Efter att ha tagit min sömntablett i går kväll så somnade jag relativt snabbt och har fått sova 7 timmar nu i natt...önskar jag löst ut mina tabletter tidigare för sömnen behövs!

Å det är skönt att sova ;-)

Slog i gång datorn, läste nyheterna i lokaltidningarna och kollade av ett par bloggar och fejjan.
På fejjan hade en utav mina vänner skickat ett meddelande till mig som innehöll något utav det finaste jag fått....

en sång som var skriven just till och för mig!

Denne person spelar och sjunger mycket (trubadur) och skriver ju en hel del material och nu hade han i går skrivit en sång till mig...och jag kan säga att tårarna bara fullkomligt forsade!

Inte för att jag var ledsen utan för att det gick in rakt i hjärtat på mig...en sådan otroligt fin handling!

Texten så träffande och refrängen skall jag ta till mig till hjärtat...tänk att en relativt okänd människa kan göra en sådan sak för mig?!!?!!

Han må ha ett enormt hjärta och vara omtänksam utan dess like....OJ vad det värmde!!

En sådan oerhört bra start på dagen...hoppas nu bara jag kan få känna denna känsla dagen igenom också nu då.

Ja i dag hade jag ju tid för njurundersökning och innan dess ett samtal med min kontaktperson på affektiva men därifrån ringde de halv 8 i morse och talade om att han var sjuk så nu blir det samtal i samband med mitt läkarbesök i september, dock skulle jag maila över hur nuläget ser ut till min kontaktperson så jag får väl sätta mig ner och skriva av mig här i helgen.

Njurundersökningen var dels ultraljud utav njurarna också röntgen, blev inte så mkt mer sagt efter det att de var tagna mer än att jag kommer att få en kallelse för ännu en koll...och det tolkar ju jag då som att något förvärrats vad gäller dessa, men det visar sig väl...lite oroad blev jag ju dock då de sa så   

Efter undersökningen så skickade jag i väg ett sms till en person som kommit betyda en hel del för mig sedan jag avslutade min relation med svinet i Ånge. Vår relation är ju på ett vänskapligt plan och vi har sagt att ärlighet är viktig så utav den anledningen ville jag berätta för honom att jag kommit på mig själv med att tänka på honom i tid och otid och att jag kanske tror att det är känslor på väg...jag ville berätta det på grund av att jag var/är öppen att se vart det kan leda, om det kan leda till mer än den vänskapsrelation vi har eller inte.

Han har sagt till mig att jag är snygg, att jag tänder honom och att han har känslor...men nu då jag berättade detta så fick jag till svar att inga känslor fanns. Jag trodde inte detta men jag blev faktiskt lite ledsen över detta och har så varit hela eftermiddagen och kvällen. Vet att jag överreagerar men just nu önskar jag att jag inget sagt för då kanske han hade varit här och kollat på film med mig och kliat mig på ryggen?!

Men detta påvisar bara ännu en gång att jag är en idiot...och att ärlighet kan förstöra och kanske inte alltid är det bästa alla gånger i början.

Kanske skulle jag ha hållt tyst och fortsatt kännt efter? Jag ville ju bara vara ärlig för att jag längtar så efter närheten med en annan människa...kanske inte direkt en pang bom relation men jag var villig att se OM det kunnat leda vidare....men som sagt, jag förstörde visst allt i stället....FAAN !!

Kommer inte ta kontakt med denne person något mer i nuläget eftersom att han nu vet vart jag står, vart jag finns och hur jag börjat känna...jag vill inte vara på något mer om detta. Kanske kan jag få behålla honom som vän åtminstonde men om jag går på med vad och hur jag känner så kanske jag stöter bort honom även som vän...om jag nu inte redan förstört den biten...

Min kusin sa till mig i dag då jag var hem till henne och hjälpte henne med lite alpackavård att när jag minst anar det så kommer det finnas någon där mitt framför mig och jag hoppas hon har rätt för jag saknar verkligen att ha någon nära i vardagen, jag saknar närheten med någon och den intimitet som finns mellan 2 som tycker om varandra...inte för att BO tillsammans men att VARA tillsammans och GÖRA saker tillsammans.

Har känt mig väldigt låg hela eftermiddagen och kvällen, till viss del har det säkert med detta att göra men även medicinen kan vara en orsak eftersom man kan sjunka ner första tiden då man börjar med dessa...dvs man kan få en än djupare svacka.

Får se också när mina gudkorn kommer hem och till mig igen, det ska villigt erkännas att jag saknar dom och längtar efter dom jättemycket nu....mina älskade och dyrbara guld, det värdefullaste i mitt liv!

så mycket har det försvunnit utav mig upptäckte jag nu i kväll då jag tog mått på mig själv och jag har minskat från 169.3 kilo till dagens 67.2...faan vad stolt jag är egentligen!!

Första måttet är på opdagsmorgon 16/11 -09...andra nu i kväll 1/8 -12.

HALS
45cm -> 32.3cm (-12.7cm)

HANDLED
19cm -> 16cm (-3cm)

VRIST
31cm -> 26cm (-5cm)

VAD
55.5cm -> 41cm (-14.5cm)

KNÄ
49cm -> 40.5cm (-8.5cm)

LÅR
78cm -> 54cm (-24cm)

ÖVERARM
50cm -> 32cm (-18cm)

STUSS
140cm -> 101cm (-39cm)

MIDJA
130cm -> 82cm (-48cm)

ÖVER BYST
121cm -> 95cm (-26cm)

UNDER BYST
110cm -> 88cm (-22cm)

Eftersom jag inte lyckats somna då klockan var halv 1 så tog jag en sömntablett och resultatet blev nästan 8 timmars sömn = välbehövligt!!!

Det som är bra på dessa tabletter är att man inte blir mosig dagen efter men OJ sån huvudvärk jag vaknade med, antar den kom utav att jag nog sovit hårt. Den gav dock med sig efter det att jag varit uppe i ungefär 1 timme.

Efter att ha stökat på lite samt ätit en sen frukost åkte jag upp till min kusin för lite kaffe och surr...blev kvar där i nästan 4 timmar då vetrinären kom på besök för att se över deras alpackahingst Kintu som gjort illa sig, tycker ju det är så intressant allt vad heter sjukvård både då det gäller människor och djur så jag var ju så klart kvar...och det var ju kanske tur eftersom kusin kommer behöva hjälp närmsta 2 dagarna nu med att spola ur såret, lägga i pennicillinsalva och lägga om....eller den biten sköter hon så bra själv men man måste vara 2 eftersom en måste hålla i och hålla djuret lugnt + assistera och vara handräckning.

De är ju så fina och underbara djur dessa alpackor och jag är så glad att min kusin skaffade dessa så en annan får möjlighet att vara dem så nära....Kintu fick förresten in en snygg fullträff på mig i dag då jag höll honom...en härlig idisslad spottloska rätt i ansiktet....luktar ju inte violer precis det som de stöter upp.

När jag väl kom hem i från kusin så slet jag ur 2 utav mina dynor till soffan och påbörjade "operation tvätt"...spolat igenom dom rejält med vattenslangen nu och dränkt in dom med rengöringsmedel så nu får de ligga så och droppa utav sig så blir det ny tvätt igen i morgon...hoppas bara ingen fågel flyger över dom och skiter på dom nu bara eller att någon okastrerad kattjävel kommer och frässar på dom...för då finns inget annat att göra än köra hela soffan på tippen...och det är ju det jag vill undvika genom att försöka tvätta ur den.

Så jag HOPPAS det ska funka...för jag älskar min stooooora sköna mys soffa!!!

Jag vet inte jag men jag måste ha fått lite energi utav nattens sömn för jag har även skruvat på sängben på min madrass (som jag tänkt göra i säkert 2 v tid), skruvat i hop och satt upp 2 stycken vägghyllor vid sängen, skrivit ett vägg ord på ena väggen i mitt sovrum, stökat undan 2 maskiner med tvätt...och nu funderar jag på i fall jag ska slita ut den förskräckliga röda medaljong platsmattan i köket för att se hur golvet under ser ut men jag vet inte, kanske dumt att göra den nu då klockan är halv nio....? Ja vi får se......

Dagen har iaf varit rätt okej men det hände något märkligt här mitt i allt stökande....det var som en panikångestattack men ändå inte eftersom det gjorde ont. Det gav med sig efter ungefär en halvtimme i alla fall och sen har det varit lugnt....tro bara vad det var som hände?...

Dagen har varit så där...hade kunnat varit bättre om jag inte varit så öm och stel i nacken, axlarna och ryggen och om inte bröstkorgen brände som eld emellanåt iom inflammationen...men annars en rätt ok dag, bara en mindre svacka här på kvällen då saker poppade upp men men...

Medicinen Imovane är uthämtad så i natt kan jag sova...tänker dock försöka somna på egen hand men har jag inte somnat före 00 så blir det en sömntablett, på den vet jag att jag åtminstonde får 5-6 timmars sammanhängande sömn och i bland mer än så.

Seroxaten hade de dock inte hemma utan den får jag hämta ut på fredag men jag har ju några liggande så jag börjar med dom i morgon bitti...på dom tar det ju upp till 4 veckor innan man ser/känner skillnad men det kan gå snabbare än så...biverkningar har dom ju dock och den vanligaste är att man blir ännu mer nedstämd och mår sämre innan det vänder...första gången jag åt dessa så fick jag inga biverkningar och märkte av skillnaden efter 2½ vecka...andra gången mådde jag ännu sämre första 3 veckorna innan jag vaknade en morgon och konstaterade att solen sken...får se hur det blir nu denna gång då jag börjar med dom, hoppas jag slipper biverkningar bara för blir måendet sämre nu första tiden då blir det inte kul...men jag vet ju att det vänder och jag VET att dessa tabletter kommer få mig att må bättre, inte bra dock men bättre....

Fick en kallelse i brevlådan i dag, ner till sjukhuset för att kolla mina njurar och det redan på fredag!?!

Har väl aldrig varit med om att man får kallelsen bara 3 dagar innan men kanske fick de in en återbudstid och såg att jag stod på tur?!?!

Anledningen att jag ska dit är ju den att mina njurar tog rejält med stryk på grund av saker och ting och det är ju något jag får dras med...njurfunktionen är inte tipp top om man säger så men ej heller livshotande...men jag antar de ändå vill hålla koll och det är väl 1 år sedan jag var ner nu sist och kollade, har inte ens tänkt på det.....problemet är bara det att jag vet inte om jag kan åka nu på fredag så det måste jag kolla upp under morgondagen.

Har burit ut lite grovsopor också i kväll, har ju hur mycket som helst som skal köras i väg till tippen men då jag inte har någon dragkrok så har jag lagt allt under en stor pressenning bakom uthuset till dess jag kan låna ngn bil + släp eller har råd att hyra något...det var ju bara en droppe av allt jag ställde ut nu iom att man inte får ställa ut mer än 1 kubik eller 200 kg...blev typ 5% av allt skräp som ligger där. Men jag ska försöka fixa bort allt för det är faan inte kul när det ser ut som en soptipp ute :-(

Fick för mig att byta gardiner och lampor i köket också nu i kväll och kunde konstatera att jag behöver köpa nya gardiner...har 2 fönster i köket men bara 1 uppsättning utav gardiner som skulle passa i köket så nu får jag väl åka på erikshjälpen och kolla om de har några gardiner, billigast möjligt...sen önskar jag att jag kommer kunna fixa köket här i höst åtminstonde det värsta...men jag hyser inge förhoppningar. Inne kommer jag säkert kunna fixa till det rätt billigt men att byta fönster gör man inte billigt och fönstren MÅSTE bytas :-(

Jaja....

Nu är klockan halv 11 snart och jag ligger och tittar på en film...slog i gång äldsta tösens film "i taket lyser stjärnorna", en fin film...eventuellt kommer min vän förbi en stund här och gör mig lite sällskap men det får vi se hur det blir med det...

Ja det visade klockan sista gången jag kollade på den innan jag till sista då lyckades somna....också slog jag upp ögonen för en stund sedan och klockan är nu 10 i 9.

JAG BLIR VANSINNIG !!!

I dag är det jag som åker på apoteket och hämtar ut mina medeciner...har bara 2 stycken numera och det är seroxat som är serontoninhöjande samt imovane som är för sömnen...det funkar inte längre...om inte annat så funkar inte JAG länge till om detta skall fortsätta.

Är väl en idiot egentligen som inte ens äter seroxaten, min serontoninhalt i hjärnan torde ligga på MINUS vid det här laget och är den halten låg...ja då blir man deprimerad och låg. Vet ju att de hjälper att lyfta mig i sinnesstämmningen och får mig att hamna i skaplig balans i alla fall för som det är nu är jag definitivt INTE i balans i kroppen och själen.

Så apoteket blir det i dag...

Sitter och väntar på att vattnet ska komma upp i duschvänlig temperatur och sedan ska jag hem till "lillsyrran" på morgonkaffe...har egentligen typ 1000 saker att fixa med här hemma men jag känner att jag behöver hemifrån en stund också får jag ta tag i hemmet senare i dag. Det är grovsophämtning i morgon så jag ska väl bära ut lite grejor till vägen också här...

Får se hur denna dag blir nu då...

Var upp till Ånge en sväng förut i dag för att hälsa på mina goa vänner Kari och Anita samt titta på de gudoliga småvalparna.

När jag åker därifrån så lyckas jag komma en stund efter det att en trafikolycka mellan 2 bilar i en större korsning inträffat. Ena bilen såg inte värst trevlig ut vid första titt och den andra var rejält i hoptryckt framtill så troligen frontalkrock då.

Stannade till och frågade den räddningspersonal som hunnit till plats om det fanns ngt jag kunde göra (som tex springa i väg med skyltar som påvisar att en olycka inträffat) men då de sa att allt var under kontroll så åkte jag vidare hemåt.

Passagerarna i de båda bilarna hade tagit sig ur dem på egen hand och klarade sig oskadda men blev säkerligen rejält skakade, 2 barn fanns med i bilarna och det var totalt 7 personer allt som allt...

Det var ju inte så länge sedan jag var bland de första vid en annan trafikolycka...där det tyvärr blev dödlig utgång för 2 utav de 3 inblandade så tankarna for ju tillbaka till den kvällen.

OTÄCKT !!!

Ja så sjunger ju Thorsten Flinck i sin låt...

Jag har senaste åren fallit så många gånger och jag har lyckats resa mig MEN nu i natt kom jag till en punkt där känslan utav att inte klara av att resa mig igen kom över mig och så även rädslan för att falla ännu en gång OM jag lyckas resa mig...jag har med andra ord ramlat ner igen och denna gång med ansiktet före känns det som.

Ligger med ansiktet nerborrat i den svarta jorden och jag får ingen luft och försöken att resa mig misslyckas och jag blir mer och mer utmattad....så KÄNNS det.

Det är inte det förflutna som får mig och falla utan det är NUET...många tror ju att jag sitter och ältar och ältar det som varit men så är ej fallet utan det är nuet som får mig att falla och har så fått länge nu...inte det gamla, inte det förflutna...utan hur allt är just här och nu.

Det förflutna kan man lämna men nuet, hur lämnar man det?
Jo genom att ge upp...och det alternativet finns inte i min värld i dag.

Jag har velat ge upp så många gånger men ändå sitter jag här...jag har rest mig så många gånger...alla säger jag är en stark människa men just nu känner jag mig allt annat än stark.

Känner mig så liten och svag, skulle vilja få krypa in i någons famn och få gråta ut allt som jag känner...men ingen famn finns att tillgå.

Skulel vilja ställa mig upp och skrika ur mig all sorg, smärta, ilska, hat, förtvivlan och annat skit.

Jag känner mig ensam, jag saknar någon och jag saknar mina guldkorn så mammahjärtat gråter.

Jag förbannar hela den situation som är just nu med allt vad den innebär...det är faan inte kul nu!!!

Det är nuet som gör detta med mig, inte det förflutna :-(