Jamen visst, efter ungefär 1 vecka där det varit rätt så okej så sa det KABANG och man befinner sig nere i skiten igen...barnen hann väl inte mer än att åka till sin pappa föränn jag bröt i hop.
TUR jag ska till affektiva i morgon säger jag bara....fy faaan !!!

OJ vad dagarna fullkomligt springer i väg...

Midsommarhelgen är till ända för denna gång.

Midsommaraftonen firades först på medeltidsmarknaden i kälen, en jättemysig marknad med jyckel, lekar, medeltidsbröllop, marknadsstånd med enbart hemmagjorda saker så som tenntrådsbroderier, garner, ostar, kanderade äpplen, brända mandlar, smide (en smed fanns på plats och smidde div saker under dagen), kolbullar (SÅKLART!), ett minizoo fanns på plats och givetvis så även min kusin med 2 av hennes alpackor + att de visade upp det de har till försäljning i form utav garner etc....hon hade även med sig sin spinnrock och satt och spann utav egen ull under dagen.
Ja det är en mycket mysig marknad måste jag säga...en som ALLA borde besöka...speciell på något vis!

På eftermiddag/kväll så var jag och guldkornen bjudna till "syrran" med familj på samkväm...totalt var  vi ett 20 tal personer som grillade, åt, en del drack, vi hade femkamp och bara hade det allmänt trevligt...barnen och jag var kvar till klockan var närmare halv 1, då drog vi oss hemöver.

Midsommardagen sovs det ut för barnens del...de vaknade inte föränn vid halv 12.

Vid 16 tiden kom deras pappa och hämtade dom för själv var jag ut med ett par kompisar då på kvällen. Varje midsommardag anordnas det disco på en gammal folkpark en bit härifrån och det är ett ypperligt tillfälle att dansa och träffa på gamla kompisar eftersom det är många utflyttade som är hemma just över midsommarhelgen. 
Kan säga en sak om denna kväll....kan nästan lova att inte blanda vin, cider och öl igen...för huvudet var VÄLDIGT tungt i går!!! Kanske inte så smart utav mig som närmalt inte brukar dricka just utan det händer vid enstaka tillfällen....fick nog utav festande innan jag träffade barnens pappa då jag var ute typ 4 dagar i veckan under en längre period :-( inte bra, inte bra....så då jag träffade barnens pappa och under de år vi hade tillsammans så var jag ut på fest vid 4 tillfällen tror jag.

Ja i dag är det då måndag och vad skall hittas på i dag då tro...barnens pappa fixar ett par saker på min bil i dag så vi står utan bil så jag antar vi kommer bara vara hemma och poa på. Barnen ska sova hos sin pappa i natt också på grund utav att jag ska till affektiva i morgon och kommer att behöva åka redan klockan 8 och det är ganska så onödigt att behöva väcka upp mina guldkorn då så i stället får de sova hos sin pappa och sova ut...det är ju sommarlov och då är det tillåtet att sova ut på morgon.

Affektiva ja...ja där har jag ju en hel del saker jag måste ta upp med min läkare i morgon...för som sagt, det här går inte så mycket längre. Jag behöver hjälp att få ordning på allt och få till detta med sömnen. Nu har jag förvisso lyckats sova rätt ok i 3 nätter men jag vet att det snart kommer bli samma visa igen...men nätter där jag inte sover och all denna oro och annat.

Så jag kommer be om hjälp....och det var det länge sedan jag gjorde...jag har låtsas som allt varit bra...för länge nu.

När guldkornen är hos mig så blir det inte lika flitigt skrivet i bloggen, kanske beror det en hel del på att vi aktiverar oss med annat än det jag gör då jag är själv + att jag då inte får lika mycket tid till att känna efter allt det tankarna ger....

Vi har väl mestadels hållt på fixa vidare med deras sovrum uppe så nu har dom varsitt rum äntligen...fortfarande är det ju inte helt klart då det är saker som ska gås igenom och sorteras men sängarna och möblerna är på plats i deras båda rum...resten är liksom bara plock.

I går kväll skulle vi vara ute och plocka i hop lite på gården då det skedde en olycka som gjorde att jag fick åka med äldsta guldkornet till akuten...hon lyckades nämnligen kliva rakt på en planka där det satt 2 stycken långa spikar. Hon gallskrek givetvis och jag blev livrädd men som förälder måste man ju behålla lugnet. Som tur var hade jag mobilen på mig och kunde ringa efter barnens pappa som fick komma och såga utav brädan så nära foten han kunde + hjälpa mig in med guldkornet i bilen. Anledningen till att jag ringde honom i första hand var ju så klart lillasyster eftersom hon ju blev yvungen att få åka till pappa då jag blåste ner med storasyster till sjukhuset.
I bilen ringde jag sjukvårdsrådgivningen som meddelade akuten att  vi var på väg in så det gick rätt snabbt allting då vi kom dit...akutmottagningarna vill ju gärna bli meddelade i förväg om man kommer in med egen bil och inte ambulans så.

Äldsta guldkornet var så oerhört stark måste jag säga, hade det varit jag hade jag nog gallskrikit hela vägen ochgråtit och ojat mig men hon var så stark...nästan lite för stark kan jag tycka.

Efter att ha klippt sönder foppatoffeln hon hade på sig kunde de konstatera att det var bara 1 utav spikarna som gått genom foten och den andra hade gått precis mellan lilltån och ringtån....men 1 spik i foten gör nog så ont, speciellt då det sitter en plankbit kvar som tynger hela tiden. Gumman fick smärtstillande och sedan fick vi åka till operation för en snabbsövning då de skulle rycka ut spiken/brädan och tvätta. Det hela var klart på 5 minuter efter det att hon blivit sövd...stelkrampsspruta gavs också ska hon äta herracillin i 10 dagar a 3 tabletter nu + att  vi ska hålla koll på "hålet" och se så det inte blev fult runtom etc.

Detta var hennes första besök på sjukhuset och någonstans så tyckte hon nog det var rätt spännande för då hon höll på vakna upp ur narkosen och var lite så där halvgroggy så sa hon "det här vill jag göra igen mamma"....hahaha, då var jag tvungen att fnissa.

Vi blev kvar på barnkliniken över natten då läkaren ville kolla på "hålet" innan han gick hem nu i morse och sedan skulle det skrivas recept och annat så vi var inte hemma här föränn vid 4 tiden nu i eftermiddags...

Direkt då vi kom hemringde jag barnens pappa så då kom han med lillasyster också, som hade väntat och varit orolig över storasyster och hennes spik i foten. ÄLSKAR mina barn för de är så omtänksamma mot varandra.

Så kontantan av det hela är att det gick bra trots allt...hon haltar och är lite svullen och öm men det är inte så konstigt, det gör nog alla som fått en spik genom foten.

Nu ska här försöka sovas för i morgon är det midsommarfirande....natti!

utav att telefonen ringde och det var mina guldkorn som hade frågan om de kunde komma till mig då...GIVETVIS....yr i bollen, på med kläderna och mer än så hann jag inte förrän de var här hos mig.

Känns ju som alltid underbart att de är hos mig men jag hoppas nu bara denna jäkla sömnbrist inte gör så jag blir en trist/tråkig/trött och orkelslös mamma nu då de är hos mig...eller allt det är ÄR jag ju (iaf trött och rätt orkeslös) men jag hoppas det nu inte ska gå ut över mina guld.

Bara minuten efter det att barnen kommit så fick jag ett sms utav min kära kusin som undrade i fall det fanns kaffe...så på med kaffehurran och sedan blev det fika ute eftersom solen lyste och värmde från sin himmel.
Kan ju inte påstå att kaffe och rabarberpaj + vaniljsås var någon vidare frukost för min del för som GBP opad är det ju som det är med sötsaker och kaffe...speciellt på helt tom mage....jösses amalia vilken hjärtklappning det satte i gång!!

Sedan var guldkornen och jag till fränsta en snabbis för att hämta pengar så att jag skulle kunna handla lite och då vi kom därifrån så åkte vi upp till min kusins sommarställe en sväng. Tog med mig gräsklipparen dit för den behövde ombesörjas något då den både puttrar/bluddrar och ryker...så typiskt då det liksom är läge att klippa gräsmattan typ NU men det får växa på sig någon dag till till dess klipparen är tillbaka.

När vi kom hem igen så kom jag på att jag skulle ta och fixa med sängen i mitt pyttelilla sovrum....har ju en gammal kökssoffa stående och den tänkte jag skulle passa perfekt som sängram eftersom det ju då inte blir någon fotgavel på sängen. Sagt och gjort, skruva i sär den sängram jag hade, bar ut den, rensade ur kökssoffan, flyttade in den till sovrummet....och upptäcker att den inte får plats!

GAAAAAAH!!!

Ut med kökssoffan tillbaka till köket, klia klia i huvudet....det slutade med att jag nu ligger på golvet på min resårmadrass, blev inte så tokigt faktiskt men jag ska nog skaffa någon form utav ben eller medar till sängen ändå.

Har även burit ner min byråmöbel ner till sovrummet och tänka sig, den fick plats och jag har liiiite golvyta att gå på mellan sängen och byrån...mer än så behöver jag inte ha till eget, viktigast nu att barnen får varsitt sovrum och det ska vi fixa klart med i morgon hoppas vi.

Nu är klockan halv 12 och guldkornen sussar sött i sina sängar, i mitt mammahjärta råder det nu ro och frid men samtidigt är saker och ting fortfarande kaos...stod för en stund och tittade på mina guldkorn och då kom bara denna förtvivlan över mig, kan inte hjälpa det...jag ÄR verkligen ledsen och sörjer fortfarande...

Ska väl måsta försöka lägga mig ner jag också nu och se om jag kan få åt mig någon sömn.
Ska lägga mig ner och alfabets andas, räkneandas och se i fall något uta de behagas funka...bara jag får lite sömn i alla fall så är jag glad. Kan ju inte bege mig ut och nattvandra nu då jag har guldkornen hos mig....annars har jag brukat göra det också då jag inte kunnat sova.

OM det nu finns någon gud där ovan (vilket jag inte tror efter allt jävla skit som hänt mig och andra och runtomkring i världen) så giv mig sömn!!! 

Bilden får tala för sig själv hur saker är JUST NU.

Stänger in mig och skriker tyst så ingen hör.

Ja 1-½ timme blev det väl sammanlagt i sömn nu i natt som var...sönderhackat i en si så där x-antal omgångar.

Prövade med att alfabetsandas, vilket ska vara ett väldigt bra sätt att "somna in" på och som jag lärde mig på den sömnskola de hade då jag låg inlagd på sjukhuset...gav upp då jag andats genom alfabetet 4 gånger!
Provade sedan att andetag för andetag räkna ner i från 1000...gav upp då jag var halvvägs på andra svängen!

Var upp och ljummade på mjölk och åt en smörgås...

Löste lite korsord...

Klädde på mig och gick ut och gick i 40 minuter...

Jaa...men näe.

Något är helt jävla fel alltså...VARFÖR sover jag inte?!?!

Har tid på affektiva nu den 26e och då får nog läkaren se över detta med min medicinering...jag funkar inte, det funkar inte. Man klarar sig inte hur länge som helst att ha det så här...väntar bara på att kroppen ska säga i från på något sätt.

Nåja, i dag har jag hållt mig hemifrån till största delen och varit bland och med folk...fixar inte riktigt med att sitta hemma själv och ha gårdagens ord ringandes i mina öron. H*n väckte den björn som sovit nu i nästan 1½ år och jag kämpar verkligen emot...just därför vill jag inte vara hemma.

Började med ett besök hos en vän här på byn, hem en sväng och slängde om tvätten, hem till mina föräldrar en sväng, hem och slängde om till torktumlaren och sedan hem ett par timmar till ett par goda vänner i Ånge.

Kom hem för ca 1 timme sedan och han bara innanför dörren så kom ett nedslag...

Jag har varit frisk från den sjukdomsbild jag hade  då jag låg inlagd (fram till augusti 2010) men orden i går...jag är rädd att bära i väg igen, dit ner där jag befann mig i februari 2010 då det var som allvarligast...för orden i går fick mig att sjunka...orden i går fick mig att tänka tankar jag inte tänkt sedan dess...orden var de samma som en av mina bästa vänner sa till mig då när jag var som sjukast men i går kom de från den person som jag trodde skulle vara den sista att säga något sådant med tanke på allt.

Kom nu bara inte och kommentera detta, jag ber er, för jag ska villigt erkänna att jag är rädd just nu...så behåll onödiga kommentarer så kanske björnen somnar igen...jag ber er!! 

Detta är min blogg (dagbok) och jag måste bara få skriva av mig om detta...

TACK   

och här ligger jag hopplöst jävla vaken i vanlig ordning...har slutat räkna de sömnlösa nätterna nu, antar kroppen säger i från när det är nog på ett eller annat sätt.

I dag har ord ekat och farit runt runt i mitt huvud...elaka ord som kom från en människa som jag aldrig skulle säga just det till mig...en människa som väl känner till min sjukdomsperiod och vad som hände under den...som vet hur sjuk jag var...som vet varför jag blev sjuk...som vet varför jag blev så sjuk som jag blev...som VET...och ändå säger denne en sådan sak som h*n sa!!!

Jag kan inte skriva vad som sas MEN det är något som man definitivt inte ska säga till en sådan med en sådan  bakomliggande sjukdomsbild som jag har haft....och allt vad den innebar och allt som hände.
Tillråga på allt så säger sig denne person vara mycket förstående över saker och ting men då h*n sa det som sades, där visade h*n att så var ej fallet...man kan inte vara förstående när man säger en sådan sak.

Orden ekar ff och det har varit aningens mer kaotiskt i kväll och känns ff oroligt kan jag säga...

just pga dessa ord !!!

Men visst, är det vad du vill så nog kan jag göra det...synd kanske att det inte redan är gjort?!

Ord som jag fått höra i dag ekar i mitt huvud gång på gång.
Det ljuder däri likt en ondskefull jävla sång.
Kanske är det rätt, kanske är det så.
Att orden längst in i mitt inre skall nå?
Ord som skadar och gör mig ont.
Som kan göra att det kan bli väldigt, väldigt tomt.
Trodde ALDRIG att orden skulle komma från just dig.
Du om någon borde veta hur de skadar och vad det väckt inom mig...

Är det vad du vill, då gör jag det !