappa i år så jag kommer att vara ensam och jag tänker inte ens göra mig någon julmat eller någonting, en vanlig dag blir det...jag, ensam.

Funderade ett tag på om jag skulle be mamma och papa att komma hit men jag kommer skippa det...de kommer vara med mig och barnen på nyårsafton då vi firar vår lilla jul då och de har aldrig varit några julfirare under alla år då jag var barn så nää...det blir inget av med det. Kanske jag däremot gör mig en snabb sväng hem till dom och dricker en kopp kaffe men inte mer än så....

Ska jag vara ärlig så kan jag erkänna att jag har en sådan djävulsk julångest men jag försöker ju bita i hop och dölja det så gott det går men bara jag tänker på julen så knyter det i hop sig i hela magen på mig och jag mår rent ut sagt ILLA! Julen blev aldrig något speciellt för mig då jag var barn, minns mest bara den där flaskan med renat som pappa hade i skafferiet som innehållet sjönk allt mer och mer i under dagens lopp och som vid kalle anka kanske hade 25% innehåll kvar i sig :( ...sprit hör INTE hemma på julbordet kan jag säga!!!

När jag fick barn däremot fick julen en helt annan betydelse och hade så fram tills julen 2009...sista julen som en hel familj med alla nära runtom. Det var vid den julhelgen som allt bara brakade i väg rätt ner i djupet efteråt...jag höll mig hel och försökte hålla skenet uppe hela den helgen men inom mig hade jag några veckor innan börjat falla sönder och besökt sjukhuset vid 2 tillfällen pga det...blir 3e julen nu som trasig, och denna jul är jag extra trasig på grund av flera anledningar nu.

Hjärtat gör ont, själen värker och jag vill bara.......jaaa, jag tänker inte ens orda om vad jag vill.

Det råder kolission mellan hjärnan och hjärtat, mellan tankar och känslor....på flera olika sätt.

Jag är förvirrad...men jag är van, slänger på mig min falska mask och låter alla tro det är bra.

Blir bäst så....

I dag har jag och barnen varit ute. Barnen gjorde snötunnlar och mamman skottade snö i vild förtvivlan i hopp om att tro att det skulle få reda i den inre kaosen något...men det var väl bara att lura sig själv till att tro något sådant?!

Yngsta guldkornen åkte på kalas för 2 kompisar nu på eftermiddagen mellan 16-18 och under den tiden så fixades det med om möblering i vardagsrummet här hemma. Då hon kom hem så åt vi middag vilket i dag fick bli tacos...Söndagkvällen njöts sedan i soffan framför teven kollandes på bla nåt djurprogram också blev det lite wii spelande innan sängdags.

I morgon är det måndag och skola för guldkornen...

De sussar nu så sött i sina sängar och jag borde väl försöka få mig någon sömn jag med...men det är ju som det är med den biten. Lär nog ligga vaken ett bra tag till och då jag väl somnar så blir det väl 1 timme eller 2 på sin höjd och sen vaken igen ett tag för att sedan kanske somna till en stund till och vakna och somna om och vakna...det är ju så mina nätter ser ut och har så gjort under en allt för lång tid.

Medicinen skulle ju hjälpa till att balansera upp och vara stämningshöjande och till viss del skulle den hjälpa till med sömnen också....men efter dessa veckor vet jag då inte om jag kan känna varken eller men man får väl ge den mer tid...jag menar ger den mig inte minsta tillstymmelse till hjälpa på något sätt så kan jag ju lika gärna sluta med den igen. Dock vet jag ju hur "gott" den gjorde då när jag fick den insatt då jag låg inneliggande så den kanske bör få mer tid som sagt.

Lägger mig väl och stirrar i taket i mörkret....känns som om det skulle kunna vara ett besök av herr Å på gång också så det är väl bara att vänta in han den jäveln och låta han ta mig....

Till morgonen intogs frukosten framför teven till luciamorgon på teven och sedan åkte guldkornen med bussen till skolan.

Halv 9 var det så dags för oss föräldrar med barn i förskoleklass och i 5e klass att inta matsalen för årets luciafirande på skolan och i år blev det väldigt speciellt då man hade BÅDA töserna med i tåget <3

Blödig som man är så lyckades ju en utav sångerna de framförde få tårarna att falla för det var så otroligt fint...heller HELA LUCIAFIRANDET med ALLA sånger var ju vackert men just "himlen i min famn" som tjejerna i 5e klass sjöng fick det att svämma över och där spreds VÄRME i hjärtat!

Efter framförandet så var det fika i matsalen med kaffe, lussebullar och pepparkakor samt surr med både föräldrar och barn....sedan så hade barnen fortsatt skoldag och vi föräldrar åkte hem igen.

Var hem till "lillsyrran" och satt där och surrade av en stund och dit kom även kusin. Efter det att jag varit där så åkte jag hem till en annan kompis och satt där en stund och drack kaffe och surrade.....det finns ju som sagt en hel del att surra om nu så det ventileras, funderas och tänks.

Var till fränsta på ICA och handlade samt spillde i lite bensin i bilen...blev yvungen att pumpa däcken igen också, verkar ha pys på 2 utav dom så jag antar att det kommer vara så att man får åka och pumpa upp dom med jämna mellanrum nu :-(....måste faan försöka köpa nya vinterdäck här efter julen för inte nog med att de pyser, de är rätt usla också!

Kasslergryta med ananas och ris stod på dagens meny...och den blev faktiskt rätt lyckad.

Men jag kan ju säga som så att det blir jääääkligt mycket gryta utav en rätt liten bit kassler....så nu blir det en dag med rester här i helgen faktiskt eftersom det blev kvar både från gårdagen och i dag.

Barnen var rätt så trötta nu då de la sig förut i kväll. Yngsta tösen somnade väldigt snabbt och likaså den äldsta....5 minuter MAX tog det så sov dom.

I morgon är det fredag och det innebär ledig dag för yngsta guldkornet men skola för det äldsta.

Äldsta guldkornet ska följa med en kompis hem efter skolan i morgon och sedan hämtas på kvällskvisten så yngsta guldet och jag får en hel dag bara hon och jag...några direkta planer för dagen har vi inte mer än att vi måste åka och införskaffa 3 stycken presenter till helgens kalas som hon är bjuden på. Sedan är vi inne på en liten om möblering i vardagsrummet så vi kanske hjälps åt med det efter vi handlat presenter...

Nu när det blir kväll så  sätter ju detta med funderingar i gång och så även denna kväll...det är ganska mycket sådana nu, gällande en hel del faktiskt....och när man är och alltid har varit en funderare och tänkare så kan det faktiskt nästan bli FÖR MYCKET i bland...och ungefär där befinner jag mig just nu, att det börjar bli FÖR mycket att fundera på SAMTIDIGT...skulle nog behöva ha antingen en totalrensning eller något sånt både vad gäller tankar, funderingar, känslor och minnen tror jag...

God natt säger jag nu....fast sömnen lär nog dröja på sig ännu ett bra tag till här skulle jag tro.