Ja i natt ställdes klockorna om till vintertid och dygnet fick en timme extra.

I dag har varit en lite halvseg dag. Var ut på trubadurkväll/disco på en pub i grannbyn i går och det var så kul!
Hann med 2 stycken förfester innan vi begav oss dit och väl där så tjoades det på från det att vi kom till dess att vi åkte hem. Trubaduren som spelade är ju så oerhört duktig och man rivs med när hon sjunger....höjer stämmningen med 300 grader typ då hon kör i gång.

Hade i alla fall jätteroligt och jag hoppas göra om detta snart igen, att de kör fler gånger på stället där vi var...

Nästa helg är det utgång igen, fyller ju 40 på fredag och det är tänkt att bli utgång med förfest då på lördagen tillsammans med några vänner men jag vet inte hur jag ska göra...att fylla år är ju inget att fira precis men det är ju kul att gå ut och träffa folk + dansa, älskar ju disco!!!

Var tänkt att barnen skulle komma till mig igen i dag (de åkte till sin pappa i går då jag skulle ut) men de kommer till mig igen i morgon i stället. Ångesten har kommit och gått under dagen och jag kände att jag inte funkade....fattar inte varför den kommit och greppat taget om mig så som den gjort i dag men ångest är ju inget man kan undstyra direkt så det har bara varit att ta skiten med hjärtklappning, dunkande huvud, domnande armar, tryck över bröstet och svimningskänslor. Ja det har varit så jävla roligt detta.....

Men, i morgon kommer guldkornen igen och blir hos mig någon dag. De har höstlov nästa vecka så vi ska väl försöka hitta på något men riktigt vad vet jag inte. Är inte så lätt att göra saker då ens ekonomi inte tillåter några större utsvävningar. Hade varit kul att ha åkt i väg och badat på himlabadet men det är ju inte det billigaste, blir 360:- för oss 3 och sedan ska det ju vara mat etc där + att det är en bit att åka...men vi får se. Det finns ju "vanliga" badhus på närmre håll så det kan hända vi åker på något utav dem och badar...

Fick litegrann att fundera på nu här i kväll då jag pratade med en vän via fejjan men man kanske inte ska fundera så mycket och/eller känna efter så mycket alla gånger.....men i detta fall måste jag nog fundera lite, hmmm!

Suttit och försökt skriva lite nu i kväll också men inspirationen har inte riktigt velat infinna sig och att skriva då är hopplöst. När man ska skriva en dikt eller text eller novell eller vad det nu än är så ska det ju helst bara flyta på...och det gjorde det inte nu i kväll så jag la ner det hela. Blev bara några korta texter men de kan jag ju spinna vidare på någon annan gång...så de blir kanske bra till slut.

Måste ju få berätta att jag skickade in en kortare novell också till en novelltävling här i början utav veckan så nu ska det bli spännande att se om den tas emot och kanske vinner till och med. Första pris var 3000:- + publicering i en speciell veckotidning...så håll tummarna snälla :)

Sen har jag känt ett stygn utav saknad här i kväll, saknaden efter att ha någon nära intill mig, någon att dela tankarna med, någon att luta mig emot. Fy fasen vad skönt det hade varit att ha haft någon här då när ångesten kom och gick här nu i dag...någon som bara hade kunnat funnits.
I bland då jag känner denna saknad så är det ofta en speciell person som dyker upp i mina tankar, en person jag tycker om väldigt väldigt mycket men jag motarbetar mina känslor på den biten.

Jag får inte falla ner i något...vår vänskap är så värdefull och han betyder så mycket för mig <3

Blir tidig kväll för mig för ovanlighetens skull, kroppen och knoppen blir helt slut efter nästan en hel dag fylld med ångest som kommit och gått så det blir nog intag utav nattinattpiller nu strax och sedan hoppas jag kunna sova i natt och att morgondagen blir en bra dag...eller det blir det ju eftersom guldkornen kommer :)

Guldkornen ligger ochsussar i sina sängar sedan 2 timmar tillbaka så nu är huset levande igen och viss ro och frid råder i mammahjärtat igen...tänk att det kroppsligt kan kännas en sådan skillnad då barnen är här och då de inte är här.
ÄLSKADE GULD <3

Natten till i dag blev dock inte så där smärtfri som jag hade hoppats på men efter intag av en extra värktablett så lyckades jag i alla fall få 4 timmars sammanhängande sömn på morgonkröken så det får jag väl vara nöjd med...var dock VÄLDIGT trögstartad även i morse och det är fasen inte kul.

Var ner till "lillsyrran" på lite kaffe och surrande mitt på dagen, bästa kusin kom dit en stund hon också.
Hem och mötte upp yngsta guldkornet som kom hem med skolbussen vid 13 tiden och då hon kommit så åkte vi på affären och införskaffade mjölk och lite till morgondagens frukost + frukt som skall med på skolan eftersom de har "långdag" i morgon...

Äldsta guldkornet kom hem med bussen strax före 15 och hon hade med sig sin bästis och namne hem efter skolan i dag. Vi fixade med middag och vid 17 tiden åkte vi upp till kyrkan i fränsta för FN gudstjänst där äldsta guldkornet och hennes bästis skulle medverka eftersom de sjunger i en utav de 3 körer sommedverkade vid denna kväll.

OJ så bra det var....de var så duktiga och de sjöng låtar som verkligen tog fram olika känslor hos en och prästens ord gav viss eftertanke..precis så som det skall vara vid en gudstjänst och musikgudstjänst.

Efter gudstjänsten gick vi alla ner till sjön nedanför kyrkan och "sjösatte" massor utav färg granna ljuslyktor som sedan så sakta fick flyta med ut i vattnet....så vackert! 

Då vi kom hem var vi lite småfrusna och fikasugna så då gjorde vi varm choklad och smörgås och pyste ner oss i soffan och kollade på teven en stund innan det var dags för sängen för dom...och nu är det dags för mamman att pysa ner sig i sin säng också...önskar bara jag kunde få pysa ner mig INTILL någon också, snart...

Ännu en natt med ont, ont, ont...alltså AJ!
Men jag ska väl inte klaga eller beklaga mig för det ska man visst inte göra har jag förstått det som...nää, på med leendet och låtsas som om allt är så jävla bra!

När jag väl rätat ut min lekamen, tagit en varm dusch och ätit frukost så var klockan nästan halv 11 i dag och det är inte bra då morgnarna blir så sena. Nu har ju jag iofs ingen tid att passa eller så de veckor barnen är hos sin pappa men det är ändå inte bra eftersom det förskjuter dygnsrytmen.

Efter morgonstökandet åkte jag i väg till en kompis som jag lovat komma och hjälpa med datorn men då jag kom så hade hon lyckats lösa det problem som hade uppstått så det blev lite fikande och surrande. Väl där så kom "lillsyrrans" man förbi på lite fika och jag hade turen att få bli lite knådad på nackmusklerna...å herregud så ÖMT det var. Han hittade på en punkt ungefär mitt på vänstra skuldran där jag blev helt spyfärdig då han tröck och det strålade ut i vänstra handens fingrar...ontskönt liksom!

Efter det att jag varit hos denne kompis så åkte jag hem till min kusin och var där en bra stund. Pratade, kaffade , var ut på en skön promenad med hundarna och sedan gav hon mig en välbehövlig ryggmassage där hon tog itu med bland annat den ömma punkt som "lillsyrrans" man hittade tidigare och det kändes riktigt skönt efteråt...blev insmord med HÄSTliniment och det gjorde rätt gott bara det.

Hem och petade i mig lite mat = det som var kvar utav laxen sen i söndags.
Gjorde mig i ordning och styrde kosan ner till Stöde för veckans övning med gospelkören man i kväll önskar jag faktiskt att jag hade stannat hemma så som jag hade tänkt i morse för kvällens övning gjorde mig mer ont än gott som den annars brukar göra. Anledningen? Joo, den person jag berättade att jag grät över i onsdags är en person som sjunger i min gospelkör och att sitta där i kväll med honom sittandes snett bakom mig kändes allt annat än bra.

Nu ska jag ju inte se det som hänt som min förlust men det kroppsliga och känslobiten kan man inte alltid styra fullt över...jag bet i hop under hela kvällen men sen nu då jag kom hem så kom ångesten över mig och jag rasade och efteråt blev jag så jävla förbannad över hela jävla situationen....JÄVLA MÄNNISKA!!!

I morgon kommer guldkornen efter skolan och just nu så längtar jag så oerhört mycket efter dom...i morgonkväll skulle visst det vara något framträdande i kyrkan där äldsta tösen sjunger i kör också, något jag fick veta om nu i kväll först! Så det ska bli kul...hade egentligen lite andra planer i  morgon kväll då jag tänkt tagit med barnen på en folkmusik kväll där han jag kallat "min nyfunne vän" bland annat ska vara med men nu då jag fick veta att äldsta tösen ska ha framträdande med sin kör så får ju det gå före...eventuellt att jag åker i väg på dagen i morgon och lyssnar och kollar då han + en vän till honom ska ha ett litet framträdande på ett servicehus i grannbyn, dock vet jag inte om vilken tid det är så vi får se hur det blir.

Denne vän är för övrigt en jag "saknar" emellanåt och som finns med ofta i mina tankar...en mer omtänksam och varm människa vet jag ärligt talat inte om jag har träffat tidigare. Inte med just DEN omtänksamhet som han har i alla fall...människor har varit omtänksamma på många olika sätt mot mig under alla år men denne person har gett mig något som ingen annan tidigare har gett mig...min fina, fina vän!!!

Nu intas nattinattpillret tillsammans med de antiinflammatoriska medicinerna och jag hoppas att dagens massage kan ha gjort att jag slipper vakna och känna att det gör lika ont som de senaste nätterna. I bland kan ju massage förvärra men i detta fall hoppas jag det ger förbättring...

Har precis satt mig i soffan och på teven visas serien "solsidan"...

Är mätt och belåten i magen, det är nästan så att magen står i "fyrtioelva" hörn efter dagens middag med tillhörande efterrätt...

Har haft besök utav guldkornen och min ex svärmor (barnens farmor) och jag fixade middag som bestod utav ungsstekt lax, pressad potatis, ört sås och sallad med fetaost...mjum, mjum.

Det är liksom både roligare och trevligare att laga mat och äta då man slipper äta själv. Vanligtvis så äter jag knappt lagad mat de veckor jag är själv...men nu står som sagt magen åt alla håll och kanter.

Till efterrätt hade jag gjort smulpaj med äpple och hallon och till den vispad vaniljsås...och givetvis kaffe, så magkatarren gör sig påmind nu...men vad gör väl det?

Sitter och är rätt så nöjd nu trots att det blev både tyst, tomt och ensamt nu då barnen och deras farmor gick härifrån + att värken i rygg/nacke/axlar och bröstkorg känns av...men har intagit medikamenter och sen på onsdag kommer ju guldkornen igen, då är det "min vecka" med dom och jag + huset lever upp ordentligt igen :-)

Satt och funderade lite över den situation som uppstod här i fredags...förstår fortfarande inte riktigt min reaktion  men jag ska se det som så att detta inte var/är min förlust. Jag tror nog att personen i fråga kommer att ångra sig med tiden och se att livet blir inte annorlunda om man återvänder till något som var dåligt och fick en att må dåligt men när och om nu den dagen kommer att han beklagar sig eller vad man nu ska säga så ska jag bara stå där och säga "vad var det jag sa"...jag blev sårad, väldigt sårad. Jag kände mig utnyttjad, inte bara på ett sätt utan två sätt...invecklat!

Fick en bild med text skickad till mig utav min kusin i går och det är väl så jag ska se det kanske...

...och inte  bara nu gällande denna händelse utan andra händelser där jag sett mig själv som förlorare för det är inte jag som är förloraren...tids nog som sagt.

Måste ju berätta om gårdagen förresten. Var och hälsade på ett par goda vänner i Ånge som hade en "tatueringsdag" i sitt hem där de bjudit hem en tatuerare och folk fick boka in sig. De har haft ett par sådana dagar hemma hos sig tidigare men jag har inte kommit i väg på någon ännu men så i går åkte jag upp...inte för att tatuera mig utan för att kolla och fundera lite samt umgås. Nu kommer denna tjej som tatuerar upp till dom igen om några veckor och DÅ ska jag göra ännu ett konstverk på min kropp....och om nu någon tänker "men gud, hur har du råd med det"...då kan jag säga så här...

1. hon är billig.

2. Jag får detta i 40års present utav mina föräldrar...dvs de betalar den.

Motivet har jag inte helt klart för mig men det kommer innefatta mina barn....jag funderar och kanske blir det att jag själv ritar den.

Då jag skulle åka hem från dom så toksnöade och regnade det och temperaturen låg på + 1 grad....det var inte alls roligt att köra kan jag säga, speciellt inte med sommardäck. Det gick inte att ha hel lyset på för då såg man ingenting och vindrutetorkarna gick på snabbaste hastigheten. Rätt som det är tvärslutar det och då får jag världens vattenplaning som bara sög tag i bilen och jag valsade runt 1½ varv på vägen och jag tackar högre makter för att jag dels var ensam i bilen OCH att jag var ensam bil på vägen just då...detta var min första riktigt jävliga vattenplaning och det var jäkligt otäckt. All kontroll över bilen bara försvann och vägen sög tag i den...tur också att jag visste vad jag skulle göra, tro vad som hade hänt om jag inte släppt på gasen och växlat ur?

Otäckt som sagt...men nu gick det tack och lov bra!

Då jag kom hem i går kväll hade jag en liten "dip down" där tankarna snurrade runt och natten som var bjöd inte på så mycket sömn eftersom min nacke, axlar, bröstrygg och bröstkorg höll på tog kål på mig + att jag hade sånt jäkla sendrag i både tårna och vaderna. Låg vaken rätt länge pga det och vaknade vid halv 5 pga det men men...dagen blev ju bra ändå i dag :)....älskar mina guld och jag älskar min ex svärmor. Så glad att vi åtefått kontakten för hon och hela mitt ex familj har saknats som sagt.

Resan jag gjorde ner till dom i somras var en resa jag skulle gjort långt tidgare men jag är glad att den blev av och att jag "klarade det"...ska nog ta med mig barnen ner till dom något här framöver och hälsa på igen. Kanske slå i hop den trippen med lite julklapps inköp?

Nu fortsatt soffmys....med katterna!

Sov både oroligt och dåligt nu i natt som var.

Somnar gör jag på den nattmedicin som jag har men jag får inte riktigt den här djupsömnen som man behöver alla gånger...som nu i natt. Sov & vakna om vartannat från det att jag la migtill dess jag klev upp klockan 7 i morse...som längst sov jag i 45 minuter.

Behöver jag säga att jag gått omkring med vaccum i skallen större delen utav dagen i dag?!

Mitt på dagen följde jag i alla fall med bästaste kusin Lise-Lotte till fränsta då hon skulle dit och uträtta lite ärenden. Hade ju tänkt passa på att köpa kattsand då på ICA när vi ändå var där eftersom jag kör med deras egna kattsand...plockar på mig den + några andra varor och ställer mig i kön...och upptäcker att jag plockar ur pengarna ur min plånbok så dom ligger hemma kvar i min bil!
JAHOPP...bara till att gå och lägga tillbaka alla sakerna och gå ut därifrån lite lätt moloken.

Kom hem och tog itu med disken, en fördel de veckor jag är ensam är ju detta att det knappt blir någon disk eftersom jag knappt lagar någon mat då jag är ensam...lever mest på kaffe, rester eller smörgåsar. Inte vidare värst nyttigt för en som är magsäcksopererad kan jag säga....men....kanske inte så konstigt att man är halvt svimfärdig emellanåt och har magkatarrskänningar?!!?

Sen på eftermiddagen ringde barnens farmor och frågade i fall hon och barnen var välkomna att komma och hälsa på. Hon är på besök ett par dagar nu och SJÄLVKLART var de varmt välkomna....så i kväll har jag haft min ex svärmor och mina guldkorn hos mig och jag kunde lägga alla mina tankar åt sidan för en stund.
Fick en jättefin bukett med orangea rosor utav dem när de kom och det värmde mitt hjärta...jag älskar nämnligen rosor och speciellt de orangea och det var yngsta guldkornet som valde denna färg <3

Efter det att ex svärmor och barnen gått härifrån så sjönk jag ner i soffan och bara satt....
Funderade över det som hände i förrgår och den reaktion som blev och kom fram till att detta fasen inte var min förlust för om man väljer att återgå till samma gamla hjulspår med en person man lämnat eftersom man mådde dåligt tillsammans med denne så påvisar det bara hur korkad denne människa är!
Jag vet vad jag pratar om eftersom jag själv varit i den sitsen att ha velat återvänt till de gamla hjulspåren...men nu i efterhand så vet jag att det inte hade blivit bättre utav det utan att man faktiskt måste släppa för att gå vidare.

Nu ruskar säkert många på huvudet och anser att jag själv inte släppt taget om det som varit men joo, det har jag faktiskt MEN jag hyser fortfarande känslor för barnens pappa, som fortfarande är mitt livs största kärlek, och är ledsen över att det blev som det blev men jag har släppt...

Jag har i alla fall i dag låtit denne person veta exakt vad jag känner och tänker.
Förstår inte hur man ena stunden kan sitta och beklaga sig över ett förhållande, ta beslutet att lämna...den andre träffar en ny och då jäklar skall personen "tas tillbaka"...så nu ska hon lämna sin nya för att återgå till...jaa ni hör ju?! Inget jag tänker ödsla mer energi över...kan bara säga att denne person sårade mig och det finns inget mer att säga, jag har sagt det som behövde sägas i dag och nu är det punkt där.

I moving on....som Sarah Dawn Finer sjunger!

Jag går vidare men räknar med att falla fler gånger efter min väg genom livet.

Men då gör jag som Thorsten Flinck sjunger...jag reser mig igen och jag blir som Sara Löfgren sjunger, starkare!

Jepp...

Nu i kväll ringde jag upp en vän som jag träffade under tiden jag låg inlagd på sjukhuset och som jag inte har pratat med på en allt för lång tid. Denne person är mycket yngre än mig, har ett trassligt förflutet, är homosexuell och sitter på rättpsykiatrisk avdelning nu på grund utav att han under en svår stund i sitt liv gjorde en dumhet...jag är inte den som dömer och jag dömer honom inte.

Jag var med på hans rättegång och jag har hört hans berättelse och hans familjs berättelse och jag är inte den som dömer. I stället har jag valt att vara hans vän och finnas där för honom och jag hoppas få följa honom genom livet och se han möta kärleken, bilda hem och skaffa familj.
Han är en så otroligt fin människa, som bara råkade hamna fel i livet...

Ska försöka ses någonting näst nästa vecka då han skulle få ta några timmar med sin kontaktperson, en fika på stan är det tänkt vi ska planera in....får vänta och se hur det funkar för hans del nu bara.

Annars har jag lovat att komma och hälsa på honom på avdelningen...var allt förlänge sedan vi sågs också.

I övrigt så har jag suttit och skrivit lite nu i kväll och lyssnat på en massa gamla godingar på "tuben"...hittade på ett gammalt skillingtryck också som fick mig att tänka på min farmor. Har inte så värst många minnen utav min farmor men just detta skillingtryck och doften utav cigarr får  mig att minnas henne...hon nynnade ofta på detta och det var som en sorglig saga då hon sjöng...

Ömka betyder ju att "tycka synd om" eller "beklaga sig", men ömka kan också betyda "bry sig om", "ömma för", "ha medlidande med/för", "förbarma sig"....

Jag ömkar...jag brukar beklaga mig ja, MEN jag har enbart vid ETT tillfälle ömkat av den betydelsen att jag tyckt synd om mig själv och det var i mars 2010!
Så beklagar mig, det gör jag men jag tycker inte synd om mig själv!

Däremot ömkar jag för människor i min omgivning...jag känner medlidande för de i min omgivning som på olika sätt har det svårt, något jag både visar och talar om för dem.
Ömmar gör jag också...för många.

tårarna rinner nerför mina kinder just nu och det gör ont inombords.

Känns som om jag är på väg att falla åter igen....negativa saker händer hela tiden och det verkar aldrig få ett slut!

Nu sitter jag återigen och gråter över en man...att jag aldrig lär mig.

Kommer jag någonsin bli något mer för någon än en leksak och en skitig gammal jävla disktrasa?!?!
Att leka går bra, att torka medsols går också bra också sen bara...POFF och i väg!

I detta fall hade jag verkligen hoppats, jag tyckte jag läste utav personen i fråga på ett sådant sätt att hoppet började gro...men återigen, LURAD!!!

Faan, helvetes jävla faan!!!

Skulle behöva en famn att krypa in i just nu...känner mig ensam och jag är bara så jävla ledsen just nu!!!