Måndagkväll nu och intill mig här i sängen snusar och små fiser mitt yngsta guldkorn just nu   

De skulle ju kommit till mig i morgon egentligen men eftersom detta med veden jag skulle försökt fått hem under kvällen men nu blev det som så att det blir vedhämtning för mig i morgon eftermiddag/kväll i stället så då åkte jag till skolan för att hämta barnen i alla fall i dag...äldsta guldkornet ville dock hem till sin pappa och komma i morgon som bestämt så hon fick stanna kvar där på fritids och vänta på att hämtas senare men yngsta guldkornet ville komma till mamma och sken upp som en sol då jag kom till dagis för att hämta henne, fick en sån kram så jag höll på tappa luften nästan, såna kramar värmer väldigt i mammahjärtat kan jag säga.

Älskar båda mina guldkorn så enormt mycket...barn skapta ur kärlek...bara så ledsen att den kärleken förstördes på grund av en annan kvinna !!! Den kärlek som skulle kämpas för, den kärlek som skulle vara....också blir det så här...jag blev lämnad, jag blev sjuk...överkörd och trampad ner i skiten...glömd...bortvald...lurad!!!

Det var inte så här det skulle bli!!!
VARFÖR GJORDE DU SÅ HÄR MOT OSS !!!

MOT FAMILJEN ???

DU HADE JU LOVAT ANNAT !!!

DU SKULLE FINNAS VID MIN SIDA !!!
DU SKULLE KÄMPA LIKSOM JAG !!!

VARFÖR ÖVERGAV DU MIG FÖR HENNE ???!!!???

Ja nu kom jag in på den biten igen...men det gott folk kan jag berätta är någon som följer mig varje dag, dygnet runt...och det är just av den anledningen det kommer inslag om detta här i bloggen också...för detta är ju min vardag! Jag kan inte låtsas om som ingenting.....då skulle jag bara lura mig själv....

I eftermiddag blev jag dock glatt överraskad då hjärtat helt plötsligt kliver in igenom köksdörren bara så där...ojdå, får ju kanske inte skriva om detta men det gör jag nu ändå...för jag blev verkligen glad! Han överraskade mig då jag inte hade räknat med att få träffa honom föränn till helgen eller kanske inte ens då....

I bland kan jag alltså blir så arg, ledsen, förbannad och förtvivlad över denna männsika men jag kan ändå inte låta bli att tycka om honom så oerhört heller...för samtidigt som han kan göra mig så ledsen etc...så kan han även göra mig väldigt, väldigt glad   

Finns så mycket jag skulle vilja skriva nu men jag antar att jag avrundar här...blev en smärre känslomässig kaos nu med tankar på mitt ex och på hjärtat...sorg & glädje...och när jag tittar på yngsta guldkornet härintill och tänker på mitt äldsta blir jag varm inombords...men samtidigt påmind om den smärta deras pappa åsamkat mig...

Kryper ner intill mitt yngsta barn nu och låter tårarna komma....tyst jag gråter....god natt alla!!

På grund utav olika anledningar (gamla saker som spökat) så blev det en natt med otroligt sönderhackad sömn.

Sov, vakna, sov, vakna och låg och vred och vände på mig från klockan 23 och ända fram till klockan var halv 6 nu i morse...då lyckades jag somna i ungefär 1½ timme!

Tankarna har snurrat på, känslorna har åkt berg och dalbana, tårar har runnit och ångesten har kommit över mig hårt och brutalt...Det blir bättre säger dom som vet...men NÄR...NÄR kan jag få känna glädje och lycka i mitt liv igen?

Borde det inte ha vänt något då det nu gått 2 år och 4 månader....det har det inte, och nu börjar saker bli än värre igen!

Min själ är trasig och mitt hjärta är brustet...känns som det alltid kommer att vara så...jag kommer liksom inte vidare!!!

Varken känslomässigt eller tankemässigt...ska det vara så här nu hela livet? Hela livet ut......detta helvete?!

Antar att många tycker att jag gnölar och gnäller men tyck det då...det är så här det är för mig och för mig är detta ett helvete! Ni vet inte hur det är att DAGLIGEN gråta över att saker gör så jävla ont...hur det är att översköljas utav en ångest som gör att man slutar fungera som människa för en stund och man tror man ska dö.

Ni vet ej heller hur saker varit och vad som hänt i mitt liv....men det är på grund av saker som varit och saker som är som jag mår så som jag mår, och så här är det för mig....ett helvete!!

Så var det snart en ny vecka.

Längtar så oerhört efter mina guldkorn nu så det känns i hela mammahjärtat.

Tanken var att jag skulle hämta dom på skolan i morgon men nu så ska jag eventuellt få hämta ved i morgoneftermiddag / kväll och det är nog ingen höjdare att få åka med och hålla mig sällskap då jag ska lasta på och av en massa ved på ett släp skulle jag tro, så jag kommer hämta dom efter skolan på tisdag i stället.

En dag till...känns så avlägset långt borta då man saknar dom så mycket!

Ja det ser ju som sagt ut att ha ordnat sig med ved nu tack och lov...jag HOPPAS kunna få hämta den redan i morgon nu bara. Har dock ett liiiitet problem till...måste ha tag på släpvagn nu bara....ja ni ser, är det inte det ena så är det det andra...men jag slänger ut krokar här och där i hopp om att få tag på ett släp nu bara...det kan hända att jag kan få den hemkörd i och för sig men har inte fått klartecken på den biten ännu...får se vad det blir i morgon.

Mailade till min läkare på affektiva nu i kväll också. Har ju en tid där nu på torsdag men jag tänkte jag lika gärna kunde maila över det som jag vill ta upp då när jag kommer. Jämt då jag har varit dit så har det varit så mycket jag velat säga men hälften har blivit sagt och hälften av vad jag velat ta upp har inte blivit upptaget. Hoppas nu bara jag hade rätt mailadress till honom...men det visar sig väl för jag antar jag får en bekräftelse på att det mottagits.

Nu är klockan snart 22 och jag tror det snart får bli snarklådan för min del...bihålorna gör ont och jag har nyst som en tok här nu i kväll. Antar det är något som är på väg att ska bryta ut, hoppas nu bara det bryter ut riktigt också nu då och att det inte ska vara så här halvdant och långdraget som det brukar kunna vara. Bättre det kommer allt på en gång och går över än drar sig ut som en segdragen kola.

Det vackra hjärtat

Det var en gång en ung man som gick ut och ställde sig mitt på stadens torg.

"Jag har det mest perfekta hjärtat utav alla!"

utropade han.

Människorna i staden samlades för att beundra hjärtat, och allesammans höll dom med.

Den ungen mannens hjärta var verkligen perfekt.

Utan minsta lilla fläck eller skråma så skimrade det vackert i solens strålar.

Så hördes det en skrovlig röst ur folkmassan.

"Jag håller inte med dig. Ditt hjärta är inte ens hälften så vackert som mitt."

Alla vände sig om för att se vem det var som talade.

Rösten tillhörde en gammal man som banade sig fram genom folkmassan.

"Se här", sa han och visade fram sitt hjärta.

Den unge mannen kunde inte låta bli att skratta.

"Hur kan du påstå att ditt hjärta är vackrare än mitt?" frågade han.

"Ditt hjärta är ju fullt utav ärr. Det saknas bitar och vissa hål har lagats med bitar som inte ens passar."

"Ja det kanske är sant", svarade den gamle mannen.

"Men jag skulle aldrig byta bort mitt hjärta mot ditt. Du förstår, mitt hjärta representerar mitt liv.

Hålen har uppstått när jag har älskat en annan människa och gett bort en bit utav mitt hjärta.

I bland har jag fått en bit utav den människans hjärta tillbaka.

I bland har jag älskat någon som inte älskat mig tillbaka. Då har det förblivit hål.

 Men jag vårdar dem hålen också, för de påminner mig om den kärlek jag har till dessa personer.

 Och jag har inte gett upp hoppet om att de någon gång ska ge mig en bit utav sina hjärtan.

På så sätt har mitt hjärta kommit att se ut så som det gör i dag. Och för mig är det det ett mycket vackert hjärta."

Den unge mannen stod tyst. Han tittade på sitt hjärta och sedan på den gamle mannens hjärta.

Utan ett ord så tog han en bit ur sitt hjärta och gav till den gamle mannen...

Nu var det ett tag sedan jag åts upp inifrån utav det som kallas för ångest men nu gott folk kan jag tala om att jag suttit och haft "vrål ångest"  en stund...med tryck över bröstet, stickningar och domningar i armar och händer, ett bultande huvud, ett hjärta som skenar på i 280 knyck, stickande läppar, krut torr käft också tårar forsande ner för kinderna.

Allt bara kom och tog över efter det att jag hade duschat och satt mig till rätta i soffan för att kolla på teven...PANG BOM!!

Det är så otäckt när detta händer...man blir rädd...tror faktiskt inte någon ens kan föreställa sig hur en riktig ångestattack kan kännas. Hemskt som tusan....minns första gångerna det blev så här för mig....då åkte jag ner till akuten varje gång för jag var helt tvärsäker på att jag skulle dö....men efter 8 eller om det var 9 gånger så fick jag försöka lita på att så var inte fallet utan att det "bara" var ångest/panikångest....

Antar att detta kom över mig på grund av allt strulande och allt annat som varit runtom sista tiden...så jag är inte förvånad direkt över att det blev så här....önskar dock jag hade undsluppit det men....jag tog mig igenom den.

Blir så trött efteråt så det får nog snart bli snarklådan för min del tror jag. Bihålorna gör ont fortfarande också så det får bli 2 ipren och ett stooort glas vatten innan jag kryper ner också hoppas jag det känns bättre i morgon än vad det gjort i dag...

-31 grader nu klockan 18...köksfönstren har blivit isfrostiga.

Måste säga att jag är väldigt glad för att hjärtat hjälpte mig att sätta in innerfönstren i år för annars hade jag nog inte kunnat ha det så varmt som jag ändå kan ha här inne.

Vintern 2009 bodde jag ju här någon vecka och då hade jag inga innerfönster och då kan jag säga att det drog kallt överallt...det gör det inte nu, inte i alla fall vid fönstren.

Tycker faktiskt det är rätt vackert med denna frost på fönstren!

Var ut i vedboden och tog in lite ved nu precis och konstaterade att den kommer ta slut under morgondagen så nu vet jag inte hur jag ska bete mig. Har mailat runt till ett par ställen och hört mig för men de flesta vill ju ha kontantbetalning och där är det ju ett problem just nu om man säger så.

Men jag MÅSTE lösa det under morgondagen, frågan är  bara HUR I HELVETE DÅ???

Bekymmer, bekymmer och en massa jävla problem....blir så jävla less !!!

La mig på soffan förut i dag och tog 2 stycken ipren i hopp om att det skulle släppa i bihålorna men det kan jag inte påstå att det har gjort. Snarare att det trycker på något mer nu i kväll...men men...bara å gilla läget.

Ska väl sätta mig och titta på ena delfinalen i melodifestivalen nu sedan klockan 20.

Önskar så klart jag haft någon intill mig att kunna kura i hop mig med men nu finns det ju ingen här hos mig...njao, katterna förstås och de ger en ju värme men nu menar jag någon männsklig närhet.

Barnen är hos sin pappa och hjärtat är hemma hos sig.

Om inte jag lyckas fixa med någon ved i morgon så vet jag inte ens om barnen kan komma och vara här hos mig. Jag vill liksom kunna ha det varmt då dom är hos mig + att det ska finnas vatten att kunna duscha...men ingen ved, ingen värme och inget varmvatten som duger att duscha i.

Så jag kanske blir ensam i ytterligare någon dag innan jag lyckas lösa detta jävla skit!!

Jag kan ju säga som så att om jag bor kvar här i huset till nästa vinter så skall det laddas upp med ved FULLA vedboden till dess och gärna lite mer därtill. För så här vill jag inte ha det nästa vinter...

Mest av allt skulle jag ju vilja fly till varmare breddgrader under en del utav vinterhalvåret, i alla fall då det är så här kallt. Men något sådant kommer man ju aldrig få möjlighet till att göra....skulle så gärna vilja ta med mig barnen och åka bort en vecka till sol och värme men det kommer aldrig att ske, inte så som det ser ut med saker och ting....just nu.

Men jag önskar det kan ske någon gång....

Ska bege mig upp på övervåningen nu och ta mig en avtvagning innan jag bänkar mig i soffan.

Funderar på om jag ska fixa mig något gott tills melodifestivalen börjar...har hört att man ska fixa något gott och göra det fint för sig även om man är ensam, för att uppskatta det lilla i livet...skulle ha haft lite vin hemma nu bara , då har jag kunnat ta ett glas vin och en chokladbit.

Jag är ingen vindrickare...eller jag dricker ju nästan inget överhuvudtaget...men ett glas vin en sådan här gång kanske skulle ha suttit gott...ETT glas alltså, inte mer än så. Men nu har jag inget vin så jag får se vad jag kan hitta på, vet att jag har en påse chips så troligtvis får det bli en liten skål med chips och ett glas cola.

Vi får se...

Ja det var vad termometern visade på i morse då jag klev upp...fy tusan!

Veden tryter i vedboden och det är så här kallt = ingen bra kombination....det lilla som finns kvar räcker väl till måndag om jag har tur....sen då? Jaaa, det blir ju jääääävligt roligt detta...

Ont i bihålorna som tusan, trycker som bara den både när jag står, går, ligger eller sitter....inget får det att lätta så jag antar det är en redig förkylning i antågande nu då också, som om inte det vore nog med allt annat jävelskap. Jaaadå, kan ta lite magsjuka, öroninflammation, ögoninflammation, halsfluss och allt annat också när det ändå håller på!

BLÄH!!!

I dag är en sån där skit dag i övrigt också...känslan utav att vara ensam är så påtagbar just nu. Saknar guldkornen så det gör ont...och än ondare gör det över att om inte jag fixar detta med veden så kanske inte dom kan vara hos mig för jag vill ju ha det varmt då de är hos mig. Jävla helvetet detta...men flyttar man in i ett hus i november månad då det är kallt redan så är det väldigt svårt att planera hur mycket ved som kommer att gå åt och det jag köpt hittills har ju uppenbarligen inte räckt till...skulle nog behöva det dubbla till nästa år + lite till...

Saknar att ha någon annan vuxen nära mig också och då givetvis den som jag älskar...men det är väl som det är, jag verkar inte kunna påverka ett förbannade dugg där. Tycker bara det är så konstigt allting......

Det är väl inte meningen man ska känna sig så här jävla ensam då man är i en tvåsamhet?

Jag älskar dig mitt hjärta...älska mig tillbaka så som du säger att du gör.

TA MIN HAND OCH GÅ MED MIG !!!

Åkte upp till bilbesiktningen i Ånge nu till  morgon för att göra en efterkontroll på min svarta "ÅDI" och nu är han laglig i 1 år framöver....så skönt!!! Har ju kört olagligt i nästan 1 månads tid nu då exxet har fixat med den...

Efter besiktningen så åkte jag in och hälsade på lite folk, drack kaffe och surrade. Var även ut och övningskörde med en kompis som håller på med sitt körkort nu. Har haft lite dåligt samvete där på sista tiden eftersom det  varit sånt strul med flytt, mående och bil nu sedan jag gick handledarkursen med henne i november...men det är väl som det är. Nu får vi ta igen lite körningar här framöver......

På väg hem från Ånge åkte jag förbi hemma hos mamma och pappa och skjutsade mamma på affären, tänkte att hon skulle slippa gå på affären i morgon nu då det är så här jävla kallt...mamma brukar annars vilja på affären en gån om dagen, fråga mig inte varför men jaa.....

På väg hem från mamma och pappa så svängde jag förbi deras grannar där jag brukat köpa min ved...skulle bara in en snabbis men blev kvar där till klockan var efter 22....OJ!
Var nämnligen så klantig att jag råkade glömma lyset på då jag gick in och i denna kyla...ja ni fattar....batteriet dog och behövde återupplivas ett tag så det blev kaffe nybakad kubb och sockerkaka, bilprat, prat om gamla tider, fiskevatten och en massa annat så klockan bara rusade i väg.

-29 visade termometern på ute då jag kom hem och temperaturen inne låg på strax över 14 grader...

Kul!? Nej, inte ett dugg och ännu mindre kul är det då veden snart är slut ( 2 dagar till) och jag inte har råd att köpa någon mer ved föränn om 19 dagar.....fy faan vad kul alltså! Och den elpatron som sitter här orkar inte värma ett skit så det blir väl till att "tjäla i hop" och frysa fram till dess....har liksom inget annat val för vad ska jag göra?!

JÄVLA SKIT!!!

Jag fryyyyyser invärtes....